Welcome, guest. You can see more at https://www.osrweb.site * * See examples and demos of IMS Message - Your Carousel24 hrs ...

"Interference Risk with npm Package Installations"

The software development community may experience problems with installations. Developers do this to use third-party libraries: this is how a (shared) script is added to a (framework) project. Within this domain, particularly the GitHub domain where developers gather to share their concepts, many "pieces of a particular type of software" are downloaded. This provides a complete overview of the original "source code," which they are permitted to use under their license. For most, "source code" originating from the author may be licensed under the MIT License, allowing the developer to freely modify, extend, and use it for both non-commercial and commercial purposes. The user then agrees to the license terms. Other (recognized) providers may also grant a similar license. One requirement is that the author provide some information about their work, such as the design of their product, name, date of creation, and other details. People must be able to trust the "source" of the concept. Moreover, a platform like this offers the opportunity to learn from each other's ideas, and some people are willing to provide their own input. When a software product hasn't been updated with the latest updates for a long time, it's assumed that the author (to the best of their knowledge) is satisfied with this and has no intention of responding to requests from others. The offering is presented in the form of Open Source (made accessible to this target group of software developers). The opposite of Open Source is Closed Source. The "source code" is not made public under copyright. The publisher then focuses on any errors (bugs) and other technical problems. From outside, they try to track down the problems and fix them through patches. A good example is that of the Windows operating system. All errors (no matter how unknown and politically motivated) will be investigated internally, and the possible causes of the problem will be investigated. According to researchers, a recent report revealed that the npm package called "lotusbail" misled its contributors. Incidentally, it's not entirely clear how the problems had become so widespread. At least, that's what the security firm claims about the situation: thousands of users had been affected over the past six months. The story also states that they had managed to develop a WhatsApp tool that worked seamlessly with the original product from parent company Meta. It was discovered that the tool intercepted account user data and sent it to the developer's server. It was recommended not to blindly trust third-party work. Sometimes the developer lacks additional information, such as support updates and relevant links to their (official) website(s). In the world of cybercrime, serious situations can often arise where users unnecessarily become victims of data theft. Cookie and authentication issues are sometimes mentioned in these cases. In such cases, an update can be made available to successfully resolve the situation. Source: thehackernews com

“Inmenging risico bij npm-pakket installaties”

Voor de community op het gebied van software ontwikeling kan het voorkomen dat men problemen ondervindt bij installaties. Ontwikkelaars doen dit om Bibliotheken van derden te gebruiken: zo wordt dan een (gedeeld) script aan een (framework) project toegevoegd. Binnen dit gebied, met name het GitHub domein waar ontwikkelaars bijeenkomen om hun concepten met elkaar te delen, worden veel “stukjes delen van een bepaald soort software” gedownload. Men krijgt hier een totaal overzicht van de originele “broncode” die deze onder iemands licentie mag gebruiken. Bij de meesten kan een “broncode” afkomstig van de auteur onder het MIT Licentie vallen en de ontwikkelaar deze vrij kan modificeren, uitbreiden en inzetten voor zowel non-commerciele als commerciele doeleinden. De gebruiker gaat vervolgens akkoord met de licentie-voorwaarden. Ook andere (erkende) aanbieders kunnen een soortgelijke licentie verlenen. Een voorwaarde is wel dat de auteur enige informatie over zijn werken verstrekt, dat is het ontwerp van zijn product, naam, datum van creatie en overige bijzonderheden. Men moet erop kunnen vertrouwen uit welke ‘bron’ het concept afkomstig is. Bovendien biedt een platform als deze de mogelijkheid om van elkaars ideêen te leren en willen sommigen weleens hun eigen input geven. Wanneer een software product langere tijd niet meer met de laatste updates zijn bijgewerkt, gaat men ervan uit dat de auteur (naar zijn beste weten) hiermee tevreden is en verder niet van plan is de verzoeken van anderen te beantwoorden. Het aanbod wordt gepresenteerd in de vorm van Open Source (toegankelijk gemaakt voor deze doelgroep software ontwikkelaars). Het tegenovergestelde van Open Source is Gesloten Source. De “broncode” wordt onder het auteursrecht niet openbaar gemaakt. De uitgever gaat dan af op eventuele fouten (bugs) en andere problemen van technische aard. Van buitenaf probeert men zo de problemen op te sporen en door middel van patches te verhelpen. Een goed voorbeeld is dat van het besturingssysteem Windows. Alle fouten (hoe onbekend en - politiek gemotiveerd - ook) zullen van binnenuit worden onderzocht en door welke oorzaken het probleem mogelijk zou zijn ontstaan. - - - Volgens onderzoekers zou uit een recent rapport zijn gebleken dat het npm-pakket genaamd “lotusbail” zijn deelnemers zou hebben misleid. Het is overigens niet echt helemaal duidelijk hoe de problemen zich in zo’n omvang hadden voorgedaan. Tenminste, zo zegt het beveiligingsbedrijf over de situatie, een aantal gebruikers dat tot in de duizenden loopt, waren sinds het afgelopen half jaar hierdoor getroffen. Het verhaal zegt verder dat men een WhatsApp tool had weten te ontwikkelen die naadloos met het echte product van moederbedrijf Meta werkte. Men constateerde dat het gereedschap data van accountgebruikers onderschepte en deze naar de server van de maker werden verstuurd. - - - Aanbevolen werd niet blindelings op het werk van derden te vetrouwen. Soms zal het de maker ontbreken aan aanvullende informatie zoals nieuws omtrent support en relevante links met betrekking tot zijn (officiële) website(s). In de wereld van Cybercrime kunnen vaak ernstige situaties ontstaan waarbij gebruikers onnodig slachtoffer worden van datadiefstal. Cookie- en authenticatie-issues worden soms hierbij vermeld. Een update kan men in zo’n geval beschikbaar maken om de situatie met succes te herstellen. Bron: thehackernews com

"Risco de Interferência com Instalações de Pacotes npm"

A comunidade de desenvolvimento de software pode enfrentar problemas com as instalações. Os programadores fazem isto para utilizar bibliotecas de terceiros: é assim que um script (partilhado) é adicionado a um projeto (framework). Neste domínio, particularmente no GitHub, onde os programadores se reúnem para partilhar os seus conceitos, são descarregados muitos "pedaços de um determinado tipo de software". Isto fornece uma visão completa do "código-fonte" original, que eles têm permissão para utilizar sob a sua licença. Para a maioria, o "código-fonte" com origem no autor pode ser licenciado sob a Licença MIT, permitindo ao programador modificá-lo, estendê-lo e utilizá-lo livremente para fins comerciais e não comerciais. O utilizador concorda com os termos da licença. Outros fornecedores (reconhecidos) também podem conceder uma licença semelhante. Um requisito é que o autor forneça algumas informações sobre o seu trabalho, como o design do produto, o nome, a data de criação e outros detalhes. As pessoas precisam de poder confiar na "fonte" do conceito. Além disso, uma plataforma como esta oferece a oportunidade de aprender com as ideias uns dos outros, e algumas pessoas estão dispostas a contribuir com as suas próprias ideias. Quando um produto de software não recebe atualizações durante um longo período, presume-se que o autor (dentro do seu conhecimento) está satisfeito com a situação e não tem intenção de atender aos pedidos de terceiros. A oferta é apresentada sob a forma de código aberto (tornado acessível a este grupo-alvo de programadores de software). O oposto do código aberto é o código fechado. O "código-fonte" não é disponibilizado publicamente sob direitos de autor. O programador, então, concentra-se em quaisquer erros (bugs) e outros problemas técnicos. Externamente, tenta rastrear os problemas e corrigi-los através de patches. Um bom exemplo é o do sistema operativo Windows. Todos os erros (por mais desconhecidos e politicamente motivados que sejam) serão investigados internamente, e as possíveis causas do problema serão apuradas. De acordo com os investigadores, um relatório recente revelou que o pacote npm denominado "lotusbail" induziu os seus colaboradores em erro. Aliás, não é totalmente claro como é que os problemas se tornaram tão generalizados. Pelo menos, é o que afirma a empresa de segurança sobre a situação: milhares de utilizadores foram afetados nos últimos seis meses. A reportagem afirma ainda que conseguiram desenvolver uma ferramenta para o WhatsApp que funcionava perfeitamente com o produto original da empresa-mãe, a Meta. Descobriu-se que a ferramenta intercetava dados de contas de utilizadores e enviava-os para o servidor do programador. A recomendação é não confiar cegamente em projetos de terceiros. Por vezes, o programador não fornece informações adicionais, como atualizações de suporte e links relevantes para os seus sites (oficiais). No mundo do cibercrime, podem ocorrer situações graves, em que os utilizadores se tornam vítimas de roubo de dados desnecessariamente. Os problemas com cookies e autenticação são frequentemente mencionados nestes casos. Nestas situações, pode ser disponibilizada uma atualização para resolver o problema. Fonte: thehackernews com

„Interferenzrisiko bei der Installation von npm-Paketen“

In der Softwareentwickler-Community können Probleme bei der Installation von Paketen auftreten. Entwickler nutzen diese, um Bibliotheken von Drittanbietern zu verwenden: So wird beispielsweise ein (gemeinsames) Skript in ein (Framework-)Projekt eingebunden. In diesem Bereich, insbesondere auf GitHub, wo Entwickler ihre Konzepte austauschen, werden viele Komponenten einer bestimmten Software heruntergeladen. Dadurch erhalten sie einen vollständigen Überblick über den ursprünglichen Quellcode, den sie gemäß ihrer Lizenz verwenden dürfen. Der vom Autor stammende Quellcode ist meist unter der MIT-Lizenz lizenziert, die es dem Entwickler erlaubt, ihn frei zu modifizieren, zu erweitern und sowohl für nichtkommerzielle als auch für kommerzielle Zwecke zu nutzen. Der Nutzer stimmt den Lizenzbedingungen zu. Auch andere (anerkannte) Anbieter vergeben möglicherweise ähnliche Lizenzen. Eine Voraussetzung ist, dass der Autor Informationen über seine Arbeit bereitstellt, wie beispielsweise das Design seines Produkts, den Namen, das Erstellungsdatum und weitere Details. Die Nutzer müssen der Quelle des Konzepts vertrauen können. Darüber hinaus bietet eine solche Plattform die Möglichkeit, voneinander zu lernen, und manche Nutzer sind bereit, ihre eigenen Ideen einzubringen. Wenn ein Softwareprodukt längere Zeit nicht aktualisiert wurde, geht man davon aus, dass der Autor (nach bestem Wissen und Gewissen) damit zufrieden ist und keine Absicht hat, auf Anfragen anderer zu reagieren. Das Angebot wird als Open Source präsentiert (und ist somit für diese Zielgruppe von Softwareentwicklern zugänglich). Das Gegenteil von Open Source ist Closed Source. Der Quellcode wird nicht urheberrechtlich geschützt veröffentlicht. Der Herausgeber konzentriert sich dann auf Fehler (Bugs) und andere technische Probleme. Von außen versucht er, die Probleme aufzuspüren und durch Patches zu beheben. Ein gutes Beispiel hierfür ist das Windows-Betriebssystem. Alle Fehler (egal wie unbekannt und politisch motiviert) werden intern untersucht, und die möglichen Ursachen werden erforscht. Laut Forschern hat ein aktueller Bericht ergeben, dass das npm-Paket „lotusbail“ seine Mitwirkenden in die Irre geführt hat. Es ist übrigens nicht ganz klar, wie die Probleme so weit verbreitet werden konnten. Das behauptet zumindest das Sicherheitsunternehmen: Tausende Nutzer seien in den letzten sechs Monaten betroffen gewesen. Laut Bericht gelang es ihnen, ein WhatsApp-Tool zu entwickeln, das nahtlos mit dem Originalprodukt des Mutterkonzerns Meta zusammenarbeitete. Es stellte sich heraus, dass das Tool Nutzerdaten abfing und an den Server des Entwicklers sendete. Es wird dringend davon abgeraten, der Arbeit von Drittanbietern blind zu vertrauen. Oftmals fehlen dem Entwickler wichtige Informationen, wie beispielsweise Support-Updates und relevante Links zu seiner (offiziellen) Website. In der Welt der Cyberkriminalität kommt es häufig zu schwerwiegenden Situationen, in denen Nutzer unnötigerweise Opfer von Datendiebstahl werden. In solchen Fällen werden mitunter Probleme mit Cookies und der Authentifizierung genannt. In diesen Fällen kann ein Update das Problem beheben. Quelle: thehackernews com

Riesgo de interferencia con la instalación de paquetes npm

La comunidad de desarrollo de software puede experimentar problemas con las instalaciones. Los desarrolladores hacen esto para usar bibliotecas de terceros: así es como se añade un script (compartido) a un proyecto (de framework). Dentro de este dominio, en particular el dominio de GitHub, donde los desarrolladores se reúnen para compartir sus conceptos, se descargan numerosos fragmentos de un tipo específico de software. Esto proporciona una visión general completa del código fuente original, que se les permite usar bajo su licencia. En la mayoría de los casos, el código fuente del autor puede estar licenciado bajo la Licencia MIT, lo que permite al desarrollador modificarlo, ampliarlo y usarlo libremente con fines comerciales y no comerciales. El usuario acepta los términos de la licencia. Otros proveedores reconocidos también pueden otorgar una licencia similar. Un requisito es que el autor proporcione información sobre su trabajo, como el diseño de su producto, su nombre, la fecha de creación y otros detalles. Es fundamental que las personas puedan confiar en la fuente del concepto. Además, una plataforma como esta ofrece la oportunidad de aprender de las ideas de los demás, y algunas personas están dispuestas a aportar sus propias aportaciones. Cuando un producto de software no se ha actualizado con las últimas actualizaciones durante mucho tiempo, se asume que el autor (según su leal saber y entender) está satisfecho y no tiene intención de responder a las solicitudes de otros. La oferta se presenta en formato de código abierto (accesible a este grupo objetivo de desarrolladores de software). Lo opuesto al código abierto es el código cerrado. El "código fuente" no se hace público bajo la protección de los derechos de autor. El editor se centra entonces en los errores (bugs) y otros problemas técnicos. Desde fuera, intenta localizar los problemas y solucionarlos mediante parches. Un buen ejemplo es el sistema operativo Windows. Todos los errores (por desconocidos o políticamente motivados que sean) se investigan internamente y se investigan las posibles causas del problema. Según investigadores, un informe reciente reveló que el paquete npm llamado "lotusbail" engañó a sus colaboradores. Por cierto, no está del todo claro cómo se generalizaron tanto los problemas. Al menos eso es lo que afirma la empresa de seguridad sobre la situación: miles de usuarios se han visto afectados en los últimos seis meses. El artículo también indica que han logrado desarrollar una herramienta de WhatsApp que funciona a la perfección con el producto original de la empresa matriz Meta. Se descubrió que la herramienta interceptaba datos de las cuentas de usuario y los enviaba al servidor del desarrollador. Se recomienda no confiar ciegamente en el trabajo de terceros. En ocasiones, el desarrollador carece de información adicional, como actualizaciones de soporte y enlaces relevantes a sus sitios web (oficiales). En el mundo de la ciberdelincuencia, a menudo pueden surgir situaciones graves en las que los usuarios se convierten innecesariamente en víctimas de robo de datos. En estos casos, a veces se mencionan problemas con las cookies y la autenticación. En tales casos, se puede publicar una actualización para resolver la situación con éxito. Fuente: thehackernews com

Risques d'interférences lors de l'installation de packages npm

La communauté du développement logiciel peut rencontrer des problèmes d'installation. Les développeurs utilisent des bibliothèques tierces : c'est ainsi qu'un script (partagé) est ajouté à un projet (de framework). Dans cet écosystème, et plus particulièrement sur GitHub où les développeurs se réunissent pour partager leurs idées, de nombreux composants logiciels sont téléchargés. Cela permet d'obtenir une vue d'ensemble du code source original, qu'ils sont autorisés à utiliser sous leur licence. Pour la plupart, le code source de l'auteur est distribué sous licence MIT, permettant au développeur de le modifier, de l'étendre et de l'utiliser librement à des fins non commerciales et commerciales. L'utilisateur accepte alors les termes de la licence. D'autres fournisseurs (reconnus) peuvent également proposer une licence similaire. L'auteur doit notamment fournir des informations sur son travail, telles que la conception du produit, son nom, sa date de création et d'autres détails. Il est essentiel que l'on puisse faire confiance à la source du concept. De plus, une plateforme comme celle-ci offre la possibilité d'apprendre des idées des uns et des autres, et certains sont disposés à y contribuer. Lorsqu'un logiciel n'a pas été mis à jour depuis longtemps, on suppose que son auteur (à sa connaissance) s'en satisfait et n'a pas l'intention de répondre aux demandes d'autres utilisateurs. L'offre est présentée sous forme de logiciel libre (accessible à ce public cible de développeurs). À l'opposé, le logiciel propriétaire (ou logiciel à code source fermé) ne publie pas son code source, qui est protégé par le droit d'auteur. L'éditeur se concentre alors sur les erreurs (bugs) et autres problèmes techniques. De l'extérieur, il tente de les identifier et de les corriger par des correctifs. Le système d'exploitation Windows en est un bon exemple. Toutes les erreurs (même les plus obscures et celles motivées par des raisons politiques) font l'objet d'une enquête interne, et leurs causes possibles sont analysées. Selon des chercheurs, un rapport récent a révélé que le package npm « lotusbail » a induit ses contributeurs en erreur. On ignore d'ailleurs comment ces problèmes ont pu se propager à une telle échelle. Du moins, c'est ce qu'affirme la société de sécurité : des milliers d'utilisateurs auraient été touchés ces six derniers mois. L'article indique également qu'ils avaient réussi à développer un outil WhatsApp fonctionnant parfaitement avec le produit original de sa société mère, Meta. Il a été découvert que cet outil interceptait les données des comptes utilisateurs et les envoyait au serveur du développeur. Il est donc recommandé de ne pas faire aveuglément confiance au travail de tiers. Il arrive que le développeur ne fournisse pas d'informations complémentaires, telles que les mises à jour du support et les liens pertinents vers son ou ses sites web (officiels). Dans le monde de la cybercriminalité, des situations graves surviennent fréquemment, où les utilisateurs deviennent involontairement victimes de vol de données. Des problèmes de cookies et d'authentification sont parfois évoqués dans ces cas. Une mise à jour peut alors être déployée pour résoudre le problème. Source : thehackernews com

"Rischio di interferenza con l'installazione dei pacchetti npm"

La comunità di sviluppo software potrebbe riscontrare problemi con le installazioni. Gli sviluppatori lo fanno per utilizzare librerie di terze parti: è così che uno script (condiviso) viene aggiunto a un progetto (framework). All'interno di questo dominio, in particolare il dominio GitHub dove gli sviluppatori si riuniscono per condividere i loro concetti, vengono scaricati molti "pezzi di un particolare tipo di software". Questo fornisce una panoramica completa del "codice sorgente" originale, che è consentito utilizzare in base alla propria licenza. Nella maggior parte dei casi, il "codice sorgente" proveniente dall'autore può essere concesso in licenza con la licenza MIT, consentendo allo sviluppatore di modificarlo, estenderlo e utilizzarlo liberamente sia per scopi commerciali che non commerciali. L'utente accetta quindi i termini della licenza. Anche altri fornitori (riconosciuti) possono concedere una licenza simile. Un requisito è che l'autore fornisca alcune informazioni sul proprio lavoro, come il design del prodotto, il nome, la data di creazione e altri dettagli. Le persone devono potersi fidare della "fonte" del concetto. Inoltre, una piattaforma come questa offre l'opportunità di imparare dalle idee altrui e alcune persone sono disposte a fornire il proprio contributo. Quando un prodotto software non viene aggiornato con gli ultimi aggiornamenti per molto tempo, si presume che l'autore (al meglio delle sue conoscenze) ne sia soddisfatto e non abbia intenzione di rispondere alle richieste di altri. L'offerta viene presentata sotto forma di Open Source (resa accessibile a questo gruppo target di sviluppatori software). L'opposto dell'Open Source è il Closed Source. Il "codice sorgente" non viene reso pubblico sotto copyright. L'editore si concentra quindi su eventuali errori (bug) e altri problemi tecnici. Dall'esterno, cerca di individuare i problemi e risolverli tramite patch. Un buon esempio è quello del sistema operativo Windows. Tutti gli errori (non importa quanto sconosciuti e motivati ​​politicamente) vengono indagati internamente e vengono indagate le possibili cause del problema. Secondo i ricercatori, un recente rapporto ha rivelato che il pacchetto npm chiamato "lotusbail" ha tratto in inganno i suoi contributori. Tra l'altro, non è del tutto chiaro come i problemi siano diventati così diffusi. Almeno, questo è ciò che l'azienda di sicurezza afferma riguardo alla situazione: migliaia di utenti sono stati colpiti negli ultimi sei mesi. L'articolo afferma anche che sono riusciti a sviluppare uno strumento WhatsApp che funzionava perfettamente con il prodotto originale della casa madre Meta. Si è scoperto che lo strumento intercettava i dati degli utenti e li inviava al server dello sviluppatore. Si raccomandava di non fidarsi ciecamente del lavoro di terze parti. A volte lo sviluppatore non fornisce informazioni aggiuntive, come aggiornamenti di supporto e link pertinenti ai propri siti web (ufficiali). Nel mondo della criminalità informatica, possono spesso verificarsi situazioni gravi in ​​cui gli utenti diventano inutilmente vittime di furti di dati. In questi casi, a volte vengono menzionati problemi di cookie e autenticazione. In questi casi, può essere reso disponibile un aggiornamento per risolvere il problema. Fonte: thehackernews com

"Κίνδυνος Παρεμβολής με Εγκαταστάσεις Πακέτων npm"

Η κοινότητα ανάπτυξης λογισμικού ενδέχεται να αντιμετωπίσει προβλήματα με τις εγκαταστάσεις. Οι προγραμματιστές το κάνουν αυτό για να χρησιμοποιήσουν βιβλιοθήκες τρίτων: έτσι προστίθεται ένα (κοινόχρηστο) σενάριο σε ένα έργο (πλαισίου). Μέσα σε αυτόν τον τομέα, ιδιαίτερα στον τομέα GitHub όπου οι προγραμματιστές συγκεντρώνονται για να μοιραστούν τις ιδέες τους, λαμβάνονται πολλά "κομμάτια ενός συγκεκριμένου τύπου λογισμικού". Αυτό παρέχει μια πλήρη επισκόπηση του αρχικού "πηγαίου κώδικα", τον οποίο επιτρέπεται να χρησιμοποιούν βάσει της άδειάς τους. Για τους περισσότερους, ο "πηγαίος κώδικας" που προέρχεται από τον δημιουργό μπορεί να έχει άδεια χρήσης βάσει της Άδειας MIT, επιτρέποντας στον προγραμματιστή να τον τροποποιεί, να τον επεκτείνει και να τον χρησιμοποιεί ελεύθερα τόσο για μη εμπορικούς όσο και για εμπορικούς σκοπούς. Ο χρήστης στη συνέχεια συμφωνεί με τους όρους της άδειας χρήσης. Άλλοι (αναγνωρισμένοι) πάροχοι μπορούν επίσης να χορηγήσουν μια παρόμοια άδεια. Μια απαίτηση είναι ο δημιουργός να παρέχει ορισμένες πληροφορίες σχετικά με το έργο του, όπως το σχεδιασμό του προϊόντος του, το όνομα, την ημερομηνία δημιουργίας και άλλες λεπτομέρειες. Οι άνθρωποι πρέπει να μπορούν να εμπιστεύονται την "πηγή" της ιδέας. Επιπλέον, μια πλατφόρμα όπως αυτή προσφέρει την ευκαιρία να μαθαίνουν ο ένας από τις ιδέες του άλλου και ορισμένοι άνθρωποι είναι πρόθυμοι να παρέχουν τη δική τους συμβολή. Όταν ένα προϊόν λογισμικού δεν έχει ενημερωθεί με τις πιο πρόσφατες ενημερώσεις για μεγάλο χρονικό διάστημα, θεωρείται δεδομένο ότι ο δημιουργός (κατά την καλύτερη γνώση του) είναι ικανοποιημένος με αυτό και δεν έχει καμία πρόθεση να απαντήσει σε αιτήματα άλλων. Η προσφορά παρουσιάζεται με τη μορφή Ανοιχτού Κώδικα (που διατίθεται σε αυτήν την ομάδα-στόχο προγραμματιστών λογισμικού). Το αντίθετο του Ανοιχτού Κώδικα είναι το Κλειστού Κώδικα. Ο "πηγαίος κώδικας" δεν δημοσιοποιείται βάσει πνευματικών δικαιωμάτων. Ο εκδότης στη συνέχεια εστιάζει σε τυχόν σφάλματα (bugs) και άλλα τεχνικά προβλήματα. Από έξω, προσπαθούν να εντοπίσουν τα προβλήματα και να τα διορθώσουν μέσω ενημερώσεων κώδικα. Ένα καλό παράδειγμα είναι αυτό του λειτουργικού συστήματος Windows. Όλα τα σφάλματα (ανεξάρτητα από το πόσο άγνωστα και πολιτικά υποκινούμενα) θα διερευνηθούν εσωτερικά και θα διερευνηθούν οι πιθανές αιτίες του προβλήματος. Σύμφωνα με ερευνητές, μια πρόσφατη έκθεση αποκάλυψε ότι το πακέτο npm που ονομάζεται "lotusbail" παραπλάνησε τους συντελεστές του. Παρεμπιπτόντως, δεν είναι απολύτως σαφές πώς τα προβλήματα είχαν γίνει τόσο διαδεδομένα. Τουλάχιστον, αυτό ισχυρίζεται η εταιρεία ασφαλείας για την κατάσταση: χιλιάδες χρήστες είχαν επηρεαστεί τους τελευταίους έξι μήνες. Η ιστορία αναφέρει επίσης ότι κατάφεραν να αναπτύξουν ένα εργαλείο WhatsApp που λειτουργούσε άψογα με το αρχικό προϊόν της μητρικής εταιρείας Meta. Ανακαλύφθηκε ότι το εργαλείο υποκλέπτει δεδομένα χρηστών λογαριασμών και τα στέλνει στον διακομιστή του προγραμματιστή. Συνιστάται να μην εμπιστεύεστε τυφλά την εργασία τρίτων. Μερικές φορές ο προγραμματιστής δεν διαθέτει πρόσθετες πληροφορίες, όπως ενημερώσεις υποστήριξης και σχετικούς συνδέσμους προς τον/τους (επίσημο/ους) ιστότοπο/ιστότοπους του. Στον κόσμο του κυβερνοεγκλήματος, συχνά μπορούν να προκύψουν σοβαρές καταστάσεις όπου οι χρήστες γίνονται άσκοπα θύματα κλοπής δεδομένων. Σε αυτές τις περιπτώσεις αναφέρονται μερικές φορές προβλήματα με τα cookie και τον έλεγχο ταυτότητας. Σε τέτοιες περιπτώσεις, μπορεί να διατεθεί μια ενημέρωση για την επιτυχή επίλυση της κατάστασης. Πηγή: thehackernews com

„Ryzyko zakłóceń podczas instalacji pakietów npm”

Społeczność programistów może napotkać problemy z instalacjami. Programiści korzystają z bibliotek zewnętrznych: w ten sposób (współdzielony) skrypt jest dodawany do projektu (frameworkowego). W tej domenie, a w szczególności w domenie GitHub, gdzie programiści gromadzą się, aby dzielić się swoimi koncepcjami, pobieranych jest wiele „fragmentów określonego typu oprogramowania”. Zapewnia to pełny przegląd oryginalnego „kodu źródłowego”, z którego mogą korzystać na mocy swojej licencji. W większości przypadków „kod źródłowy” pochodzący od autora może być objęty licencją MIT, co pozwala programiście na jego swobodną modyfikację, rozszerzanie i wykorzystywanie zarówno w celach niekomercyjnych, jak i komercyjnych. Użytkownik następnie akceptuje warunki licencji. Inni (uznani) dostawcy również mogą udzielić podobnej licencji. Jednym z wymogów jest, aby autor podał pewne informacje o swojej pracy, takie jak projekt produktu, imię i nazwisko, data utworzenia i inne szczegóły. Użytkownicy muszą być w stanie zaufać „źródłu” koncepcji. Co więcej, platforma taka jak ta oferuje możliwość wzajemnego uczenia się od siebie nawzajem, a niektórzy użytkownicy chętnie dzielą się swoimi pomysłami. Gdy produkt programowy nie był aktualizowany o najnowsze aktualizacje przez długi czas, zakłada się, że autor (według swojej najlepszej wiedzy) jest z tego zadowolony i nie zamierza odpowiadać na prośby innych. Oferta jest prezentowana w formie Open Source (udostępnionej tej grupie docelowej programistów). Przeciwieństwem Open Source jest Closed Source. „Kod źródłowy” nie jest upubliczniany z zachowaniem praw autorskich. Wydawca koncentruje się na wszelkich błędach (bugach) i innych problemach technicznych. Z zewnątrz stara się namierzyć problemy i naprawić je za pomocą poprawek. Dobrym przykładem jest system operacyjny Windows. Wszystkie błędy (niezależnie od tego, jak nieznane i motywowane politycznie) będą badane wewnętrznie, a możliwe przyczyny problemu zostaną zbadane. Według badaczy, niedawny raport ujawnił, że pakiet npm o nazwie „lotusbail” wprowadził w błąd swoich współpracowników. Nawiasem mówiąc, nie jest do końca jasne, jak problemy stały się tak powszechne. Tak przynajmniej twierdzi firma ochroniarska: w ciągu ostatnich sześciu miesięcy tysiące użytkowników padło ofiarą ataku. W artykule czytamy również, że udało im się opracować narzędzie WhatsApp, które bezproblemowo współpracowało z oryginalnym produktem firmy macierzystej Meta. Odkryto, że narzędzie przechwytywało dane użytkowników kont i przesyłało je na serwer dewelopera. Zalecono, aby nie ufać bezkrytycznie pracy osób trzecich. Czasami deweloperzy nie dysponują dodatkowymi informacjami, takimi jak aktualizacje pomocy technicznej i odpowiednie linki do swoich (oficjalnych) stron internetowych. W świecie cyberprzestępczości często zdarzają się poważne sytuacje, w których użytkownicy niepotrzebnie padają ofiarą kradzieży danych. W takich przypadkach czasami wspomina się o problemach z plikami cookie i uwierzytelnianiem. W takich przypadkach można udostępnić aktualizację, aby skutecznie rozwiązać problem. Źródło: thehackernews com

„Риск от смущения при инсталации на npm пакети“

Общността на разработчиците на софтуер може да срещне проблеми с инсталациите. Разработчиците правят това, за да използват библиотеки на трети страни: по този начин се добавя (споделен) скрипт към (рамков) проект. В рамките на този домейн, особено в домейна GitHub, където разработчиците се събират, за да споделят своите концепции, се изтеглят много „части от определен тип софтуер“. Това предоставя пълен преглед на оригиналния „изходен код“, който им е разрешено да използват съгласно лиценза си. За повечето „изходният код“, произхождащ от автора, може да бъде лицензиран съгласно лиценза MIT, което позволява на разработчика свободно да го променя, разширява и използва както за некомерсиални, така и за търговски цели. След това потребителят се съгласява с условията на лиценза. Други (признати) доставчици също могат да предоставят подобен лиценз. Едно от изискванията е авторът да предостави известна информация за своята работа, като например дизайна на продукта си, име, дата на създаване и други подробности. Хората трябва да могат да се доверяват на „източника“ на концепцията. Освен това, платформа като тази предлага възможност да се учат от идеите си един на друг и някои хора са готови да предоставят собствен принос. Когато даден софтуерен продукт не е актуализиран с най-новите актуализации от дълго време, се приема, че авторът (доколкото му е известно) е доволен от това и няма намерение да отговаря на заявки от други. Предложението се представя под формата на отворен код (достъпен за тази целева група софтуерни разработчици). Противоположното на отворения код е затвореният код. „Изходният код“ не се публикува под авторско право. След това издателят се фокусира върху евентуални грешки (бъгове) и други технически проблеми. Отвън те се опитват да открият проблемите и да ги отстранят чрез корекции. Добър пример е този на операционната система Windows. Всички грешки (без значение колко неизвестни и политически мотивирани) ще бъдат разследвани вътрешно, а възможните причини за проблема ще бъдат разследвани. Според изследователи, скорошен доклад разкри, че npm пакетът, наречен „lotusbail“, е подвел своите сътрудници. Между другото, не е напълно ясно как проблемите са станали толкова широко разпространени. Поне това твърди фирмата за сигурност за ситуацията: хиляди потребители са били засегнати през последните шест месеца. В статията се посочва също, че са успели да разработят инструмент за WhatsApp, който работи безпроблемно с оригиналния продукт на компанията майка Meta. Установено е, че инструментът е прихващал потребителски данни от акаунти и ги е изпращал до сървъра на разработчика. Препоръчително е да не се доверявате сляпо на работата на трети страни. Понякога разработчикът не предоставя допълнителна информация, като например актуализации за поддръжка и подходящи връзки към своите (официални) уебсайтове. В света на киберпрестъпността често могат да възникнат сериозни ситуации, при които потребителите ненужно стават жертви на кражба на данни. В тези случаи понякога се споменават проблеми с бисквитките и удостоверяването. В такива случаи може да бъде предоставена актуализация, която да разреши успешно ситуацията. Източник: thehackernews com

"Rizik od interferencije s instalacijama npm paketa"

Zajednica za razvoj softvera može imati problema s instalacijama. Razvojni programeri to rade kako bi koristili biblioteke trećih strana: na ovaj način se (dijeljeni) skript dodaje u (framework) projekt. Unutar ove domene, posebno GitHub domene gdje se razvojni programeri okupljaju kako bi podijelili svoje koncepte, preuzimaju se mnogi "dijelovi određene vrste softvera". To pruža potpuni pregled izvornog "izvornog koda" koji im je dopušteno koristiti pod njihovom licencom. Za većinu, "izvorni kod" koji potječe od autora može biti licenciran pod MIT licencom, što omogućuje razvojnom programeru da ga slobodno mijenja, proširuje i koristi u nekomercijalne i komercijalne svrhe. Korisnik tada pristaje na uvjete licence. Drugi (priznati) pružatelji usluga također mogu odobriti sličnu licencu. Jedan od zahtjeva je da autor pruži neke informacije o svom radu, kao što su dizajn njihovog proizvoda, naziv, datum stvaranja i drugi detalji. Ljudi moraju moći vjerovati "izvoru" koncepta. Štoviše, platforma poput ove nudi priliku za učenje iz ideja jedni drugih, a neki ljudi su spremni dati vlastiti doprinos. Kada softverski proizvod dugo nije ažuriran najnovijim ažuriranjima, pretpostavlja se da je autor (koliko mu je poznato) zadovoljan time i nema namjeru odgovarati na zahtjeve drugih. Ponuda se predstavlja u obliku otvorenog koda (dostupan ovoj ciljnoj skupini softverskih programera). Suprotnost otvorenom kodu je zatvoreni kod. "Izvorni kod" nije javno objavljen pod autorskim pravima. Izdavač se zatim fokusira na sve pogreške (bugove) i druge tehničke probleme. Izvana pokušavaju pronaći probleme i riješiti ih putem zakrpa. Dobar primjer je operativni sustav Windows. Sve pogreške (bez obzira koliko nepoznate i politički motivirane) bit će istražene interno, a istražit će se i mogući uzroci problema. Prema istraživačima, nedavno izvješće otkrilo je da je npm paket pod nazivom "lotusbail" zavarao svoje suradnike. Usput, nije sasvim jasno kako su problemi postali toliko rašireni. Barem tako sigurnosna tvrtka tvrdi o situaciji: tisuće korisnika bilo je pogođeno u posljednjih šest mjeseci. U priči se također navodi da su uspjeli razviti WhatsApp alat koji je besprijekorno radio s originalnim proizvodom matične tvrtke Meta. Otkriveno je da je alat presreo korisničke podatke računa i slao ih na poslužitelj programera. Preporučeno je da se ne vjeruje slijepo radu trećih strana. Ponekad programeru nedostaju dodatne informacije, poput ažuriranja podrške i relevantnih poveznica na njihove (službene) web stranice. U svijetu kibernetičkog kriminala često se mogu pojaviti ozbiljne situacije u kojima korisnici nepotrebno postaju žrtve krađe podataka. U tim slučajevima ponekad se spominju problemi s kolačićima i autentifikacijom. U takvim slučajevima može se objaviti ažuriranje kako bi se uspješno riješila situacija. Izvor: thehackernews com

"Rizik od interferencije s instalacijama npm paketa"

Zajednica za razvoj softvera može imati problema s instalacijama. Programeri to rade kako bi koristili biblioteke trećih strana: na ovaj način se (dijeljeni) skript dodaje u (framework) projekat. Unutar ove domene, posebno GitHub domene gdje se programeri okupljaju kako bi podijelili svoje koncepte, preuzimaju se mnogi "dijelovi određene vrste softvera". Ovo pruža potpuni pregled originalnog "izvornog koda", koji im je dozvoljeno koristiti pod njihovom licencom. Za većinu, "izvorni kod" koji potiče od autora može biti licenciran pod MIT licencom, što omogućava programeru da ga slobodno mijenja, proširuje i koristi i u nekomercijalne i u komercijalne svrhe. Korisnik tada pristaje na uslove licence. Drugi (priznati) dobavljači također mogu odobriti sličnu licencu. Jedan od zahtjeva je da autor pruži neke informacije o svom radu, kao što su dizajn njihovog proizvoda, naziv, datum kreiranja i drugi detalji. Ljudi moraju biti u mogućnosti da vjeruju "izvoru" koncepta. Štaviše, platforma poput ove nudi priliku za učenje iz ideja jedni drugih, a neki ljudi su spremni da daju svoj doprinos. Kada softverski proizvod dugo nije ažuriran najnovijim ažuriranjima, pretpostavlja se da je autor (koliko mu je poznato) zadovoljan time i nema namjeru odgovarati na zahtjeve drugih. Ponuda se predstavlja u obliku otvorenog koda (dostupan ovoj ciljnoj grupi programera softvera). Suprotnost otvorenom kodu je zatvoreni kod. "Izvorni kod" se ne objavljuje javno pod autorskim pravima. Izdavač se zatim fokusira na sve greške (bugove) i druge tehničke probleme. Izvana pokušavaju pronaći probleme i riješiti ih putem zakrpa. Dobar primjer je operativni sistem Windows. Sve greške (bez obzira koliko nepoznate i politički motivirane) bit će istražene interno, a mogući uzroci problema bit će istraženi. Prema istraživačima, nedavni izvještaj je otkrio da je npm paket pod nazivom "lotusbail" obmanuo svoje saradnike. Usput, nije sasvim jasno kako su problemi postali toliko rašireni. Barem tako sigurnosna firma tvrdi o situaciji: hiljade korisnika su pogođene u proteklih šest mjeseci. U priči se također navodi da su uspjeli razviti WhatsApp alat koji je besprijekorno radio s originalnim proizvodom matične kompanije Meta. Otkriveno je da je alat presreo korisničke podatke i slao ih na server programera. Preporučeno je da se ne vjeruje slijepo radu trećih strana. Ponekad programeru nedostaju dodatne informacije, kao što su ažuriranja podrške i relevantni linkovi do njihovih (službenih) web stranica. U svijetu cyber kriminala često se mogu pojaviti ozbiljne situacije u kojima korisnici nepotrebno postaju žrtve krađe podataka. U ovim slučajevima ponekad se spominju problemi s kolačićima i autentifikacijom. U takvim slučajevima, ažuriranje može biti dostupno kako bi se situacija uspješno riješila. Izvor: thehackernews com

„Interferencia kockázat az npm csomagok telepítésével”

A szoftverfejlesztő közösség problémákat tapasztalhat a telepítésekkel. A fejlesztők ezt harmadik féltől származó könyvtárak használatához teszik: így adnak hozzá egy (megosztott) szkriptet egy (keretrendszer) projekthez. Ezen a tartományon belül, különösen a GitHub tartományon belül, ahol a fejlesztők összegyűlnek, hogy megosszák koncepcióikat, számos „egy adott típusú szoftver darabja” töltődik le. Ez teljes áttekintést nyújt az eredeti „forráskódról”, amelyet a licencük értelmében használhatnak. A legtöbb esetben a szerzőtől származó „forráskód” az MIT licenc alatt licencelhető, amely lehetővé teszi a fejlesztő számára, hogy szabadon módosítsa, bővítse és felhasználja azt mind nem kereskedelmi, mind kereskedelmi célokra. A felhasználó ezután elfogadja a licencfeltételeket. Más (elismert) szolgáltatók is adhatnak hasonló licencet. Az egyik követelmény, hogy a szerző adjon meg néhány információt a munkájáról, például a termék tervét, nevét, a létrehozás dátumát és egyéb részleteket. Az embereknek meg kell tudniuk bízni a koncepció „forrásában”. Ezenkívül egy ilyen platform lehetőséget kínál arra, hogy tanuljanak egymás ötleteiből, és egyesek hajlandóak saját véleményt is nyilvánítani. Amikor egy szoftverterméket hosszú ideje nem frissítettek a legújabb frissítésekkel, feltételezzük, hogy a szerző (legjobb tudomása szerint) elégedett ezzel, és nem szándékozik mások kéréseire reagálni. A kínálat nyílt forráskódú (a szoftverfejlesztők célcsoportja számára hozzáférhetővé tett) formában jelenik meg. A nyílt forráskód ellentéte a zárt forráskódú. A "forráskód" nem kerül nyilvánosságra szerzői jogvédelem alatt. A kiadó ezután a hibákra (bugokra) és egyéb technikai problémákra összpontosít. Kívülről megpróbálják felkutatni a problémákat, és javításokkal kijavítani azokat. Jó példa erre a Windows operációs rendszer hibája. Minden hibát (függetlenül attól, hogy mennyire ismeretlen és politikailag motivált) belsőleg kivizsgálnak, és a probléma lehetséges okait is megvizsgálják. A kutatók szerint egy nemrégiben készült jelentésből kiderült, hogy a "lotusbail" nevű npm csomag félrevezette a közreműködőket. Egyébként nem teljesen világos, hogyan váltak a problémák ilyen széles körben elterjedtté. Legalábbis ezt állítja a biztonsági cég a helyzetről: az elmúlt hat hónapban több ezer felhasználót érintett a probléma. A cikk azt is állítja, hogy sikerült kifejleszteniük egy WhatsApp eszközt, amely zökkenőmentesen működött az anyavállalat, a Meta eredeti termékével. Felfedezték, hogy az eszköz elfogott felhasználói fiókadatokat, és elküldte azokat a fejlesztő szerverére. Azt javasolták, hogy ne bízzanak vakon a harmadik fél munkájában. Előfordul, hogy a fejlesztőnek nincsenek további információi, például támogatási frissítések és releváns linkek a (hivatalos) weboldalukra. A kiberbűnözés világában gyakran adódhatnak súlyos helyzetek, amikor a felhasználók szükségtelenül adatlopás áldozataivá válnak. Ezekben az esetekben néha süti- és hitelesítési problémákat említenek. Ilyen esetekben frissítés érhető el a helyzet sikeres megoldása érdekében. Forrás: thehackernews com

„Risc de interferență cu instalările pachetelor npm”

Comunitatea de dezvoltare software poate întâmpina probleme cu instalările. Dezvoltatorii fac acest lucru pentru a utiliza biblioteci terțe: acesta este modul în care un script (partajat) este adăugat la un proiect (framework). În cadrul acestui domeniu, în special în domeniul GitHub unde dezvoltatorii se adună pentru a-și împărtăși conceptele, se descarcă multe „părți dintr-un anumit tip de software”. Aceasta oferă o imagine de ansamblu completă a „codului sursă” original, pe care li se permite să îl utilizeze sub licența lor. Pentru majoritatea, „codul sursă” provenit de la autor poate fi licențiat sub licența MIT, permițând dezvoltatorului să îl modifice, să îl extindă și să îl utilizeze liber atât în ​​scopuri necomerciale, cât și comerciale. Utilizatorul este apoi de acord cu termenii licenței. Și alți furnizori (recunoscuți) pot acorda o licență similară. O cerință este ca autorul să furnizeze câteva informații despre munca sa, cum ar fi designul produsului său, numele, data creării și alte detalii. Oamenii trebuie să poată avea încredere în „sursa” conceptului. Mai mult, o platformă ca aceasta oferă oportunitatea de a învăța din ideile celorlalți, iar unii oameni sunt dispuși să-și ofere propria contribuție. Când un produs software nu a fost actualizat cu cele mai recente actualizări pentru o perioadă lungă de timp, se presupune că autorul (din câte știe) este mulțumit de acest lucru și nu are intenția de a răspunde solicitărilor altora. Oferta este prezentată sub formă de Open Source (accesibilă acestui grup țintă de dezvoltatori de software). Opusul Open Source este Closed Source. „Codul sursă” nu este făcut public sub drept de autor. Editorul se concentrează apoi pe orice erori (bug-uri) și alte probleme tehnice. Din exterior, încearcă să identifice problemele și să le remedieze prin patch-uri. Un bun exemplu este cel al sistemului de operare Windows. Toate erorile (indiferent cât de necunoscute și motivate politic) vor fi investigate intern, iar posibilele cauze ale problemei vor fi investigate. Potrivit cercetătorilor, un raport recent a dezvăluit că pachetul npm numit „lotusbail” și-a indus în eroare contribuitorii. De altfel, nu este complet clar cum au devenit problemele atât de răspândite. Cel puțin, asta susține firma de securitate despre situație: mii de utilizatori au fost afectați în ultimele șase luni. Articolul mai precizează că au reușit să dezvolte un instrument WhatsApp care funcționa perfect cu produsul original al companiei-mamă, Meta. S-a descoperit că instrumentul a interceptat datele contului utilizatorului și le-a trimis către serverul dezvoltatorului. S-a recomandat să nu se acorde încredere orbește lucrărilor terților. Uneori, dezvoltatorului îi lipsesc informații suplimentare, cum ar fi actualizări de asistență și link-uri relevante către site-ul(ele) web (oficiale) al acestuia. În lumea criminalității cibernetice, pot apărea adesea situații grave în care utilizatorii devin în mod inutil victime ale furtului de date. În aceste cazuri, uneori se menționează probleme legate de cookie-uri și autentificare. În astfel de cazuri, se poate pune la dispoziție o actualizare pentru a rezolva cu succes situația. Sursa: thehackernews com

„Riziko rušení při instalaci balíčků npm“

Komunita vývojářů softwaru se může setkat s problémy s instalacemi. Vývojáři to dělají, aby mohli používat knihovny třetích stran: takto se (sdílený) skript přidává do (frameworkového) projektu. V rámci této domény, zejména domény GitHub, kde se vývojáři shromažďují, aby sdíleli své koncepty, se stahuje mnoho „kusů určitého typu softwaru“. To poskytuje kompletní přehled o původním „zdrojovém kódu“, který mohou používat na základě své licence. Pro většinu z nich může být „zdrojový kód“ pocházející od autora licencován na základě licence MIT, což vývojáři umožňuje jej volně upravovat, rozšiřovat a používat pro nekomerční i komerční účely. Uživatel poté souhlasí s licenčními podmínkami. Podobnou licenci mohou udělit i další (uznávaní) poskytovatelé. Jedním z požadavků je, aby autor poskytl určité informace o své práci, jako je design produktu, název, datum vytvoření a další podrobnosti. Lidé musí být schopni důvěřovat „zdroji“ konceptu. Platforma, jako je tato, navíc nabízí možnost učit se z nápadů ostatních a někteří lidé jsou ochotni poskytnout své vlastní vstupy. Pokud softwarový produkt nebyl delší dobu aktualizován nejnovějšími aktualizacemi, předpokládá se, že autor (podle svého nejlepšího vědomí a svědomí) je s tím spokojen a nemá v úmyslu reagovat na požadavky ostatních. Nabídka je prezentována ve formě open source (zpřístupněna této cílové skupině softwarových vývojářů). Opakem open source je closed source. „Zdrojový kód“ není zveřejňován pod autorským právem. Vydavatel se poté zaměřuje na případné chyby (bugy) a další technické problémy. Zvenčí se snaží problémy vystopovat a opravit pomocí záplat. Dobrým příkladem je operační systém Windows. Všechny chyby (bez ohledu na to, jak neznámé a politicky motivované) budou interně vyšetřeny a budou vyšetřeny možné příčiny problému. Podle výzkumníků nedávná zpráva odhalila, že balíček npm s názvem „lotusbail“ uvedl své přispěvatele v omyl. Mimochodem, není zcela jasné, jak se problémy tak rozšířily. Alespoň to o situaci tvrdí bezpečnostní firma: za posledních šest měsíců byly postiženy tisíce uživatelů. V článku se také uvádí, že se jim podařilo vyvinout nástroj WhatsApp, který bezproblémově fungoval s původním produktem mateřské společnosti Meta. Bylo zjištěno, že nástroj zachycoval uživatelská data účtů a odesílal je na server vývojáře. Bylo doporučeno slepě nedůvěřovat práci třetích stran. Vývojář někdy postrádá další informace, jako jsou aktualizace podpory a relevantní odkazy na své (oficiální) webové stránky. Ve světě kyberkriminality mohou často nastat vážné situace, kdy se uživatelé zbytečně stanou oběťmi krádeže dat. V těchto případech se někdy zmiňují problémy se soubory cookie a ověřováním. V takových případech může být k dispozici aktualizace, která situaci úspěšně vyřeší. Zdroj: thehackernews com

„Riziko interferencie s inštaláciami balíkov npm“

Komunita vývojárov softvéru môže mať problémy s inštaláciami. Vývojári to robia, aby mohli používať knižnice tretích strán: takto sa (zdieľaný) skript pridáva do (frameworkového) projektu. V rámci tejto domény, najmä domény GitHub, kde sa vývojári stretávajú, aby zdieľali svoje koncepty, sa sťahuje mnoho „kusov určitého typu softvéru“. To poskytuje kompletný prehľad o pôvodnom „zdrojovom kóde“, ktorý môžu používať na základe svojej licencie. Pre väčšinu môže byť „zdrojový kód“ pochádzajúci od autora licencovaný na základe licencie MIT, čo umožňuje vývojárovi voľne ho upravovať, rozširovať a používať na nekomerčné aj komerčné účely. Používateľ potom súhlasí s licenčnými podmienkami. Podobnú licenciu môžu udeliť aj iní (uznávaní) poskytovatelia. Jednou z požiadaviek je, aby autor poskytol určité informácie o svojej práci, ako napríklad dizajn svojho produktu, názov, dátum vytvorenia a ďalšie podrobnosti. Ľudia musia byť schopní dôverovať „zdroju“ konceptu. Okrem toho platforma, ako je táto, ponúka možnosť učiť sa od nápadov ostatných a niektorí ľudia sú ochotní poskytnúť svoj vlastný vklad. Keď softvérový produkt nebol dlhší čas aktualizovaný najnovšími aktualizáciami, predpokladá sa, že autor (podľa svojho najlepšieho vedomia a svedomia) je s tým spokojný a nemá v úmysle reagovať na žiadosti iných. Ponuka je prezentovaná vo forme open source (sprístupneného tejto cieľovej skupine softvérových vývojárov). Opakom open source je uzavretý source. „Zdrojový kód“ nie je zverejňovaný pod autorským právom. Vydavateľ sa potom zameriava na akékoľvek chyby (bugy) a iné technické problémy. Zvonku sa snaží problémy vystopovať a opraviť pomocou záplat. Dobrým príkladom je operačný systém Windows. Všetky chyby (bez ohľadu na to, aké sú neznáme a politicky motivované) budú interne vyšetrené a budú prešetrené aj možné príčiny problému. Podľa výskumníkov nedávna správa odhalila, že balík npm s názvom „lotusbail“ zavádzal svojich prispievateľov. Mimochodom, nie je úplne jasné, ako sa problémy tak rozšírili. Aspoň to o situácii tvrdí bezpečnostná firma: za posledných šesť mesiacov boli postihnuté tisíce používateľov. V článku sa tiež uvádza, že sa im podarilo vyvinúť nástroj WhatsApp, ktorý bezproblémovo fungoval s pôvodným produktom materskej spoločnosti Meta. Zistilo sa, že nástroj zachytával údaje používateľov účtov a odosielal ich na server vývojára. Odporúčalo sa slepo nedôverovať práci tretích strán. Vývojár niekedy neposkytuje ďalšie informácie, ako sú aktualizácie podpory a relevantné odkazy na svoje (oficiálne) webové stránky. Vo svete kyberkriminality môžu často nastať vážne situácie, keď sa používatelia zbytočne stanú obeťami krádeže údajov. V týchto prípadoch sa niekedy spomínajú problémy so súbormi cookie a autentifikáciou. V takýchto prípadoch môže byť k dispozícii aktualizácia, ktorá situáciu úspešne vyrieši. Zdroj: thehackernews com

»Tveganje motenj pri namestitvah paketov npm«

Skupnost razvijalcev programske opreme lahko naleti na težave pri namestitvah. Razvijalci to storijo za uporabo knjižnic tretjih oseb: tako se (skupni) skript doda v (ogrodni) projekt. Znotraj te domene, zlasti domene GitHub, kjer se razvijalci zbirajo, da bi delili svoje koncepte, se prenese veliko »kosov določene vrste programske opreme«. To zagotavlja popoln pregled izvirne »izvorne kode«, ki jo lahko uporabljajo v skladu s svojo licenco. Za večino je »izvorna koda«, ki izvira od avtorja, lahko licencirana v skladu z licenco MIT, kar razvijalcu omogoča, da jo prosto spreminja, razširja in uporablja tako v nekomercialne kot komercialne namene. Uporabnik se nato strinja z licenčnimi pogoji. Podobno licenco lahko podelijo tudi drugi (priznani) ponudniki. Ena od zahtev je, da avtor zagotovi nekaj informacij o svojem delu, kot so zasnova izdelka, ime, datum nastanka in druge podrobnosti. Ljudje morajo biti sposobni zaupati »viru« koncepta. Poleg tega platforma, kot je ta, ponuja priložnost za učenje iz idej drug drugega, nekateri ljudje pa so pripravljeni prispevati svoj prispevek. Ko programski izdelek dlje časa ni bil posodobljen z najnovejšimi posodobitvami, se domneva, da je avtor (po njegovem najboljšem vedenju) s tem zadovoljen in nima namena odgovarjati na zahteve drugih. Ponudba je predstavljena v obliki odprtokodne programske opreme (dostopna tej ciljni skupini razvijalcev programske opreme). Nasprotje odprtokodne programske opreme je zaprtokodna programska oprema. "Izvorna koda" ni javno objavljena pod avtorskimi pravicami. Založnik se nato osredotoči na morebitne napake (hrošče) in druge tehnične težave. Od zunaj poskušajo izslediti težave in jih odpraviti s popravki. Dober primer je operacijski sistem Windows. Vse napake (ne glede na to, kako neznane in politično motivirane so) bodo interno preiskane, prav tako pa bodo preiskani tudi morebitni vzroki težave. Po mnenju raziskovalcev je nedavno poročilo razkrilo, da je paket npm z imenom "lotusbail" zavajal svoje sodelavce. Mimogrede, ni povsem jasno, kako so se težave tako razširile. Vsaj tako trdi varnostno podjetje o situaciji: v zadnjih šestih mesecih je bilo prizadetih na tisoče uporabnikov. V članku je tudi navedeno, da jim je uspelo razviti orodje WhatsApp, ki je brezhibno delovalo z originalnim izdelkom matičnega podjetja Meta. Ugotovljeno je bilo, da je orodje prestrezalo uporabniške podatke računov in jih pošiljalo na strežnik razvijalca. Priporočljivo je bilo, da se ne zaupa slepo delu tretjih oseb. Včasih razvijalec nima dodatnih informacij, kot so posodobitve podpore in ustrezne povezave do svojih (uradnih) spletnih mest. V svetu kibernetske kriminalitete se pogosto lahko pojavijo resne situacije, ko uporabniki nepotrebno postanejo žrtve kraje podatkov. V teh primerih se včasih omenjajo težave s piškotki in preverjanjem pristnosti. V takih primerih je lahko na voljo posodobitev, ki uspešno reši situacijo. Vir: thehackernews com

«NPM փաթեթների տեղադրման հետ կապված միջամտության ռիսկ»

Ծրագրային ապահովման մշակման համայնքը կարող է խնդիրներ ունենալ տեղադրման հետ կապված: Մշակողները դա անում են երրորդ կողմի գրադարաններ օգտագործելու համար. այսպես է (համօգտագործվող) սկրիպտը ավելացվում (շրջանակային) նախագծին: Այս տիրույթում, մասնավորապես GitHub տիրույթում, որտեղ մշակողները հավաքվում են իրենց գաղափարները կիսելու համար, ներբեռնվում են «ծրագրային ապահովման որոշակի տեսակի մասեր»: Սա ապահովում է բնօրինակ «աղբյուրի կոդի» ամբողջական ակնարկ, որը նրանց թույլատրվում է օգտագործել իրենց լիցենզիայի համաձայն: Հեղինակի կողմից ծագող «աղբյուրի կոդը» կարող է լիցենզավորված լինել MIT լիցենզիայի համաձայն, ինչը թույլ է տալիս մշակողին ազատորեն փոփոխել, ընդլայնել և օգտագործել այն ինչպես ոչ առևտրային, այնպես էլ առևտրային նպատակներով: Այնուհետև օգտատերը համաձայնվում է լիցենզիայի պայմաններին: Այլ (ճանաչված) մատակարարները նույնպես կարող են տրամադրել նմանատիպ լիցենզիա: Մեկ պահանջն այն է, որ հեղինակը տրամադրի որոշակի տեղեկություններ իր աշխատանքի մասին, ինչպիսիք են իրենց արտադրանքի դիզայնը, անվանումը, ստեղծման ամսաթիվը և այլ մանրամասներ: Մարդիկ պետք է կարողանան վստահել հայեցակարգի «աղբյուրին»: Ավելին, նման հարթակը հնարավորություն է տալիս սովորել միմյանց գաղափարներից, և որոշ մարդիկ պատրաստ են տրամադրել իրենց սեփական ներդրումը: Երբ ծրագրային ապահովումը երկար ժամանակ չի թարմացվել վերջին թարմացումներով, ենթադրվում է, որ հեղինակը (իրենց լավագույն գիտելիքների չափով) գոհ է դրանից և մտադրություն չունի արձագանքել ուրիշների հարցումներին: Առաջարկը ներկայացված է բաց կոդով (հասանելի է ծրագրային ապահովման մշակողների այս թիրախային խմբի համար): Բաց կոդի հակառակը փակ կոդն է: «Սկզբնական կոդը» հեղինակային իրավունքի ներքո հրապարակային չի դառնում: Այնուհետև հրատարակիչը կենտրոնանում է ցանկացած սխալի (bug) և այլ տեխնիկական խնդիրների վրա: Արտաքինից նրանք փորձում են գտնել խնդիրները և շտկել դրանք թարմացումների միջոցով: Լավ օրինակ է Windows օպերացիոն համակարգի սխալը: Բոլոր սխալները (անկախ նրանից, թե որքան անհայտ և քաղաքական դրդապատճառներ ունեն) կհետաքննվեն ներքին կարգով, և կուսումնասիրվեն խնդրի հնարավոր պատճառները: Հետազոտողների կարծիքով, վերջերս հրապարակված զեկույցը ցույց է տվել, որ «lotusbail» անվամբ npm փաթեթը մոլորեցրել է իր մասնակիցներին: Ի դեպ, լիովին պարզ չէ, թե ինչպես են խնդիրները այդքան լայն տարածում գտել: Ամեն դեպքում, անվտանգության ընկերությունը դա է պնդում իրավիճակի մասին. վերջին վեց ամիսների ընթացքում հազարավոր օգտատերեր են տուժել: Հոդվածում նաև նշվում է, որ նրանց հաջողվել է մշակել WhatsApp գործիք, որը անխափան աշխատում էր Meta մայր ընկերության բնօրինակ արտադրանքի հետ։ Պարզվել է, որ գործիքը որսացել է հաշվի օգտատիրոջ տվյալները և ուղարկել դրանք մշակողի սերվերին։ Խորհուրդ է տրվել կուրորեն չվստահել երրորդ կողմի աշխատանքին։ Երբեմն մշակողը չունի լրացուցիչ տեղեկատվություն, ինչպիսիք են աջակցության թարմացումները և իրենց (պաշտոնական) կայքերի(ների) համապատասխան հղումները։ Կիբերհանցագործության աշխարհում հաճախ կարող են առաջանալ լուրջ իրավիճակներ, երբ օգտատերերը անհարկի դառնում են տվյալների գողության զոհ։ Այս դեպքերում երբեմն նշվում են թխուկների և նույնականացման խնդիրներ։ Նման դեպքերում կարող է հասանելի լինել թարմացում՝ իրավիճակը հաջողությամբ լուծելու համար։ Աղբյուր՝ thehackernews com

„Truflunarhætta við uppsetningar á npm pakka“

Hugbúnaðarþróunarsamfélagið getur lent í vandræðum með uppsetningar. Forritarar gera þetta til að nota bókasöfn þriðja aðila: þannig er (sameiginlegt) forskrift bætt við (rammaverk) verkefni. Innan þessa sviðs, sérstaklega GitHub sviðsins þar sem forritarar safnast saman til að deila hugmyndum sínum, eru margir „hlutar af tiltekinni tegund hugbúnaðar“ sóttir niður. Þetta veitir heildaryfirsýn yfir upprunalega „frumkóðann“ sem þeim er heimilt að nota samkvæmt leyfi sínu. Fyrir flesta getur „frumkóði“ sem kemur frá höfundinum verið leyfisbundinn samkvæmt MIT leyfinu, sem gerir forritaranum kleift að breyta, útvíkka og nota hann frjálslega bæði í viðskiptalegum og óviðskiptalegum tilgangi. Notandinn samþykkir síðan skilmála leyfisins. Aðrir (viðurkenndir) veitendur geta einnig veitt svipað leyfi. Ein krafa er að höfundurinn veiti upplýsingar um verk sitt, svo sem hönnun vöru sinnar, nafn, sköpunardag og aðrar upplýsingar. Fólk verður að geta treyst „uppsprettu“ hugmyndarinnar. Ennfremur býður vettvangur eins og þessi upp á tækifæri til að læra af hugmyndum hvers annars og sumir eru tilbúnir að koma með sitt eigið framlag. Þegar hugbúnaðarvara hefur ekki verið uppfærð með nýjustu uppfærslunum í langan tíma er gert ráð fyrir að höfundurinn (að því er hann best veit) sé ánægður með það og hafi ekki í hyggju að svara beiðnum frá öðrum. Tilboðið er kynnt í formi opins hugbúnaðar (aðgengilegt þessum markhópi hugbúnaðarframleiðenda). Andstæða opins hugbúnaðar er lokaður hugbúnaður. „Frumkóðinn“ er ekki gerður opinber undir höfundarrétti. Útgefandinn einbeitir sér síðan að öllum villum (bugs) og öðrum tæknilegum vandamálum. Að utan reyna þeir að rekja vandamálin og laga þau með lagfæringum. Gott dæmi er Windows stýrikerfið. Allar villur (sama hversu óþekktar og pólitískt knúnar) verða rannsakaðar innbyrðis og mögulegar orsakir vandans verða rannsakaðar. Samkvæmt vísindamönnum leiddi nýleg skýrsla í ljós að npm pakkinn sem kallast „lotusbail“ blekkti þátttakendur sína. Tilviljun er ekki alveg ljóst hvernig vandamálin urðu svona útbreidd. Að minnsta kosti er það það sem öryggisfyrirtækið fullyrðir um ástandið: þúsundir notenda höfðu orðið fyrir áhrifum síðustu sex mánuði. Í fréttinni kemur einnig fram að þeim hafi tekist að þróa WhatsApp tól sem virkaði óaðfinnanlega með upprunalegu vörunni frá móðurfyrirtækinu Meta. Í ljós kom að tólið hafði hlerað notendagögn reikningsins og sent þau á netþjón forritarans. Mælt var með að treysta ekki verkum þriðja aðila í blindni. Stundum skortir forritarann ​​viðbótarupplýsingar, svo sem uppfærslur á stuðningi og viðeigandi tengla á (opinberar) vefsíður sínar. Í heimi netglæpa geta oft komið upp alvarlegar aðstæður þar sem notendur verða að óþörfu fórnarlömb gagnaþjófnaðar. Vandamál með vafrakökur og auðkenningu eru stundum nefnd í slíkum tilfellum. Í slíkum tilfellum er hægt að gera uppfærslu aðgengilega til að leysa úr vandanum. Heimild: thehackernews com

"Störningsrisk med npm-paketinstallationer"

Programvaruutvecklingscommunityn kan uppleva problem med installationer. Utvecklare gör detta för att använda tredjepartsbibliotek: det är så ett (delat) skript läggs till i ett (ramverks-)projekt. Inom denna domän, särskilt GitHub-domänen där utvecklare samlas för att dela sina koncept, laddas många "delar av en viss typ av programvara" ner. Detta ger en fullständig översikt över den ursprungliga "källkoden", som de har tillstånd att använda under sin licens. För de flesta kan "källkod" som kommer från författaren licensieras under MIT-licensen, vilket gör det möjligt för utvecklaren att fritt modifiera, utöka och använda den för både icke-kommersiella och kommersiella ändamål. Användaren godkänner sedan licensvillkoren. Andra (erkända) leverantörer kan också bevilja en liknande licens. Ett krav är att författaren tillhandahåller viss information om sitt arbete, såsom designen av sin produkt, namn, skapandedatum och andra detaljer. Människor måste kunna lita på "källan" till konceptet. Dessutom erbjuder en plattform som denna möjligheten att lära av varandras idéer, och vissa människor är villiga att ge sina egna synpunkter. När en mjukvaruprodukt inte har uppdaterats med de senaste uppdateringarna under en längre tid antas det att författaren (såvitt de vet) är nöjd med detta och inte har för avsikt att svara på förfrågningar från andra. Erbjudandet presenteras i form av öppen källkod (tillgängligt för denna målgrupp av mjukvaruutvecklare). Motsatsen till öppen källkod är sluten källkod. "Källkoden" är inte offentlig under upphovsrätt. Utgivaren fokuserar sedan på eventuella fel (buggar) och andra tekniska problem. Utifrån försöker de spåra problemen och åtgärda dem genom patchar. Ett bra exempel är Windows operativsystem. Alla fel (oavsett hur okända och politiskt motiverade de är) kommer att undersökas internt, och de möjliga orsakerna till problemet kommer att undersökas. Enligt forskare avslöjade en färsk rapport att npm-paketet som heter "lotusbail" vilseledde sina bidragsgivare. För övrigt är det inte helt klart hur problemen kunde bli så utbredda. Åtminstone är det vad säkerhetsföretaget hävdar om situationen: tusentals användare har drabbats under de senaste sex månaderna. I artikeln står det också att de hade lyckats utveckla ett WhatsApp-verktyg som fungerade sömlöst med originalprodukten från moderbolaget Meta. Det upptäcktes att verktyget snappade upp användardata från kontot och skickade den till utvecklarens server. Det rekommenderades att inte blint lita på tredjepartsarbete. Ibland saknar utvecklaren ytterligare information, såsom supportuppdateringar och relevanta länkar till sin (officiella) webbplats(er). I cyberbrottslighetens värld kan allvarliga situationer ofta uppstå där användare i onödan blir offer för datastöld. Cookie- och autentiseringsproblem nämns ibland i dessa fall. I sådana fall kan en uppdatering göras tillgänglig för att framgångsrikt lösa situationen. Källa: thehackernews com

"Interferensrisiko med npm-pakkeinstallasjoner"

Programvareutviklingsmiljøet kan oppleve problemer med installasjoner. Utviklere gjør dette for å bruke tredjepartsbiblioteker: dette er hvordan et (delt) skript legges til et (rammeverks)prosjekt. Innenfor dette domenet, spesielt GitHub-domenet der utviklere samles for å dele konseptene sine, lastes mange "deler av en bestemt type programvare" ned. Dette gir en fullstendig oversikt over den originale "kildekoden", som de har tillatelse til å bruke under lisensen sin. For de fleste kan "kildekode" som stammer fra forfatteren være lisensiert under MIT-lisensen, slik at utvikleren fritt kan endre, utvide og bruke den til både ikke-kommersielle og kommersielle formål. Brukeren godtar deretter lisensvilkårene. Andre (anerkjente) leverandører kan også gi en lignende lisens. Et krav er at forfatteren gir litt informasjon om arbeidet sitt, for eksempel designet på produktet, navn, opprettelsesdato og andre detaljer. Folk må kunne stole på "kilden" til konseptet. Dessuten tilbyr en plattform som denne muligheten til å lære av hverandres ideer, og noen er villige til å gi sine egne innspill. Når et programvareprodukt ikke har blitt oppdatert med de nyeste oppdateringene på lenge, antas det at forfatteren (så vidt de vet) er fornøyd med dette og ikke har noen intensjon om å svare på forespørsler fra andre. Tilbudet presenteres i form av åpen kildekode (gjort tilgjengelig for denne målgruppen av programvareutviklere). Det motsatte av åpen kildekode er lukket kildekode. "Kildekoden" er ikke offentliggjort under opphavsrett. Utgiveren fokuserer deretter på eventuelle feil (bugs) og andre tekniske problemer. Utenfra prøver de å spore opp problemene og fikse dem gjennom oppdateringer. Et godt eksempel er Windows-operativsystemet. Alle feil (uansett hvor ukjente og politisk motiverte de er) vil bli undersøkt internt, og de mulige årsakene til problemet vil bli undersøkt. Ifølge forskere avslørte en fersk rapport at npm-pakken kalt "lotusbail" villedet bidragsyterne sine. Forresten er det ikke helt klart hvordan problemene hadde blitt så utbredt. I hvert fall er det det sikkerhetsfirmaet hevder om situasjonen: tusenvis av brukere har blitt rammet de siste seks månedene. Historien forteller også at de hadde klart å utvikle et WhatsApp-verktøy som fungerte sømløst med det originale produktet fra morselskapet Meta. Det ble oppdaget at verktøyet fanget opp brukerdata fra kontoen og sendte det til utviklerens server. Det ble anbefalt å ikke blindt stole på tredjepartsarbeid. Noen ganger mangler utvikleren tilleggsinformasjon, for eksempel støtteoppdateringer og relevante lenker til sine (offisielle) nettsteder. I nettkriminalitetens verden kan det ofte oppstå alvorlige situasjoner der brukere unødvendig blir ofre for datatyveri. Problemer med informasjonskapsler og autentisering nevnes noen ganger i disse tilfellene. I slike tilfeller kan en oppdatering gjøres tilgjengelig for å løse situasjonen. Kilde: thehackernews com

"Interferensrisiko med npm-pakkeinstallationer"

Softwareudviklingsfællesskabet kan opleve problemer med installationer. Udviklere gør dette for at bruge tredjepartsbiblioteker: sådan tilføjes et (delt) script til et (framework)projekt. Inden for dette domæne, især GitHub-domænet, hvor udviklere samles for at dele deres koncepter, downloades mange "stykker af en bestemt type software". Dette giver et komplet overblik over den originale "kildekode", som de har tilladelse til at bruge under deres licens. For de fleste kan "kildekode", der stammer fra forfatteren, licenseres under MIT-licensen, hvilket giver udvikleren mulighed for frit at ændre, udvide og bruge den til både ikke-kommercielle og kommercielle formål. Brugeren accepterer derefter licensbetingelserne. Andre (anerkendte) udbydere kan også give en lignende licens. Et krav er, at forfatteren giver nogle oplysninger om sit arbejde, såsom designet af deres produkt, navn, oprettelsesdato og andre detaljer. Folk skal kunne stole på "kilden" til konceptet. Desuden giver en platform som denne mulighed for at lære af hinandens ideer, og nogle mennesker er villige til at give deres eget input. Når et softwareprodukt ikke er blevet opdateret med de seneste opdateringer i lang tid, antages det, at forfatteren (så vidt de ved) er tilfreds med dette og ikke har til hensigt at svare på anmodninger fra andre. Tilbuddet præsenteres i form af Open Source (tilgængelig for denne målgruppe af softwareudviklere). Det modsatte af Open Source er Closed Source. "Kildekoden" er ikke offentliggjort under ophavsret. Udgiveren fokuserer derefter på eventuelle fejl (bugs) og andre tekniske problemer. Udefra forsøger de at opspore problemerne og løse dem gennem programrettelser. Et godt eksempel er Windows-operativsystemet. Alle fejl (uanset hvor ukendte og politisk motiverede de er) vil blive undersøgt internt, og de mulige årsager til problemet vil blive undersøgt. Ifølge forskere afslørede en nylig rapport, at npm-pakken kaldet "lotusbail" vildledte sine bidragydere. Det er i øvrigt ikke helt klart, hvordan problemerne var blevet så udbredte. Det er i hvert fald, hvad sikkerhedsfirmaet hævder om situationen: tusindvis af brugere var blevet påvirket i løbet af de sidste seks måneder. Historien angiver også, at de havde formået at udvikle et WhatsApp-værktøj, der fungerede problemfrit med det originale produkt fra moderselskabet Meta. Det blev opdaget, at værktøjet opsnappede brugerdata fra kontoen og sendte det til udviklerens server. Det blev anbefalet ikke at stole blindt på tredjepartsarbejde. Nogle gange mangler udvikleren yderligere oplysninger, såsom supportopdateringer og relevante links til deres (officielle) hjemmeside(r). I cyberkriminalitetens verden kan der ofte opstå alvorlige situationer, hvor brugere unødvendigt bliver ofre for datatyveri. Cookie- og godkendelsesproblemer nævnes undertiden i disse tilfælde. I sådanne tilfælde kan en opdatering stilles til rådighed for at løse situationen. Kilde: thehackernews com

"Häiriöriski npm-pakettien asennuksissa"

Ohjelmistokehitysyhteisöllä voi olla ongelmia asennuksissa. Kehittäjät tekevät tämän käyttääkseen kolmannen osapuolen kirjastoja: näin (jaettu) skripti lisätään (kehys)projektiin. Tämän toimialueen sisällä, erityisesti GitHub-toimialueella, jossa kehittäjät kokoontuvat jakamaan konseptejaan, ladataan useita "tietyn tyyppisen ohjelmiston osia". Tämä tarjoaa täydellisen yleiskuvan alkuperäisestä "lähdekoodista", jota heillä on lupa käyttää lisenssinsä nojalla. Useimmissa tapauksissa tekijän oma "lähdekoodi" voidaan lisensoida MIT-lisenssillä, jolloin kehittäjä voi vapaasti muokata, laajentaa ja käyttää sitä sekä ei-kaupallisiin että kaupallisiin tarkoituksiin. Käyttäjä hyväksyy sitten lisenssiehdot. Myös muut (tunnustetut) tarjoajat voivat myöntää samanlaisen lisenssin. Yksi vaatimus on, että tekijä antaa joitakin tietoja työstään, kuten tuotteensa suunnittelun, nimen, luomispäivämäärän ja muita yksityiskohtia. Ihmisten on voitava luottaa konseptin "lähteeseen". Lisäksi tällainen alusta tarjoaa mahdollisuuden oppia toistensa ideoista, ja jotkut ihmiset ovat valmiita antamaan oman panoksensa. Kun ohjelmistotuotetta ei ole päivitetty uusimmilla päivityksillä pitkään aikaan, oletetaan, että tekijä (parhaan tietämyksensä mukaan) on tyytyväinen tähän eikä aio vastata muiden pyyntöihin. Tarjonta esitetään avoimen lähdekoodin muodossa (saatavilla tälle ohjelmistokehittäjien kohderyhmälle). Avoimen lähdekoodin vastakohta on suljettu lähdekoodi. "Lähdekoodia" ei julkaista tekijänoikeuksin. Julkaisija keskittyy sitten mahdollisiin virheisiin (bugeihin) ja muihin teknisiin ongelmiin. Ulkopuolelta he yrittävät jäljittää ongelmat ja korjata ne korjauspäivitysten avulla. Hyvä esimerkki on Windows-käyttöjärjestelmä. Kaikki virheet (riippumatta siitä, kuinka tuntemattomia ja poliittisesti motivoituneita ne ovat) tutkitaan sisäisesti, ja ongelman mahdolliset syyt selvitetään. Tutkijoiden mukaan äskettäin julkaistu raportti paljasti, että npm-paketti nimeltä "lotusbail" johti kehittäjiään harhaan. Muuten, ei ole täysin selvää, miten ongelmista oli tullut niin laajalle levinneitä. Ainakin niin tietoturvayritys väittää tilanteesta: tuhannet käyttäjät olivat kärsineet viimeisten kuuden kuukauden aikana. Jutussa todetaan myös, että he olivat onnistuneet kehittämään WhatsApp-työkalun, joka toimi saumattomasti emoyhtiö Metan alkuperäisen tuotteen kanssa. Työkalun havaittiin sieppaavan käyttäjätietoja ja lähettäneen ne kehittäjän palvelimelle. Kolmannen osapuolen työhön ei suositella sokeasti luottamista. Joskus kehittäjältä puuttuu lisätietoja, kuten tukipäivityksiä ja asiaankuuluvia linkkejä (virallisille) verkkosivustoilleen. Kyberrikollisuuden maailmassa voi usein syntyä vakavia tilanteita, joissa käyttäjät joutuvat tarpeettomasti tietovarkauksien uhreiksi. Näissä tapauksissa mainitaan joskus eväste- ja todennusongelmia. Tällaisissa tapauksissa tilanne voidaan ratkaista onnistuneesti päivityksen avulla. Lähde: thehackernews com

Man with chip passport

Outside Stories

11/16/202421 min read

“English man revealed special passport with secret chip”

A man from the United Kingdom said that he had a special passport in his possession. By this he meant the way in which the ‘copy’ was issued to him: not every resident in the place where he came from knew such a copy. For example, he is said to have told one of his fellow guests at a (subscribed) day care centre that he kept his passport well and checked it every time to see if a page was in good condition. A small tear on a page or damage to the cover was an indication to him that something was not quite right and that he was also concerned about the functioning of the chip that was supposedly placed on one of the pages. Because he kept the document in his inside pocket and also had it to hand when he was sleeping, it could not possibly have been lost. At a round table where he sat with mostly the same guests, he regularly looked ahead and did not always talk to every guest who sat at the same table. He said that his document was unique because not every police officer could understand what the electronic ‘component’ exactly entailed. Doubts arose about the function of such a manufactured chip: an official who once studied the passport, found that it was constructed differently in a number of points, but had to believe that it was officially issued. That is why he took the copy with him again to have a look at it. He heard from the man - who incidentally had no fixed abode or residence - that his document was intended for no one else than for him as a resident of an English place of residence. According to the man, the chip contained his DNA and this should be seen as an experiment. The same chip could not be ‘cloned’ in any other way. The chip was constructed in such a way - under certain security requirements - that no third party could use the same method. The passport could identify the owner flawlessly. Fraud was therefore ruled out in the event of loss or theft. When he rubbed the page with his fingers, he felt the size of the circumference and could determine the weight by ‘feeling’ it. (* The man showed his document to others. By telling them about it, they were inspired and could ask him questions. If there were no questions, he put it in his inside pocket.)

“Engelsman onthulde bijzonder paspoort met geheime chip”

Een man die afkomstig was uit het Verenigd Koninkrijk, vertelde dat hij een bijzonder paspoort in bezit had. Daarmee bedoelde hij de wijze hoe het ‘exemplaar’ aan hem werd verstrekt: zo’n exemplaar kende niet iedere inwoner in de plaats waar hij vandaan kwam. Zo zou hij aan een van zijn mede-gasten van een (gesubieerd) dagverblijf hebben gezegd dat hij zijn paspoort goed bewaarde en iedere keer erin keek of een bladzijde in goede staat was. Een kleine scheur op een pagina of beschadiging aan de omslag, was voor hem een aanwijzing dat er iets niet helemaal klopte en zich ook zorgen maakte over de werking van de chip die op een van de pagina’s zou zijn aangebracht. Omdat hij het document in zijn binnenzak bewaarde en ook bij de slaapplaats deze zelf bij de hand had, kon het onmogelijk zoek zijn geraakt. Aan een ronde tafel waar hij samen met meestal dezelfde gasten zat, keek hij geregeld voor zich uit en praatte niet altijd met iedere gast die aan dezefde tafel plaatsnam.

Hij vertelde dat zijn document uniek was omdat niet iedere politie agent kon begrijpen wat het electronisch ‘component’ precies inhield. Over de functie van zo’n vervaardigde chip ontstond twijfel: een ambtenaar die het passpoort eens bestudeerde, constateerde dat het op een aantal punten anders in elkaar zat, maar eraan moest geloven dat deze officieel werd afgegeven. Daarom nam hij het exemplaar nogeens mee om ernaar te gaan kijken. Hij hoorde van de man - die overigens geen vaste woon- en verblijfplaats had - dat zijn document voor niemand anders bestemd was dan voor hem als inwoner van een Engelse woonplaats.

Volgens de man had de chip zijn DNA en moest men dit alvast zien als een experiment. Op geen enkele andere wijze kon men dezelfde chip ‘clonen’. De chip werd zo gebouwd - onder bepaalde beveiligde eisen - dat geen derde partij dezelfde methode kon gebruiken. De paspoort kon de eigenaar feilloos identificeren. Fraude bleek dan ook uitgesloten bij verlies of diefstal. Wanneer hij met zijn vingers op de pagina wreef, voelde hij de grootte van de omvang en kon het gewicht aan hand van het ‘voelen’ bepalen. (* De man liet zijn document aan anderen zien. Door hierover te vertellen, raakten zij geinspireerd en konden zij aan hem vragen stellen. Bij geen vragen, borg hij deze in zijn binnenzak op).

„Engländer enthüllt Sonderpass mit Geheimchip“

Ein Mann aus dem Vereinigten Königreich sagte, er habe einen Sonderpass. Damit meinte er die Art und Weise, wie ihm die „Kopie“ zur Verfügung gestellt wurde: Eine solche Kopie war nicht jedem Bewohner des Ortes bekannt, aus dem er stammte. So soll er beispielsweise einem seiner Mitgäste in einer (subventionierten) Kindertagesstätte gesagt haben, dass er seinen Reisepass gut aufbewahre und immer prüfe, ob eine Seite in gutem Zustand sei. Ein kleiner Riss auf einer Seite oder eine Beschädigung des Einbands war für ihn ein Hinweis darauf, dass etwas nicht ganz stimmte, und er machte sich auch Sorgen über die Funktion des Chips, der möglicherweise auf einer der Seiten angebracht war. Da er das Dokument in seiner Innentasche aufbewahrte und es auch im Schlaf zur Hand hatte, konnte es unmöglich verloren gegangen sein. An einem runden Tisch, an dem er mit meist denselben Gästen saß, blickte er regelmäßig nach vorne und sprach nicht immer mit jedem Gast, der am selben Tisch saß.

Er sagte, sein Dokument sei einzigartig, da nicht jeder Polizist verstehen könne, was genau die elektronische „Komponente“ bedeute. Es kamen Zweifel an der Funktion eines so hergestellten Chips auf: Ein Beamter, der den Pass untersuchte, stellte fest, dass dieser in mehreren Punkten anders aufgebaut war, musste aber davon ausgehen, dass er offiziell ausgestellt wurde. Also nahm er die Kopie noch einmal, um sie sich anzusehen. Von dem Mann – der keinen festen Wohnsitz hatte – erfuhr er, dass sein Dokument nur für ihn als Bewohner eines englischen Wohnsitzes bestimmt sei.

Dem Mann zufolge enthielt der Chip seine DNA und dies sollte als Experiment angesehen werden. Es gab keine andere Möglichkeit, denselben Chip zu „klonen“. Der Chip wurde unter bestimmten Sicherheitsanforderungen so gebaut, dass kein Dritter die gleiche Methode nutzen konnte. Der Reisepass konnte den Besitzer eindeutig identifizieren. Ein Betrug schien daher bei Verlust oder Diebstahl ausgeschlossen. Als er mit den Fingern über die Seite rieb, ertastete er die Größe des Gurtes und konnte sein Gewicht durch „Gefühl“ bestimmen. (* Der Mann zeigte sein Dokument anderen. Indem sie darüber sprachen, wurden sie inspiriert und konnten ihm Fragen stellen. Wenn er keine Fragen hatte, steckte er es in seine Tasche).

“Un inglés presentó un pasaporte especial con chip secreto”

Un hombre del Reino Unido dijo que tenía un pasaporte especial. Con esto se refería a la forma en que se le proporcionó la "copia": tal copia no era conocida por todos los residentes del lugar de donde venía. Por ejemplo, supuestamente le dijo a uno de sus compañeros de estancia en una guardería (subsidiada) que guardaba bien su pasaporte y siempre comprobaba si una página estaba en buenas condiciones. Un pequeño desgarro en una página o daño en la cubierta era un indicativo para él de que algo no estaba del todo bien y también le preocupaba el funcionamiento del chip que pudiera haber sido colocado en una de las páginas. Como guardaba el documento en su bolsillo interior y también lo tenía a mano cuando dormía, no era posible que se hubiera perdido. En una mesa redonda donde se sentaba con casi los mismos invitados, regularmente miraba hacia adelante y no siempre hablaba con todos los invitados que se sentaban en la misma mesa.

Dijo que su documento era único porque no todos los agentes de policía podían entender qué significaba exactamente el "componente" electrónico. Surgieron dudas sobre la función de este chip fabricado: un funcionario que examinó el pasaporte notó que estaba construido de manera diferente en varios puntos, pero tuvo que creer que se trataba de un documento emitido oficialmente. Así que volvió a tomar la copia para mirarla. El hombre, que no tenía domicilio fijo, le dijo que su documento no estaba destinado a nadie más que a él como residente de un lugar de residencia inglés.

Según el hombre, el chip tenía su ADN y esto debería verse como un experimento. No había otra manera de 'clonar' el mismo chip. El chip se construyó de manera que, bajo ciertos requisitos de seguridad, ningún tercero pudiera utilizar el mismo método. El pasaporte podría identificar perfectamente al propietario. Por lo tanto, parecía excluido el fraude en caso de pérdida o robo. Cuando frotó los dedos sobre la página, sintió el tamaño de la circunferencia y pudo determinar su peso al "sentir". (* El hombre mostró su documento a los demás. Al hablar de él, se inspiraron y pudieron hacerle preguntas. Si no tenía preguntas, se lo guardó en el bolsillo).

« Un Anglais a dévoilé un passeport spécial avec une puce secrète »

Un homme du Royaume-Uni a déclaré qu’il possédait un passeport spécial. Il entendait par là la manière dont la « copie » lui avait été remise : une telle copie n'était pas connue de tous les habitants de l'endroit d'où il venait. Par exemple, il aurait dit à l'un de ses invités dans une garderie (subventionnée) qu'il gardait bien son passeport et qu'il vérifiait toujours si une page était en bon état. Une petite déchirure sur une page ou un endommagement de la couverture lui indiquait que quelque chose n'allait pas et il s'inquiétait également du fonctionnement de la puce qui aurait pu être placée sur l'une des pages. Comme il gardait le document dans sa poche intérieure et qu'il l'avait également à portée de main lorsqu'il dormait, il n'a pas pu être perdu. Lors d'une table ronde où il était assis avec pour la plupart les mêmes invités, il regardait régulièrement devant lui et ne parlait pas toujours à tous les invités assis à la même table.

Il a déclaré que son document était unique car tous les policiers ne pouvaient pas comprendre exactement ce que signifiait exactement le « composant » électronique. Des doutes sont apparus quant à la fonction d'une telle puce fabriquée : un fonctionnaire qui a examiné le passeport a remarqué qu'il était construit différemment sur un certain nombre de points, mais a dû croire qu'il était officiellement délivré. Il a donc repris la copie pour la regarder. Il a appris de l'homme - qui n'avait pas de domicile fixe - que son document n'était destiné à personne d'autre que lui en tant que résident d'un lieu de résidence anglais.

Selon l’homme, la puce contenait son ADN et cela doit être considéré comme une expérience. Il n’existait aucun autre moyen de « cloner » la même puce. La puce a été construite de telle sorte - sous certaines conditions de sécurité - qu'aucun tiers ne puisse utiliser la même méthode. Le passeport pourrait parfaitement identifier le propriétaire. La fraude semble donc exclue en cas de perte ou de vol. Lorsqu'il frottait ses doigts sur la page, il sentait la taille de la circonférence et pouvait déterminer son poids par « toucher ». (* L'homme montrait son document aux autres. En en parlant, ils s'inspiraient et pouvaient lui poser des questions. S'il n'avait pas de questions, il le mettait dans sa poche).

“L’inglese ha svelato un passaporto speciale con chip segreto”

Un uomo del Regno Unito ha detto di avere un passaporto speciale. Con questo intendeva il modo in cui gli era stata fornita la 'copia': tale copia non era conosciuta da tutti i residenti nel luogo da cui proveniva. Ad esempio, avrebbe raccontato a uno dei suoi compagni ospiti di un asilo nido (sovvenzionato) che teneva bene il passaporto e controllava sempre se una pagina era in buone condizioni. Un piccolo strappo su una pagina o un danno alla copertina gli indicavano che qualcosa non andava bene ed era anche preoccupato per il funzionamento del chip che forse era stato posizionato su una delle pagine. Dato che teneva il documento nella tasca interna e lo teneva a portata di mano anche quando dormiva, non poteva essere andato perduto. A una tavola rotonda dove sedeva per lo più con gli stessi ospiti, guardava regolarmente avanti e non sempre parlava con tutti gli ospiti seduti allo stesso tavolo.

Ha detto che il suo documento era unico perché non tutti gli agenti di polizia potevano capire cosa significasse esattamente il "componente" elettronico. Sorsero dei dubbi sulla funzione di un chip così fabbricato: un funzionario che esaminò il passaporto notò che era costruito diversamente in alcuni punti, ma dovette credere che fosse stato rilasciato ufficialmente. Quindi prese di nuovo la copia per guardarla. Ha saputo dall'uomo – che non aveva fissa dimora – che il suo documento non era destinato a nessun altro oltre a lui in quanto residente in un luogo di residenza inglese.

Secondo l'uomo il chip conteneva il suo DNA e questo dovrebbe essere visto come un esperimento. Non c'era altro modo per "clonare" lo stesso chip. Il chip è stato costruito in modo tale, rispettando determinati requisiti di sicurezza, che nessun terzo possa utilizzare lo stesso metodo. Il passaporto potrebbe identificare il proprietario in modo impeccabile. La frode appariva quindi esclusa in caso di smarrimento o furto. Quando sfregava le dita sulla pagina, sentiva la dimensione del sottopancia e poteva determinarne il peso in base alla sensazione. (* L'uomo mostrò il suo documento agli altri. Parlandone si ispiravano e potevano fargli domande. Se non aveva domande, se lo metteva in tasca).

«Ο Άγγλος αποκάλυψε ειδικό διαβατήριο με μυστικό τσιπ»

Ένας άνδρας από το Ηνωμένο Βασίλειο είπε ότι είχε ειδικό διαβατήριο. Με αυτό εννοούσε τον τρόπο με τον οποίο του παρασχέθηκε το «αντίγραφο»: τέτοιο αντίγραφο δεν ήταν γνωστό σε κάθε κάτοικο του τόπου από όπου καταγόταν. Για παράδειγμα, φέρεται να είπε σε έναν από τους συντοπίτες του σε ένα (επιδοτούμενο) κέντρο ημερήσιας φροντίδας ότι διατηρούσε καλά το διαβατήριό του και έλεγχε πάντα εάν μια σελίδα ήταν σε καλή κατάσταση. Ένα μικρό σκίσιμο σε μια σελίδα ή ζημιά στο εξώφυλλο ήταν ένδειξη για τον ίδιο ότι κάτι δεν πήγαινε καλά και ανησυχούσε επίσης για τη λειτουργία του τσιπ που μπορεί να είχε τοποθετηθεί σε μια από τις σελίδες. Επειδή κρατούσε το έγγραφο στην εσωτερική του τσέπη και το είχε στο χέρι όταν κοιμόταν, δεν θα μπορούσε να είχε χαθεί. Σε ένα στρογγυλό τραπέζι όπου καθόταν με τους ίδιους κυρίως καλεσμένους, κοιτούσε τακτικά μπροστά και δεν μιλούσε πάντα με κάθε καλεσμένο που καθόταν στο ίδιο τραπέζι.

Είπε ότι το έγγραφό του ήταν μοναδικό γιατί δεν μπορούσε κάθε αστυνομικός να καταλάβει τι ακριβώς σήμαινε το ηλεκτρονικό «εξάρτημα». Προέκυψαν αμφιβολίες σχετικά με τη λειτουργία ενός τέτοιου κατασκευασμένου τσιπ: ένας υπάλληλος που εξέτασε το διαβατήριο παρατήρησε ότι ήταν κατασκευασμένο διαφορετικά σε πολλά σημεία, αλλά έπρεπε να πιστέψει ότι είχε εκδοθεί επίσημα. Έτσι πήρε ξανά το αντίγραφο για να το δει. Άκουσε από τον άνδρα - που δεν είχε σταθερή κατοικία - ότι το έγγραφό του δεν προοριζόταν για κανέναν άλλον εκτός από αυτόν ως κάτοικο αγγλικού τόπου κατοικίας.

Σύμφωνα με τον άνδρα, το τσιπ είχε το DNA του και αυτό πρέπει να θεωρηθεί ως πείραμα. Δεν υπήρχε άλλος τρόπος να «κλωνοποιηθεί» το ίδιο τσιπ. Το τσιπ κατασκευάστηκε έτσι - κάτω από ορισμένες απαιτήσεις ασφαλείας - ώστε κανένα τρίτο μέρος να μην μπορεί να χρησιμοποιήσει την ίδια μέθοδο. Το διαβατήριο μπορούσε να ταυτοποιήσει άψογα τον ιδιοκτήτη. Ως εκ τούτου, η απάτη φαίνεται να αποκλείεται σε περίπτωση απώλειας ή κλοπής. Όταν έτριψε τα δάχτυλά του στη σελίδα, ένιωσε το μέγεθος της περιφέρειας και μπορούσε να καθορίσει το βάρος της με το «αίσθημα». (* Ο άντρας έδειξε το έγγραφό του σε άλλους. Μιλώντας γι' αυτό, εμπνεύστηκαν και μπορούσαν να του κάνουν ερωτήσεις. Αν δεν είχε ερωτήσεις, το έβαζε στην τσέπη του).

„Anglik odsłonił specjalny paszport z tajnym chipem”

Mężczyzna z Wielkiej Brytanii powiedział, że ma specjalny paszport. Miał przez to na myśli sposób, w jaki przekazano mu „kopię”: nie każdemu mieszkańcowi w miejscu, z którego pochodził, kopia taka była znana. Na przykład rzekomo powiedział jednemu z gości w (dotowanym) ośrodku opieki dziennej, że dobrze przechowuje swój paszport i zawsze sprawdza, czy strona jest w dobrym stanie. Niewielkie rozdarcie strony lub uszkodzenie okładki było dla niego sygnałem, że coś jest nie tak, a także obawiał się działania chipa, który mógł znajdować się na jednej ze stron. Ponieważ dokument trzymał w wewnętrznej kieszeni, a także miał go pod ręką, kiedy spał, nie mogło zaginąć. Przy okrągłym stole, przy którym siedział przeważnie z tymi samymi gośćmi, regularnie patrzył przed siebie i nie zawsze rozmawiał z każdym gościem, który siedział przy tym samym stole.

Stwierdził, że jego dokument jest wyjątkowy, ponieważ nie każdy policjant może zrozumieć, co dokładnie oznacza „element” elektroniczny. Pojawiły się wątpliwości co do funkcji tak wyprodukowanego chipa: urzędnik sprawdzający paszport zauważył, że jest on w wielu punktach odmiennie skonstruowany, ale musiał wierzyć, że został wydany oficjalnie. Wziął więc kopię ponownie, żeby ją obejrzeć. Od mężczyzny – który nie miał stałego miejsca zamieszkania – usłyszał, że jego dokument nie jest przeznaczony dla nikogo innego jak tylko dla niego jako mieszkańca angielskiego miejsca zamieszkania.

Według mężczyzny na chipie znajdowało się jego DNA, co należy postrzegać jako eksperyment. Nie było innego sposobu na „klonowanie” tego samego chipa. Chip został zbudowany w taki sposób – przy spełnieniu pewnych bezpiecznych wymagań – że żadna osoba trzecia nie może zastosować tej samej metody. Paszport mógł bezbłędnie zidentyfikować właściciela. Oszustwo wydawało się zatem wykluczone w przypadku utraty lub kradzieży. Kiedy pocierał palcami kartkę, wyczuwał wielkość popręgu i na podstawie „wyczucia” mógł określić jej wagę. (*Mężczyzna pokazywał swój dokument innym. Rozmawiając o nim, czerpali inspirację i mogli zadawać mu pytania. Jeśli nie miał żadnych pytań, chował go do kieszeni).

«Англичанин представил специальный паспорт с секретным чипом»

Мужчина из Великобритании рассказал, что у него специальный паспорт. Под этим он имел в виду способ, которым ему была предоставлена ​​«копия»: такая копия была известна не каждому жителю того места, откуда он приехал. Например, он якобы сказал одному из своих постояльцев в (субсидируемом) детском саду, что бережно хранит свой паспорт и всегда проверяет, в хорошем ли состоянии страницы. Небольшой надрыв на странице или повреждение обложки были для него признаком того, что что-то не так, а также его беспокоила работа чипа, который мог быть установлен на одной из страниц. Поскольку он хранил документ во внутреннем кармане, а также держал его под рукой, когда спал, он не мог быть потерян. За круглым столом, где он сидел преимущественно с одними и теми же гостями, он регулярно смотрел вперед и не всегда разговаривал с каждым гостем, сидевшим за одним столом.

Он заявил, что его документ уникален, поскольку не каждый полицейский сможет понять, что именно означает этот электронный «компонент». Возникли сомнения в назначении такого изготовленного чипа: чиновник, проверявший паспорт, заметил, что он устроен по ряду пунктов иначе, но вынужден был поверить, что он выдан официально. Поэтому он снова взял копию, чтобы посмотреть на нее. Он услышал от этого человека, у которого не было постоянного места жительства, что его документ не предназначался никому, кроме него самого как жителя английского места жительства.

По словам мужчины, в чипе была его ДНК и это следует рассматривать как эксперимент. Другого способа «клонировать» тот же чип не было. Чип был построен таким образом (с соблюдением определенных требований безопасности), что никакая третья сторона не могла использовать тот же метод. Паспорт мог безошибочно идентифицировать владельца. Таким образом, мошенничество в случае утраты или кражи исключено. Потирая пальцами страницу, он чувствовал размер обхвата и мог «наощупь» определить его вес. (*Мужчина показывал свой документ другим. Рассказывая о нем, они вдохновлялись и могли задавать ему вопросы. Если у него не было вопросов, он клал его в карман).

„Anglas pristatė specialų pasą su slaptu lustu“

Vyras iš Jungtinės Karalystės sakė turįs specialų pasą. Tuo jis turėjo omenyje būdą, kaip jam buvo pateikta „kopija“: tokią kopiją žinojo ne kiekvienas tos vietos, iš kurios jis atvyko, gyventojas. Pavyzdžiui, jis tariamai pasakė vienam iš savo kolegų svečiams (subsidijuojamame) dienos centre, kad gerai saugojo pasą ir visada tikrino, ar puslapis yra geros būklės. Nedidelis lapo įplyšimas arba viršelio pažeidimas jam rodė, kad kažkas ne taip, be to, jis susirūpinęs dėl lusto, kuris galėjo būti įdėtas viename iš puslapių, veikimo. Kadangi dokumentą jis laikė vidinėje kišenėje ir miegodamas turėjo po ranka, jis negalėjo būti pamestas. Prie apvalaus stalo, prie kurio sėdėdavo dažniausiai tie patys svečiai, jis nuolat žiūrėdavo į priekį ir ne visada pasikalbėdavo su kiekvienu prie to paties stalo sėdinčiu svečiu.

Jis teigė, kad jo dokumentas yra unikalus, nes ne kiekvienas policijos pareigūnas galėjo suprasti, ką tiksliai reiškia elektroninis „komponentas“. Abejonių kilo dėl tokio pagaminto lusto funkcijos: pasą apžiūrėjęs pareigūnas pastebėjo, kad jis daugelyje punktų sukonstruotas kitaip, tačiau turėjo patikėti, kad jis išduotas oficialiai. Taigi jis vėl paėmė kopiją, kad pažiūrėtų. Iš vyro, kuris neturėjo nuolatinės gyvenamosios vietos, jis išgirdo, kad jo dokumentas nebuvo skirtas niekam kitam, išskyrus jį kaip Anglijos gyvenamosios vietos gyventoją.

Vyro teigimu, lustas turėjo jo DNR ir tai turėtų būti vertinama kaip eksperimentas. Nebuvo kito būdo „klonuoti“ tą patį lustą. Lustas buvo sukurtas taip – ​​laikantis tam tikrų saugumo reikalavimų – kad jokia trečioji šalis negalėtų naudoti to paties metodo. Pasas galėjo nepriekaištingai identifikuoti savininką. Todėl praradimo ar vagystės atveju sukčiavimas buvo atmestas. Kai jis pirštais trynė lapą, jis pajuto apvado dydį ir galėjo nustatyti jo svorį pagal „apčiuopimą“. (* Vyras rodė savo dokumentą kitiems. Kalbėdami apie tai jie įkvėpė ir galėjo užduoti jam klausimų. Jei neturėdavo klausimų, įsidėdavo į kišenę).

"Anglis atklāja īpašu pasi ar slepeno mikroshēmu"

Vīrietis no Apvienotās Karalistes teica, ka viņam ir speciāla pase. Ar to viņš domāja veidu, kādā viņam tika nodrošināta “kopija”: šādu eksemplāru nezināja katrs iedzīvotājs tajā vietā, no kurienes viņš nāca. Piemēram, viņš kādam no saviem kolēģiem (subsidētajā) dienas aprūpes centrā esot teicis, ka labi glabājis savu pasi un vienmēr pārbaudījis, vai lapa ir labā stāvoklī. Neliels plīsums uz lapas vai vāka bojājums viņam liecināja, ka kaut kas nav īsti kārtībā, kā arī viņš bija nobažījies par mikroshēmas darbību, kas varētu būt ievietota vienā no lapām. Tā kā viņš dokumentu glabāja iekšējā kabatā un arī gulēja pie rokas, tas nekādi nevarēja būt pazudis. Pie apaļā galda, pie kura sēdēja pārsvarā vieni un tie paši viesi, viņš regulāri skatījās uz priekšu un ne vienmēr runāja ar katru viesi, kas sēdēja pie viena galda.

Viņš sacīja, ka viņa dokuments ir unikāls, jo ne katrs policists var saprast, ko īsti nozīmē elektroniskā “komponente”. Šaubas radās par šādas izgatavotas mikroshēmas funkciju: amatpersona, kas izskatīja pasi, pamanīja, ka tā vairākos punktos ir konstruēta savādāk, taču nācās uzskatīt, ka tā ir oficiāli izsniegta. Tāpēc viņš paņēma kopiju vēlreiz, lai to aplūkotu. No vīrieša, kuram nebija noteiktas dzīvesvietas, viņš dzirdēja, ka viņa dokuments nav paredzēts nevienam citam kā tikai viņam kā Anglijas dzīvesvietas iedzīvotājam.

Pēc vīrieša teiktā, mikroshēmā bija viņa DNS, un tas ir jāuztver kā eksperiments. Nebija cita veida, kā “klonēt” to pašu mikroshēmu. Mikroshēma tika izveidota tā, ievērojot noteiktas drošības prasības, lai neviena trešā puse nevarētu izmantot to pašu metodi. Pase varēja nevainojami identificēt īpašnieku. Tāpēc krāpšana nozaudēšanas vai zādzības gadījumā šķiet izslēgta. Kad viņš berzēja lapu ar pirkstiem, viņš sajuta apkārtmēra izmēru un varēja noteikt tā svaru pēc “taustīšanas”. (* Vīrietis savu dokumentu rādīja citiem. Par to runājot, viņi iedvesmojās un varēja viņam uzdot jautājumus. Ja viņam nebija jautājumu, viņš to ielika kabatā).

"Англичанин разкри специален паспорт със таен чип"

Мъж от Обединеното кралство каза, че има специален паспорт. С това той имаше предвид начина, по който му беше предоставено „копието“: такова копие не беше известно на всеки жител на мястото, откъдето идваше. Например той твърди, че е казал на един от колегите си гости в (субсидиран) дневен център, че пази добре паспорта си и винаги проверява дали страницата е в добро състояние. Малко разкъсване на страница или повреда на корицата за него беше индикация, че нещо не е наред и той също беше загрижен за работата на чипа, който може да е поставен на една от страниците. Тъй като той държеше документа във вътрешния си джоб и го имаше под ръка, когато спи, той не можеше да бъде изгубен. На кръгла маса, където седеше с предимно едни и същи гости, той редовно гледаше напред и не винаги разговаряше с всеки гост, който седеше на същата маса.

Той каза, че неговият документ е уникален, защото не всеки полицай може да разбере какво точно означава електронният „компонент“. Възникнаха съмнения относно функцията на такъв произведен чип: служител, който прегледа паспорта, забеляза, че той е конструиран по различен начин в редица точки, но трябваше да повярва, че е официално издаден. Затова взе копието отново, за да го разгледа. Той чул от мъжа - който нямаше определено местожителство - че документът му не е предназначен за никой друг освен за него като жител на английско място на пребиваване.

Според мъжа чипът има неговото ДНК и това трябва да се разглежда като експеримент. Нямаше друг начин за „клониране“ на същия чип. Чипът е създаден така - при определени изисквания за сигурност - че никоя трета страна не може да използва същия метод. Паспортът можеше да идентифицира безупречно собственика. Следователно изглежда, че измамата е изключена в случай на загуба или кражба. Когато търкаше пръстите си по страницата, той усещаше размера на обиколката и можеше да определи теглото му чрез „опипване“. (* Човекът показа документа си на другите. Говорейки за него, те се вдъхновиха и можеха да му задават въпроси. Ако нямаше въпроси, той го сложи в джоба си).

“Englez predstavio posebnu putovnicu s tajnim čipom”

Muškarac iz Ujedinjenog Kraljevstva rekao je da ima posebnu putovnicu. Pod tim je mislio na način na koji mu je 'preslika' dostavljena: takvu kopiju nije poznavao svaki stanovnik mjesta odakle je došao. Na primjer, jednom od svojih kolega gostiju u (subvencioniranom) vrtiću navodno je rekao da dobro čuva putovnicu i da uvijek provjerava je li neka stranica u dobrom stanju. Mala poderotina na stranici ili oštećenje naslovnice bili su mu pokazatelj da nešto nije u redu, a brinuo ga je i rad čipa koji je možda postavljen na neku od stranica. Budući da je dokument držao u unutarnjem džepu i imao ga je pri ruci kad je spavao, nije bilo moguće da se izgubio. Za okruglim stolom za kojim su sjedili uglavnom isti gosti, redovito je gledao unaprijed i nije uvijek razgovarao sa svakim gostom koji je sjedio za istim stolom.

Rekao je da je njegov dokument jedinstven jer ne može svaki policajac razumjeti što točno znači elektronička 'komponenta'. Pojavile su se sumnje u funkciju tako proizvedenog čipa: službenik koji je pregledao putovnicu primijetio je da je u nekoliko točaka drugačije konstruirana, ali je morao vjerovati da je službeno izdana. Pa je ponovno uzeo kopiju da je pogleda. Čuo je od čovjeka - koji nije imao stalno prebivalište - da njegov dokument nije namijenjen nikome osim njemu kao stanovniku engleskog mjesta prebivališta.

Prema čovjeku, čip je imao njegov DNK i ovo bi trebalo gledati kao eksperiment. Nije bilo drugog načina za 'kloniranje' istog čipa. Čip je napravljen tako - pod određenim sigurnosnim zahtjevima - da niti jedna treća strana ne može koristiti istu metodu. Putovnica je mogla besprijekorno identificirati vlasnika. Stoga se čini da je prijevara isključena u slučaju gubitka ili krađe. Kad je prstima protrljao stranicu, osjetio je veličinu obujma i mogao je 'opipom' odrediti njegovu težinu. (* Čovjek je pokazao svoj dokument drugima. Razgovarajući o njemu, oni su postali nadahnuti i mogli su mu postavljati pitanja. Ako nije imao pitanja, stavio ga je u svoj džep).

„Az angol bemutatta a titkos chippel ellátott különleges útlevelet”

Egy brit férfi azt mondta, hogy különleges útlevele van. Ezalatt azt a módot értette, ahogyan a „másolat” a rendelkezésére áll: ilyen másolatot nem minden lakó ismerte azon a helyen, ahonnan származott. Például állítólag azt mondta egyik vendégtársának egy (támogatott) napköziben, hogy jól tartja az útlevelét, és mindig ellenőrizte, hogy egy oldal jó állapotban van-e. Egy lapszakadás vagy a borító sérülése azt jelezte számára, hogy valami nem stimmel, és aggódott az egyik lapra esetleg elhelyezett chip működése miatt is. Mivel az iratot a belső zsebében tartotta, és alvás közben is kéznél volt, nem lehetett elveszíteni. Egy kerek asztalnál, ahol többnyire ugyanazokkal a vendégekkel ült, rendszeresen előre nézett, és nem mindig beszélt minden vendéggel, aki egy asztalnál ült.

Elmondta, hogy dokumentuma egyedi, mert nem minden rendőr érti, mit is jelent pontosan az elektronikus „alkatrész”. Kétségek merültek fel egy ilyen gyártmányú chip funkciójával kapcsolatban: az útlevelet megvizsgáló tisztviselő észrevette, hogy több ponton más a felépítése, de el kellett hinnie, hogy hivatalosan adták ki. Így hát újra elővette a másolatot, hogy megnézze. A férfitól - akinek nem volt állandó lakhelye - azt hallotta, hogy az okmányát nem másnak szánták, mint ő, mint angol lakóhelyi lakos.

A férfi szerint a chipnek megvolt a DNS-e, és ezt kísérletnek kell tekinteni. Nem volt más lehetőség ugyanazt a chipet „klónozni”. A chipet úgy építették - bizonyos biztonsági követelmények mellett -, hogy harmadik fél ne alkalmazhassa ugyanazt a módszert. Az útlevélből hibátlanul lehetett azonosítani a tulajdonost. Ezért úgy tűnt, hogy elvesztés vagy lopás esetén a csalás kizárt. Amikor megdörzsölte az ujjait a lapon, megérezte a heveder méretét, és „tapintással” meg tudta határozni a súlyát. (* A férfi megmutatta a dokumentumát másoknak. Ha beszéltek róla, ihletet kaptak és kérdéseket tehettek fel neki. Ha nem volt kérdése, zsebre tette).

„Enskur afhjúpaði sérstakt vegabréf með leynilegum flís“

Maður frá Bretlandi sagðist vera með sérstakt vegabréf. Með þessu átti hann við hvernig „afritið“ var útvegað honum: slíkt afrit var ekki þekkt fyrir hvern íbúa á þeim stað sem hann kom frá. Sem dæmi má nefna að hann hafi sagt einum samgesta sínum á (niðurgreiddri) dagvist að hann geymdi vegabréfið sitt vel og athugaði alltaf hvort síða væri í góðu ástandi. Lítið rif á blaðsíðu eða skemmd á kápunni var vísbending fyrir hann um að eitthvað væri ekki alveg í lagi og hann hafði einnig áhyggjur af virkni flísarinnar sem gæti hafa verið sett á eina af síðunum. Þar sem hann geymdi skjalið í innri vasanum og hafði það líka við höndina þegar hann svaf, gæti það ekki hafa týnst. Við hringborð þar sem hann sat með að mestu sömu gestum horfði hann reglulega fram fyrir sig og talaði ekki alltaf við alla gesti sem sátu við sama borð.

Hann sagði að skjalið sitt væri einstakt þar sem ekki allir lögregluþjónar gætu skilið hvað nákvæmlega „íhluturinn“ þýddi. Efasemdir vöknuðu um virkni slíkrar framleiddrar flísar: embættismaður sem skoðaði vegabréfið tók eftir því að það var smíðað öðruvísi á ýmsum stöðum, en varð að trúa því að það væri opinberlega gefið út. Svo hann tók afritið aftur til að skoða það. Hann frétti af manninum - sem hafði enga fasta búsetu - að skjalið hans væri ekki ætlað öðrum en honum sem búsettum í enskum búsetu.

Að sögn mannsins var DNA hans á flögunni og ber að líta á þetta sem tilraun. Það var engin önnur leið til að 'klóna' sama flís. Kubburinn var byggður þannig - samkvæmt ákveðnum öryggiskröfum - að enginn þriðji aðili gæti notað sömu aðferð. Vegabréfið gæti auðkennt eigandann gallalaust. Svik virtust því útilokað ef um tjón eða þjófnað var að ræða. Þegar hann nuddaði fingrum sínum á blaðsíðunni fann hann fyrir stærð svertingsins og gat ákvarðað þyngd hennar með „tilfinningu“. (* Maðurinn sýndi öðrum skjalið sitt. Með því að tala um það urðu þeir innblásnir og gátu spurt hann spurninga. Ef hann hafði engar spurningar stakk hann því í vasann).

"Engelsmannen avtäckte speciellt pass med hemligt chip"

En man från Storbritannien sa att han hade ett speciellt pass. Med detta menade han det sätt på vilket 'kopian' tillhandahölls honom: en sådan kopia var inte känd för alla invånare på den ort där han kom ifrån. Han ska till exempel ha sagt till en av sina medgäster på ett (subventionerat) daghem att han förvarade sitt pass väl och alltid kollade om en sida var i gott skick. En liten reva på en sida eller skada på omslaget var en indikation för honom att något inte stod rätt till och han var också bekymrad över funktionen av chipet som kan ha placerats på en av sidorna. Eftersom han förvarade dokumentet i innerfickan och även hade det till hands när han sov, kan det omöjligt ha gått förlorat. Vid ett runt bord där han satt med mestadels samma gäster tittade han regelbundet framåt och pratade inte alltid med varje gäst som satt vid samma bord.

Han sa att hans dokument var unikt eftersom inte alla poliser kunde förstå exakt vad den elektroniska "komponenten" betydde. Det uppstod tvivel om funktionen hos ett sådant tillverkat chip: en tjänsteman som granskade passet märkte att det var konstruerat annorlunda på ett antal punkter, men var tvungen att tro att det var officiellt utfärdat. Så han tog kopian igen för att titta på den. Han hörde av mannen – som inte hade någon fast bostad – att hans handling inte var avsedd för någon annan än honom som bosatt på en engelsk bostadsort.

Enligt mannen hade chippet hans DNA och detta ska ses som ett experiment. Det fanns inget annat sätt att "klona" samma chip. Chipet byggdes så - under vissa säkra krav - att ingen tredje part kunde använda samma metod. Passet kunde identifiera ägaren felfritt. Bedrägeri föreföll därför vara uteslutet vid förlust eller stöld. När han gned sina fingrar på sidan kände han storleken på omkretsen och kunde bestämma dess vikt genom att "känna". (* Mannen visade sitt dokument för andra. Genom att prata om det blev de inspirerade och kunde ställa frågor till honom. Om han inte hade några frågor stoppade han det i fickan).

"Englantilainen paljasti erityisen passin, jossa on salainen siru"

Iso-Britanniasta kotoisin oleva mies sanoi, että hänellä oli erityinen passi. Tällä hän tarkoitti tapaa, jolla "kopio" toimitettiin hänelle: sellaista kopiota ei tiennyt jokainen asukas siinä paikassa, josta hän tuli. Hän esimerkiksi kertoi yhdelle (tuetuissa) päiväkodissa vieraillestaan, että hän piti passiaan hyvin ja tarkasti aina, onko sivu hyvässä kunnossa. Pieni repeämä sivulla tai kannen vaurio osoitti hänelle, että jokin oli vialla, ja hän oli myös huolissaan yhdelle sivulle mahdollisesti sijoitetun sirun toiminnasta. Koska hän piti asiakirjaa sisätaskussaan ja hänellä oli se myös käden ulottuvilla nukkuessaan, se ei voinut mitenkään kadota. Pyöreässä pöydässä, jossa hän istui enimmäkseen samojen vieraiden kanssa, hän katsoi säännöllisesti eteenpäin eikä aina puhunut jokaiselle vieraalle, joka istui samassa pöydässä.

Hän sanoi, että hänen asiakirjansa oli ainutlaatuinen, koska jokainen poliisi ei voinut ymmärtää, mitä elektroninen "komponentti" tarkalleen tarkoitti. Tällaisen valmistetun sirun toiminnasta heräsi epäilyksiä: passia tutkinut virkamies huomasi sen olevan monelta kohdalta erilainen, mutta piti uskoa sen olevan virallisesti myönnetty. Joten hän otti kopion uudelleen katsoakseen sitä. Hän kuuli mieheltä - jolla ei ollut kiinteää asuinpaikkaa - ettei hänen asiakirjaansa ollut tarkoitettu kenellekään muulle kuin hänelle englantilaisen asuinpaikan asukkaalle.

Miehen mukaan sirussa oli hänen DNA:ta ja tämä pitäisi nähdä kokeiluna. Ei ollut muuta tapaa "kloonata" samaa sirua. Siru rakennettiin - tiettyjen turvavaatimusten mukaisesti - ettei kukaan kolmas osapuoli voinut käyttää samaa menetelmää. Passista pystyi tunnistamaan omistajan virheettömästi. Näin ollen petos näytti olevan poissuljettu katoamisen tai varkauden tapauksessa. Kun hän hieroi sormiaan sivulle, hän tunsi ympäryksen koon ja saattoi määrittää sen painon "tuntemalla". (* Mies näytti dokumenttiaan muille. Siitä puhumalla he innostuivat ja saattoivat esittää hänelle kysymyksiä. Jos hänellä ei ollut kysymyksiä, hän laittoi sen taskuunsa).