Welcome, guest. You can see more at https://www.osrweb.site * * See examples and demos of IMS Message - Your Carousel24 hrs ...

"Interference Risk with npm Package Installations"

The software development community may experience problems with installations. Developers do this to use third-party libraries: this is how a (shared) script is added to a (framework) project. Within this domain, particularly the GitHub domain where developers gather to share their concepts, many "pieces of a particular type of software" are downloaded. This provides a complete overview of the original "source code," which they are permitted to use under their license. For most, "source code" originating from the author may be licensed under the MIT License, allowing the developer to freely modify, extend, and use it for both non-commercial and commercial purposes. The user then agrees to the license terms. Other (recognized) providers may also grant a similar license. One requirement is that the author provide some information about their work, such as the design of their product, name, date of creation, and other details. People must be able to trust the "source" of the concept. Moreover, a platform like this offers the opportunity to learn from each other's ideas, and some people are willing to provide their own input. When a software product hasn't been updated with the latest updates for a long time, it's assumed that the author (to the best of their knowledge) is satisfied with this and has no intention of responding to requests from others. The offering is presented in the form of Open Source (made accessible to this target group of software developers). The opposite of Open Source is Closed Source. The "source code" is not made public under copyright. The publisher then focuses on any errors (bugs) and other technical problems. From outside, they try to track down the problems and fix them through patches. A good example is that of the Windows operating system. All errors (no matter how unknown and politically motivated) will be investigated internally, and the possible causes of the problem will be investigated. According to researchers, a recent report revealed that the npm package called "lotusbail" misled its contributors. Incidentally, it's not entirely clear how the problems had become so widespread. At least, that's what the security firm claims about the situation: thousands of users had been affected over the past six months. The story also states that they had managed to develop a WhatsApp tool that worked seamlessly with the original product from parent company Meta. It was discovered that the tool intercepted account user data and sent it to the developer's server. It was recommended not to blindly trust third-party work. Sometimes the developer lacks additional information, such as support updates and relevant links to their (official) website(s). In the world of cybercrime, serious situations can often arise where users unnecessarily become victims of data theft. Cookie and authentication issues are sometimes mentioned in these cases. In such cases, an update can be made available to successfully resolve the situation. Source: thehackernews com

“Inmenging risico bij npm-pakket installaties”

Voor de community op het gebied van software ontwikeling kan het voorkomen dat men problemen ondervindt bij installaties. Ontwikkelaars doen dit om Bibliotheken van derden te gebruiken: zo wordt dan een (gedeeld) script aan een (framework) project toegevoegd. Binnen dit gebied, met name het GitHub domein waar ontwikkelaars bijeenkomen om hun concepten met elkaar te delen, worden veel “stukjes delen van een bepaald soort software” gedownload. Men krijgt hier een totaal overzicht van de originele “broncode” die deze onder iemands licentie mag gebruiken. Bij de meesten kan een “broncode” afkomstig van de auteur onder het MIT Licentie vallen en de ontwikkelaar deze vrij kan modificeren, uitbreiden en inzetten voor zowel non-commerciele als commerciele doeleinden. De gebruiker gaat vervolgens akkoord met de licentie-voorwaarden. Ook andere (erkende) aanbieders kunnen een soortgelijke licentie verlenen. Een voorwaarde is wel dat de auteur enige informatie over zijn werken verstrekt, dat is het ontwerp van zijn product, naam, datum van creatie en overige bijzonderheden. Men moet erop kunnen vertrouwen uit welke ‘bron’ het concept afkomstig is. Bovendien biedt een platform als deze de mogelijkheid om van elkaars ideêen te leren en willen sommigen weleens hun eigen input geven. Wanneer een software product langere tijd niet meer met de laatste updates zijn bijgewerkt, gaat men ervan uit dat de auteur (naar zijn beste weten) hiermee tevreden is en verder niet van plan is de verzoeken van anderen te beantwoorden. Het aanbod wordt gepresenteerd in de vorm van Open Source (toegankelijk gemaakt voor deze doelgroep software ontwikkelaars). Het tegenovergestelde van Open Source is Gesloten Source. De “broncode” wordt onder het auteursrecht niet openbaar gemaakt. De uitgever gaat dan af op eventuele fouten (bugs) en andere problemen van technische aard. Van buitenaf probeert men zo de problemen op te sporen en door middel van patches te verhelpen. Een goed voorbeeld is dat van het besturingssysteem Windows. Alle fouten (hoe onbekend en - politiek gemotiveerd - ook) zullen van binnenuit worden onderzocht en door welke oorzaken het probleem mogelijk zou zijn ontstaan. - - - Volgens onderzoekers zou uit een recent rapport zijn gebleken dat het npm-pakket genaamd “lotusbail” zijn deelnemers zou hebben misleid. Het is overigens niet echt helemaal duidelijk hoe de problemen zich in zo’n omvang hadden voorgedaan. Tenminste, zo zegt het beveiligingsbedrijf over de situatie, een aantal gebruikers dat tot in de duizenden loopt, waren sinds het afgelopen half jaar hierdoor getroffen. Het verhaal zegt verder dat men een WhatsApp tool had weten te ontwikkelen die naadloos met het echte product van moederbedrijf Meta werkte. Men constateerde dat het gereedschap data van accountgebruikers onderschepte en deze naar de server van de maker werden verstuurd. - - - Aanbevolen werd niet blindelings op het werk van derden te vetrouwen. Soms zal het de maker ontbreken aan aanvullende informatie zoals nieuws omtrent support en relevante links met betrekking tot zijn (officiële) website(s). In de wereld van Cybercrime kunnen vaak ernstige situaties ontstaan waarbij gebruikers onnodig slachtoffer worden van datadiefstal. Cookie- en authenticatie-issues worden soms hierbij vermeld. Een update kan men in zo’n geval beschikbaar maken om de situatie met succes te herstellen. Bron: thehackernews com

"Risco de Interferência com Instalações de Pacotes npm"

A comunidade de desenvolvimento de software pode enfrentar problemas com as instalações. Os programadores fazem isto para utilizar bibliotecas de terceiros: é assim que um script (partilhado) é adicionado a um projeto (framework). Neste domínio, particularmente no GitHub, onde os programadores se reúnem para partilhar os seus conceitos, são descarregados muitos "pedaços de um determinado tipo de software". Isto fornece uma visão completa do "código-fonte" original, que eles têm permissão para utilizar sob a sua licença. Para a maioria, o "código-fonte" com origem no autor pode ser licenciado sob a Licença MIT, permitindo ao programador modificá-lo, estendê-lo e utilizá-lo livremente para fins comerciais e não comerciais. O utilizador concorda com os termos da licença. Outros fornecedores (reconhecidos) também podem conceder uma licença semelhante. Um requisito é que o autor forneça algumas informações sobre o seu trabalho, como o design do produto, o nome, a data de criação e outros detalhes. As pessoas precisam de poder confiar na "fonte" do conceito. Além disso, uma plataforma como esta oferece a oportunidade de aprender com as ideias uns dos outros, e algumas pessoas estão dispostas a contribuir com as suas próprias ideias. Quando um produto de software não recebe atualizações durante um longo período, presume-se que o autor (dentro do seu conhecimento) está satisfeito com a situação e não tem intenção de atender aos pedidos de terceiros. A oferta é apresentada sob a forma de código aberto (tornado acessível a este grupo-alvo de programadores de software). O oposto do código aberto é o código fechado. O "código-fonte" não é disponibilizado publicamente sob direitos de autor. O programador, então, concentra-se em quaisquer erros (bugs) e outros problemas técnicos. Externamente, tenta rastrear os problemas e corrigi-los através de patches. Um bom exemplo é o do sistema operativo Windows. Todos os erros (por mais desconhecidos e politicamente motivados que sejam) serão investigados internamente, e as possíveis causas do problema serão apuradas. De acordo com os investigadores, um relatório recente revelou que o pacote npm denominado "lotusbail" induziu os seus colaboradores em erro. Aliás, não é totalmente claro como é que os problemas se tornaram tão generalizados. Pelo menos, é o que afirma a empresa de segurança sobre a situação: milhares de utilizadores foram afetados nos últimos seis meses. A reportagem afirma ainda que conseguiram desenvolver uma ferramenta para o WhatsApp que funcionava perfeitamente com o produto original da empresa-mãe, a Meta. Descobriu-se que a ferramenta intercetava dados de contas de utilizadores e enviava-os para o servidor do programador. A recomendação é não confiar cegamente em projetos de terceiros. Por vezes, o programador não fornece informações adicionais, como atualizações de suporte e links relevantes para os seus sites (oficiais). No mundo do cibercrime, podem ocorrer situações graves, em que os utilizadores se tornam vítimas de roubo de dados desnecessariamente. Os problemas com cookies e autenticação são frequentemente mencionados nestes casos. Nestas situações, pode ser disponibilizada uma atualização para resolver o problema. Fonte: thehackernews com

„Interferenzrisiko bei der Installation von npm-Paketen“

In der Softwareentwickler-Community können Probleme bei der Installation von Paketen auftreten. Entwickler nutzen diese, um Bibliotheken von Drittanbietern zu verwenden: So wird beispielsweise ein (gemeinsames) Skript in ein (Framework-)Projekt eingebunden. In diesem Bereich, insbesondere auf GitHub, wo Entwickler ihre Konzepte austauschen, werden viele Komponenten einer bestimmten Software heruntergeladen. Dadurch erhalten sie einen vollständigen Überblick über den ursprünglichen Quellcode, den sie gemäß ihrer Lizenz verwenden dürfen. Der vom Autor stammende Quellcode ist meist unter der MIT-Lizenz lizenziert, die es dem Entwickler erlaubt, ihn frei zu modifizieren, zu erweitern und sowohl für nichtkommerzielle als auch für kommerzielle Zwecke zu nutzen. Der Nutzer stimmt den Lizenzbedingungen zu. Auch andere (anerkannte) Anbieter vergeben möglicherweise ähnliche Lizenzen. Eine Voraussetzung ist, dass der Autor Informationen über seine Arbeit bereitstellt, wie beispielsweise das Design seines Produkts, den Namen, das Erstellungsdatum und weitere Details. Die Nutzer müssen der Quelle des Konzepts vertrauen können. Darüber hinaus bietet eine solche Plattform die Möglichkeit, voneinander zu lernen, und manche Nutzer sind bereit, ihre eigenen Ideen einzubringen. Wenn ein Softwareprodukt längere Zeit nicht aktualisiert wurde, geht man davon aus, dass der Autor (nach bestem Wissen und Gewissen) damit zufrieden ist und keine Absicht hat, auf Anfragen anderer zu reagieren. Das Angebot wird als Open Source präsentiert (und ist somit für diese Zielgruppe von Softwareentwicklern zugänglich). Das Gegenteil von Open Source ist Closed Source. Der Quellcode wird nicht urheberrechtlich geschützt veröffentlicht. Der Herausgeber konzentriert sich dann auf Fehler (Bugs) und andere technische Probleme. Von außen versucht er, die Probleme aufzuspüren und durch Patches zu beheben. Ein gutes Beispiel hierfür ist das Windows-Betriebssystem. Alle Fehler (egal wie unbekannt und politisch motiviert) werden intern untersucht, und die möglichen Ursachen werden erforscht. Laut Forschern hat ein aktueller Bericht ergeben, dass das npm-Paket „lotusbail“ seine Mitwirkenden in die Irre geführt hat. Es ist übrigens nicht ganz klar, wie die Probleme so weit verbreitet werden konnten. Das behauptet zumindest das Sicherheitsunternehmen: Tausende Nutzer seien in den letzten sechs Monaten betroffen gewesen. Laut Bericht gelang es ihnen, ein WhatsApp-Tool zu entwickeln, das nahtlos mit dem Originalprodukt des Mutterkonzerns Meta zusammenarbeitete. Es stellte sich heraus, dass das Tool Nutzerdaten abfing und an den Server des Entwicklers sendete. Es wird dringend davon abgeraten, der Arbeit von Drittanbietern blind zu vertrauen. Oftmals fehlen dem Entwickler wichtige Informationen, wie beispielsweise Support-Updates und relevante Links zu seiner (offiziellen) Website. In der Welt der Cyberkriminalität kommt es häufig zu schwerwiegenden Situationen, in denen Nutzer unnötigerweise Opfer von Datendiebstahl werden. In solchen Fällen werden mitunter Probleme mit Cookies und der Authentifizierung genannt. In diesen Fällen kann ein Update das Problem beheben. Quelle: thehackernews com

Riesgo de interferencia con la instalación de paquetes npm

La comunidad de desarrollo de software puede experimentar problemas con las instalaciones. Los desarrolladores hacen esto para usar bibliotecas de terceros: así es como se añade un script (compartido) a un proyecto (de framework). Dentro de este dominio, en particular el dominio de GitHub, donde los desarrolladores se reúnen para compartir sus conceptos, se descargan numerosos fragmentos de un tipo específico de software. Esto proporciona una visión general completa del código fuente original, que se les permite usar bajo su licencia. En la mayoría de los casos, el código fuente del autor puede estar licenciado bajo la Licencia MIT, lo que permite al desarrollador modificarlo, ampliarlo y usarlo libremente con fines comerciales y no comerciales. El usuario acepta los términos de la licencia. Otros proveedores reconocidos también pueden otorgar una licencia similar. Un requisito es que el autor proporcione información sobre su trabajo, como el diseño de su producto, su nombre, la fecha de creación y otros detalles. Es fundamental que las personas puedan confiar en la fuente del concepto. Además, una plataforma como esta ofrece la oportunidad de aprender de las ideas de los demás, y algunas personas están dispuestas a aportar sus propias aportaciones. Cuando un producto de software no se ha actualizado con las últimas actualizaciones durante mucho tiempo, se asume que el autor (según su leal saber y entender) está satisfecho y no tiene intención de responder a las solicitudes de otros. La oferta se presenta en formato de código abierto (accesible a este grupo objetivo de desarrolladores de software). Lo opuesto al código abierto es el código cerrado. El "código fuente" no se hace público bajo la protección de los derechos de autor. El editor se centra entonces en los errores (bugs) y otros problemas técnicos. Desde fuera, intenta localizar los problemas y solucionarlos mediante parches. Un buen ejemplo es el sistema operativo Windows. Todos los errores (por desconocidos o políticamente motivados que sean) se investigan internamente y se investigan las posibles causas del problema. Según investigadores, un informe reciente reveló que el paquete npm llamado "lotusbail" engañó a sus colaboradores. Por cierto, no está del todo claro cómo se generalizaron tanto los problemas. Al menos eso es lo que afirma la empresa de seguridad sobre la situación: miles de usuarios se han visto afectados en los últimos seis meses. El artículo también indica que han logrado desarrollar una herramienta de WhatsApp que funciona a la perfección con el producto original de la empresa matriz Meta. Se descubrió que la herramienta interceptaba datos de las cuentas de usuario y los enviaba al servidor del desarrollador. Se recomienda no confiar ciegamente en el trabajo de terceros. En ocasiones, el desarrollador carece de información adicional, como actualizaciones de soporte y enlaces relevantes a sus sitios web (oficiales). En el mundo de la ciberdelincuencia, a menudo pueden surgir situaciones graves en las que los usuarios se convierten innecesariamente en víctimas de robo de datos. En estos casos, a veces se mencionan problemas con las cookies y la autenticación. En tales casos, se puede publicar una actualización para resolver la situación con éxito. Fuente: thehackernews com

Risques d'interférences lors de l'installation de packages npm

La communauté du développement logiciel peut rencontrer des problèmes d'installation. Les développeurs utilisent des bibliothèques tierces : c'est ainsi qu'un script (partagé) est ajouté à un projet (de framework). Dans cet écosystème, et plus particulièrement sur GitHub où les développeurs se réunissent pour partager leurs idées, de nombreux composants logiciels sont téléchargés. Cela permet d'obtenir une vue d'ensemble du code source original, qu'ils sont autorisés à utiliser sous leur licence. Pour la plupart, le code source de l'auteur est distribué sous licence MIT, permettant au développeur de le modifier, de l'étendre et de l'utiliser librement à des fins non commerciales et commerciales. L'utilisateur accepte alors les termes de la licence. D'autres fournisseurs (reconnus) peuvent également proposer une licence similaire. L'auteur doit notamment fournir des informations sur son travail, telles que la conception du produit, son nom, sa date de création et d'autres détails. Il est essentiel que l'on puisse faire confiance à la source du concept. De plus, une plateforme comme celle-ci offre la possibilité d'apprendre des idées des uns et des autres, et certains sont disposés à y contribuer. Lorsqu'un logiciel n'a pas été mis à jour depuis longtemps, on suppose que son auteur (à sa connaissance) s'en satisfait et n'a pas l'intention de répondre aux demandes d'autres utilisateurs. L'offre est présentée sous forme de logiciel libre (accessible à ce public cible de développeurs). À l'opposé, le logiciel propriétaire (ou logiciel à code source fermé) ne publie pas son code source, qui est protégé par le droit d'auteur. L'éditeur se concentre alors sur les erreurs (bugs) et autres problèmes techniques. De l'extérieur, il tente de les identifier et de les corriger par des correctifs. Le système d'exploitation Windows en est un bon exemple. Toutes les erreurs (même les plus obscures et celles motivées par des raisons politiques) font l'objet d'une enquête interne, et leurs causes possibles sont analysées. Selon des chercheurs, un rapport récent a révélé que le package npm « lotusbail » a induit ses contributeurs en erreur. On ignore d'ailleurs comment ces problèmes ont pu se propager à une telle échelle. Du moins, c'est ce qu'affirme la société de sécurité : des milliers d'utilisateurs auraient été touchés ces six derniers mois. L'article indique également qu'ils avaient réussi à développer un outil WhatsApp fonctionnant parfaitement avec le produit original de sa société mère, Meta. Il a été découvert que cet outil interceptait les données des comptes utilisateurs et les envoyait au serveur du développeur. Il est donc recommandé de ne pas faire aveuglément confiance au travail de tiers. Il arrive que le développeur ne fournisse pas d'informations complémentaires, telles que les mises à jour du support et les liens pertinents vers son ou ses sites web (officiels). Dans le monde de la cybercriminalité, des situations graves surviennent fréquemment, où les utilisateurs deviennent involontairement victimes de vol de données. Des problèmes de cookies et d'authentification sont parfois évoqués dans ces cas. Une mise à jour peut alors être déployée pour résoudre le problème. Source : thehackernews com

"Rischio di interferenza con l'installazione dei pacchetti npm"

La comunità di sviluppo software potrebbe riscontrare problemi con le installazioni. Gli sviluppatori lo fanno per utilizzare librerie di terze parti: è così che uno script (condiviso) viene aggiunto a un progetto (framework). All'interno di questo dominio, in particolare il dominio GitHub dove gli sviluppatori si riuniscono per condividere i loro concetti, vengono scaricati molti "pezzi di un particolare tipo di software". Questo fornisce una panoramica completa del "codice sorgente" originale, che è consentito utilizzare in base alla propria licenza. Nella maggior parte dei casi, il "codice sorgente" proveniente dall'autore può essere concesso in licenza con la licenza MIT, consentendo allo sviluppatore di modificarlo, estenderlo e utilizzarlo liberamente sia per scopi commerciali che non commerciali. L'utente accetta quindi i termini della licenza. Anche altri fornitori (riconosciuti) possono concedere una licenza simile. Un requisito è che l'autore fornisca alcune informazioni sul proprio lavoro, come il design del prodotto, il nome, la data di creazione e altri dettagli. Le persone devono potersi fidare della "fonte" del concetto. Inoltre, una piattaforma come questa offre l'opportunità di imparare dalle idee altrui e alcune persone sono disposte a fornire il proprio contributo. Quando un prodotto software non viene aggiornato con gli ultimi aggiornamenti per molto tempo, si presume che l'autore (al meglio delle sue conoscenze) ne sia soddisfatto e non abbia intenzione di rispondere alle richieste di altri. L'offerta viene presentata sotto forma di Open Source (resa accessibile a questo gruppo target di sviluppatori software). L'opposto dell'Open Source è il Closed Source. Il "codice sorgente" non viene reso pubblico sotto copyright. L'editore si concentra quindi su eventuali errori (bug) e altri problemi tecnici. Dall'esterno, cerca di individuare i problemi e risolverli tramite patch. Un buon esempio è quello del sistema operativo Windows. Tutti gli errori (non importa quanto sconosciuti e motivati ​​politicamente) vengono indagati internamente e vengono indagate le possibili cause del problema. Secondo i ricercatori, un recente rapporto ha rivelato che il pacchetto npm chiamato "lotusbail" ha tratto in inganno i suoi contributori. Tra l'altro, non è del tutto chiaro come i problemi siano diventati così diffusi. Almeno, questo è ciò che l'azienda di sicurezza afferma riguardo alla situazione: migliaia di utenti sono stati colpiti negli ultimi sei mesi. L'articolo afferma anche che sono riusciti a sviluppare uno strumento WhatsApp che funzionava perfettamente con il prodotto originale della casa madre Meta. Si è scoperto che lo strumento intercettava i dati degli utenti e li inviava al server dello sviluppatore. Si raccomandava di non fidarsi ciecamente del lavoro di terze parti. A volte lo sviluppatore non fornisce informazioni aggiuntive, come aggiornamenti di supporto e link pertinenti ai propri siti web (ufficiali). Nel mondo della criminalità informatica, possono spesso verificarsi situazioni gravi in ​​cui gli utenti diventano inutilmente vittime di furti di dati. In questi casi, a volte vengono menzionati problemi di cookie e autenticazione. In questi casi, può essere reso disponibile un aggiornamento per risolvere il problema. Fonte: thehackernews com

"Κίνδυνος Παρεμβολής με Εγκαταστάσεις Πακέτων npm"

Η κοινότητα ανάπτυξης λογισμικού ενδέχεται να αντιμετωπίσει προβλήματα με τις εγκαταστάσεις. Οι προγραμματιστές το κάνουν αυτό για να χρησιμοποιήσουν βιβλιοθήκες τρίτων: έτσι προστίθεται ένα (κοινόχρηστο) σενάριο σε ένα έργο (πλαισίου). Μέσα σε αυτόν τον τομέα, ιδιαίτερα στον τομέα GitHub όπου οι προγραμματιστές συγκεντρώνονται για να μοιραστούν τις ιδέες τους, λαμβάνονται πολλά "κομμάτια ενός συγκεκριμένου τύπου λογισμικού". Αυτό παρέχει μια πλήρη επισκόπηση του αρχικού "πηγαίου κώδικα", τον οποίο επιτρέπεται να χρησιμοποιούν βάσει της άδειάς τους. Για τους περισσότερους, ο "πηγαίος κώδικας" που προέρχεται από τον δημιουργό μπορεί να έχει άδεια χρήσης βάσει της Άδειας MIT, επιτρέποντας στον προγραμματιστή να τον τροποποιεί, να τον επεκτείνει και να τον χρησιμοποιεί ελεύθερα τόσο για μη εμπορικούς όσο και για εμπορικούς σκοπούς. Ο χρήστης στη συνέχεια συμφωνεί με τους όρους της άδειας χρήσης. Άλλοι (αναγνωρισμένοι) πάροχοι μπορούν επίσης να χορηγήσουν μια παρόμοια άδεια. Μια απαίτηση είναι ο δημιουργός να παρέχει ορισμένες πληροφορίες σχετικά με το έργο του, όπως το σχεδιασμό του προϊόντος του, το όνομα, την ημερομηνία δημιουργίας και άλλες λεπτομέρειες. Οι άνθρωποι πρέπει να μπορούν να εμπιστεύονται την "πηγή" της ιδέας. Επιπλέον, μια πλατφόρμα όπως αυτή προσφέρει την ευκαιρία να μαθαίνουν ο ένας από τις ιδέες του άλλου και ορισμένοι άνθρωποι είναι πρόθυμοι να παρέχουν τη δική τους συμβολή. Όταν ένα προϊόν λογισμικού δεν έχει ενημερωθεί με τις πιο πρόσφατες ενημερώσεις για μεγάλο χρονικό διάστημα, θεωρείται δεδομένο ότι ο δημιουργός (κατά την καλύτερη γνώση του) είναι ικανοποιημένος με αυτό και δεν έχει καμία πρόθεση να απαντήσει σε αιτήματα άλλων. Η προσφορά παρουσιάζεται με τη μορφή Ανοιχτού Κώδικα (που διατίθεται σε αυτήν την ομάδα-στόχο προγραμματιστών λογισμικού). Το αντίθετο του Ανοιχτού Κώδικα είναι το Κλειστού Κώδικα. Ο "πηγαίος κώδικας" δεν δημοσιοποιείται βάσει πνευματικών δικαιωμάτων. Ο εκδότης στη συνέχεια εστιάζει σε τυχόν σφάλματα (bugs) και άλλα τεχνικά προβλήματα. Από έξω, προσπαθούν να εντοπίσουν τα προβλήματα και να τα διορθώσουν μέσω ενημερώσεων κώδικα. Ένα καλό παράδειγμα είναι αυτό του λειτουργικού συστήματος Windows. Όλα τα σφάλματα (ανεξάρτητα από το πόσο άγνωστα και πολιτικά υποκινούμενα) θα διερευνηθούν εσωτερικά και θα διερευνηθούν οι πιθανές αιτίες του προβλήματος. Σύμφωνα με ερευνητές, μια πρόσφατη έκθεση αποκάλυψε ότι το πακέτο npm που ονομάζεται "lotusbail" παραπλάνησε τους συντελεστές του. Παρεμπιπτόντως, δεν είναι απολύτως σαφές πώς τα προβλήματα είχαν γίνει τόσο διαδεδομένα. Τουλάχιστον, αυτό ισχυρίζεται η εταιρεία ασφαλείας για την κατάσταση: χιλιάδες χρήστες είχαν επηρεαστεί τους τελευταίους έξι μήνες. Η ιστορία αναφέρει επίσης ότι κατάφεραν να αναπτύξουν ένα εργαλείο WhatsApp που λειτουργούσε άψογα με το αρχικό προϊόν της μητρικής εταιρείας Meta. Ανακαλύφθηκε ότι το εργαλείο υποκλέπτει δεδομένα χρηστών λογαριασμών και τα στέλνει στον διακομιστή του προγραμματιστή. Συνιστάται να μην εμπιστεύεστε τυφλά την εργασία τρίτων. Μερικές φορές ο προγραμματιστής δεν διαθέτει πρόσθετες πληροφορίες, όπως ενημερώσεις υποστήριξης και σχετικούς συνδέσμους προς τον/τους (επίσημο/ους) ιστότοπο/ιστότοπους του. Στον κόσμο του κυβερνοεγκλήματος, συχνά μπορούν να προκύψουν σοβαρές καταστάσεις όπου οι χρήστες γίνονται άσκοπα θύματα κλοπής δεδομένων. Σε αυτές τις περιπτώσεις αναφέρονται μερικές φορές προβλήματα με τα cookie και τον έλεγχο ταυτότητας. Σε τέτοιες περιπτώσεις, μπορεί να διατεθεί μια ενημέρωση για την επιτυχή επίλυση της κατάστασης. Πηγή: thehackernews com

„Ryzyko zakłóceń podczas instalacji pakietów npm”

Społeczność programistów może napotkać problemy z instalacjami. Programiści korzystają z bibliotek zewnętrznych: w ten sposób (współdzielony) skrypt jest dodawany do projektu (frameworkowego). W tej domenie, a w szczególności w domenie GitHub, gdzie programiści gromadzą się, aby dzielić się swoimi koncepcjami, pobieranych jest wiele „fragmentów określonego typu oprogramowania”. Zapewnia to pełny przegląd oryginalnego „kodu źródłowego”, z którego mogą korzystać na mocy swojej licencji. W większości przypadków „kod źródłowy” pochodzący od autora może być objęty licencją MIT, co pozwala programiście na jego swobodną modyfikację, rozszerzanie i wykorzystywanie zarówno w celach niekomercyjnych, jak i komercyjnych. Użytkownik następnie akceptuje warunki licencji. Inni (uznani) dostawcy również mogą udzielić podobnej licencji. Jednym z wymogów jest, aby autor podał pewne informacje o swojej pracy, takie jak projekt produktu, imię i nazwisko, data utworzenia i inne szczegóły. Użytkownicy muszą być w stanie zaufać „źródłu” koncepcji. Co więcej, platforma taka jak ta oferuje możliwość wzajemnego uczenia się od siebie nawzajem, a niektórzy użytkownicy chętnie dzielą się swoimi pomysłami. Gdy produkt programowy nie był aktualizowany o najnowsze aktualizacje przez długi czas, zakłada się, że autor (według swojej najlepszej wiedzy) jest z tego zadowolony i nie zamierza odpowiadać na prośby innych. Oferta jest prezentowana w formie Open Source (udostępnionej tej grupie docelowej programistów). Przeciwieństwem Open Source jest Closed Source. „Kod źródłowy” nie jest upubliczniany z zachowaniem praw autorskich. Wydawca koncentruje się na wszelkich błędach (bugach) i innych problemach technicznych. Z zewnątrz stara się namierzyć problemy i naprawić je za pomocą poprawek. Dobrym przykładem jest system operacyjny Windows. Wszystkie błędy (niezależnie od tego, jak nieznane i motywowane politycznie) będą badane wewnętrznie, a możliwe przyczyny problemu zostaną zbadane. Według badaczy, niedawny raport ujawnił, że pakiet npm o nazwie „lotusbail” wprowadził w błąd swoich współpracowników. Nawiasem mówiąc, nie jest do końca jasne, jak problemy stały się tak powszechne. Tak przynajmniej twierdzi firma ochroniarska: w ciągu ostatnich sześciu miesięcy tysiące użytkowników padło ofiarą ataku. W artykule czytamy również, że udało im się opracować narzędzie WhatsApp, które bezproblemowo współpracowało z oryginalnym produktem firmy macierzystej Meta. Odkryto, że narzędzie przechwytywało dane użytkowników kont i przesyłało je na serwer dewelopera. Zalecono, aby nie ufać bezkrytycznie pracy osób trzecich. Czasami deweloperzy nie dysponują dodatkowymi informacjami, takimi jak aktualizacje pomocy technicznej i odpowiednie linki do swoich (oficjalnych) stron internetowych. W świecie cyberprzestępczości często zdarzają się poważne sytuacje, w których użytkownicy niepotrzebnie padają ofiarą kradzieży danych. W takich przypadkach czasami wspomina się o problemach z plikami cookie i uwierzytelnianiem. W takich przypadkach można udostępnić aktualizację, aby skutecznie rozwiązać problem. Źródło: thehackernews com

„Риск от смущения при инсталации на npm пакети“

Общността на разработчиците на софтуер може да срещне проблеми с инсталациите. Разработчиците правят това, за да използват библиотеки на трети страни: по този начин се добавя (споделен) скрипт към (рамков) проект. В рамките на този домейн, особено в домейна GitHub, където разработчиците се събират, за да споделят своите концепции, се изтеглят много „части от определен тип софтуер“. Това предоставя пълен преглед на оригиналния „изходен код“, който им е разрешено да използват съгласно лиценза си. За повечето „изходният код“, произхождащ от автора, може да бъде лицензиран съгласно лиценза MIT, което позволява на разработчика свободно да го променя, разширява и използва както за некомерсиални, така и за търговски цели. След това потребителят се съгласява с условията на лиценза. Други (признати) доставчици също могат да предоставят подобен лиценз. Едно от изискванията е авторът да предостави известна информация за своята работа, като например дизайна на продукта си, име, дата на създаване и други подробности. Хората трябва да могат да се доверяват на „източника“ на концепцията. Освен това, платформа като тази предлага възможност да се учат от идеите си един на друг и някои хора са готови да предоставят собствен принос. Когато даден софтуерен продукт не е актуализиран с най-новите актуализации от дълго време, се приема, че авторът (доколкото му е известно) е доволен от това и няма намерение да отговаря на заявки от други. Предложението се представя под формата на отворен код (достъпен за тази целева група софтуерни разработчици). Противоположното на отворения код е затвореният код. „Изходният код“ не се публикува под авторско право. След това издателят се фокусира върху евентуални грешки (бъгове) и други технически проблеми. Отвън те се опитват да открият проблемите и да ги отстранят чрез корекции. Добър пример е този на операционната система Windows. Всички грешки (без значение колко неизвестни и политически мотивирани) ще бъдат разследвани вътрешно, а възможните причини за проблема ще бъдат разследвани. Според изследователи, скорошен доклад разкри, че npm пакетът, наречен „lotusbail“, е подвел своите сътрудници. Между другото, не е напълно ясно как проблемите са станали толкова широко разпространени. Поне това твърди фирмата за сигурност за ситуацията: хиляди потребители са били засегнати през последните шест месеца. В статията се посочва също, че са успели да разработят инструмент за WhatsApp, който работи безпроблемно с оригиналния продукт на компанията майка Meta. Установено е, че инструментът е прихващал потребителски данни от акаунти и ги е изпращал до сървъра на разработчика. Препоръчително е да не се доверявате сляпо на работата на трети страни. Понякога разработчикът не предоставя допълнителна информация, като например актуализации за поддръжка и подходящи връзки към своите (официални) уебсайтове. В света на киберпрестъпността често могат да възникнат сериозни ситуации, при които потребителите ненужно стават жертви на кражба на данни. В тези случаи понякога се споменават проблеми с бисквитките и удостоверяването. В такива случаи може да бъде предоставена актуализация, която да разреши успешно ситуацията. Източник: thehackernews com

"Rizik od interferencije s instalacijama npm paketa"

Zajednica za razvoj softvera može imati problema s instalacijama. Razvojni programeri to rade kako bi koristili biblioteke trećih strana: na ovaj način se (dijeljeni) skript dodaje u (framework) projekt. Unutar ove domene, posebno GitHub domene gdje se razvojni programeri okupljaju kako bi podijelili svoje koncepte, preuzimaju se mnogi "dijelovi određene vrste softvera". To pruža potpuni pregled izvornog "izvornog koda" koji im je dopušteno koristiti pod njihovom licencom. Za većinu, "izvorni kod" koji potječe od autora može biti licenciran pod MIT licencom, što omogućuje razvojnom programeru da ga slobodno mijenja, proširuje i koristi u nekomercijalne i komercijalne svrhe. Korisnik tada pristaje na uvjete licence. Drugi (priznati) pružatelji usluga također mogu odobriti sličnu licencu. Jedan od zahtjeva je da autor pruži neke informacije o svom radu, kao što su dizajn njihovog proizvoda, naziv, datum stvaranja i drugi detalji. Ljudi moraju moći vjerovati "izvoru" koncepta. Štoviše, platforma poput ove nudi priliku za učenje iz ideja jedni drugih, a neki ljudi su spremni dati vlastiti doprinos. Kada softverski proizvod dugo nije ažuriran najnovijim ažuriranjima, pretpostavlja se da je autor (koliko mu je poznato) zadovoljan time i nema namjeru odgovarati na zahtjeve drugih. Ponuda se predstavlja u obliku otvorenog koda (dostupan ovoj ciljnoj skupini softverskih programera). Suprotnost otvorenom kodu je zatvoreni kod. "Izvorni kod" nije javno objavljen pod autorskim pravima. Izdavač se zatim fokusira na sve pogreške (bugove) i druge tehničke probleme. Izvana pokušavaju pronaći probleme i riješiti ih putem zakrpa. Dobar primjer je operativni sustav Windows. Sve pogreške (bez obzira koliko nepoznate i politički motivirane) bit će istražene interno, a istražit će se i mogući uzroci problema. Prema istraživačima, nedavno izvješće otkrilo je da je npm paket pod nazivom "lotusbail" zavarao svoje suradnike. Usput, nije sasvim jasno kako su problemi postali toliko rašireni. Barem tako sigurnosna tvrtka tvrdi o situaciji: tisuće korisnika bilo je pogođeno u posljednjih šest mjeseci. U priči se također navodi da su uspjeli razviti WhatsApp alat koji je besprijekorno radio s originalnim proizvodom matične tvrtke Meta. Otkriveno je da je alat presreo korisničke podatke računa i slao ih na poslužitelj programera. Preporučeno je da se ne vjeruje slijepo radu trećih strana. Ponekad programeru nedostaju dodatne informacije, poput ažuriranja podrške i relevantnih poveznica na njihove (službene) web stranice. U svijetu kibernetičkog kriminala često se mogu pojaviti ozbiljne situacije u kojima korisnici nepotrebno postaju žrtve krađe podataka. U tim slučajevima ponekad se spominju problemi s kolačićima i autentifikacijom. U takvim slučajevima može se objaviti ažuriranje kako bi se uspješno riješila situacija. Izvor: thehackernews com

"Rizik od interferencije s instalacijama npm paketa"

Zajednica za razvoj softvera može imati problema s instalacijama. Programeri to rade kako bi koristili biblioteke trećih strana: na ovaj način se (dijeljeni) skript dodaje u (framework) projekat. Unutar ove domene, posebno GitHub domene gdje se programeri okupljaju kako bi podijelili svoje koncepte, preuzimaju se mnogi "dijelovi određene vrste softvera". Ovo pruža potpuni pregled originalnog "izvornog koda", koji im je dozvoljeno koristiti pod njihovom licencom. Za većinu, "izvorni kod" koji potiče od autora može biti licenciran pod MIT licencom, što omogućava programeru da ga slobodno mijenja, proširuje i koristi i u nekomercijalne i u komercijalne svrhe. Korisnik tada pristaje na uslove licence. Drugi (priznati) dobavljači također mogu odobriti sličnu licencu. Jedan od zahtjeva je da autor pruži neke informacije o svom radu, kao što su dizajn njihovog proizvoda, naziv, datum kreiranja i drugi detalji. Ljudi moraju biti u mogućnosti da vjeruju "izvoru" koncepta. Štaviše, platforma poput ove nudi priliku za učenje iz ideja jedni drugih, a neki ljudi su spremni da daju svoj doprinos. Kada softverski proizvod dugo nije ažuriran najnovijim ažuriranjima, pretpostavlja se da je autor (koliko mu je poznato) zadovoljan time i nema namjeru odgovarati na zahtjeve drugih. Ponuda se predstavlja u obliku otvorenog koda (dostupan ovoj ciljnoj grupi programera softvera). Suprotnost otvorenom kodu je zatvoreni kod. "Izvorni kod" se ne objavljuje javno pod autorskim pravima. Izdavač se zatim fokusira na sve greške (bugove) i druge tehničke probleme. Izvana pokušavaju pronaći probleme i riješiti ih putem zakrpa. Dobar primjer je operativni sistem Windows. Sve greške (bez obzira koliko nepoznate i politički motivirane) bit će istražene interno, a mogući uzroci problema bit će istraženi. Prema istraživačima, nedavni izvještaj je otkrio da je npm paket pod nazivom "lotusbail" obmanuo svoje saradnike. Usput, nije sasvim jasno kako su problemi postali toliko rašireni. Barem tako sigurnosna firma tvrdi o situaciji: hiljade korisnika su pogođene u proteklih šest mjeseci. U priči se također navodi da su uspjeli razviti WhatsApp alat koji je besprijekorno radio s originalnim proizvodom matične kompanije Meta. Otkriveno je da je alat presreo korisničke podatke i slao ih na server programera. Preporučeno je da se ne vjeruje slijepo radu trećih strana. Ponekad programeru nedostaju dodatne informacije, kao što su ažuriranja podrške i relevantni linkovi do njihovih (službenih) web stranica. U svijetu cyber kriminala često se mogu pojaviti ozbiljne situacije u kojima korisnici nepotrebno postaju žrtve krađe podataka. U ovim slučajevima ponekad se spominju problemi s kolačićima i autentifikacijom. U takvim slučajevima, ažuriranje može biti dostupno kako bi se situacija uspješno riješila. Izvor: thehackernews com

„Interferencia kockázat az npm csomagok telepítésével”

A szoftverfejlesztő közösség problémákat tapasztalhat a telepítésekkel. A fejlesztők ezt harmadik féltől származó könyvtárak használatához teszik: így adnak hozzá egy (megosztott) szkriptet egy (keretrendszer) projekthez. Ezen a tartományon belül, különösen a GitHub tartományon belül, ahol a fejlesztők összegyűlnek, hogy megosszák koncepcióikat, számos „egy adott típusú szoftver darabja” töltődik le. Ez teljes áttekintést nyújt az eredeti „forráskódról”, amelyet a licencük értelmében használhatnak. A legtöbb esetben a szerzőtől származó „forráskód” az MIT licenc alatt licencelhető, amely lehetővé teszi a fejlesztő számára, hogy szabadon módosítsa, bővítse és felhasználja azt mind nem kereskedelmi, mind kereskedelmi célokra. A felhasználó ezután elfogadja a licencfeltételeket. Más (elismert) szolgáltatók is adhatnak hasonló licencet. Az egyik követelmény, hogy a szerző adjon meg néhány információt a munkájáról, például a termék tervét, nevét, a létrehozás dátumát és egyéb részleteket. Az embereknek meg kell tudniuk bízni a koncepció „forrásában”. Ezenkívül egy ilyen platform lehetőséget kínál arra, hogy tanuljanak egymás ötleteiből, és egyesek hajlandóak saját véleményt is nyilvánítani. Amikor egy szoftverterméket hosszú ideje nem frissítettek a legújabb frissítésekkel, feltételezzük, hogy a szerző (legjobb tudomása szerint) elégedett ezzel, és nem szándékozik mások kéréseire reagálni. A kínálat nyílt forráskódú (a szoftverfejlesztők célcsoportja számára hozzáférhetővé tett) formában jelenik meg. A nyílt forráskód ellentéte a zárt forráskódú. A "forráskód" nem kerül nyilvánosságra szerzői jogvédelem alatt. A kiadó ezután a hibákra (bugokra) és egyéb technikai problémákra összpontosít. Kívülről megpróbálják felkutatni a problémákat, és javításokkal kijavítani azokat. Jó példa erre a Windows operációs rendszer hibája. Minden hibát (függetlenül attól, hogy mennyire ismeretlen és politikailag motivált) belsőleg kivizsgálnak, és a probléma lehetséges okait is megvizsgálják. A kutatók szerint egy nemrégiben készült jelentésből kiderült, hogy a "lotusbail" nevű npm csomag félrevezette a közreműködőket. Egyébként nem teljesen világos, hogyan váltak a problémák ilyen széles körben elterjedtté. Legalábbis ezt állítja a biztonsági cég a helyzetről: az elmúlt hat hónapban több ezer felhasználót érintett a probléma. A cikk azt is állítja, hogy sikerült kifejleszteniük egy WhatsApp eszközt, amely zökkenőmentesen működött az anyavállalat, a Meta eredeti termékével. Felfedezték, hogy az eszköz elfogott felhasználói fiókadatokat, és elküldte azokat a fejlesztő szerverére. Azt javasolták, hogy ne bízzanak vakon a harmadik fél munkájában. Előfordul, hogy a fejlesztőnek nincsenek további információi, például támogatási frissítések és releváns linkek a (hivatalos) weboldalukra. A kiberbűnözés világában gyakran adódhatnak súlyos helyzetek, amikor a felhasználók szükségtelenül adatlopás áldozataivá válnak. Ezekben az esetekben néha süti- és hitelesítési problémákat említenek. Ilyen esetekben frissítés érhető el a helyzet sikeres megoldása érdekében. Forrás: thehackernews com

„Risc de interferență cu instalările pachetelor npm”

Comunitatea de dezvoltare software poate întâmpina probleme cu instalările. Dezvoltatorii fac acest lucru pentru a utiliza biblioteci terțe: acesta este modul în care un script (partajat) este adăugat la un proiect (framework). În cadrul acestui domeniu, în special în domeniul GitHub unde dezvoltatorii se adună pentru a-și împărtăși conceptele, se descarcă multe „părți dintr-un anumit tip de software”. Aceasta oferă o imagine de ansamblu completă a „codului sursă” original, pe care li se permite să îl utilizeze sub licența lor. Pentru majoritatea, „codul sursă” provenit de la autor poate fi licențiat sub licența MIT, permițând dezvoltatorului să îl modifice, să îl extindă și să îl utilizeze liber atât în ​​scopuri necomerciale, cât și comerciale. Utilizatorul este apoi de acord cu termenii licenței. Și alți furnizori (recunoscuți) pot acorda o licență similară. O cerință este ca autorul să furnizeze câteva informații despre munca sa, cum ar fi designul produsului său, numele, data creării și alte detalii. Oamenii trebuie să poată avea încredere în „sursa” conceptului. Mai mult, o platformă ca aceasta oferă oportunitatea de a învăța din ideile celorlalți, iar unii oameni sunt dispuși să-și ofere propria contribuție. Când un produs software nu a fost actualizat cu cele mai recente actualizări pentru o perioadă lungă de timp, se presupune că autorul (din câte știe) este mulțumit de acest lucru și nu are intenția de a răspunde solicitărilor altora. Oferta este prezentată sub formă de Open Source (accesibilă acestui grup țintă de dezvoltatori de software). Opusul Open Source este Closed Source. „Codul sursă” nu este făcut public sub drept de autor. Editorul se concentrează apoi pe orice erori (bug-uri) și alte probleme tehnice. Din exterior, încearcă să identifice problemele și să le remedieze prin patch-uri. Un bun exemplu este cel al sistemului de operare Windows. Toate erorile (indiferent cât de necunoscute și motivate politic) vor fi investigate intern, iar posibilele cauze ale problemei vor fi investigate. Potrivit cercetătorilor, un raport recent a dezvăluit că pachetul npm numit „lotusbail” și-a indus în eroare contribuitorii. De altfel, nu este complet clar cum au devenit problemele atât de răspândite. Cel puțin, asta susține firma de securitate despre situație: mii de utilizatori au fost afectați în ultimele șase luni. Articolul mai precizează că au reușit să dezvolte un instrument WhatsApp care funcționa perfect cu produsul original al companiei-mamă, Meta. S-a descoperit că instrumentul a interceptat datele contului utilizatorului și le-a trimis către serverul dezvoltatorului. S-a recomandat să nu se acorde încredere orbește lucrărilor terților. Uneori, dezvoltatorului îi lipsesc informații suplimentare, cum ar fi actualizări de asistență și link-uri relevante către site-ul(ele) web (oficiale) al acestuia. În lumea criminalității cibernetice, pot apărea adesea situații grave în care utilizatorii devin în mod inutil victime ale furtului de date. În aceste cazuri, uneori se menționează probleme legate de cookie-uri și autentificare. În astfel de cazuri, se poate pune la dispoziție o actualizare pentru a rezolva cu succes situația. Sursa: thehackernews com

„Riziko rušení při instalaci balíčků npm“

Komunita vývojářů softwaru se může setkat s problémy s instalacemi. Vývojáři to dělají, aby mohli používat knihovny třetích stran: takto se (sdílený) skript přidává do (frameworkového) projektu. V rámci této domény, zejména domény GitHub, kde se vývojáři shromažďují, aby sdíleli své koncepty, se stahuje mnoho „kusů určitého typu softwaru“. To poskytuje kompletní přehled o původním „zdrojovém kódu“, který mohou používat na základě své licence. Pro většinu z nich může být „zdrojový kód“ pocházející od autora licencován na základě licence MIT, což vývojáři umožňuje jej volně upravovat, rozšiřovat a používat pro nekomerční i komerční účely. Uživatel poté souhlasí s licenčními podmínkami. Podobnou licenci mohou udělit i další (uznávaní) poskytovatelé. Jedním z požadavků je, aby autor poskytl určité informace o své práci, jako je design produktu, název, datum vytvoření a další podrobnosti. Lidé musí být schopni důvěřovat „zdroji“ konceptu. Platforma, jako je tato, navíc nabízí možnost učit se z nápadů ostatních a někteří lidé jsou ochotni poskytnout své vlastní vstupy. Pokud softwarový produkt nebyl delší dobu aktualizován nejnovějšími aktualizacemi, předpokládá se, že autor (podle svého nejlepšího vědomí a svědomí) je s tím spokojen a nemá v úmyslu reagovat na požadavky ostatních. Nabídka je prezentována ve formě open source (zpřístupněna této cílové skupině softwarových vývojářů). Opakem open source je closed source. „Zdrojový kód“ není zveřejňován pod autorským právem. Vydavatel se poté zaměřuje na případné chyby (bugy) a další technické problémy. Zvenčí se snaží problémy vystopovat a opravit pomocí záplat. Dobrým příkladem je operační systém Windows. Všechny chyby (bez ohledu na to, jak neznámé a politicky motivované) budou interně vyšetřeny a budou vyšetřeny možné příčiny problému. Podle výzkumníků nedávná zpráva odhalila, že balíček npm s názvem „lotusbail“ uvedl své přispěvatele v omyl. Mimochodem, není zcela jasné, jak se problémy tak rozšířily. Alespoň to o situaci tvrdí bezpečnostní firma: za posledních šest měsíců byly postiženy tisíce uživatelů. V článku se také uvádí, že se jim podařilo vyvinout nástroj WhatsApp, který bezproblémově fungoval s původním produktem mateřské společnosti Meta. Bylo zjištěno, že nástroj zachycoval uživatelská data účtů a odesílal je na server vývojáře. Bylo doporučeno slepě nedůvěřovat práci třetích stran. Vývojář někdy postrádá další informace, jako jsou aktualizace podpory a relevantní odkazy na své (oficiální) webové stránky. Ve světě kyberkriminality mohou často nastat vážné situace, kdy se uživatelé zbytečně stanou oběťmi krádeže dat. V těchto případech se někdy zmiňují problémy se soubory cookie a ověřováním. V takových případech může být k dispozici aktualizace, která situaci úspěšně vyřeší. Zdroj: thehackernews com

„Riziko interferencie s inštaláciami balíkov npm“

Komunita vývojárov softvéru môže mať problémy s inštaláciami. Vývojári to robia, aby mohli používať knižnice tretích strán: takto sa (zdieľaný) skript pridáva do (frameworkového) projektu. V rámci tejto domény, najmä domény GitHub, kde sa vývojári stretávajú, aby zdieľali svoje koncepty, sa sťahuje mnoho „kusov určitého typu softvéru“. To poskytuje kompletný prehľad o pôvodnom „zdrojovom kóde“, ktorý môžu používať na základe svojej licencie. Pre väčšinu môže byť „zdrojový kód“ pochádzajúci od autora licencovaný na základe licencie MIT, čo umožňuje vývojárovi voľne ho upravovať, rozširovať a používať na nekomerčné aj komerčné účely. Používateľ potom súhlasí s licenčnými podmienkami. Podobnú licenciu môžu udeliť aj iní (uznávaní) poskytovatelia. Jednou z požiadaviek je, aby autor poskytol určité informácie o svojej práci, ako napríklad dizajn svojho produktu, názov, dátum vytvorenia a ďalšie podrobnosti. Ľudia musia byť schopní dôverovať „zdroju“ konceptu. Okrem toho platforma, ako je táto, ponúka možnosť učiť sa od nápadov ostatných a niektorí ľudia sú ochotní poskytnúť svoj vlastný vklad. Keď softvérový produkt nebol dlhší čas aktualizovaný najnovšími aktualizáciami, predpokladá sa, že autor (podľa svojho najlepšieho vedomia a svedomia) je s tým spokojný a nemá v úmysle reagovať na žiadosti iných. Ponuka je prezentovaná vo forme open source (sprístupneného tejto cieľovej skupine softvérových vývojárov). Opakom open source je uzavretý source. „Zdrojový kód“ nie je zverejňovaný pod autorským právom. Vydavateľ sa potom zameriava na akékoľvek chyby (bugy) a iné technické problémy. Zvonku sa snaží problémy vystopovať a opraviť pomocou záplat. Dobrým príkladom je operačný systém Windows. Všetky chyby (bez ohľadu na to, aké sú neznáme a politicky motivované) budú interne vyšetrené a budú prešetrené aj možné príčiny problému. Podľa výskumníkov nedávna správa odhalila, že balík npm s názvom „lotusbail“ zavádzal svojich prispievateľov. Mimochodom, nie je úplne jasné, ako sa problémy tak rozšírili. Aspoň to o situácii tvrdí bezpečnostná firma: za posledných šesť mesiacov boli postihnuté tisíce používateľov. V článku sa tiež uvádza, že sa im podarilo vyvinúť nástroj WhatsApp, ktorý bezproblémovo fungoval s pôvodným produktom materskej spoločnosti Meta. Zistilo sa, že nástroj zachytával údaje používateľov účtov a odosielal ich na server vývojára. Odporúčalo sa slepo nedôverovať práci tretích strán. Vývojár niekedy neposkytuje ďalšie informácie, ako sú aktualizácie podpory a relevantné odkazy na svoje (oficiálne) webové stránky. Vo svete kyberkriminality môžu často nastať vážne situácie, keď sa používatelia zbytočne stanú obeťami krádeže údajov. V týchto prípadoch sa niekedy spomínajú problémy so súbormi cookie a autentifikáciou. V takýchto prípadoch môže byť k dispozícii aktualizácia, ktorá situáciu úspešne vyrieši. Zdroj: thehackernews com

»Tveganje motenj pri namestitvah paketov npm«

Skupnost razvijalcev programske opreme lahko naleti na težave pri namestitvah. Razvijalci to storijo za uporabo knjižnic tretjih oseb: tako se (skupni) skript doda v (ogrodni) projekt. Znotraj te domene, zlasti domene GitHub, kjer se razvijalci zbirajo, da bi delili svoje koncepte, se prenese veliko »kosov določene vrste programske opreme«. To zagotavlja popoln pregled izvirne »izvorne kode«, ki jo lahko uporabljajo v skladu s svojo licenco. Za večino je »izvorna koda«, ki izvira od avtorja, lahko licencirana v skladu z licenco MIT, kar razvijalcu omogoča, da jo prosto spreminja, razširja in uporablja tako v nekomercialne kot komercialne namene. Uporabnik se nato strinja z licenčnimi pogoji. Podobno licenco lahko podelijo tudi drugi (priznani) ponudniki. Ena od zahtev je, da avtor zagotovi nekaj informacij o svojem delu, kot so zasnova izdelka, ime, datum nastanka in druge podrobnosti. Ljudje morajo biti sposobni zaupati »viru« koncepta. Poleg tega platforma, kot je ta, ponuja priložnost za učenje iz idej drug drugega, nekateri ljudje pa so pripravljeni prispevati svoj prispevek. Ko programski izdelek dlje časa ni bil posodobljen z najnovejšimi posodobitvami, se domneva, da je avtor (po njegovem najboljšem vedenju) s tem zadovoljen in nima namena odgovarjati na zahteve drugih. Ponudba je predstavljena v obliki odprtokodne programske opreme (dostopna tej ciljni skupini razvijalcev programske opreme). Nasprotje odprtokodne programske opreme je zaprtokodna programska oprema. "Izvorna koda" ni javno objavljena pod avtorskimi pravicami. Založnik se nato osredotoči na morebitne napake (hrošče) in druge tehnične težave. Od zunaj poskušajo izslediti težave in jih odpraviti s popravki. Dober primer je operacijski sistem Windows. Vse napake (ne glede na to, kako neznane in politično motivirane so) bodo interno preiskane, prav tako pa bodo preiskani tudi morebitni vzroki težave. Po mnenju raziskovalcev je nedavno poročilo razkrilo, da je paket npm z imenom "lotusbail" zavajal svoje sodelavce. Mimogrede, ni povsem jasno, kako so se težave tako razširile. Vsaj tako trdi varnostno podjetje o situaciji: v zadnjih šestih mesecih je bilo prizadetih na tisoče uporabnikov. V članku je tudi navedeno, da jim je uspelo razviti orodje WhatsApp, ki je brezhibno delovalo z originalnim izdelkom matičnega podjetja Meta. Ugotovljeno je bilo, da je orodje prestrezalo uporabniške podatke računov in jih pošiljalo na strežnik razvijalca. Priporočljivo je bilo, da se ne zaupa slepo delu tretjih oseb. Včasih razvijalec nima dodatnih informacij, kot so posodobitve podpore in ustrezne povezave do svojih (uradnih) spletnih mest. V svetu kibernetske kriminalitete se pogosto lahko pojavijo resne situacije, ko uporabniki nepotrebno postanejo žrtve kraje podatkov. V teh primerih se včasih omenjajo težave s piškotki in preverjanjem pristnosti. V takih primerih je lahko na voljo posodobitev, ki uspešno reši situacijo. Vir: thehackernews com

«NPM փաթեթների տեղադրման հետ կապված միջամտության ռիսկ»

Ծրագրային ապահովման մշակման համայնքը կարող է խնդիրներ ունենալ տեղադրման հետ կապված: Մշակողները դա անում են երրորդ կողմի գրադարաններ օգտագործելու համար. այսպես է (համօգտագործվող) սկրիպտը ավելացվում (շրջանակային) նախագծին: Այս տիրույթում, մասնավորապես GitHub տիրույթում, որտեղ մշակողները հավաքվում են իրենց գաղափարները կիսելու համար, ներբեռնվում են «ծրագրային ապահովման որոշակի տեսակի մասեր»: Սա ապահովում է բնօրինակ «աղբյուրի կոդի» ամբողջական ակնարկ, որը նրանց թույլատրվում է օգտագործել իրենց լիցենզիայի համաձայն: Հեղինակի կողմից ծագող «աղբյուրի կոդը» կարող է լիցենզավորված լինել MIT լիցենզիայի համաձայն, ինչը թույլ է տալիս մշակողին ազատորեն փոփոխել, ընդլայնել և օգտագործել այն ինչպես ոչ առևտրային, այնպես էլ առևտրային նպատակներով: Այնուհետև օգտատերը համաձայնվում է լիցենզիայի պայմաններին: Այլ (ճանաչված) մատակարարները նույնպես կարող են տրամադրել նմանատիպ լիցենզիա: Մեկ պահանջն այն է, որ հեղինակը տրամադրի որոշակի տեղեկություններ իր աշխատանքի մասին, ինչպիսիք են իրենց արտադրանքի դիզայնը, անվանումը, ստեղծման ամսաթիվը և այլ մանրամասներ: Մարդիկ պետք է կարողանան վստահել հայեցակարգի «աղբյուրին»: Ավելին, նման հարթակը հնարավորություն է տալիս սովորել միմյանց գաղափարներից, և որոշ մարդիկ պատրաստ են տրամադրել իրենց սեփական ներդրումը: Երբ ծրագրային ապահովումը երկար ժամանակ չի թարմացվել վերջին թարմացումներով, ենթադրվում է, որ հեղինակը (իրենց լավագույն գիտելիքների չափով) գոհ է դրանից և մտադրություն չունի արձագանքել ուրիշների հարցումներին: Առաջարկը ներկայացված է բաց կոդով (հասանելի է ծրագրային ապահովման մշակողների այս թիրախային խմբի համար): Բաց կոդի հակառակը փակ կոդն է: «Սկզբնական կոդը» հեղինակային իրավունքի ներքո հրապարակային չի դառնում: Այնուհետև հրատարակիչը կենտրոնանում է ցանկացած սխալի (bug) և այլ տեխնիկական խնդիրների վրա: Արտաքինից նրանք փորձում են գտնել խնդիրները և շտկել դրանք թարմացումների միջոցով: Լավ օրինակ է Windows օպերացիոն համակարգի սխալը: Բոլոր սխալները (անկախ նրանից, թե որքան անհայտ և քաղաքական դրդապատճառներ ունեն) կհետաքննվեն ներքին կարգով, և կուսումնասիրվեն խնդրի հնարավոր պատճառները: Հետազոտողների կարծիքով, վերջերս հրապարակված զեկույցը ցույց է տվել, որ «lotusbail» անվամբ npm փաթեթը մոլորեցրել է իր մասնակիցներին: Ի դեպ, լիովին պարզ չէ, թե ինչպես են խնդիրները այդքան լայն տարածում գտել: Ամեն դեպքում, անվտանգության ընկերությունը դա է պնդում իրավիճակի մասին. վերջին վեց ամիսների ընթացքում հազարավոր օգտատերեր են տուժել: Հոդվածում նաև նշվում է, որ նրանց հաջողվել է մշակել WhatsApp գործիք, որը անխափան աշխատում էր Meta մայր ընկերության բնօրինակ արտադրանքի հետ։ Պարզվել է, որ գործիքը որսացել է հաշվի օգտատիրոջ տվյալները և ուղարկել դրանք մշակողի սերվերին։ Խորհուրդ է տրվել կուրորեն չվստահել երրորդ կողմի աշխատանքին։ Երբեմն մշակողը չունի լրացուցիչ տեղեկատվություն, ինչպիսիք են աջակցության թարմացումները և իրենց (պաշտոնական) կայքերի(ների) համապատասխան հղումները։ Կիբերհանցագործության աշխարհում հաճախ կարող են առաջանալ լուրջ իրավիճակներ, երբ օգտատերերը անհարկի դառնում են տվյալների գողության զոհ։ Այս դեպքերում երբեմն նշվում են թխուկների և նույնականացման խնդիրներ։ Նման դեպքերում կարող է հասանելի լինել թարմացում՝ իրավիճակը հաջողությամբ լուծելու համար։ Աղբյուր՝ thehackernews com

„Truflunarhætta við uppsetningar á npm pakka“

Hugbúnaðarþróunarsamfélagið getur lent í vandræðum með uppsetningar. Forritarar gera þetta til að nota bókasöfn þriðja aðila: þannig er (sameiginlegt) forskrift bætt við (rammaverk) verkefni. Innan þessa sviðs, sérstaklega GitHub sviðsins þar sem forritarar safnast saman til að deila hugmyndum sínum, eru margir „hlutar af tiltekinni tegund hugbúnaðar“ sóttir niður. Þetta veitir heildaryfirsýn yfir upprunalega „frumkóðann“ sem þeim er heimilt að nota samkvæmt leyfi sínu. Fyrir flesta getur „frumkóði“ sem kemur frá höfundinum verið leyfisbundinn samkvæmt MIT leyfinu, sem gerir forritaranum kleift að breyta, útvíkka og nota hann frjálslega bæði í viðskiptalegum og óviðskiptalegum tilgangi. Notandinn samþykkir síðan skilmála leyfisins. Aðrir (viðurkenndir) veitendur geta einnig veitt svipað leyfi. Ein krafa er að höfundurinn veiti upplýsingar um verk sitt, svo sem hönnun vöru sinnar, nafn, sköpunardag og aðrar upplýsingar. Fólk verður að geta treyst „uppsprettu“ hugmyndarinnar. Ennfremur býður vettvangur eins og þessi upp á tækifæri til að læra af hugmyndum hvers annars og sumir eru tilbúnir að koma með sitt eigið framlag. Þegar hugbúnaðarvara hefur ekki verið uppfærð með nýjustu uppfærslunum í langan tíma er gert ráð fyrir að höfundurinn (að því er hann best veit) sé ánægður með það og hafi ekki í hyggju að svara beiðnum frá öðrum. Tilboðið er kynnt í formi opins hugbúnaðar (aðgengilegt þessum markhópi hugbúnaðarframleiðenda). Andstæða opins hugbúnaðar er lokaður hugbúnaður. „Frumkóðinn“ er ekki gerður opinber undir höfundarrétti. Útgefandinn einbeitir sér síðan að öllum villum (bugs) og öðrum tæknilegum vandamálum. Að utan reyna þeir að rekja vandamálin og laga þau með lagfæringum. Gott dæmi er Windows stýrikerfið. Allar villur (sama hversu óþekktar og pólitískt knúnar) verða rannsakaðar innbyrðis og mögulegar orsakir vandans verða rannsakaðar. Samkvæmt vísindamönnum leiddi nýleg skýrsla í ljós að npm pakkinn sem kallast „lotusbail“ blekkti þátttakendur sína. Tilviljun er ekki alveg ljóst hvernig vandamálin urðu svona útbreidd. Að minnsta kosti er það það sem öryggisfyrirtækið fullyrðir um ástandið: þúsundir notenda höfðu orðið fyrir áhrifum síðustu sex mánuði. Í fréttinni kemur einnig fram að þeim hafi tekist að þróa WhatsApp tól sem virkaði óaðfinnanlega með upprunalegu vörunni frá móðurfyrirtækinu Meta. Í ljós kom að tólið hafði hlerað notendagögn reikningsins og sent þau á netþjón forritarans. Mælt var með að treysta ekki verkum þriðja aðila í blindni. Stundum skortir forritarann ​​viðbótarupplýsingar, svo sem uppfærslur á stuðningi og viðeigandi tengla á (opinberar) vefsíður sínar. Í heimi netglæpa geta oft komið upp alvarlegar aðstæður þar sem notendur verða að óþörfu fórnarlömb gagnaþjófnaðar. Vandamál með vafrakökur og auðkenningu eru stundum nefnd í slíkum tilfellum. Í slíkum tilfellum er hægt að gera uppfærslu aðgengilega til að leysa úr vandanum. Heimild: thehackernews com

"Störningsrisk med npm-paketinstallationer"

Programvaruutvecklingscommunityn kan uppleva problem med installationer. Utvecklare gör detta för att använda tredjepartsbibliotek: det är så ett (delat) skript läggs till i ett (ramverks-)projekt. Inom denna domän, särskilt GitHub-domänen där utvecklare samlas för att dela sina koncept, laddas många "delar av en viss typ av programvara" ner. Detta ger en fullständig översikt över den ursprungliga "källkoden", som de har tillstånd att använda under sin licens. För de flesta kan "källkod" som kommer från författaren licensieras under MIT-licensen, vilket gör det möjligt för utvecklaren att fritt modifiera, utöka och använda den för både icke-kommersiella och kommersiella ändamål. Användaren godkänner sedan licensvillkoren. Andra (erkända) leverantörer kan också bevilja en liknande licens. Ett krav är att författaren tillhandahåller viss information om sitt arbete, såsom designen av sin produkt, namn, skapandedatum och andra detaljer. Människor måste kunna lita på "källan" till konceptet. Dessutom erbjuder en plattform som denna möjligheten att lära av varandras idéer, och vissa människor är villiga att ge sina egna synpunkter. När en mjukvaruprodukt inte har uppdaterats med de senaste uppdateringarna under en längre tid antas det att författaren (såvitt de vet) är nöjd med detta och inte har för avsikt att svara på förfrågningar från andra. Erbjudandet presenteras i form av öppen källkod (tillgängligt för denna målgrupp av mjukvaruutvecklare). Motsatsen till öppen källkod är sluten källkod. "Källkoden" är inte offentlig under upphovsrätt. Utgivaren fokuserar sedan på eventuella fel (buggar) och andra tekniska problem. Utifrån försöker de spåra problemen och åtgärda dem genom patchar. Ett bra exempel är Windows operativsystem. Alla fel (oavsett hur okända och politiskt motiverade de är) kommer att undersökas internt, och de möjliga orsakerna till problemet kommer att undersökas. Enligt forskare avslöjade en färsk rapport att npm-paketet som heter "lotusbail" vilseledde sina bidragsgivare. För övrigt är det inte helt klart hur problemen kunde bli så utbredda. Åtminstone är det vad säkerhetsföretaget hävdar om situationen: tusentals användare har drabbats under de senaste sex månaderna. I artikeln står det också att de hade lyckats utveckla ett WhatsApp-verktyg som fungerade sömlöst med originalprodukten från moderbolaget Meta. Det upptäcktes att verktyget snappade upp användardata från kontot och skickade den till utvecklarens server. Det rekommenderades att inte blint lita på tredjepartsarbete. Ibland saknar utvecklaren ytterligare information, såsom supportuppdateringar och relevanta länkar till sin (officiella) webbplats(er). I cyberbrottslighetens värld kan allvarliga situationer ofta uppstå där användare i onödan blir offer för datastöld. Cookie- och autentiseringsproblem nämns ibland i dessa fall. I sådana fall kan en uppdatering göras tillgänglig för att framgångsrikt lösa situationen. Källa: thehackernews com

"Interferensrisiko med npm-pakkeinstallasjoner"

Programvareutviklingsmiljøet kan oppleve problemer med installasjoner. Utviklere gjør dette for å bruke tredjepartsbiblioteker: dette er hvordan et (delt) skript legges til et (rammeverks)prosjekt. Innenfor dette domenet, spesielt GitHub-domenet der utviklere samles for å dele konseptene sine, lastes mange "deler av en bestemt type programvare" ned. Dette gir en fullstendig oversikt over den originale "kildekoden", som de har tillatelse til å bruke under lisensen sin. For de fleste kan "kildekode" som stammer fra forfatteren være lisensiert under MIT-lisensen, slik at utvikleren fritt kan endre, utvide og bruke den til både ikke-kommersielle og kommersielle formål. Brukeren godtar deretter lisensvilkårene. Andre (anerkjente) leverandører kan også gi en lignende lisens. Et krav er at forfatteren gir litt informasjon om arbeidet sitt, for eksempel designet på produktet, navn, opprettelsesdato og andre detaljer. Folk må kunne stole på "kilden" til konseptet. Dessuten tilbyr en plattform som denne muligheten til å lære av hverandres ideer, og noen er villige til å gi sine egne innspill. Når et programvareprodukt ikke har blitt oppdatert med de nyeste oppdateringene på lenge, antas det at forfatteren (så vidt de vet) er fornøyd med dette og ikke har noen intensjon om å svare på forespørsler fra andre. Tilbudet presenteres i form av åpen kildekode (gjort tilgjengelig for denne målgruppen av programvareutviklere). Det motsatte av åpen kildekode er lukket kildekode. "Kildekoden" er ikke offentliggjort under opphavsrett. Utgiveren fokuserer deretter på eventuelle feil (bugs) og andre tekniske problemer. Utenfra prøver de å spore opp problemene og fikse dem gjennom oppdateringer. Et godt eksempel er Windows-operativsystemet. Alle feil (uansett hvor ukjente og politisk motiverte de er) vil bli undersøkt internt, og de mulige årsakene til problemet vil bli undersøkt. Ifølge forskere avslørte en fersk rapport at npm-pakken kalt "lotusbail" villedet bidragsyterne sine. Forresten er det ikke helt klart hvordan problemene hadde blitt så utbredt. I hvert fall er det det sikkerhetsfirmaet hevder om situasjonen: tusenvis av brukere har blitt rammet de siste seks månedene. Historien forteller også at de hadde klart å utvikle et WhatsApp-verktøy som fungerte sømløst med det originale produktet fra morselskapet Meta. Det ble oppdaget at verktøyet fanget opp brukerdata fra kontoen og sendte det til utviklerens server. Det ble anbefalt å ikke blindt stole på tredjepartsarbeid. Noen ganger mangler utvikleren tilleggsinformasjon, for eksempel støtteoppdateringer og relevante lenker til sine (offisielle) nettsteder. I nettkriminalitetens verden kan det ofte oppstå alvorlige situasjoner der brukere unødvendig blir ofre for datatyveri. Problemer med informasjonskapsler og autentisering nevnes noen ganger i disse tilfellene. I slike tilfeller kan en oppdatering gjøres tilgjengelig for å løse situasjonen. Kilde: thehackernews com

"Interferensrisiko med npm-pakkeinstallationer"

Softwareudviklingsfællesskabet kan opleve problemer med installationer. Udviklere gør dette for at bruge tredjepartsbiblioteker: sådan tilføjes et (delt) script til et (framework)projekt. Inden for dette domæne, især GitHub-domænet, hvor udviklere samles for at dele deres koncepter, downloades mange "stykker af en bestemt type software". Dette giver et komplet overblik over den originale "kildekode", som de har tilladelse til at bruge under deres licens. For de fleste kan "kildekode", der stammer fra forfatteren, licenseres under MIT-licensen, hvilket giver udvikleren mulighed for frit at ændre, udvide og bruge den til både ikke-kommercielle og kommercielle formål. Brugeren accepterer derefter licensbetingelserne. Andre (anerkendte) udbydere kan også give en lignende licens. Et krav er, at forfatteren giver nogle oplysninger om sit arbejde, såsom designet af deres produkt, navn, oprettelsesdato og andre detaljer. Folk skal kunne stole på "kilden" til konceptet. Desuden giver en platform som denne mulighed for at lære af hinandens ideer, og nogle mennesker er villige til at give deres eget input. Når et softwareprodukt ikke er blevet opdateret med de seneste opdateringer i lang tid, antages det, at forfatteren (så vidt de ved) er tilfreds med dette og ikke har til hensigt at svare på anmodninger fra andre. Tilbuddet præsenteres i form af Open Source (tilgængelig for denne målgruppe af softwareudviklere). Det modsatte af Open Source er Closed Source. "Kildekoden" er ikke offentliggjort under ophavsret. Udgiveren fokuserer derefter på eventuelle fejl (bugs) og andre tekniske problemer. Udefra forsøger de at opspore problemerne og løse dem gennem programrettelser. Et godt eksempel er Windows-operativsystemet. Alle fejl (uanset hvor ukendte og politisk motiverede de er) vil blive undersøgt internt, og de mulige årsager til problemet vil blive undersøgt. Ifølge forskere afslørede en nylig rapport, at npm-pakken kaldet "lotusbail" vildledte sine bidragydere. Det er i øvrigt ikke helt klart, hvordan problemerne var blevet så udbredte. Det er i hvert fald, hvad sikkerhedsfirmaet hævder om situationen: tusindvis af brugere var blevet påvirket i løbet af de sidste seks måneder. Historien angiver også, at de havde formået at udvikle et WhatsApp-værktøj, der fungerede problemfrit med det originale produkt fra moderselskabet Meta. Det blev opdaget, at værktøjet opsnappede brugerdata fra kontoen og sendte det til udviklerens server. Det blev anbefalet ikke at stole blindt på tredjepartsarbejde. Nogle gange mangler udvikleren yderligere oplysninger, såsom supportopdateringer og relevante links til deres (officielle) hjemmeside(r). I cyberkriminalitetens verden kan der ofte opstå alvorlige situationer, hvor brugere unødvendigt bliver ofre for datatyveri. Cookie- og godkendelsesproblemer nævnes undertiden i disse tilfælde. I sådanne tilfælde kan en opdatering stilles til rådighed for at løse situationen. Kilde: thehackernews com

"Häiriöriski npm-pakettien asennuksissa"

Ohjelmistokehitysyhteisöllä voi olla ongelmia asennuksissa. Kehittäjät tekevät tämän käyttääkseen kolmannen osapuolen kirjastoja: näin (jaettu) skripti lisätään (kehys)projektiin. Tämän toimialueen sisällä, erityisesti GitHub-toimialueella, jossa kehittäjät kokoontuvat jakamaan konseptejaan, ladataan useita "tietyn tyyppisen ohjelmiston osia". Tämä tarjoaa täydellisen yleiskuvan alkuperäisestä "lähdekoodista", jota heillä on lupa käyttää lisenssinsä nojalla. Useimmissa tapauksissa tekijän oma "lähdekoodi" voidaan lisensoida MIT-lisenssillä, jolloin kehittäjä voi vapaasti muokata, laajentaa ja käyttää sitä sekä ei-kaupallisiin että kaupallisiin tarkoituksiin. Käyttäjä hyväksyy sitten lisenssiehdot. Myös muut (tunnustetut) tarjoajat voivat myöntää samanlaisen lisenssin. Yksi vaatimus on, että tekijä antaa joitakin tietoja työstään, kuten tuotteensa suunnittelun, nimen, luomispäivämäärän ja muita yksityiskohtia. Ihmisten on voitava luottaa konseptin "lähteeseen". Lisäksi tällainen alusta tarjoaa mahdollisuuden oppia toistensa ideoista, ja jotkut ihmiset ovat valmiita antamaan oman panoksensa. Kun ohjelmistotuotetta ei ole päivitetty uusimmilla päivityksillä pitkään aikaan, oletetaan, että tekijä (parhaan tietämyksensä mukaan) on tyytyväinen tähän eikä aio vastata muiden pyyntöihin. Tarjonta esitetään avoimen lähdekoodin muodossa (saatavilla tälle ohjelmistokehittäjien kohderyhmälle). Avoimen lähdekoodin vastakohta on suljettu lähdekoodi. "Lähdekoodia" ei julkaista tekijänoikeuksin. Julkaisija keskittyy sitten mahdollisiin virheisiin (bugeihin) ja muihin teknisiin ongelmiin. Ulkopuolelta he yrittävät jäljittää ongelmat ja korjata ne korjauspäivitysten avulla. Hyvä esimerkki on Windows-käyttöjärjestelmä. Kaikki virheet (riippumatta siitä, kuinka tuntemattomia ja poliittisesti motivoituneita ne ovat) tutkitaan sisäisesti, ja ongelman mahdolliset syyt selvitetään. Tutkijoiden mukaan äskettäin julkaistu raportti paljasti, että npm-paketti nimeltä "lotusbail" johti kehittäjiään harhaan. Muuten, ei ole täysin selvää, miten ongelmista oli tullut niin laajalle levinneitä. Ainakin niin tietoturvayritys väittää tilanteesta: tuhannet käyttäjät olivat kärsineet viimeisten kuuden kuukauden aikana. Jutussa todetaan myös, että he olivat onnistuneet kehittämään WhatsApp-työkalun, joka toimi saumattomasti emoyhtiö Metan alkuperäisen tuotteen kanssa. Työkalun havaittiin sieppaavan käyttäjätietoja ja lähettäneen ne kehittäjän palvelimelle. Kolmannen osapuolen työhön ei suositella sokeasti luottamista. Joskus kehittäjältä puuttuu lisätietoja, kuten tukipäivityksiä ja asiaankuuluvia linkkejä (virallisille) verkkosivustoilleen. Kyberrikollisuuden maailmassa voi usein syntyä vakavia tilanteita, joissa käyttäjät joutuvat tarpeettomasti tietovarkauksien uhreiksi. Näissä tapauksissa mainitaan joskus eväste- ja todennusongelmia. Tällaisissa tapauksissa tilanne voidaan ratkaista onnistuneesti päivityksen avulla. Lähde: thehackernews com

These concerns did not

Rumors, magazines, subscriptions

3/23/202434 min read

Source: sites from the internet

(* Actually take your property with you when you leave.)

“Saflok door system from Swiss company a security risk? - Anyone who books a hotel does not have to be aware of the security problems that have previously been discovered. Security researchers are said to have kept this problem behind closed doors for much longer, but have not yet publicly informed the hotel industry about it. Should the usual guest now be extra careful when booking his hotel room? And why did it take so many years before these issues were only now brought to light? It concerns Dormakaba's security system. In almost most hotels there are similar electronic locks where you hold your KeyCard at the entrance to enter. This action is completely automatic and is also unique in its kind. These concerns did not yet have to be taken seriously as such. At least, that's what people thought. The worrying point only arises when someone consciously takes this action: it may be a habit for cleaning staff, among others, to enter the area (after the guest has left) or that they 'clearly' indicate this in advance. Knocking at certain times can then be a message for the customer. In most cases, this will be communicated upon request immediately at the entrance (reception). Hotels are usually visited by many people from home and abroad. The only way to eliminate such concerns is to inquire with the hotel itself (do not do this by email or in chat). An employee will, to the best of his knowledge, speak to the customer by telephone in a professional manner. The recently published article in the Tech magazine (****) gave due attention to this subject. For regular visitors it is important to do the following: preferably buy a Memo device in case of a short absence or - preferably - use another old mobile device with sufficient disk space and a recording option. Then hide it in a place that is difficult for unauthorized people to find. It partly protects the other person's privacy (without image), but certainly not the best method. A cheaper solution could be: download an application via the App Store or Google Play that can detect possible cameras (devices with the minimum requirements are needed when downloading and installing an application). Source: **** (21/03/2024)

“Saflok deursysteem van Swiss bedrijf een beveiligings risico? - Wie een hotel boekt hoeft zich niet bewust te zijn van de al eerder ontdekte beveiligingsproblemen. Beveiligingsonderzoekers zouden dit probleem al veel langer binnen de gesloten deuren hebben gehouden, maar nog niet publiekelijk de hotelwereld hierover hebben geinformeerd. Moet de gewoonlijke gast nu extra voorzichtig zijn bij het boeken van zijn hotelkamer? En: waarom gingen er zoveel jaren over heen voor men deze issues nu pas naar buiten bracht? Het betreft het beveiligingssysteem van Dormakaba. In vrijwel de meeste hotels bevinden zich soortgelijke electronische sloten waarbij men zijn KeyCard bij de ingang ervoor houdt om binnen te treden. Deze handeling gebeurt geheel automatisch en is ook uniek in zijn soort. Deze zorgen hoefden nog niet als zodanig serieus te worden genomen. Althans, zo dacht men. Het zorgwekkende komt pas echt wanneer iemand bewust tot deze actie zou komen: voor onder andere het schoonmaakpersoneel kan het een gewoonte zijn om de omgeving (na de gast zijn vertrek) te betreden of dat deze dit ‘duidelijk’ vooraf te kennen geeft. Het aankloppen op bepaalde tijden kan dan alvast voor de klant een boodschap zijn. Al direkt bij de entree (receptie) wordt op verzoek in de meeste gevallen hierover gecommuniceerd. Hotels worden gewoonlijk door veel personen bezocht vanuit het binnen- en buitenland. De enige manier om dergelijke zorgen weg te kunnen nemen is te informeren bij het hotel zelf (doe dit niet per email of in de chat). Een medewerker zal naar beste weten op een professionele manier de klant telefonisch te woord staan. In het onlangs gepubliceerde artikel in het Tech magazineblad (****) werd de nodige aandacht over dit onderwerp gegeven. Voor de regelmatige bezoeker is het van belang het volgende te doen: koop bij voorkeur een Memo apparaat bij een korte afwezigheid of - liever nog - gebruik een ander oud mobiel toestel met voldoende schijfruimte met een opname mogelijkheid. Verberg deze vervolgens op een plek die voor onbevoegden moeilijk is te vinden. Het beschermt deels de ander zijn privacy (zonder beeld), maar beslist niet de beste methode. Een goedkopere oplossing kan zijn: download via de App Store of Google Play een toepassing die mogelijk aanwezige camera’s kan detecteren (apparaten met de minimale eisen zijn nodig bij het downloaden en installeren van een applicatie). Bron: **** (21/03/2024)

„Saflok-Türsystem eines Schweizer Unternehmens ein Sicherheitsrisiko? - Wer ein Hotel bucht, muss sich der bereits festgestellten Sicherheitsprobleme nicht bewusst sein. Sicherheitsforscher sollen dieses Problem schon deutlich länger im Verborgenen gehalten haben, die Hotellerie aber bisher nicht öffentlich darüber informiert haben. Sollte der Stammgast jetzt bei der Buchung seines Hotelzimmers besonders vorsichtig sein? Und warum hat es so viele Jahre gedauert, bis diese Probleme erst jetzt ans Licht kamen? Es geht um das Sicherheitssystem von Dormakaba. In fast den meisten Hotels gibt es ähnliche elektronische Schlösser, bei denen man zum Betreten seine KeyCard am Eingang hält. Dieser Vorgang erfolgt völlig automatisch und ist in seiner Art ebenfalls einzigartig. Diese Bedenken mussten als solche noch nicht ernst genommen werden. Zumindest dachten das die Leute. Der besorgniserregende Punkt entsteht erst dann, wenn jemand diese Aktion bewusst durchführt: Es kann unter anderem für das Reinigungspersonal eine Angewohnheit sein, den Bereich zu betreten (nachdem der Gast gegangen ist) oder dass es dies im Voraus „deutlich“ anzeigt. Das Klopfen zu bestimmten Zeiten kann dann eine Botschaft für den Kunden sein. In den meisten Fällen wird dies auf Anfrage direkt am Eingang (Rezeption) mitgeteilt. Hotels werden in der Regel von vielen Menschen aus dem In- und Ausland besucht. Die einzige Möglichkeit, solche Bedenken auszuräumen, besteht darin, sich beim Hotel selbst zu erkundigen (tun Sie dies nicht per E-Mail oder im Chat). Ein Mitarbeiter wird nach bestem Wissen und Gewissen professionell mit dem Kunden telefonisch sprechen. Der kürzlich in der Zeitschrift Tech Magazine (****) veröffentlichte Artikel widmete diesem Thema gebührende Aufmerksamkeit. Für regelmäßige Besucher ist Folgendes wichtig: Am besten ein Memo-Gerät für den Fall einer kurzen Abwesenheit kaufen oder – am besten – ein anderes altes Mobilgerät mit ausreichend Speicherplatz und Aufnahmemöglichkeit nutzen. Verstecken Sie es dann an einem Ort, der für Unbefugte schwer zu finden ist. Es schützt teilweise die Privatsphäre der anderen Person (ohne Bild), ist aber sicherlich nicht die beste Methode. Eine günstigere Lösung könnte sein: Laden Sie eine Anwendung über den App Store oder Google Play herunter, die mögliche Kameras erkennen kann (zum Herunterladen und Installieren einer Anwendung sind Geräte mit den Mindestanforderungen erforderlich). Quelle: **** (21.03.2024)

“O sistema de portas Saflok da empresa suíça é um risco à segurança? - Quem reserva um hotel não precisa estar atento aos problemas de segurança que já foram descobertos. Diz-se que os investigadores de segurança mantiveram este problema à porta fechada durante muito mais tempo, mas ainda não informaram publicamente a indústria hoteleira sobre o assunto. O hóspede habitual deveria agora ser extremamente cuidadoso ao reservar o seu quarto de hotel? E por que demorou tantos anos até que estas questões só agora fossem trazidas à luz? Diz respeito ao sistema de segurança de Dormakaba. Na quase maioria dos hotéis existem fechaduras eletrônicas semelhantes onde você segura o seu KeyCard na entrada para entrar. Esta ação é totalmente automática e também única no seu género. Estas preocupações ainda não precisavam ser levadas a sério como tal. Pelo menos foi o que as pessoas pensaram. O ponto preocupante só surge quando alguém toma esta atitude de forma consciente: pode ser um hábito do pessoal de limpeza, entre outros, entrar na área (após a saída do hóspede) ou que o indiquem 'claramente' com antecedência. Bater em determinados momentos pode ser uma mensagem para o cliente. Na maioria dos casos, isso será comunicado mediante solicitação imediatamente na entrada (recepção). Os hotéis são geralmente visitados por muitas pessoas nacionais e estrangeiras. A única forma de eliminar tais preocupações é consultar o próprio hotel (não faça isso por e-mail ou chat). Um funcionário, tanto quanto sabe, falará com o cliente por telefone de maneira profissional. O artigo recentemente publicado na revista Tech Magazine (****) deu a devida atenção a este assunto. Para visitantes regulares é importante fazer o seguinte: de preferência comprar um dispositivo Memo em caso de ausência curta ou - de preferência - usar outro dispositivo móvel antigo com espaço em disco suficiente e opção de gravação. Em seguida, esconda-o em um local difícil de ser encontrado por pessoas não autorizadas. Protege parcialmente a privacidade da outra pessoa (sem imagem), mas certamente não é o melhor método. Uma solução mais barata poderia ser: baixar um aplicativo através da App Store ou Google Play que possa detectar possíveis câmeras (são necessários dispositivos com os requisitos mínimos para baixar e instalar um aplicativo). Fonte: **** (21/03/2024)

“¿El sistema de puertas Saflok de una empresa suiza representa un riesgo para la seguridad? - Cualquiera que reserve un hotel no tiene por qué estar pendiente de los problemas de seguridad que se han descubierto previamente. Se dice que los investigadores de seguridad han mantenido este problema a puerta cerrada durante mucho más tiempo, pero aún no han informado públicamente al respecto a la industria hotelera. ¿Debería el huésped habitual tener mucho cuidado al reservar su habitación de hotel? ¿Y por qué pasaron tantos años antes de que estas cuestiones salieran a la luz ahora? Se trata del sistema de seguridad de Dormakaba. En casi la mayoría de los hoteles hay cerraduras electrónicas similares en las que se coloca la KeyCard en la entrada para entrar. Esta acción es completamente automática y además es única en su tipo. Estas preocupaciones todavía no tenían que tomarse en serio como tales. Al menos eso es lo que la gente pensaba. El punto preocupante sólo surge cuando alguien realiza esta acción conscientemente: puede ser un hábito del personal de limpieza, entre otros, entrar en la zona (después de que el huésped se haya ido) o que lo indiquen "claramente" con antelación. Llamar a determinadas horas puede ser un mensaje para el cliente. En la mayoría de los casos, esto se comunicará previa solicitud inmediatamente en la entrada (recepción). Los hoteles suelen ser visitados por mucha gente nacional y extranjera. La única forma de eliminar este tipo de preocupaciones es consultar con el propio hotel (no lo haga por correo electrónico ni por chat). Un empleado, hasta donde sabe, hablará con el cliente por teléfono de manera profesional. El artículo publicado recientemente en la revista Tech (****) prestó la debida atención a este tema. Para los visitantes habituales es importante hacer lo siguiente: en caso de una breve ausencia, comprar preferentemente un dispositivo Memo o, preferentemente, utilizar otro dispositivo móvil antiguo con suficiente espacio en disco y capacidad de grabación. Luego escóndelo en un lugar que sea difícil de encontrar para personas no autorizadas. Protege en parte la privacidad de la otra persona (sin imagen), pero ciertamente no es el mejor método. Una solución más económica podría ser: descargar una aplicación a través de App Store o Google Play que pueda detectar posibles cámaras (se necesitan dispositivos con los requisitos mínimos para descargar e instalar una aplicación). Fuente: **** (21/03/2024)

« Le système de porte Saflok d'une entreprise suisse représente-t-il un risque pour la sécurité ? - Quiconque réserve un hôtel n'a pas besoin d'être conscient des problèmes de sécurité découverts auparavant. Les chercheurs en sécurité auraient gardé ce problème à huis clos pendant bien plus longtemps, mais n'en auraient pas encore informé publiquement l'industrie hôtelière. Le client habituel doit-il désormais redoubler de prudence lors de la réservation de sa chambre d’hôtel ? Et pourquoi a-t-il fallu tant d’années avant que ces problèmes ne soient mis en lumière seulement maintenant ? Il s'agit du système de sécurité de Dormakaba. Dans presque la plupart des hôtels, il existe des serrures électroniques similaires dans lesquelles vous devez présenter votre KeyCard à l'entrée pour entrer. Cette action est entièrement automatique et est également unique en son genre. Ces préoccupations ne devaient pas encore être prises au sérieux en tant que telles. Du moins, c'est ce que les gens pensaient. Le point inquiétant ne surgit que lorsque quelqu'un agit consciemment : le personnel de nettoyage peut avoir l'habitude, entre autres, d'entrer dans la zone (après le départ du client) ou de l'indiquer « clairement » à l'avance. Frapper à certaines heures peut alors être un message pour le client. Dans la plupart des cas, cela sera communiqué sur demande immédiatement à l'entrée (réception). Les hôtels sont généralement visités par de nombreuses personnes nationales et étrangères. La seule façon d'éliminer ces problèmes est de se renseigner auprès de l'hôtel lui-même (ne le faites pas par e-mail ou par chat). Un employé s'adressera, au meilleur de ses connaissances, au client par téléphone de manière professionnelle. L'article récemment publié dans le magazine Tech (****) a accordé l'attention voulue à ce sujet. Pour les visiteurs réguliers, il est important de procéder comme suit : acheter de préférence un appareil Memo en cas d'absence de courte durée ou - de préférence - utiliser un autre ancien appareil mobile avec suffisamment d'espace disque et une option d'enregistrement. Cachez-le ensuite dans un endroit difficile à trouver pour les personnes non autorisées. Elle protège en partie la vie privée de l'autre personne (sans image), mais ce n'est certainement pas la meilleure méthode. Une solution moins coûteuse pourrait être : télécharger une application via l'App Store ou Google Play capable de détecter d'éventuelles caméras (des appareils répondant aux exigences minimales sont nécessaires lors du téléchargement et de l'installation d'une application). Source : **** (21/03/2024)

“Il sistema di porte Saflok dell'azienda svizzera rappresenta un rischio per la sicurezza? - Chi prenota un albergo non deve essere a conoscenza dei problemi di sicurezza scoperti in precedenza. Si dice che i ricercatori di sicurezza abbiano tenuto questo problema a porte chiuse per molto più tempo, ma non ne hanno ancora informato pubblicamente il settore alberghiero. Ora l’ospite abituale dovrebbe prestare particolare attenzione quando prenota la sua camera d’albergo? E perché ci sono voluti così tanti anni prima che queste questioni venissero portate alla luce solo ora? Riguarda il sistema di sicurezza di Dormakaba. Nella maggior parte degli hotel ci sono serrature elettroniche simili dove tieni la KeyCard all'ingresso per entrare. Questa azione è completamente automatica ed è inoltre unica nel suo genere. Queste preoccupazioni non dovevano ancora essere prese sul serio come tali. Almeno, questo è quello che pensava la gente. Il punto preoccupante emerge solo quando qualcuno intraprende questa azione consapevolmente: può essere un'abitudine, tra gli altri, per il personale addetto alle pulizie, entrare nell'area (dopo che l'ospite se n'è andato) o che lo indichino "chiaramente" in anticipo. Bussare in determinati orari può quindi essere un messaggio per il cliente. Nella maggior parte dei casi ciò verrà comunicato su richiesta immediatamente all'ingresso (reception). Gli hotel sono solitamente visitati da molte persone nazionali e straniere. L'unico modo per eliminare tali preoccupazioni è informarsi presso l'hotel stesso (non farlo tramite e-mail o in chat). Un dipendente, per quanto a sua conoscenza, parlerà telefonicamente con il cliente in modo professionale. L'articolo recentemente pubblicato sulla rivista Tech Magazine (****) ha dedicato la dovuta attenzione a questo argomento. Per i visitatori abituali è importante fare quanto segue: acquistare preferibilmente un dispositivo Memo in caso di breve assenza o, preferibilmente, utilizzare un altro vecchio dispositivo mobile con spazio su disco sufficiente e un'opzione di registrazione. Quindi nascondilo in un luogo difficile da trovare per le persone non autorizzate. Protegge in parte la privacy dell'altra persona (senza immagine), ma sicuramente non è il metodo migliore. Una soluzione più economica potrebbe essere: scaricare un'applicazione tramite App Store o Google Play in grado di rilevare eventuali telecamere (per scaricare e installare un'applicazione sono necessari dispositivi con i requisiti minimi). Fonte: **** (21/03/2024)

«Το σύστημα πόρτας Saflok από την ελβετική εταιρεία είναι κίνδυνος για την ασφάλεια; - Όποιος κάνει κράτηση σε ξενοδοχείο δεν χρειάζεται να γνωρίζει τα προβλήματα ασφαλείας που έχουν ανακαλυφθεί στο παρελθόν. Οι ερευνητές ασφαλείας λέγεται ότι κράτησαν αυτό το πρόβλημα κεκλεισμένων των θυρών για πολύ περισσότερο, αλλά δεν έχουν ακόμη ενημερώσει δημόσια την ξενοδοχειακή βιομηχανία γι' αυτό. Πρέπει τώρα ο συνηθισμένος επισκέπτης να είναι ιδιαίτερα προσεκτικός όταν κάνει κράτηση του δωματίου του; Και γιατί χρειάστηκαν τόσα χρόνια μέχρι να έρθουν στο φως αυτά τα ζητήματα μόλις τώρα; Αφορά το σύστημα ασφαλείας της Dormakaba. Σχεδόν στα περισσότερα ξενοδοχεία υπάρχουν παρόμοιες ηλεκτρονικές κλειδαριές όπου κρατάτε την κάρτα κλειδιού σας στην είσοδο για να μπείτε. Αυτή η ενέργεια είναι εντελώς αυτόματη και είναι επίσης μοναδική στο είδος της. Αυτές οι ανησυχίες δεν έπρεπε ακόμη να ληφθούν σοβαρά υπόψη ως τέτοιες. Τουλάχιστον, αυτό σκέφτηκε ο κόσμος. Το ανησυχητικό σημείο προκύπτει μόνο όταν κάποιος κάνει συνειδητά αυτήν την ενέργεια: μπορεί να είναι συνήθεια για το προσωπικό καθαριότητας, μεταξύ άλλων, να εισέρχεται στην περιοχή (αφού ο επισκέπτης έχει φύγει) ή να το υποδεικνύει «καθαρά» εκ των προτέρων. Το χτύπημα σε συγκεκριμένες ώρες μπορεί να είναι ένα μήνυμα για τον πελάτη. Στις περισσότερες περιπτώσεις, αυτό θα κοινοποιηθεί κατόπιν αιτήματος αμέσως στην είσοδο (ρεσεψιόν). Τα ξενοδοχεία επισκέπτονται συνήθως πολλοί άνθρωποι από το εσωτερικό και το εξωτερικό. Ο μόνος τρόπος για να εξαλειφθούν τέτοιες ανησυχίες είναι να ρωτήσετε το ίδιο το ξενοδοχείο (μην το κάνετε μέσω email ή μέσω συνομιλίας). Ένας υπάλληλος, εξ όσων γνωρίζει, θα μιλήσει στον πελάτη τηλεφωνικά με επαγγελματικό τρόπο. Το πρόσφατα δημοσιευμένο άρθρο στο περιοδικό Tech (****) έδωσε τη δέουσα προσοχή σε αυτό το θέμα. Για τους τακτικούς επισκέπτες είναι σημαντικό να κάνετε τα εξής: κατά προτίμηση αγοράστε μια συσκευή Memo σε περίπτωση σύντομης απουσίας ή - κατά προτίμηση - χρησιμοποιήστε άλλη παλιά φορητή συσκευή με επαρκή χώρο στο δίσκο και δυνατότητα εγγραφής. Στη συνέχεια, κρύψτε το σε ένα μέρος που είναι δύσκολο να το βρουν μη εξουσιοδοτημένα άτομα. Προστατεύει εν μέρει το απόρρητο του άλλου (χωρίς εικόνα), αλλά σίγουρα δεν είναι η καλύτερη μέθοδος. Μια φθηνότερη λύση θα μπορούσε να είναι: η λήψη μιας εφαρμογής μέσω του App Store ή του Google Play που μπορεί να ανιχνεύσει πιθανές κάμερες (απαιτούνται συσκευές με τις ελάχιστες απαιτήσεις κατά τη λήψη και την εγκατάσταση μιας εφαρμογής). Πηγή: **** (21/03/2024)

„System drzwi Saflok szwajcarskiej firmy zagraża bezpieczeństwu? - Każdy, kto rezerwuje hotel, nie musi zdawać sobie sprawy z wykrytych wcześniej problemów związanych z bezpieczeństwem. Mówi się, że badacze bezpieczeństwa trzymali ten problem za zamkniętymi drzwiami znacznie dłużej, ale nie poinformowali jeszcze o tym publicznie branży hotelarskiej. Czy zwykły gość powinien teraz zachować szczególną ostrożność przy rezerwacji pokoju hotelowego? I dlaczego minęło tyle lat, zanim kwestie te wyszły na światło dzienne dopiero teraz? Dotyczy systemu bezpieczeństwa Dormakaby. Prawie w większości hoteli znajdują się podobne zamki elektroniczne, do których przy wejściu należy trzymać kartę KeyCard. Działanie to jest całkowicie automatyczne i jedyne w swoim rodzaju. Obawy te nie musiały być jeszcze traktowane poważnie jako takie. Przynajmniej tak ludzie myśleli. Niepokojący punkt pojawia się tylko wtedy, gdy ktoś świadomie podejmuje takie działanie: może się zdarzyć, że personel sprzątający będzie miał zwyczaj m.in. wchodzić do danego obszaru (po wyjściu gościa) lub „wyraźnie” sygnalizować to z wyprzedzeniem. Pukanie o określonej porze może być wówczas sygnałem dla klienta. W większości przypadków informacja ta zostanie podana na żądanie bezpośrednio przy wejściu (w recepcji). Hotele odwiedzane są zazwyczaj przez wiele osób z kraju i zagranicy. Jedynym sposobem na wyeliminowanie takich wątpliwości jest skontaktowanie się z samym hotelem (nie rób tego przez e-mail ani na czacie). Pracownik, zgodnie ze swoją najlepszą wiedzą, będzie w sposób profesjonalny rozmawiać z klientem telefonicznie. W niedawno opublikowanym artykule magazynu Tech (****) poświęcono temu zagadnieniu należytą uwagę. Dla stałych gości ważne jest, aby: najlepiej kupić urządzenie Memo na wypadek krótkiej nieobecności lub - najlepiej - skorzystać z innego starego urządzenia mobilnego z wystarczającą ilością miejsca na dysku i możliwością nagrywania. Następnie ukryj go w miejscu, które będzie trudne do odnalezienia przez osoby niepowołane. Częściowo chroni prywatność drugiej osoby (bez wizerunku), ale na pewno nie jest najlepszą metodą. Tańszym rozwiązaniem może być: pobranie aplikacji ze sklepu App Store lub Google Play, która wykrywa możliwe kamery (do pobierania i instalowania aplikacji potrzebne są urządzenia spełniające minimalne wymagania). Źródło: **** (21.03.2024)

„Системата за врати Saflok от швейцарска компания представлява риск за сигурността? - Всеки, който резервира хотел, не трябва да е наясно с проблемите със сигурността, които са били открити преди това. Твърди се, че изследователите по сигурността са държали този проблем зад затворени врати много по-дълго, но все още не са информирали публично хотелската индустрия за него. Трябва ли сега обичайният гост да бъде особено внимателен, когато резервира хотелската си стая? И защо минаха толкова много години, преди тези проблеми да бъдат извадени на бял свят едва сега? Отнася се за системата за сигурност на Дормакаба. В почти повечето хотели има подобни електронни брави, където държите вашата KeyCard на входа, за да влезете. Това действие е напълно автоматично и е уникално по рода си. Тези опасения все още не трябваше да се приемат сериозно като такива. Поне така си мислеха хората. Притеснителният момент възниква само когато някой съзнателно предприеме това действие: може да е навик за почистващия персонал, наред с други, да влиза в зоната (след като гостът е напуснал) или че те „ясно“ показват това предварително. Почукването в определени моменти може да бъде послание за клиента. В повечето случаи това ще бъде съобщено при поискване веднага на входа (рецепция). Хотелите обикновено се посещават от много хора от страната и чужбина. Единственият начин да премахнете подобни опасения е да се обърнете към самия хотел (не правете това по имейл или в чат). Служител, доколкото му е известно, ще говори с клиента по телефона по професионален начин. Наскоро публикуваната статия в списанието Tech magazine (****) отдели необходимото внимание на тази тема. За редовните посетители е важно да направите следното: за предпочитане закупете устройство Memo в случай на кратко отсъствие или - за предпочитане - използвайте друго старо мобилно устройство с достатъчно дисково пространство и опция за запис. След това го скрийте на място, което е трудно за намиране от неоторизирани хора. Той отчасти защитава поверителността на другия човек (без изображение), но със сигурност не е най-добрият метод. По-евтино решение може да бъде: изтеглете приложение през App Store или Google Play, което може да открие възможни камери (необходими са устройства с минималните изисквания, когато изтегляте и инсталирате приложение). Източник: **** (21/03/2024)

„Saflok sustav vrata švicarske tvrtke predstavlja sigurnosni rizik? - Svatko tko rezervira hotel ne mora biti svjestan sigurnosnih problema koji su prethodno otkriveni. Sigurnosni istraživači navodno su ovaj problem držali iza zatvorenih vrata mnogo dulje, ali o tome još nisu javno obavijestili hotelsku industriju. Treba li obični gost sada biti posebno oprezan kada rezervira hotelsku sobu? I zašto je trebalo toliko godina prije nego što su ta pitanja tek sada iznesena na vidjelo? Tiče se sigurnosnog sustava Dormakabe. U gotovo većini hotela postoje slične elektroničke brave gdje na ulazu držite svoju KeyCard karticu. Ova radnja je potpuno automatska i također je jedinstvena u svojoj vrsti. Ove brige još nisu morale biti shvaćene ozbiljno kao takve. Barem su ljudi tako mislili. Zabrinjavajuća točka javlja se tek kada netko svjesno poduzme ovu radnju: možda je čistačica, među ostalima, navika da uđe u prostor (nakon što je gost otišao) ili da to unaprijed 'jasno' naznače. Kucanje u određeno vrijeme može biti poruka za kupca. U većini slučajeva to će biti priopćeno na zahtjev odmah na ulazu (recepciji). Hotele obično posjećuju mnogi ljudi iz zemlje i inozemstva. Jedini način da otklonite takve nedoumice je da se raspitate u samom hotelu (nemojte to činiti e-poštom ili putem chata). Zaposlenik će, prema svom najboljem znanju, s kupcem razgovarati telefonski na profesionalan način. Nedavno objavljen članak u časopisu Tech magazine (****) posvetio je dužnu pozornost ovoj temi. Za stalne posjetitelje važno je sljedeće: po mogućnosti kupiti Memo uređaj u slučaju kraće odsutnosti ili – po mogućnosti – koristiti neki drugi stari mobilni uređaj s dovoljno prostora na disku i mogućnošću snimanja. Zatim ga sakrijte na mjesto koje je teško pronaći neovlaštenim osobama. Djelomično štiti privatnost druge osobe (bez slike), ali svakako nije najbolja metoda. Jeftinije rješenje moglo bi biti: preuzimanje aplikacije putem App Storea ili Google Playa koja može detektirati moguće kamere (za preuzimanje i instalaciju aplikacije potrebni su uređaji s minimalnim zahtjevima). Izvor: **** (21.3.2024.)

“Saflok sistem vrata švicarske kompanije sigurnosni rizik? - Svako ko rezerviše hotel ne mora biti svjestan sigurnosnih problema koji su prethodno otkriveni. Kažu da su istraživači sigurnosti ovaj problem dugo držali iza zatvorenih vrata, ali o tome još nisu javno obavijestili hotelsku industriju. Da li uobičajeni gost sada treba da bude posebno oprezan kada rezerviše svoju hotelsku sobu? I zašto je trebalo toliko godina prije nego što su ova pitanja tek sada izašla na vidjelo? To se tiče Dormakabinog sigurnosnog sistema. U skoro većini hotela postoje slične elektronske brave na kojima držite ključnu karticu na ulazu da biste ušli. Ova akcija je potpuno automatska i također je jedinstvena u svojoj vrsti. Ove zabrinutosti još nisu morale biti shvaćene ozbiljno kao takve. Barem, tako su ljudi mislili. Zabrinjavajuća stvar se javlja samo kada neko svjesno poduzme ovu radnju: može biti navika da čistači, između ostalog, uđu u prostor (nakon što gost ode) ili da to 'jasno' unaprijed naznače. Kucanje u određeno vrijeme tada može biti poruka za kupca. U većini slučajeva, to će biti saopšteno na zahtjev odmah na ulazu (recepciji). Hotele obično posjećuju mnogi ljudi iz zemlje i inostranstva. Jedini način da se eliminišu takve zabrinutosti je da se raspitate u samom hotelu (nemojte to raditi e-poštom ili u chatu). Zaposlenik će, po svom najboljem saznanju, na profesionalan način razgovarati sa kupcem telefonom. Nedavno objavljen članak u magazinu Tech (****) posvetio je dužnu pažnju ovoj temi. Za redovne posjetitelje važno je učiniti sljedeće: po mogućnosti kupiti Memo uređaj u slučaju kraćeg odsustva ili - po mogućnosti - koristiti neki drugi stari mobilni uređaj sa dovoljno prostora na disku i mogućnošću snimanja. Zatim ga sakrijte na mjesto koje je teško pronaći neovlaštenim osobama. Djelomično štiti privatnost druge osobe (bez slike), ali svakako nije najbolja metoda. Jeftinije rješenje bi moglo biti: preuzimanje aplikacije putem App Store-a ili Google Play-a koja može detektirati moguće kamere (za preuzimanje i instaliranje aplikacije potrebni su uređaji s minimalnim zahtjevima). Izvor: **** (21.03.2024.)

«Дверная система Saflok от швейцарской компании представляет угрозу безопасности? - Тот, кто бронирует отель, не обязан знать об обнаруженных ранее проблемах с безопасностью. Говорят, что исследователи безопасности гораздо дольше держали эту проблему за закрытыми дверями, но еще не проинформировали о ней публично гостиничную индустрию. Стоит ли теперь обычному гостю быть особенно внимательным при бронировании номера в отеле? И почему прошло столько лет, прежде чем эти проблемы были выявлены только сейчас? Это касается системы безопасности Дормакабы. Почти в большинстве отелей есть аналогичные электронные замки, в которых при входе нужно держать карту-ключ. Это действие полностью автоматическое и к тому же уникальное в своем роде. Эти опасения еще не нужно было воспринимать всерьез как таковые. По крайней мере, так думали люди. Тревожный момент возникает только тогда, когда кто-то сознательно предпринимает это действие: у уборщиков, среди прочих, может быть привычка входить в помещение (после того, как гость ушел) или они «четко» указывают на это заранее. Стук в определенное время может быть сообщением для клиента. В большинстве случаев об этом сообщат по запросу сразу на входе (ресепшн). Отели обычно посещают многие люди из дома и из-за границы. Единственный способ устранить подобные опасения – обратиться в сам отель (не делайте этого по электронной почте или в чате). Сотрудник, насколько ему известно, будет профессионально разговаривать с клиентом по телефону. Недавно опубликованная статья в журнале Tech Magazine (****) уделила этой теме должное внимание. Постоянным посетителям важно сделать следующее: желательно купить устройство Memo на случай кратковременного отсутствия или – желательно – использовать другое старое мобильное устройство с достаточным дисковым пространством и возможностью записи. Затем спрячьте его в труднодоступном для посторонних лиц месте. Это частично защищает конфиденциальность другого человека (без изображения), но, конечно, не лучший метод. Более дешевым решением может быть: скачать через App Store или Google Play приложение, способное обнаруживать возможные камеры (для загрузки и установки приложения необходимы устройства с минимальными требованиями). Источник: **** (21.03.2024)

„Šveicarijos įmonės „Saflok“ durų sistema yra saugumo rizika? – Kiekvienas, užsisakęs viešbutį, neturi žinoti apie anksčiau aptiktas saugumo problemas. Teigiama, kad saugumo tyrinėtojai daug ilgiau laikė šią problemą už uždarų durų, tačiau viešai apie tai dar neinformavo viešbučių pramonės. Ar įprastas svečias dabar turėtų būti ypač atsargus rezervuodamas viešbučio kambarį? Ir kodėl prireikė tiek metų, kol šios problemos buvo iškeltos tik dabar? Tai susiję su Dormakabos apsaugos sistema. Beveik daugumoje viešbučių yra panašių elektroninių spynų, kuriose prie įėjimo laikote KeyCard, kad įeitumėte. Šis veiksmas yra visiškai automatinis ir taip pat unikalus. Šių rūpesčių dar nereikėjo rimtai vertinti. Bent jau taip žmonės manė. Nerimą keliantis taškas kyla tik tada, kai kas nors sąmoningai imasi šio veiksmo: tai gali būti, kad valytojai, be kita ko, įpratę įeiti į zoną (svečiui išvykus) arba jie „aiškiai“ tai praneša iš anksto. Tada beldimasis tam tikru laiku gali būti žinia klientui. Daugeliu atvejų apie tai bus pranešta paprašius iš karto prie įėjimo (registratūroje). Paprastai viešbučiuose apsilanko daug žmonių iš šalies ir užsienio. Vienintelis būdas pašalinti tokius rūpesčius – teirautis pačiame viešbutyje (nedarykite to el. paštu ar pokalbyje). Darbuotojas, kiek jam žinoma, profesionaliai kalbės su klientu telefonu. Neseniai žurnale „Tech“ (****) paskelbtame straipsnyje šiai temai buvo skiriamas deramas dėmesys. Nuolatiniams lankytojams svarbu atlikti šiuos veiksmus: pageidautina įsigyti Memo įrenginį trumpam nebuvimui arba – geriausia – naudoti kitą seną mobilųjį įrenginį su pakankamai vietos diske ir įrašymo galimybe. Tada paslėpkite jį tokioje vietoje, kurią pašaliniams asmenims sunku rasti. Tai iš dalies apsaugo kito asmens privatumą (be atvaizdo), bet tikrai ne pats geriausias būdas. Pigesnis sprendimas galėtų būti: per „App Store“ ar „Google Play“ atsisiųskite aplikaciją, galinčią aptikti galimas kameras (atsisiunčiant ir diegiant aplikaciją reikalingi įrenginiai su minimaliais reikalavimais). Šaltinis: **** (2024-03-21)

“Šveices uzņēmuma Saflok durvju sistēma ir drošības risks? - Ikvienam, kurš rezervē viesnīcu, nav jāapzinās iepriekš atklātās drošības problēmas. Tiek ziņots, ka drošības pētnieki šo problēmu daudz ilgāk turējuši aiz slēgtām durvīm, taču vēl nav par to publiski informējuši viesnīcu industriju. Vai parastajam viesim tagad jābūt īpaši uzmanīgam, rezervējot viesnīcas numuru? Un kāpēc pagāja tik daudz gadu, līdz šie jautājumi tika atklāti tikai tagad? Tas attiecas uz Dormakaba drošības sistēmu. Gandrīz vairumā viesnīcu ir līdzīgas elektroniskās slēdzenes, kurās jūs turat KeyCard pie ieejas, lai iekļūtu. Šī darbība ir pilnībā automātiska un arī unikāla savā veidā. Šīs bažas kā tādas vēl nebija jāuztver nopietni. Vismaz tā domāja cilvēki. Satraucošs jautājums rodas tikai tad, ja kāds apzināti veic šo darbību: tas var būt ieradums, lai uzkopšanas darbinieki, cita starpā, ieiet zonā (pēc viesa aiziešanas) vai arī viņi “skaidri” to norāda iepriekš. Klauvēšana noteiktos laikos var būt ziņa klientam. Vairumā gadījumu tas tiks paziņots pēc pieprasījuma uzreiz pie ieejas (reģistratūrā). Viesnīcas parasti apmeklē daudzi cilvēki no mājām un ārvalstīm. Vienīgais veids, kā novērst šādas bažas, ir jautāt pašā viesnīcā (nedariet to pa e-pastu vai čatā). Darbinieks, cik viņam ir zināms, profesionāli runās ar klientu pa tālruni. Nesen publicētajā rakstā žurnālā Tech (****) šai tēmai tika pievērsta pienācīga uzmanība. Pastāvīgajiem apmeklētājiem ir svarīgi rīkoties šādi: vēlams iegādāties Memo ierīci īslaicīgas prombūtnes gadījumā vai - vēlams - izmantot citu vecu mobilo ierīci ar pietiekamu diska vietu un ierakstīšanas iespēju. Pēc tam paslēpiet to vietā, kuru ir grūti atrast nepiederošām personām. Tā daļēji aizsargā otras personas privātumu (bez attēla), taču noteikti nav labākā metode. Lētāks risinājums varētu būt: lejupielādējiet aplikāciju caur App Store vai Google Play, kas spēj noteikt iespējamās kameras (aplikācijas lejupielādes un instalēšanas laikā nepieciešamas ierīces ar minimālajām prasībām). Avots: **** (21/03/2024)

«Дверна система Saflok від швейцарської компанії – ризик безпеки? - Кожен, хто бронює готель, не повинен знати про проблеми безпеки, які були виявлені раніше. Кажуть, що дослідники безпеки тримали цю проблему за закритими дверима набагато довше, але ще публічно не повідомили про це готельну індустрію. Чи повинен тепер звичайний гість бути особливо уважним, бронюючи готельний номер? І чому минуло стільки років, перш ніж ці проблеми висвітлили лише зараз? Це стосується системи безпеки Дормакаби. Майже в більшості готелів є подібні електронні замки, де ви тримаєте ключ-картку на вході, щоб увійти. Ця дія є повністю автоматичною та унікальною у своєму роді. Ці занепокоєння ще не потрібно було сприймати серйозно як такі. Принаймні, так думали люди. Момент, що викликає занепокоєння, виникає лише тоді, коли хтось свідомо вчиняє таку дію: це може бути звичка прибиральника, серед іншого, заходити на територію (після того, як гість вийшов) або вони «чітко» вказують на це заздалегідь. Стук у певний час може бути повідомленням для клієнта. У більшості випадків це буде повідомлено за запитом одразу на вході (ресепшн). Готелі зазвичай відвідують багато людей з країни та з-за кордону. Єдиний спосіб усунути такі побоювання – звернутися до самого готелю (не робіть цього електронною поштою чи в чаті). Співробітник, наскільки йому відомо, розмовлятиме з клієнтом по телефону професійно. Нещодавно опублікована стаття в журналі Tech magazine (****) приділила належну увагу цій темі. Для постійних відвідувачів важливо зробити наступне: бажано придбати пристрій Memo на випадок короткочасної відсутності або - краще - використовувати інший старий мобільний пристрій з достатнім дисковим простором і можливістю запису. Потім сховайте його у важкодоступному місці для сторонніх осіб. Це частково захищає конфіденційність іншої особи (без зображення), але, звичайно, не найкращий спосіб. Більш дешевим рішенням може бути: завантажити програму через App Store або Google Play, яка може виявляти можливі камери (для завантаження та встановлення програми потрібні пристрої з мінімальними вимогами). Джерело: **** (21.03.2024)

„Сафлок систем врата швајцарске компаније представља безбедносни ризик? - Свако ко резервише хотел не мора да буде свестан безбедносних проблема који су претходно откривени. Речено је да су истраживачи безбедности овај проблем дуго држали иза затворених врата, али још увек нису јавно обавестили хотелску индустрију о томе. Да ли уобичајени гост сада треба да буде посебно опрезан када резервише своју хотелску собу? И зашто је требало толико година пре него што су ова питања тек сада изашла на видело? То се тиче Дормакабиног система безбедности. У скоро већини хотела постоје сличне електронске браве на којима држите кључну картицу на улазу да бисте ушли. Ова акција је потпуно аутоматска и такође је јединствена у својој врсти. Ове забринутости још нису морале бити схваћене озбиљно као такве. Барем, тако су људи мислили. Забрињавајућа ствар настаје само када неко свесно предузме ову радњу: може бити навика за чистаче, између осталог, да уђу у простор (након што гост оде) или да то „јасно” унапред назначе. Куцање у одређено време онда може бити порука за купца. У већини случајева, то ће бити саопштено на захтев одмах на улазу (рецепцији). Хотеле обично посећују многи људи из земље и иностранства. Једини начин да се елиминишу такве забринутости је да се распитате у самом хотелу (немојте то да радите е-поштом или путем ћаскања). Запослени ће, по свом најбољем сазнању, на професионалан начин разговарати са купцем телефоном. Недавно објављен чланак у магазину Тецх (ПЦМаг.цом) посветио је дужну пажњу овој теми. За редовне посетиоце важно је да ураде следеће: пожељно је купити Мемо уређај у случају краћег одсуства или - по могућности - користити други стари мобилни уређај са довољно простора на диску и опцијом снимања. Затим га сакријте на место које је тешко пронаћи неовлашћеним особама. Делимично штити приватност друге особе (без слике), али свакако није најбољи метод. Јефтиније решење би могло да буде: преузимање апликације преко Апп Сторе-а или Гоогле Плаи-а која може да детектује могуће камере (за преузимање и инсталирање апликације потребни су уређаји са минималним захтевима). Извор: **** (21.03.2024.)

„A svájci cég Saflok ajtórendszere biztonsági kockázatot jelent? - Aki szállodát foglal, annak nem kell tisztában lennie a korábban feltárt biztonsági problémákkal. A biztonsági kutatók állítólag sokkal hosszabb ideig zárt ajtók mögött tartották ezt a problémát, de nyilvánosan még nem tájékoztatták róla a szállodaipart. A szokásos vendégnek most különösen óvatosnak kell lennie a szállodai szobája lefoglalásakor? És miért telt el annyi év, mire ezek a kérdések csak most kerültek napvilágra? Dormakaba biztonsági rendszerére vonatkozik. Szinte a legtöbb szállodában vannak hasonló elektronikus zárak, ahol a kulcskártyát a bejáratnál tartva beléphet. Ez a művelet teljesen automatikus, és egyedülálló a maga nemében. Ezeket az aggályokat mint olyanokat még nem kellett komolyan venni. Legalábbis az emberek ezt gondolták. Az aggasztó pont csak akkor merül fel, ha valaki tudatosan megteszi ezt: megszokhatta többek között a takarítószemélyzet, hogy belép a területre (a vendég távozása után), vagy ezt előre „egyértelműen” jelzi. A bizonyos időpontokban történő kopogtatás üzenet lehet az ügyfél számára. A legtöbb esetben ezt kérésre azonnal a bejáratnál (recepciónál) közöljük. A szállodákat általában sokan keresik fel itthonról és külföldről. Az ilyen aggodalmak kiküszöbölésének egyetlen módja, ha magától a szállodától érdeklődik (ezt ne e-mailben vagy chaten tegye). A munkavállaló legjobb tudása szerint telefonon, professzionálisan beszél az ügyféllel. A Tech magazinban (****) nemrég megjelent cikk megfelelő figyelmet szentelt ennek a témának. Rendszeres látogatóknak fontos a következőket tenni: rövid távollét esetén lehetőleg Memo készüléket vásároljanak, vagy - lehetőleg - másik régi, elegendő lemezterülettel és rögzítési lehetőséggel rendelkező mobileszközt. Ezután rejtse el olyan helyre, ahol illetéktelenek nehezen találják meg. Részben védi a másik személy magánéletét (kép nélkül), de biztosan nem a legjobb módszer. Olcsóbb megoldás lehet: töltsön le egy alkalmazást az App Store-ból vagy a Google Play-ről, amely képes észlelni az esetleges kamerákat (alkalmazás letöltéséhez és telepítéséhez a minimális követelményeknek megfelelő eszközök szükségesek). Forrás: **** (2024.03.21.)

„Sistemul de uși Saflok de la compania elvețiană reprezintă un risc de securitate? - Oricine rezervă un hotel nu trebuie să fie conștient de problemele de securitate care au fost descoperite anterior. Se spune că cercetătorii în domeniul securității au ținut această problemă în spatele ușilor închise mult mai mult timp, dar încă nu au informat public industria hotelieră despre aceasta. Ar trebui ca oaspetele obișnuit să fie foarte atent atunci când își rezervă camera de hotel? Și de ce au durat atâția ani până când aceste probleme au fost scoase la lumină abia acum? Se referă la sistemul de securitate al lui Dormakaba. În aproape majoritatea hotelurilor există încuietori electronice similare în care ții KeyCard-ul la intrare pentru a intra. Această acțiune este complet automată și este, de asemenea, unică în felul său. Aceste preocupări nu trebuiau încă luate în serios ca atare. Cel puțin, așa credeau oamenii. Punctul îngrijorător apare doar atunci când cineva întreprinde în mod conștient această acțiune: poate fi un obicei ca personalul de curățenie, printre altele, să intre în zonă (după ce oaspetele a plecat) sau să indice „clar” acest lucru în prealabil. Batetul la anumite ore poate fi atunci un mesaj pentru client. În cele mai multe cazuri, acest lucru va fi comunicat la cerere imediat la intrare (recepție). Hotelurile sunt de obicei vizitate de mulți oameni din țară și din străinătate. Singura modalitate de a elimina astfel de preocupări este să întrebați hotelul însuși (nu faceți acest lucru prin e-mail sau prin chat). Un angajat, după cunoștințele sale, va vorbi cu clientul prin telefon într-un mod profesionist. Articolul recent publicat în revista Tech (****) a acordat atenția cuvenită acestui subiect. Pentru vizitatorii obișnuiți, este important să faceți următoarele: de preferință cumpărați un dispozitiv Memo în cazul unei absențe scurte sau - de preferință - folosiți un alt dispozitiv mobil vechi cu spațiu suficient pe disc și o opțiune de înregistrare. Apoi ascundeți-l într-un loc greu de găsit pentru persoanele neautorizate. Protejează parțial intimitatea celeilalte persoane (fără imagine), dar cu siguranță nu este cea mai bună metodă. O soluție mai ieftină ar putea fi: descărcarea unei aplicații prin App Store sau Google Play care poate detecta posibile camere (sunt necesare dispozitive cu cerințe minime la descărcarea și instalarea unei aplicații). Sursa: **** (21/03/2024)

„Dveřní systém Saflok od švýcarské společnosti představuje bezpečnostní riziko? - Každý, kdo si rezervuje hotel, si nemusí být vědom bezpečnostních problémů, které byly dříve objeveny. Bezpečnostní výzkumníci prý tento problém drželi za zavřenými dveřmi mnohem déle, ale hotelový průmysl o něm zatím veřejně neinformovali. Měl by nyní být obvyklý host při rezervaci hotelového pokoje mimořádně opatrný? A proč to trvalo tolik let, než se tyto problémy dostaly na světlo až nyní? Týká se to bezpečnostního systému Dormakaby. Téměř ve většině hotelů jsou podobné elektronické zámky, kde při vstupu podržíte kartu KeyCard. Tato akce je zcela automatická a je také jedinečná svého druhu. Tyto obavy ještě nebylo třeba brát vážně jako takové. Alespoň si to lidé mysleli. Znepokojující bod nastává pouze tehdy, když to někdo vědomě podnikne: může to být mimo jiné zvyk pro úklidový personál vstupovat do prostoru (poté, co host odešel), nebo to „jasně“ předem naznačí. Klepání v určitých časech pak může být zprávou pro zákazníka. Ve většině případů bude toto sděleno na vyžádání ihned u vstupu (recepce). Hotely obvykle navštěvuje mnoho lidí z domova i ze zahraničí. Jediným způsobem, jak tyto obavy odstranit, je zeptat se přímo v hotelu (nedělejte to e-mailem nebo chatem). Zaměstnanec bude se zákazníkem podle svého nejlepšího vědomí profesionálně hovořit telefonicky. Nedávno publikovaný článek v časopise Tech magazine (****) věnoval tomuto tématu náležitou pozornost. Pro pravidelné návštěvníky je důležité: v případě krátké nepřítomnosti si nejlépe zakoupit zařízení Memo nebo - nejlépe - použít jiné staré mobilní zařízení s dostatkem místa na disku a možností nahrávání. Pak jej schovejte na místo, které nepovolané osoby těžko najdou. Částečně to chrání soukromí druhé osoby (bez obrazu), ale rozhodně to není nejlepší metoda. Levnějším řešením by mohlo být: stáhnout si přes App Store nebo Google Play aplikaci, která dokáže detekovat případné kamery (při stahování a instalaci aplikace jsou potřeba zařízení s minimálními požadavky). Zdroj: **** (21/03/2024)

„Systém dverí Saflok od švajčiarskej firmy predstavuje bezpečnostné riziko? - Každý, kto si rezervuje hotel, nemusí vedieť o bezpečnostných problémoch, ktoré boli predtým objavené. Bezpečnostní výskumníci vraj tento problém držia za zatvorenými dverami oveľa dlhšie, no hotelový priemysel o ňom zatiaľ verejne neinformovali. Mal by byť teraz zvyčajný hosť mimoriadne opatrný pri rezervácii svojej hotelovej izby? A prečo trvalo toľko rokov, kým sa tieto problémy dostali na svetlo až teraz? Týka sa to bezpečnostného systému Dormakaby. Takmer vo väčšine hotelov sú podobné elektronické zámky, do ktorých pri vstupe podržíte svoju kartu KeyCard. Táto akcia je úplne automatická a je jedinečná svojho druhu. Tieto obavy ešte nebolo potrebné brať vážne. Aspoň si to ľudia mysleli. Znepokojujúci bod nastáva až vtedy, keď niekto vedome podnikne túto akciu: môže byť zvykom, že upratovací personál, okrem iného, ​​vstúpi do priestoru (po odchode hosťa) alebo že to vopred „jasne“ naznačí. Klepanie v určitých časoch potom môže byť odkazom pre zákazníka. Vo väčšine prípadov to bude oznámené na požiadanie ihneď pri vstupe (recepcii). Hotely zvyčajne navštevuje veľa ľudí z domova i zo zahraničia. Jediným spôsobom, ako odstrániť takéto obavy, je informovať sa v samotnom hoteli (nerobte to e-mailom alebo chatom). Zamestnanec sa podľa svojho najlepšieho vedomia porozpráva so zákazníkom telefonicky profesionálne. Nedávno publikovaný článok v časopise Tech magazine (****) venoval tejto téme náležitú pozornosť. Pre pravidelných návštevníkov je dôležité urobiť nasledovné: prednostne si kúpiť Memo zariadenie pre prípad krátkej neprítomnosti alebo - najlepšie - použiť iné staré mobilné zariadenie s dostatočným diskovým priestorom a možnosťou nahrávania. Potom ho ukryte na mieste, ktoré nepovolané osoby ťažko nájdu. Čiastočne chráni súkromie druhej osoby (bez imidžu), ale určite to nie je najlepšia metóda. Lacnejším riešením by mohlo byť: stiahnuť si aplikáciu cez App Store alebo Google Play, ktorá dokáže rozpoznať možné kamery (pri sťahovaní a inštalácii aplikácie sú potrebné zariadenia s minimálnymi požiadavkami). Zdroj: **** (21/03/2024)

»Sistem vrat Saflok švicarskega podjetja je varnostno tveganje? - Vsakemu, ki rezervira hotel, se ni treba zavedati varnostnih težav, ki so bile predhodno odkrite. Varnostni raziskovalci naj bi to težavo dolgo dlje držali za zaprtimi vrati, a o njej še niso javno obvestili hotelske industrije. Ali bi moral biti običajen gost zdaj še posebej previden pri rezervaciji hotelske sobe? In zakaj je trajalo toliko let, preden so bila ta vprašanja razkrita šele zdaj? Zadeva Dormakabin varnostni sistem. V skoraj večini hotelov so podobne elektronske ključavnice, kjer za vstop držite kartico KeyCard na vhodu. To dejanje je popolnoma samodejno in je edinstveno v svoji vrsti. Teh pomislekov kot takih še ni bilo treba jemati resno. Vsaj tako so mislili ljudje. Skrb vzbujajoče pa se pojavi šele, ko se nekdo zavestno loti tega dejanja: morda je med drugim čistilno osebje v navadi, da vstopi v prostor (potem ko je gost že odšel) ali da to vnaprej 'jasno' nakaže. Trkanje ob določenih urah je potem lahko sporočilo za stranko. V večini primerov bo to na zahtevo sporočeno takoj na vhodu (recepciji). Hotele običajno obišče veliko ljudi iz domovine in tujine. Edini način za odpravo takšnih pomislekov je, da se pozanimate pri samem hotelu (tega ne storite po elektronski pošti ali v klepetu). Zaposleni se bo po svojem najboljšem znanju s stranko pogovoril po telefonu na profesionalen način. Nedavno objavljeni članek v reviji Tech magazine (****) je tej temi namenil ustrezno pozornost. Za redne obiskovalce je pomembno naslednje: po možnosti kupiti napravo Memo v primeru krajše odsotnosti ali – najbolje – uporabiti drugo staro mobilno napravo z dovolj prostora na disku in možnostjo snemanja. Nato ga skrijte na mesto, ki ga nepooblaščene osebe težko najdejo. Delno ščiti zasebnost druge osebe (brez slike), vendar zagotovo ni najboljši način. Cenejša rešitev bi lahko bila: preko App Store ali Google Play naložite aplikacijo, ki zna zaznati morebitne kamere (pri prenosu in namestitvi aplikacije so potrebne naprave z minimalnimi zahtevami). Vir: **** (21. 3. 2024)

«Շվեյցարական ընկերության «Saflok» դռների համակարգը անվտանգության վտանգ է ներկայացնում: - Յուրաքանչյուր ոք, ով պատվիրում է հյուրանոց, պարտադիր չէ, որ տեղյակ լինի անվտանգության խնդիրների մասին, որոնք նախկինում հայտնաբերվել են: Ասում են, որ անվտանգության հետազոտողները շատ ավելի երկար են պահել այս խնդիրը փակ դռների հետևում, բայց դեռևս հրապարակայնորեն չեն տեղեկացրել հյուրանոցային ոլորտին այդ մասին: Արդյո՞ք սովորական հյուրն այժմ պետք է առավել զգույշ լինի հյուրանոցի համարը պատվիրելիս: Եվ ինչու՞ այդքան տարիներ պահանջվեցին, մինչև այս խնդիրները միայն հիմա ի հայտ եկան: Խոսքը վերաբերում է Դորմակաբայի անվտանգության համակարգին։ Հյուրանոցների գրեթե մեծ մասում կան նմանատիպ էլեկտրոնային կողպեքներ, որտեղ մուտքի մոտ պահում եք Ձեր KeyCard-ը մուտքի մոտ: Այս գործողությունը լիովին ավտոմատ է և նաև եզակի է իր տեսակի մեջ: Այս մտահոգությունները, որպես այդպիսին, դեռ պետք չէր լուրջ ընդունել: Համենայն դեպս, մարդիկ այդպես էին մտածում։ Մտահոգիչ կետն առաջանում է միայն այն դեպքում, երբ ինչ-որ մեկը գիտակցաբար կատարում է այս գործողությունը. մաքրող անձնակազմի համար, ի թիվս այլոց, կարող է սովորություն լինել տարածք մտնել (հյուրի հեռանալուց հետո) կամ նախապես «հստակորեն» նշել դա: Որոշակի ժամերին թակելը կարող է հաղորդագրություն լինել հաճախորդի համար: Շատ դեպքերում դա կտեղեկացվի խնդրանքով անմիջապես մուտքի մոտ (ընդունարան): Հյուրանոցներ սովորաբար այցելում են բազմաթիվ մարդիկ տնից և արտերկրից: Նման մտահոգությունները վերացնելու միակ միջոցը հյուրանոցից հարցնելն է (դա մի արեք էլփոստով կամ չաթով): Աշխատակիցը, իր գիտելիքներով, հաճախորդի հետ հեռախոսով կխոսի պրոֆեսիոնալ ձևով: Tech ամսագրում (****) վերջերս հրապարակված հոդվածը պատշաճ ուշադրություն դարձրեց այս թեմային: Մշտական ​​այցելուների համար կարևոր է անել հետևյալը. նախընտրելի է գնել Memo սարք կարճ բացակայության դեպքում կամ, ցանկալի է, օգտագործել մեկ այլ հին շարժական սարք՝ բավարար սկավառակի տարածությամբ և ձայնագրման տարբերակով: Այնուհետև թաքցրեք այն մի վայրում, որը դժվար է գտնել չարտոնված անձանց համար: Այն մասամբ պաշտպանում է դիմացինի գաղտնիությունը (առանց պատկերի), բայց, իհարկե, լավագույն մեթոդը չէ: Ավելի էժան լուծում կարող է լինել՝ ներբեռնել հավելված App Store-ի կամ Google Play-ի միջոցով, որը կարող է հայտնաբերել հնարավոր տեսախցիկները (հավելվածը ներբեռնելիս և տեղադրելիս անհրաժեշտ են նվազագույն պահանջներով սարքեր): Աղբյուր՝ **** (21/03/2024)

„Saflok hurðakerfi frá svissnesku fyrirtæki öryggisáhætta? - Allir sem bóka hótel þurfa ekki að vera meðvitaðir um öryggisvandamál sem áður hafa komið í ljós. Öryggisrannsakendur eru sagðir hafa haldið þessu vandamáli fyrir luktum dyrum mun lengur, en hafa ekki enn upplýst hóteliðnaðinn opinberlega um það. Ætti hinn venjulegi gestur núna að vera sérstaklega varkár þegar hann bókar hótelherbergi sitt? Og hvers vegna liðu svona mörg ár áður en þessi mál komu fyrst fram í dagsljósið núna? Það varðar öryggiskerfi Dormakaba. Á næstum flestum hótelum eru svipaðir rafrænir læsingar þar sem þú heldur á KeyCardinu þínu við innganginn til að komast inn. Þessi aðgerð er algjörlega sjálfvirk og er líka einstök í sinni tegund. Þessar áhyggjur þurfti ekki enn að taka alvarlega sem slíkar. Það var allavega það sem fólk hélt. Áhyggjuefnið kemur aðeins upp þegar einhver grípur til þessarar aðgerða meðvitað: það getur verið vani meðal annars að ræstingafólk fari inn á svæðið (eftir að gesturinn er farinn) eða að þeir gefi það „skýrt“ til kynna fyrirfram. Banka á ákveðnum tímum getur þá verið skilaboð til viðskiptavinarins. Í flestum tilfellum verður þetta tilkynnt þegar þess er óskað strax við innganginn (móttöku). Hótel eru yfirleitt heimsótt af mörgum heima og erlendis. Eina leiðin til að koma í veg fyrir slíkar áhyggjur er að spyrjast fyrir hjá hótelinu sjálfu (ekki gera þetta með tölvupósti eða í spjalli). Starfsmaður mun, eftir því sem hann best veit, tala við viðskiptavininn í síma á faglegan hátt. Í nýlega birtri grein í tímaritinu Tech tímaritinu (****) var vakin athygli á þessu efni. Fyrir venjulega gesti er mikilvægt að gera eftirfarandi: helst kaupa Memo tæki ef um stutta fjarveru er að ræða eða - helst - nota annað gamalt farsímatæki með nægu plássi og upptökumöguleika. Fela það síðan á stað sem er erfitt fyrir óviðkomandi að finna. Það verndar að hluta til friðhelgi hins aðilans (án myndar), en vissulega ekki besta aðferðin. Ódýrari lausn gæti verið: hlaða niður forriti í gegnum App Store eða Google Play sem getur greint mögulegar myndavélar (þarf er tæki með lágmarkskröfur þegar forrit er hlaðið niður og sett upp). Heimild: **** (21/03/2024)

“Saflok dörrsystem från schweiziskt företag en säkerhetsrisk? – Den som bokar hotell behöver inte vara medveten om de säkerhetsproblem som tidigare har upptäckts. Säkerhetsforskare sägs ha hållit detta problem bakom stängda dörrar mycket längre, men har ännu inte offentligt informerat hotellbranschen om det. Ska den vanliga gästen nu vara extra försiktig när han bokar sitt hotellrum? Och varför tog det så många år innan dessa frågor först nu lyftes fram? Det gäller Dormakabas säkerhetssystem. På nästan de flesta hotell finns liknande elektroniska lås där du håller ditt KeyCard vid ingången för att komma in. Denna åtgärd är helt automatisk och är också unik i sitt slag. Dessa farhågor behövde ännu inte tas på allvar som sådana. Åtminstone var det vad folk trodde. Den oroande punkten uppstår först när någon medvetet vidtar denna åtgärd: det kan vara en vana för bland annat städpersonal att gå in på området (efter att gästen har lämnat) eller att de "tydligt" indikerar detta i förväg. Att knacka på vissa tider kan då vara ett budskap för kunden. I de flesta fall meddelas detta på begäran omedelbart vid entrén (receptionen). Hotell brukar besökas av många människor från hemlandet och utomlands. Det enda sättet att eliminera sådana problem är att fråga med hotellet själv (gör inte detta via e-post eller chatt). En anställd kommer, såvitt han vet, att prata med kunden per telefon på ett professionellt sätt. Den nyligen publicerade artikeln i tidningen Tech magazine (****) gav vederbörlig uppmärksamhet åt detta ämne. För vanliga besökare är det viktigt att göra följande: köp helst en Memo-enhet vid kort frånvaro eller – helst – använd en annan gammal mobil enhet med tillräckligt med diskutrymme och inspelningsmöjlighet. Göm den sedan på en plats som är svår för obehöriga att hitta. Det skyddar delvis den andra personens integritet (utan bild), men absolut inte den bästa metoden. En billigare lösning kan vara: ladda ner en applikation via App Store eller Google Play som kan upptäcka möjliga kameror (enheter med minimikrav behövs vid nedladdning och installation av en applikation). Källa: **** (21/03/2024)

«Saflok dørsystem fra sveitsisk selskap en sikkerhetsrisiko? – Den som bestiller hotell trenger ikke være klar over sikkerhetsproblemene som tidligere er oppdaget. Sikkerhetsforskere skal ha holdt dette problemet bak lukkede dører mye lenger, men har ennå ikke informert hotellbransjen offentlig om det. Bør den vanlige gjesten nå være ekstra forsiktig når han bestiller hotellrommet sitt? Og hvorfor tok det så mange år før disse spørsmålene først nå ble brakt frem i lyset? Det gjelder Dormakabas sikkerhetssystem. På nesten de fleste hoteller er det tilsvarende elektroniske låser hvor du holder KeyCard ved inngangen for å komme inn. Denne handlingen er helt automatisk og er også unik i sitt slag. Disse bekymringene måtte ennå ikke tas på alvor som sådan. Det var i hvert fall det folk trodde. Det bekymringsfulle punktet oppstår først når noen bevisst tar denne handlingen: Det kan være en vane for blant annet rengjøringspersonale å gå inn i området (etter at gjesten har forlatt) eller at de 'tydelig' indikerer dette på forhånd. Banking til bestemte tider kan da være et budskap for kunden. I de fleste tilfeller vil dette bli kommunisert på forespørsel umiddelbart ved inngangen (resepsjonen). Hoteller besøkes vanligvis av mange mennesker fra inn- og utland. Den eneste måten å eliminere slike bekymringer på er å spørre hotellet selv (ikke gjør dette via e-post eller chat). En ansatt vil etter beste kunnskap snakke med kunden på telefon på en profesjonell måte. Den nylig publiserte artikkelen i Tech magazine magazine (****) ga behørig oppmerksomhet til dette emnet. For vanlige besøkende er det viktig å gjøre følgende: Kjøp helst en Memo-enhet ved kort fravær eller – helst – bruk en annen gammel mobilenhet med tilstrekkelig diskplass og opptaksmulighet. Gjem den så på et sted som er vanskelig for uvedkommende å finne. Det beskytter delvis den andre personens privatliv (uten bilde), men absolutt ikke den beste metoden. En billigere løsning kan være: last ned en applikasjon via App Store eller Google Play som kan oppdage mulige kameraer (enheter med minimumskrav er nødvendig når du laster ned og installerer en applikasjon). Kilde: **** (21/03/2024)

“Saflok dørsystem fra schweizisk virksomhed en sikkerhedsrisiko? - Alle, der booker hotel, skal ikke være opmærksomme på de sikkerhedsproblemer, der tidligere er blevet opdaget. Sikkerhedsforskere siges at have holdt dette problem bag lukkede døre i meget længere tid, men har endnu ikke offentligt informeret hotelbranchen om det. Skal den sædvanlige gæst nu være ekstra forsigtig, når han bestiller sit hotelværelse? Og hvorfor gik der så mange år, før disse spørgsmål først nu blev bragt frem i lyset? Det drejer sig om Dormakabas sikkerhedssystem. På næsten de fleste hoteller er der lignende elektroniske låse, hvor du holder dit KeyCard ved indgangen for at komme ind. Denne handling er helt automatisk og er også unik i sin art. Disse bekymringer skulle endnu ikke tages alvorligt som sådan. Det var i hvert fald, hvad folk troede. Det bekymrende punkt opstår først, når nogen bevidst tager denne handling: Det kan være en vane, at blandt andet rengøringspersonale går ind i området (efter gæsten er forladt), eller at de 'tydeligt' angiver dette på forhånd. At banke på på bestemte tidspunkter kan så være en besked til kunden. I de fleste tilfælde vil dette efter anmodning blive meddelt umiddelbart ved indgangen (receptionen). Hoteller bliver normalt besøgt af mange mennesker fra ind- og udland. Den eneste måde at fjerne sådanne bekymringer på er at forhøre sig med selve hotellet (gør ikke dette via e-mail eller i chat). En medarbejder vil efter bedste overbevisning tale med kunden telefonisk på en professionel måde. Den nyligt offentliggjorte artikel i magasinet Tech magazine (****) gav behørig opmærksomhed på dette emne. For almindelige besøgende er det vigtigt at gøre følgende: Køb helst en Memo-enhed i tilfælde af kort fravær eller - helst - brug en anden gammel mobilenhed med tilstrækkelig diskplads og mulighed for optagelse. Gem det derefter et sted, der er svært for uvedkommende at finde. Det beskytter dels den anden persons privatliv (uden billede), men bestemt ikke den bedste metode. En billigere løsning kunne være: download en applikation via App Store eller Google Play, der kan registrere mulige kameraer (enheder med minimumskravene er nødvendige ved download og installation af en applikation). Kilde: **** (21/03/2024)

"Sveitsiläisen yrityksen Saflok-ovijärjestelmä turvallisuusriski? - Kenenkään, joka varaa hotellin, ei tarvitse olla tietoinen aiemmin havaituista turvallisuusongelmista. Tietoturvatutkijoiden sanotaan pitäneen tätä ongelmaa suljettujen ovien takana paljon pidempään, mutta he eivät ole vielä tiedottaneet siitä julkisesti hotelliteollisuudelle. Pitäisikö tavallisen vieraan nyt olla erityisen varovainen varattaessaan hotellihuonetta? Ja miksi kesti niin monta vuotta, ennen kuin nämä asiat tulivat esille vasta nyt? Se koskee Dormakaban turvajärjestelmää. Lähes useimmissa hotelleissa on samanlaisia ​​elektronisia lukkoja, joissa pidät KeyCard-korttiasi sisäänkäynnin kohdalla. Tämä toiminto on täysin automaattinen ja on myös ainutlaatuinen lajissaan. Näitä huolia ei vielä tarvinnut ottaa vakavasti sellaisenaan. Ainakin ihmiset ajattelivat niin. Huolestuttava kohta syntyy vasta, kun joku tietoisesti ryhtyy tähän toimenpiteeseen: muun muassa siivoushenkilöstöllä voi olla tapana tulla alueelle (vieraan poistuttua) tai se "selvästi" ilmoittaa siitä etukäteen. Koputus tiettyinä aikoina voi olla viesti asiakkaalle. Useimmissa tapauksissa tästä ilmoitetaan pyynnöstä välittömästi sisäänkäynnillä (vastaanotto). Hotelleissa vierailee yleensä paljon ihmisiä kotoa ja ulkomailta. Ainoa tapa poistaa tällaiset huolenaiheet on kysyä hotellilta itseltään (älä tee tätä sähköpostitse tai chatissa). Työntekijä puhuu parhaan tietämyksensä mukaan asiakkaan kanssa puhelimitse ammattitaidolla. Hiljattain julkaistussa Tech-lehden artikkelissa (****) kiinnitettiin tähän aihetta riittävästi huomiota. Tavallisille vierailijoille on tärkeää tehdä seuraavaa: osta mieluiten Memo-laite lyhyen poissaolon varalta tai - mieluiten - käytä toista vanhaa mobiililaitetta, jossa on riittävästi levytilaa ja tallennusmahdollisuus. Piilota se sitten paikkaan, jota luvaton henkilöiden on vaikea löytää. Se suojaa osittain toisen henkilön yksityisyyttä (ilman kuvaa), mutta ei todellakaan paras tapa. Halvempi ratkaisu voisi olla: lataa App Storesta tai Google Playsta sovellus, joka tunnistaa mahdolliset kamerat (sovelluksen lataamiseen ja asennukseen tarvitaan laitteita, jotka täyttävät vähimmäisvaatimukset). Lähde: **** (21/03/2024)

“瑞士公司的 Saflok 门系统存在安全风险吗? - 任何预订酒店的人都不必意识到以前发现的安全问题。据说,安全研究人员将这个问题长期秘而不宣,但尚未公开告知酒店业。现在,普通客人在预订酒店房间时是否应该格外小心?为什么过了这么多年这些问题才被曝光?它涉及Dormakaba 的安全系统。几乎大多数酒店都有类似的电子锁,您只需在入口处持有钥匙卡即可进入。这个动作是完全自动的,在同类中也是独一无二的。这些担忧尚未得到认真对待。至少,人们是这么认为的。只有当有人有意识地采取这种行动时,才会出现令人担忧的问题:清洁人员等人可能习惯进入该区域(在客人离开后),或者他们提前“明确”表明这一点。在特定时间敲门可以向客户传达信息。在大多数情况下,这将根据要求立即在入口处(接待处)传达。酒店通常有许多国内外人士光临。消除此类担忧的唯一方法是向酒店本身询问(不要通过电子邮件或聊天进行询问)。据其所知,员工将以专业的方式通过电话与客户交谈。最近发表在科技杂志(****)上的文章对这个主题给予了应有的关注。对于常客来说,执行以下操作很重要:最好购买一个备忘录设备,以防短暂缺席,或者最好使用另一台具有足够磁盘空间和录音选项的旧移动设备。然后将其隐藏在未经授权的人难以发现的地方。它部分地保护了他人的隐私(没有图像),但肯定不是最好的方法。更便宜的解决方案可能是:通过 App Store 或 Google Play 下载可以检测可能的摄像头的应用程序(下载和安装应用程序时需要具有最低要求的设备)。来源:**** (21/03/2024)

「スイスの会社の Saflok ドアシステムはセキュリティ上のリスクがありますか? - ホテルを予約する人は、以前に発見されたセキュリティ上の問題を意識する必要はありません。セキュリティ研究者らはこの問題をずっと秘密裏に隠してきたと言われているが、まだホテル業界にはこの問題を公にしていない。いつものゲストは、ホテルの部屋を予約する際に特に注意すべきでしょうか?そして、これらの問題が今になって明るみに出るまでに、なぜこれほど長い年月がかかったのでしょうか?それはドルマカバのセキュリティシステムに関するものです。ほとんどのホテルには同様の電子ロックがあり、入り口でキーカードをかざして入ることができます。このアクションは完全に自動であり、この種のアクションとしてもユニークです。こうした懸念は、まだそれ自体真剣に受け止める必要はありませんでした。少なくとも、人々はそう考えていました。懸念すべき点は、誰かが意識的にこの行動をとった場合にのみ発生します。とりわけ、清掃スタッフが(ゲストが去った後に)そのエリアに入るのが習慣であるか、事前にそのことを「明確に」指示している可能性があります。特定の時間にノックすることは、顧客へのメッセージになる可能性があります。ほとんどの場合、リクエストに応じて入り口(受付)ですぐに伝えられます。ホテルには国内外から多くの人が訪れます。このような不安を解消するには、ホテル側に問い合わせるしかありません(メールやチャットではダメです)。従業員は、自分の知る限り、専門的な態度でお客様に電話で対応します。 Tech マガジン誌 (****) に最近掲載された記事では、この主題について十分な注意が払われています。定期的に訪問する場合は、次のことを行うことが重要です。短期間の不在に備えてメモ デバイスを購入するか、できれば十分なディスク容量と録音オプションを備えた別の古いモバイル デバイスを使用してください。その後、権限のない人が見つけにくい場所に隠します。これは相手のプライバシー (画像なし) を部分的に保護しますが、確かに最良の方法ではありません。より安価な解決策は、カメラの可能性を検出できるアプリケーションを App Store または Google Play 経由でダウンロードすることです (アプリケーションをダウンロードしてインストールする際には、最小要件を備えたデバイスが必要です)。出典: **** (2024/03/21)

“스위스 회사의 Saflok 도어 시스템은 보안 위험이 있습니까? - 호텔을 예약하는 사람은 이전에 발견되었던 보안 문제를 알 필요가 없습니다. 보안 연구원들은 이 문제를 오랫동안 비공개로 유지해 왔지만 아직 호텔 업계에 이에 대해 공개적으로 알리지 않은 것으로 알려졌습니다. 이제 일반 손님이 호텔 객실을 예약할 때 각별히 주의해야 할까요? 그리고 이러한 문제가 이제서야 밝혀지기까지 왜 그렇게 오랜 세월이 걸렸습니까? 도마카바의 보안 시스템에 관한 것입니다. 거의 대부분의 호텔에는 입구에 키카드를 들고 들어갈 수 있는 유사한 전자 자물쇠가 있습니다. 이 작업은 완전히 자동으로 이루어지며 그 종류도 독특합니다. 이러한 우려는 아직 심각하게 받아들여질 필요가 없었습니다. 적어도 사람들은 그렇게 생각했습니다. 걱정스러운 점은 누군가가 의식적으로 이러한 조치를 취하는 경우에만 발생합니다. 특히 청소 직원이 해당 구역에 들어가거나(손님이 떠난 후) 이를 사전에 '명확하게' 표시하는 것이 습관일 수 있습니다. 특정 시간에 노크를 하면 고객에게 메시지가 될 수 있습니다. 대부분의 경우 요청 시 입구(리셉션)에서 즉시 안내해 드립니다. 호텔은 일반적으로 국내외에서 많은 사람들이 방문합니다. 이러한 우려를 해소할 수 있는 유일한 방법은 호텔에 직접 문의하는 것입니다(이메일이나 채팅으로는 문의하지 마세요). 직원은 자신이 아는 한 전문적인 방식으로 전화를 통해 고객과 대화합니다. 최근 Tech 매거진 매거진(****)에 게재된 기사에서는 이 주제에 대해 상당한 관심을 기울였습니다. 정기적으로 방문하는 경우 다음을 수행하는 것이 중요합니다. 잠시 부재할 경우를 대비해 메모 장치를 구입하거나 충분한 디스크 공간과 녹음 옵션이 있는 다른 오래된 모바일 장치를 사용하는 것이 좋습니다. 그런 다음 권한이 없는 사람이 발견하기 어려운 곳에 숨겨두세요. 이미지 없이 상대방의 개인 정보를 부분적으로 보호하지만 최선의 방법은 아닙니다. 더 저렴한 솔루션은 다음과 같습니다. App Store 또는 Google Play를 통해 가능한 카메라를 감지할 수 있는 애플리케이션을 다운로드합니다(애플리케이션을 다운로드하고 설치할 때 최소 요구 사항이 있는 장치가 필요함). 출처: ****(2024년 3월 21일)

"Ang sistema ng pintuan ng Saflok mula sa Swiss na kumpanya ay isang panganib sa seguridad? - Ang sinumang nag-book ng hotel ay hindi kailangang magkaroon ng kamalayan sa mga problema sa seguridad na dati nang natuklasan. Ang mga mananaliksik sa seguridad ay sinasabing itinago ang problemang ito sa likod ng mga saradong pinto nang mas matagal, ngunit hindi pa ipinaalam sa publiko ang industriya ng hotel tungkol dito. Dapat bang maging mas maingat na ngayon ang karaniwang bisita kapag nagbu-book ng kanyang silid sa hotel? At bakit umabot ng napakaraming taon bago ngayon lang nahayag ang mga isyung ito? May kinalaman ito sa sistema ng seguridad ng Dormakaba. Sa halos karamihan ng mga hotel ay may mga katulad na electronic lock kung saan hawak mo ang iyong KeyCard sa pasukan upang makapasok. Ang pagkilos na ito ay ganap na awtomatiko at natatangi din sa uri nito. Ang mga alalahaning ito ay hindi pa kailangang seryosohin. At least, iyon ang naisip ng mga tao. Ang nakababahala na punto ay lumitaw lamang kapag ang isang tao ay sinasadya na gumawa ng aksyon na ito: maaaring ito ay isang ugali para sa mga kawani ng paglilinis, bukod sa iba pa, na pumasok sa lugar (pagkatapos umalis ang bisita) o na 'malinaw' nilang ipahiwatig ito nang maaga. Ang pagkatok sa ilang partikular na oras ay maaaring maging isang mensahe para sa customer. Sa karamihan ng mga kaso, ito ay ipapaalam kaagad kapag hiniling sa pasukan (reception). Ang mga hotel ay kadalasang binibisita ng maraming tao mula sa bahay at sa ibang bansa. Ang tanging paraan upang maalis ang mga naturang alalahanin ay ang magtanong sa mismong hotel (huwag gawin ito sa pamamagitan ng email o sa chat). Ang isang empleyado ay, sa abot ng kanyang kaalaman, makipag-usap sa customer sa pamamagitan ng telepono sa isang propesyonal na paraan. Ang kamakailang nai-publish na artikulo sa magazine ng Tech magazine (****) ay nagbigay ng nararapat na pansin sa paksang ito. Para sa mga regular na bisita, mahalagang gawin ang sumusunod: mas mainam na bumili ng isang Memo device kung sakaling may maikling pagkawala o - mas mabuti - gumamit ng isa pang lumang mobile device na may sapat na espasyo sa disk at isang opsyon sa pag-record. Pagkatapos ay itago ito sa isang lugar na mahirap mahanap ng mga hindi awtorisadong tao. Bahagyang pinoprotektahan nito ang privacy ng ibang tao (walang larawan), ngunit tiyak na hindi ang pinakamahusay na paraan. Ang isang mas murang solusyon ay maaaring: mag-download ng isang application sa pamamagitan ng App Store o Google Play na maaaring makakita ng mga posibleng camera (ang mga device na may pinakamababang kinakailangan ay kailangan kapag nagda-download at nag-i-install ng isang application). Pinagmulan: **** (21/03/2024)

“ระบบประตู Saflok จากบริษัทสวิส เสี่ยงต่อความปลอดภัยเหรอ? - ใครก็ตามที่จองโรงแรมไม่จำเป็นต้องตระหนักถึงปัญหาด้านความปลอดภัยที่เคยพบมาก่อน กล่าวกันว่านักวิจัยด้านความปลอดภัยได้เก็บปัญหานี้ไว้เป็นความลับเป็นเวลานานกว่ามาก แต่ยังไม่ได้แจ้งให้อุตสาหกรรมโรงแรมทราบเกี่ยวกับเรื่องนี้ต่อสาธารณะ แขกทั่วไปควรระมัดระวังเป็นพิเศษเมื่อจองห้องพักในโรงแรมของเขาหรือไม่? และเหตุใดจึงใช้เวลานานหลายปีก่อนที่ปัญหาเหล่านี้จะถูกเปิดเผยในตอนนี้? มันเกี่ยวข้องกับระบบรักษาความปลอดภัยของดอร์มาคาบา ในโรงแรมส่วนใหญ่มีระบบล็อคแบบอิเล็กทรอนิกส์ที่คล้ายกันโดยที่คุณถือคีย์การ์ดไว้ที่ทางเข้าเพื่อเข้า การดำเนินการนี้เป็นไปโดยอัตโนมัติโดยสมบูรณ์และมีลักษณะเฉพาะเช่นกัน ข้อกังวลเหล่านี้ยังไม่ต้องได้รับการพิจารณาอย่างจริงจังเช่นนี้ อย่างน้อยนั่นคือสิ่งที่ผู้คนคิด ประเด็นที่น่ากังวลจะเกิดขึ้นก็ต่อเมื่อมีคนกระทำการนี้อย่างมีสติ เช่น อาจเป็นนิสัยในการทำความสะอาดพนักงาน และอื่นๆ ที่จะเข้าไปในพื้นที่ (หลังจากที่แขกออกไปแล้ว) หรือพวกเขา 'ระบุไว้อย่างชัดเจน' ล่วงหน้า การเคาะในช่วงเวลาใดเวลาหนึ่งก็สามารถเป็นข้อความถึงลูกค้าได้ ในกรณีส่วนใหญ่ จะมีการสื่อสารเมื่อมีการร้องขอทันทีที่ทางเข้า (แผนกต้อนรับ) โรงแรมมักจะมีผู้คนจำนวนมากจากในประเทศและต่างประเทศมาเยี่ยมชม วิธีเดียวที่จะขจัดข้อกังวลดังกล่าวได้คือสอบถามกับทางโรงแรมเอง (อย่าดำเนินการทางอีเมลหรือทางแชท) พนักงานจะพูดคุยกับลูกค้าทางโทรศัพท์อย่างมืออาชีพตามความรู้ที่ดีที่สุด บทความที่ตีพิมพ์เมื่อเร็วๆ นี้ในนิตยสารนิตยสาร Tech (****) ให้ความสนใจกับเรื่องนี้อย่างเหมาะสม สำหรับผู้มาเยี่ยมชมเป็นประจำ สิ่งสำคัญคือต้องทำสิ่งต่อไปนี้: ควรซื้ออุปกรณ์ Memo ในกรณีที่ไม่มีงานเป็นเวลาสั้นๆ หรือใช้อุปกรณ์เคลื่อนที่เครื่องเก่าเครื่องอื่นที่มีพื้นที่ดิสก์เพียงพอและตัวเลือกการบันทึก แล้วซ่อนไว้ในที่ซึ่งยากแก่ผู้ที่ไม่ได้รับอนุญาตจะพบเห็น ส่วนหนึ่งเป็นการปกป้องความเป็นส่วนตัวของบุคคลอื่น (โดยไม่มีรูปภาพ) แต่ไม่ใช่วิธีที่ดีที่สุดอย่างแน่นอน วิธีแก้ปัญหาที่ถูกกว่าอาจเป็น: ดาวน์โหลดแอปพลิเคชันผ่าน App Store หรือ Google Play ที่สามารถตรวจจับกล้องที่เป็นไปได้ (ต้องใช้อุปกรณ์ที่มีข้อกำหนดขั้นต่ำในการดาวน์โหลดและติดตั้งแอปพลิเคชัน) ที่มา: **** (21/03/2024)