Welcome, guest. You can see more at https://www.osrweb.site * * See examples and demos of IMS Message - Your Carousel24 hrs ...

"Interference Risk with npm Package Installations"

The software development community may experience problems with installations. Developers do this to use third-party libraries: this is how a (shared) script is added to a (framework) project. Within this domain, particularly the GitHub domain where developers gather to share their concepts, many "pieces of a particular type of software" are downloaded. This provides a complete overview of the original "source code," which they are permitted to use under their license. For most, "source code" originating from the author may be licensed under the MIT License, allowing the developer to freely modify, extend, and use it for both non-commercial and commercial purposes. The user then agrees to the license terms. Other (recognized) providers may also grant a similar license. One requirement is that the author provide some information about their work, such as the design of their product, name, date of creation, and other details. People must be able to trust the "source" of the concept. Moreover, a platform like this offers the opportunity to learn from each other's ideas, and some people are willing to provide their own input. When a software product hasn't been updated with the latest updates for a long time, it's assumed that the author (to the best of their knowledge) is satisfied with this and has no intention of responding to requests from others. The offering is presented in the form of Open Source (made accessible to this target group of software developers). The opposite of Open Source is Closed Source. The "source code" is not made public under copyright. The publisher then focuses on any errors (bugs) and other technical problems. From outside, they try to track down the problems and fix them through patches. A good example is that of the Windows operating system. All errors (no matter how unknown and politically motivated) will be investigated internally, and the possible causes of the problem will be investigated. According to researchers, a recent report revealed that the npm package called "lotusbail" misled its contributors. Incidentally, it's not entirely clear how the problems had become so widespread. At least, that's what the security firm claims about the situation: thousands of users had been affected over the past six months. The story also states that they had managed to develop a WhatsApp tool that worked seamlessly with the original product from parent company Meta. It was discovered that the tool intercepted account user data and sent it to the developer's server. It was recommended not to blindly trust third-party work. Sometimes the developer lacks additional information, such as support updates and relevant links to their (official) website(s). In the world of cybercrime, serious situations can often arise where users unnecessarily become victims of data theft. Cookie and authentication issues are sometimes mentioned in these cases. In such cases, an update can be made available to successfully resolve the situation. Source: thehackernews com

“Inmenging risico bij npm-pakket installaties”

Voor de community op het gebied van software ontwikeling kan het voorkomen dat men problemen ondervindt bij installaties. Ontwikkelaars doen dit om Bibliotheken van derden te gebruiken: zo wordt dan een (gedeeld) script aan een (framework) project toegevoegd. Binnen dit gebied, met name het GitHub domein waar ontwikkelaars bijeenkomen om hun concepten met elkaar te delen, worden veel “stukjes delen van een bepaald soort software” gedownload. Men krijgt hier een totaal overzicht van de originele “broncode” die deze onder iemands licentie mag gebruiken. Bij de meesten kan een “broncode” afkomstig van de auteur onder het MIT Licentie vallen en de ontwikkelaar deze vrij kan modificeren, uitbreiden en inzetten voor zowel non-commerciele als commerciele doeleinden. De gebruiker gaat vervolgens akkoord met de licentie-voorwaarden. Ook andere (erkende) aanbieders kunnen een soortgelijke licentie verlenen. Een voorwaarde is wel dat de auteur enige informatie over zijn werken verstrekt, dat is het ontwerp van zijn product, naam, datum van creatie en overige bijzonderheden. Men moet erop kunnen vertrouwen uit welke ‘bron’ het concept afkomstig is. Bovendien biedt een platform als deze de mogelijkheid om van elkaars ideêen te leren en willen sommigen weleens hun eigen input geven. Wanneer een software product langere tijd niet meer met de laatste updates zijn bijgewerkt, gaat men ervan uit dat de auteur (naar zijn beste weten) hiermee tevreden is en verder niet van plan is de verzoeken van anderen te beantwoorden. Het aanbod wordt gepresenteerd in de vorm van Open Source (toegankelijk gemaakt voor deze doelgroep software ontwikkelaars). Het tegenovergestelde van Open Source is Gesloten Source. De “broncode” wordt onder het auteursrecht niet openbaar gemaakt. De uitgever gaat dan af op eventuele fouten (bugs) en andere problemen van technische aard. Van buitenaf probeert men zo de problemen op te sporen en door middel van patches te verhelpen. Een goed voorbeeld is dat van het besturingssysteem Windows. Alle fouten (hoe onbekend en - politiek gemotiveerd - ook) zullen van binnenuit worden onderzocht en door welke oorzaken het probleem mogelijk zou zijn ontstaan. - - - Volgens onderzoekers zou uit een recent rapport zijn gebleken dat het npm-pakket genaamd “lotusbail” zijn deelnemers zou hebben misleid. Het is overigens niet echt helemaal duidelijk hoe de problemen zich in zo’n omvang hadden voorgedaan. Tenminste, zo zegt het beveiligingsbedrijf over de situatie, een aantal gebruikers dat tot in de duizenden loopt, waren sinds het afgelopen half jaar hierdoor getroffen. Het verhaal zegt verder dat men een WhatsApp tool had weten te ontwikkelen die naadloos met het echte product van moederbedrijf Meta werkte. Men constateerde dat het gereedschap data van accountgebruikers onderschepte en deze naar de server van de maker werden verstuurd. - - - Aanbevolen werd niet blindelings op het werk van derden te vetrouwen. Soms zal het de maker ontbreken aan aanvullende informatie zoals nieuws omtrent support en relevante links met betrekking tot zijn (officiële) website(s). In de wereld van Cybercrime kunnen vaak ernstige situaties ontstaan waarbij gebruikers onnodig slachtoffer worden van datadiefstal. Cookie- en authenticatie-issues worden soms hierbij vermeld. Een update kan men in zo’n geval beschikbaar maken om de situatie met succes te herstellen. Bron: thehackernews com

"Risco de Interferência com Instalações de Pacotes npm"

A comunidade de desenvolvimento de software pode enfrentar problemas com as instalações. Os programadores fazem isto para utilizar bibliotecas de terceiros: é assim que um script (partilhado) é adicionado a um projeto (framework). Neste domínio, particularmente no GitHub, onde os programadores se reúnem para partilhar os seus conceitos, são descarregados muitos "pedaços de um determinado tipo de software". Isto fornece uma visão completa do "código-fonte" original, que eles têm permissão para utilizar sob a sua licença. Para a maioria, o "código-fonte" com origem no autor pode ser licenciado sob a Licença MIT, permitindo ao programador modificá-lo, estendê-lo e utilizá-lo livremente para fins comerciais e não comerciais. O utilizador concorda com os termos da licença. Outros fornecedores (reconhecidos) também podem conceder uma licença semelhante. Um requisito é que o autor forneça algumas informações sobre o seu trabalho, como o design do produto, o nome, a data de criação e outros detalhes. As pessoas precisam de poder confiar na "fonte" do conceito. Além disso, uma plataforma como esta oferece a oportunidade de aprender com as ideias uns dos outros, e algumas pessoas estão dispostas a contribuir com as suas próprias ideias. Quando um produto de software não recebe atualizações durante um longo período, presume-se que o autor (dentro do seu conhecimento) está satisfeito com a situação e não tem intenção de atender aos pedidos de terceiros. A oferta é apresentada sob a forma de código aberto (tornado acessível a este grupo-alvo de programadores de software). O oposto do código aberto é o código fechado. O "código-fonte" não é disponibilizado publicamente sob direitos de autor. O programador, então, concentra-se em quaisquer erros (bugs) e outros problemas técnicos. Externamente, tenta rastrear os problemas e corrigi-los através de patches. Um bom exemplo é o do sistema operativo Windows. Todos os erros (por mais desconhecidos e politicamente motivados que sejam) serão investigados internamente, e as possíveis causas do problema serão apuradas. De acordo com os investigadores, um relatório recente revelou que o pacote npm denominado "lotusbail" induziu os seus colaboradores em erro. Aliás, não é totalmente claro como é que os problemas se tornaram tão generalizados. Pelo menos, é o que afirma a empresa de segurança sobre a situação: milhares de utilizadores foram afetados nos últimos seis meses. A reportagem afirma ainda que conseguiram desenvolver uma ferramenta para o WhatsApp que funcionava perfeitamente com o produto original da empresa-mãe, a Meta. Descobriu-se que a ferramenta intercetava dados de contas de utilizadores e enviava-os para o servidor do programador. A recomendação é não confiar cegamente em projetos de terceiros. Por vezes, o programador não fornece informações adicionais, como atualizações de suporte e links relevantes para os seus sites (oficiais). No mundo do cibercrime, podem ocorrer situações graves, em que os utilizadores se tornam vítimas de roubo de dados desnecessariamente. Os problemas com cookies e autenticação são frequentemente mencionados nestes casos. Nestas situações, pode ser disponibilizada uma atualização para resolver o problema. Fonte: thehackernews com

„Interferenzrisiko bei der Installation von npm-Paketen“

In der Softwareentwickler-Community können Probleme bei der Installation von Paketen auftreten. Entwickler nutzen diese, um Bibliotheken von Drittanbietern zu verwenden: So wird beispielsweise ein (gemeinsames) Skript in ein (Framework-)Projekt eingebunden. In diesem Bereich, insbesondere auf GitHub, wo Entwickler ihre Konzepte austauschen, werden viele Komponenten einer bestimmten Software heruntergeladen. Dadurch erhalten sie einen vollständigen Überblick über den ursprünglichen Quellcode, den sie gemäß ihrer Lizenz verwenden dürfen. Der vom Autor stammende Quellcode ist meist unter der MIT-Lizenz lizenziert, die es dem Entwickler erlaubt, ihn frei zu modifizieren, zu erweitern und sowohl für nichtkommerzielle als auch für kommerzielle Zwecke zu nutzen. Der Nutzer stimmt den Lizenzbedingungen zu. Auch andere (anerkannte) Anbieter vergeben möglicherweise ähnliche Lizenzen. Eine Voraussetzung ist, dass der Autor Informationen über seine Arbeit bereitstellt, wie beispielsweise das Design seines Produkts, den Namen, das Erstellungsdatum und weitere Details. Die Nutzer müssen der Quelle des Konzepts vertrauen können. Darüber hinaus bietet eine solche Plattform die Möglichkeit, voneinander zu lernen, und manche Nutzer sind bereit, ihre eigenen Ideen einzubringen. Wenn ein Softwareprodukt längere Zeit nicht aktualisiert wurde, geht man davon aus, dass der Autor (nach bestem Wissen und Gewissen) damit zufrieden ist und keine Absicht hat, auf Anfragen anderer zu reagieren. Das Angebot wird als Open Source präsentiert (und ist somit für diese Zielgruppe von Softwareentwicklern zugänglich). Das Gegenteil von Open Source ist Closed Source. Der Quellcode wird nicht urheberrechtlich geschützt veröffentlicht. Der Herausgeber konzentriert sich dann auf Fehler (Bugs) und andere technische Probleme. Von außen versucht er, die Probleme aufzuspüren und durch Patches zu beheben. Ein gutes Beispiel hierfür ist das Windows-Betriebssystem. Alle Fehler (egal wie unbekannt und politisch motiviert) werden intern untersucht, und die möglichen Ursachen werden erforscht. Laut Forschern hat ein aktueller Bericht ergeben, dass das npm-Paket „lotusbail“ seine Mitwirkenden in die Irre geführt hat. Es ist übrigens nicht ganz klar, wie die Probleme so weit verbreitet werden konnten. Das behauptet zumindest das Sicherheitsunternehmen: Tausende Nutzer seien in den letzten sechs Monaten betroffen gewesen. Laut Bericht gelang es ihnen, ein WhatsApp-Tool zu entwickeln, das nahtlos mit dem Originalprodukt des Mutterkonzerns Meta zusammenarbeitete. Es stellte sich heraus, dass das Tool Nutzerdaten abfing und an den Server des Entwicklers sendete. Es wird dringend davon abgeraten, der Arbeit von Drittanbietern blind zu vertrauen. Oftmals fehlen dem Entwickler wichtige Informationen, wie beispielsweise Support-Updates und relevante Links zu seiner (offiziellen) Website. In der Welt der Cyberkriminalität kommt es häufig zu schwerwiegenden Situationen, in denen Nutzer unnötigerweise Opfer von Datendiebstahl werden. In solchen Fällen werden mitunter Probleme mit Cookies und der Authentifizierung genannt. In diesen Fällen kann ein Update das Problem beheben. Quelle: thehackernews com

Riesgo de interferencia con la instalación de paquetes npm

La comunidad de desarrollo de software puede experimentar problemas con las instalaciones. Los desarrolladores hacen esto para usar bibliotecas de terceros: así es como se añade un script (compartido) a un proyecto (de framework). Dentro de este dominio, en particular el dominio de GitHub, donde los desarrolladores se reúnen para compartir sus conceptos, se descargan numerosos fragmentos de un tipo específico de software. Esto proporciona una visión general completa del código fuente original, que se les permite usar bajo su licencia. En la mayoría de los casos, el código fuente del autor puede estar licenciado bajo la Licencia MIT, lo que permite al desarrollador modificarlo, ampliarlo y usarlo libremente con fines comerciales y no comerciales. El usuario acepta los términos de la licencia. Otros proveedores reconocidos también pueden otorgar una licencia similar. Un requisito es que el autor proporcione información sobre su trabajo, como el diseño de su producto, su nombre, la fecha de creación y otros detalles. Es fundamental que las personas puedan confiar en la fuente del concepto. Además, una plataforma como esta ofrece la oportunidad de aprender de las ideas de los demás, y algunas personas están dispuestas a aportar sus propias aportaciones. Cuando un producto de software no se ha actualizado con las últimas actualizaciones durante mucho tiempo, se asume que el autor (según su leal saber y entender) está satisfecho y no tiene intención de responder a las solicitudes de otros. La oferta se presenta en formato de código abierto (accesible a este grupo objetivo de desarrolladores de software). Lo opuesto al código abierto es el código cerrado. El "código fuente" no se hace público bajo la protección de los derechos de autor. El editor se centra entonces en los errores (bugs) y otros problemas técnicos. Desde fuera, intenta localizar los problemas y solucionarlos mediante parches. Un buen ejemplo es el sistema operativo Windows. Todos los errores (por desconocidos o políticamente motivados que sean) se investigan internamente y se investigan las posibles causas del problema. Según investigadores, un informe reciente reveló que el paquete npm llamado "lotusbail" engañó a sus colaboradores. Por cierto, no está del todo claro cómo se generalizaron tanto los problemas. Al menos eso es lo que afirma la empresa de seguridad sobre la situación: miles de usuarios se han visto afectados en los últimos seis meses. El artículo también indica que han logrado desarrollar una herramienta de WhatsApp que funciona a la perfección con el producto original de la empresa matriz Meta. Se descubrió que la herramienta interceptaba datos de las cuentas de usuario y los enviaba al servidor del desarrollador. Se recomienda no confiar ciegamente en el trabajo de terceros. En ocasiones, el desarrollador carece de información adicional, como actualizaciones de soporte y enlaces relevantes a sus sitios web (oficiales). En el mundo de la ciberdelincuencia, a menudo pueden surgir situaciones graves en las que los usuarios se convierten innecesariamente en víctimas de robo de datos. En estos casos, a veces se mencionan problemas con las cookies y la autenticación. En tales casos, se puede publicar una actualización para resolver la situación con éxito. Fuente: thehackernews com

Risques d'interférences lors de l'installation de packages npm

La communauté du développement logiciel peut rencontrer des problèmes d'installation. Les développeurs utilisent des bibliothèques tierces : c'est ainsi qu'un script (partagé) est ajouté à un projet (de framework). Dans cet écosystème, et plus particulièrement sur GitHub où les développeurs se réunissent pour partager leurs idées, de nombreux composants logiciels sont téléchargés. Cela permet d'obtenir une vue d'ensemble du code source original, qu'ils sont autorisés à utiliser sous leur licence. Pour la plupart, le code source de l'auteur est distribué sous licence MIT, permettant au développeur de le modifier, de l'étendre et de l'utiliser librement à des fins non commerciales et commerciales. L'utilisateur accepte alors les termes de la licence. D'autres fournisseurs (reconnus) peuvent également proposer une licence similaire. L'auteur doit notamment fournir des informations sur son travail, telles que la conception du produit, son nom, sa date de création et d'autres détails. Il est essentiel que l'on puisse faire confiance à la source du concept. De plus, une plateforme comme celle-ci offre la possibilité d'apprendre des idées des uns et des autres, et certains sont disposés à y contribuer. Lorsqu'un logiciel n'a pas été mis à jour depuis longtemps, on suppose que son auteur (à sa connaissance) s'en satisfait et n'a pas l'intention de répondre aux demandes d'autres utilisateurs. L'offre est présentée sous forme de logiciel libre (accessible à ce public cible de développeurs). À l'opposé, le logiciel propriétaire (ou logiciel à code source fermé) ne publie pas son code source, qui est protégé par le droit d'auteur. L'éditeur se concentre alors sur les erreurs (bugs) et autres problèmes techniques. De l'extérieur, il tente de les identifier et de les corriger par des correctifs. Le système d'exploitation Windows en est un bon exemple. Toutes les erreurs (même les plus obscures et celles motivées par des raisons politiques) font l'objet d'une enquête interne, et leurs causes possibles sont analysées. Selon des chercheurs, un rapport récent a révélé que le package npm « lotusbail » a induit ses contributeurs en erreur. On ignore d'ailleurs comment ces problèmes ont pu se propager à une telle échelle. Du moins, c'est ce qu'affirme la société de sécurité : des milliers d'utilisateurs auraient été touchés ces six derniers mois. L'article indique également qu'ils avaient réussi à développer un outil WhatsApp fonctionnant parfaitement avec le produit original de sa société mère, Meta. Il a été découvert que cet outil interceptait les données des comptes utilisateurs et les envoyait au serveur du développeur. Il est donc recommandé de ne pas faire aveuglément confiance au travail de tiers. Il arrive que le développeur ne fournisse pas d'informations complémentaires, telles que les mises à jour du support et les liens pertinents vers son ou ses sites web (officiels). Dans le monde de la cybercriminalité, des situations graves surviennent fréquemment, où les utilisateurs deviennent involontairement victimes de vol de données. Des problèmes de cookies et d'authentification sont parfois évoqués dans ces cas. Une mise à jour peut alors être déployée pour résoudre le problème. Source : thehackernews com

"Rischio di interferenza con l'installazione dei pacchetti npm"

La comunità di sviluppo software potrebbe riscontrare problemi con le installazioni. Gli sviluppatori lo fanno per utilizzare librerie di terze parti: è così che uno script (condiviso) viene aggiunto a un progetto (framework). All'interno di questo dominio, in particolare il dominio GitHub dove gli sviluppatori si riuniscono per condividere i loro concetti, vengono scaricati molti "pezzi di un particolare tipo di software". Questo fornisce una panoramica completa del "codice sorgente" originale, che è consentito utilizzare in base alla propria licenza. Nella maggior parte dei casi, il "codice sorgente" proveniente dall'autore può essere concesso in licenza con la licenza MIT, consentendo allo sviluppatore di modificarlo, estenderlo e utilizzarlo liberamente sia per scopi commerciali che non commerciali. L'utente accetta quindi i termini della licenza. Anche altri fornitori (riconosciuti) possono concedere una licenza simile. Un requisito è che l'autore fornisca alcune informazioni sul proprio lavoro, come il design del prodotto, il nome, la data di creazione e altri dettagli. Le persone devono potersi fidare della "fonte" del concetto. Inoltre, una piattaforma come questa offre l'opportunità di imparare dalle idee altrui e alcune persone sono disposte a fornire il proprio contributo. Quando un prodotto software non viene aggiornato con gli ultimi aggiornamenti per molto tempo, si presume che l'autore (al meglio delle sue conoscenze) ne sia soddisfatto e non abbia intenzione di rispondere alle richieste di altri. L'offerta viene presentata sotto forma di Open Source (resa accessibile a questo gruppo target di sviluppatori software). L'opposto dell'Open Source è il Closed Source. Il "codice sorgente" non viene reso pubblico sotto copyright. L'editore si concentra quindi su eventuali errori (bug) e altri problemi tecnici. Dall'esterno, cerca di individuare i problemi e risolverli tramite patch. Un buon esempio è quello del sistema operativo Windows. Tutti gli errori (non importa quanto sconosciuti e motivati ​​politicamente) vengono indagati internamente e vengono indagate le possibili cause del problema. Secondo i ricercatori, un recente rapporto ha rivelato che il pacchetto npm chiamato "lotusbail" ha tratto in inganno i suoi contributori. Tra l'altro, non è del tutto chiaro come i problemi siano diventati così diffusi. Almeno, questo è ciò che l'azienda di sicurezza afferma riguardo alla situazione: migliaia di utenti sono stati colpiti negli ultimi sei mesi. L'articolo afferma anche che sono riusciti a sviluppare uno strumento WhatsApp che funzionava perfettamente con il prodotto originale della casa madre Meta. Si è scoperto che lo strumento intercettava i dati degli utenti e li inviava al server dello sviluppatore. Si raccomandava di non fidarsi ciecamente del lavoro di terze parti. A volte lo sviluppatore non fornisce informazioni aggiuntive, come aggiornamenti di supporto e link pertinenti ai propri siti web (ufficiali). Nel mondo della criminalità informatica, possono spesso verificarsi situazioni gravi in ​​cui gli utenti diventano inutilmente vittime di furti di dati. In questi casi, a volte vengono menzionati problemi di cookie e autenticazione. In questi casi, può essere reso disponibile un aggiornamento per risolvere il problema. Fonte: thehackernews com

"Κίνδυνος Παρεμβολής με Εγκαταστάσεις Πακέτων npm"

Η κοινότητα ανάπτυξης λογισμικού ενδέχεται να αντιμετωπίσει προβλήματα με τις εγκαταστάσεις. Οι προγραμματιστές το κάνουν αυτό για να χρησιμοποιήσουν βιβλιοθήκες τρίτων: έτσι προστίθεται ένα (κοινόχρηστο) σενάριο σε ένα έργο (πλαισίου). Μέσα σε αυτόν τον τομέα, ιδιαίτερα στον τομέα GitHub όπου οι προγραμματιστές συγκεντρώνονται για να μοιραστούν τις ιδέες τους, λαμβάνονται πολλά "κομμάτια ενός συγκεκριμένου τύπου λογισμικού". Αυτό παρέχει μια πλήρη επισκόπηση του αρχικού "πηγαίου κώδικα", τον οποίο επιτρέπεται να χρησιμοποιούν βάσει της άδειάς τους. Για τους περισσότερους, ο "πηγαίος κώδικας" που προέρχεται από τον δημιουργό μπορεί να έχει άδεια χρήσης βάσει της Άδειας MIT, επιτρέποντας στον προγραμματιστή να τον τροποποιεί, να τον επεκτείνει και να τον χρησιμοποιεί ελεύθερα τόσο για μη εμπορικούς όσο και για εμπορικούς σκοπούς. Ο χρήστης στη συνέχεια συμφωνεί με τους όρους της άδειας χρήσης. Άλλοι (αναγνωρισμένοι) πάροχοι μπορούν επίσης να χορηγήσουν μια παρόμοια άδεια. Μια απαίτηση είναι ο δημιουργός να παρέχει ορισμένες πληροφορίες σχετικά με το έργο του, όπως το σχεδιασμό του προϊόντος του, το όνομα, την ημερομηνία δημιουργίας και άλλες λεπτομέρειες. Οι άνθρωποι πρέπει να μπορούν να εμπιστεύονται την "πηγή" της ιδέας. Επιπλέον, μια πλατφόρμα όπως αυτή προσφέρει την ευκαιρία να μαθαίνουν ο ένας από τις ιδέες του άλλου και ορισμένοι άνθρωποι είναι πρόθυμοι να παρέχουν τη δική τους συμβολή. Όταν ένα προϊόν λογισμικού δεν έχει ενημερωθεί με τις πιο πρόσφατες ενημερώσεις για μεγάλο χρονικό διάστημα, θεωρείται δεδομένο ότι ο δημιουργός (κατά την καλύτερη γνώση του) είναι ικανοποιημένος με αυτό και δεν έχει καμία πρόθεση να απαντήσει σε αιτήματα άλλων. Η προσφορά παρουσιάζεται με τη μορφή Ανοιχτού Κώδικα (που διατίθεται σε αυτήν την ομάδα-στόχο προγραμματιστών λογισμικού). Το αντίθετο του Ανοιχτού Κώδικα είναι το Κλειστού Κώδικα. Ο "πηγαίος κώδικας" δεν δημοσιοποιείται βάσει πνευματικών δικαιωμάτων. Ο εκδότης στη συνέχεια εστιάζει σε τυχόν σφάλματα (bugs) και άλλα τεχνικά προβλήματα. Από έξω, προσπαθούν να εντοπίσουν τα προβλήματα και να τα διορθώσουν μέσω ενημερώσεων κώδικα. Ένα καλό παράδειγμα είναι αυτό του λειτουργικού συστήματος Windows. Όλα τα σφάλματα (ανεξάρτητα από το πόσο άγνωστα και πολιτικά υποκινούμενα) θα διερευνηθούν εσωτερικά και θα διερευνηθούν οι πιθανές αιτίες του προβλήματος. Σύμφωνα με ερευνητές, μια πρόσφατη έκθεση αποκάλυψε ότι το πακέτο npm που ονομάζεται "lotusbail" παραπλάνησε τους συντελεστές του. Παρεμπιπτόντως, δεν είναι απολύτως σαφές πώς τα προβλήματα είχαν γίνει τόσο διαδεδομένα. Τουλάχιστον, αυτό ισχυρίζεται η εταιρεία ασφαλείας για την κατάσταση: χιλιάδες χρήστες είχαν επηρεαστεί τους τελευταίους έξι μήνες. Η ιστορία αναφέρει επίσης ότι κατάφεραν να αναπτύξουν ένα εργαλείο WhatsApp που λειτουργούσε άψογα με το αρχικό προϊόν της μητρικής εταιρείας Meta. Ανακαλύφθηκε ότι το εργαλείο υποκλέπτει δεδομένα χρηστών λογαριασμών και τα στέλνει στον διακομιστή του προγραμματιστή. Συνιστάται να μην εμπιστεύεστε τυφλά την εργασία τρίτων. Μερικές φορές ο προγραμματιστής δεν διαθέτει πρόσθετες πληροφορίες, όπως ενημερώσεις υποστήριξης και σχετικούς συνδέσμους προς τον/τους (επίσημο/ους) ιστότοπο/ιστότοπους του. Στον κόσμο του κυβερνοεγκλήματος, συχνά μπορούν να προκύψουν σοβαρές καταστάσεις όπου οι χρήστες γίνονται άσκοπα θύματα κλοπής δεδομένων. Σε αυτές τις περιπτώσεις αναφέρονται μερικές φορές προβλήματα με τα cookie και τον έλεγχο ταυτότητας. Σε τέτοιες περιπτώσεις, μπορεί να διατεθεί μια ενημέρωση για την επιτυχή επίλυση της κατάστασης. Πηγή: thehackernews com

„Ryzyko zakłóceń podczas instalacji pakietów npm”

Społeczność programistów może napotkać problemy z instalacjami. Programiści korzystają z bibliotek zewnętrznych: w ten sposób (współdzielony) skrypt jest dodawany do projektu (frameworkowego). W tej domenie, a w szczególności w domenie GitHub, gdzie programiści gromadzą się, aby dzielić się swoimi koncepcjami, pobieranych jest wiele „fragmentów określonego typu oprogramowania”. Zapewnia to pełny przegląd oryginalnego „kodu źródłowego”, z którego mogą korzystać na mocy swojej licencji. W większości przypadków „kod źródłowy” pochodzący od autora może być objęty licencją MIT, co pozwala programiście na jego swobodną modyfikację, rozszerzanie i wykorzystywanie zarówno w celach niekomercyjnych, jak i komercyjnych. Użytkownik następnie akceptuje warunki licencji. Inni (uznani) dostawcy również mogą udzielić podobnej licencji. Jednym z wymogów jest, aby autor podał pewne informacje o swojej pracy, takie jak projekt produktu, imię i nazwisko, data utworzenia i inne szczegóły. Użytkownicy muszą być w stanie zaufać „źródłu” koncepcji. Co więcej, platforma taka jak ta oferuje możliwość wzajemnego uczenia się od siebie nawzajem, a niektórzy użytkownicy chętnie dzielą się swoimi pomysłami. Gdy produkt programowy nie był aktualizowany o najnowsze aktualizacje przez długi czas, zakłada się, że autor (według swojej najlepszej wiedzy) jest z tego zadowolony i nie zamierza odpowiadać na prośby innych. Oferta jest prezentowana w formie Open Source (udostępnionej tej grupie docelowej programistów). Przeciwieństwem Open Source jest Closed Source. „Kod źródłowy” nie jest upubliczniany z zachowaniem praw autorskich. Wydawca koncentruje się na wszelkich błędach (bugach) i innych problemach technicznych. Z zewnątrz stara się namierzyć problemy i naprawić je za pomocą poprawek. Dobrym przykładem jest system operacyjny Windows. Wszystkie błędy (niezależnie od tego, jak nieznane i motywowane politycznie) będą badane wewnętrznie, a możliwe przyczyny problemu zostaną zbadane. Według badaczy, niedawny raport ujawnił, że pakiet npm o nazwie „lotusbail” wprowadził w błąd swoich współpracowników. Nawiasem mówiąc, nie jest do końca jasne, jak problemy stały się tak powszechne. Tak przynajmniej twierdzi firma ochroniarska: w ciągu ostatnich sześciu miesięcy tysiące użytkowników padło ofiarą ataku. W artykule czytamy również, że udało im się opracować narzędzie WhatsApp, które bezproblemowo współpracowało z oryginalnym produktem firmy macierzystej Meta. Odkryto, że narzędzie przechwytywało dane użytkowników kont i przesyłało je na serwer dewelopera. Zalecono, aby nie ufać bezkrytycznie pracy osób trzecich. Czasami deweloperzy nie dysponują dodatkowymi informacjami, takimi jak aktualizacje pomocy technicznej i odpowiednie linki do swoich (oficjalnych) stron internetowych. W świecie cyberprzestępczości często zdarzają się poważne sytuacje, w których użytkownicy niepotrzebnie padają ofiarą kradzieży danych. W takich przypadkach czasami wspomina się o problemach z plikami cookie i uwierzytelnianiem. W takich przypadkach można udostępnić aktualizację, aby skutecznie rozwiązać problem. Źródło: thehackernews com

„Риск от смущения при инсталации на npm пакети“

Общността на разработчиците на софтуер може да срещне проблеми с инсталациите. Разработчиците правят това, за да използват библиотеки на трети страни: по този начин се добавя (споделен) скрипт към (рамков) проект. В рамките на този домейн, особено в домейна GitHub, където разработчиците се събират, за да споделят своите концепции, се изтеглят много „части от определен тип софтуер“. Това предоставя пълен преглед на оригиналния „изходен код“, който им е разрешено да използват съгласно лиценза си. За повечето „изходният код“, произхождащ от автора, може да бъде лицензиран съгласно лиценза MIT, което позволява на разработчика свободно да го променя, разширява и използва както за некомерсиални, така и за търговски цели. След това потребителят се съгласява с условията на лиценза. Други (признати) доставчици също могат да предоставят подобен лиценз. Едно от изискванията е авторът да предостави известна информация за своята работа, като например дизайна на продукта си, име, дата на създаване и други подробности. Хората трябва да могат да се доверяват на „източника“ на концепцията. Освен това, платформа като тази предлага възможност да се учат от идеите си един на друг и някои хора са готови да предоставят собствен принос. Когато даден софтуерен продукт не е актуализиран с най-новите актуализации от дълго време, се приема, че авторът (доколкото му е известно) е доволен от това и няма намерение да отговаря на заявки от други. Предложението се представя под формата на отворен код (достъпен за тази целева група софтуерни разработчици). Противоположното на отворения код е затвореният код. „Изходният код“ не се публикува под авторско право. След това издателят се фокусира върху евентуални грешки (бъгове) и други технически проблеми. Отвън те се опитват да открият проблемите и да ги отстранят чрез корекции. Добър пример е този на операционната система Windows. Всички грешки (без значение колко неизвестни и политически мотивирани) ще бъдат разследвани вътрешно, а възможните причини за проблема ще бъдат разследвани. Според изследователи, скорошен доклад разкри, че npm пакетът, наречен „lotusbail“, е подвел своите сътрудници. Между другото, не е напълно ясно как проблемите са станали толкова широко разпространени. Поне това твърди фирмата за сигурност за ситуацията: хиляди потребители са били засегнати през последните шест месеца. В статията се посочва също, че са успели да разработят инструмент за WhatsApp, който работи безпроблемно с оригиналния продукт на компанията майка Meta. Установено е, че инструментът е прихващал потребителски данни от акаунти и ги е изпращал до сървъра на разработчика. Препоръчително е да не се доверявате сляпо на работата на трети страни. Понякога разработчикът не предоставя допълнителна информация, като например актуализации за поддръжка и подходящи връзки към своите (официални) уебсайтове. В света на киберпрестъпността често могат да възникнат сериозни ситуации, при които потребителите ненужно стават жертви на кражба на данни. В тези случаи понякога се споменават проблеми с бисквитките и удостоверяването. В такива случаи може да бъде предоставена актуализация, която да разреши успешно ситуацията. Източник: thehackernews com

"Rizik od interferencije s instalacijama npm paketa"

Zajednica za razvoj softvera može imati problema s instalacijama. Razvojni programeri to rade kako bi koristili biblioteke trećih strana: na ovaj način se (dijeljeni) skript dodaje u (framework) projekt. Unutar ove domene, posebno GitHub domene gdje se razvojni programeri okupljaju kako bi podijelili svoje koncepte, preuzimaju se mnogi "dijelovi određene vrste softvera". To pruža potpuni pregled izvornog "izvornog koda" koji im je dopušteno koristiti pod njihovom licencom. Za većinu, "izvorni kod" koji potječe od autora može biti licenciran pod MIT licencom, što omogućuje razvojnom programeru da ga slobodno mijenja, proširuje i koristi u nekomercijalne i komercijalne svrhe. Korisnik tada pristaje na uvjete licence. Drugi (priznati) pružatelji usluga također mogu odobriti sličnu licencu. Jedan od zahtjeva je da autor pruži neke informacije o svom radu, kao što su dizajn njihovog proizvoda, naziv, datum stvaranja i drugi detalji. Ljudi moraju moći vjerovati "izvoru" koncepta. Štoviše, platforma poput ove nudi priliku za učenje iz ideja jedni drugih, a neki ljudi su spremni dati vlastiti doprinos. Kada softverski proizvod dugo nije ažuriran najnovijim ažuriranjima, pretpostavlja se da je autor (koliko mu je poznato) zadovoljan time i nema namjeru odgovarati na zahtjeve drugih. Ponuda se predstavlja u obliku otvorenog koda (dostupan ovoj ciljnoj skupini softverskih programera). Suprotnost otvorenom kodu je zatvoreni kod. "Izvorni kod" nije javno objavljen pod autorskim pravima. Izdavač se zatim fokusira na sve pogreške (bugove) i druge tehničke probleme. Izvana pokušavaju pronaći probleme i riješiti ih putem zakrpa. Dobar primjer je operativni sustav Windows. Sve pogreške (bez obzira koliko nepoznate i politički motivirane) bit će istražene interno, a istražit će se i mogući uzroci problema. Prema istraživačima, nedavno izvješće otkrilo je da je npm paket pod nazivom "lotusbail" zavarao svoje suradnike. Usput, nije sasvim jasno kako su problemi postali toliko rašireni. Barem tako sigurnosna tvrtka tvrdi o situaciji: tisuće korisnika bilo je pogođeno u posljednjih šest mjeseci. U priči se također navodi da su uspjeli razviti WhatsApp alat koji je besprijekorno radio s originalnim proizvodom matične tvrtke Meta. Otkriveno je da je alat presreo korisničke podatke računa i slao ih na poslužitelj programera. Preporučeno je da se ne vjeruje slijepo radu trećih strana. Ponekad programeru nedostaju dodatne informacije, poput ažuriranja podrške i relevantnih poveznica na njihove (službene) web stranice. U svijetu kibernetičkog kriminala često se mogu pojaviti ozbiljne situacije u kojima korisnici nepotrebno postaju žrtve krađe podataka. U tim slučajevima ponekad se spominju problemi s kolačićima i autentifikacijom. U takvim slučajevima može se objaviti ažuriranje kako bi se uspješno riješila situacija. Izvor: thehackernews com

"Rizik od interferencije s instalacijama npm paketa"

Zajednica za razvoj softvera može imati problema s instalacijama. Programeri to rade kako bi koristili biblioteke trećih strana: na ovaj način se (dijeljeni) skript dodaje u (framework) projekat. Unutar ove domene, posebno GitHub domene gdje se programeri okupljaju kako bi podijelili svoje koncepte, preuzimaju se mnogi "dijelovi određene vrste softvera". Ovo pruža potpuni pregled originalnog "izvornog koda", koji im je dozvoljeno koristiti pod njihovom licencom. Za većinu, "izvorni kod" koji potiče od autora može biti licenciran pod MIT licencom, što omogućava programeru da ga slobodno mijenja, proširuje i koristi i u nekomercijalne i u komercijalne svrhe. Korisnik tada pristaje na uslove licence. Drugi (priznati) dobavljači također mogu odobriti sličnu licencu. Jedan od zahtjeva je da autor pruži neke informacije o svom radu, kao što su dizajn njihovog proizvoda, naziv, datum kreiranja i drugi detalji. Ljudi moraju biti u mogućnosti da vjeruju "izvoru" koncepta. Štaviše, platforma poput ove nudi priliku za učenje iz ideja jedni drugih, a neki ljudi su spremni da daju svoj doprinos. Kada softverski proizvod dugo nije ažuriran najnovijim ažuriranjima, pretpostavlja se da je autor (koliko mu je poznato) zadovoljan time i nema namjeru odgovarati na zahtjeve drugih. Ponuda se predstavlja u obliku otvorenog koda (dostupan ovoj ciljnoj grupi programera softvera). Suprotnost otvorenom kodu je zatvoreni kod. "Izvorni kod" se ne objavljuje javno pod autorskim pravima. Izdavač se zatim fokusira na sve greške (bugove) i druge tehničke probleme. Izvana pokušavaju pronaći probleme i riješiti ih putem zakrpa. Dobar primjer je operativni sistem Windows. Sve greške (bez obzira koliko nepoznate i politički motivirane) bit će istražene interno, a mogući uzroci problema bit će istraženi. Prema istraživačima, nedavni izvještaj je otkrio da je npm paket pod nazivom "lotusbail" obmanuo svoje saradnike. Usput, nije sasvim jasno kako su problemi postali toliko rašireni. Barem tako sigurnosna firma tvrdi o situaciji: hiljade korisnika su pogođene u proteklih šest mjeseci. U priči se također navodi da su uspjeli razviti WhatsApp alat koji je besprijekorno radio s originalnim proizvodom matične kompanije Meta. Otkriveno je da je alat presreo korisničke podatke i slao ih na server programera. Preporučeno je da se ne vjeruje slijepo radu trećih strana. Ponekad programeru nedostaju dodatne informacije, kao što su ažuriranja podrške i relevantni linkovi do njihovih (službenih) web stranica. U svijetu cyber kriminala često se mogu pojaviti ozbiljne situacije u kojima korisnici nepotrebno postaju žrtve krađe podataka. U ovim slučajevima ponekad se spominju problemi s kolačićima i autentifikacijom. U takvim slučajevima, ažuriranje može biti dostupno kako bi se situacija uspješno riješila. Izvor: thehackernews com

„Interferencia kockázat az npm csomagok telepítésével”

A szoftverfejlesztő közösség problémákat tapasztalhat a telepítésekkel. A fejlesztők ezt harmadik féltől származó könyvtárak használatához teszik: így adnak hozzá egy (megosztott) szkriptet egy (keretrendszer) projekthez. Ezen a tartományon belül, különösen a GitHub tartományon belül, ahol a fejlesztők összegyűlnek, hogy megosszák koncepcióikat, számos „egy adott típusú szoftver darabja” töltődik le. Ez teljes áttekintést nyújt az eredeti „forráskódról”, amelyet a licencük értelmében használhatnak. A legtöbb esetben a szerzőtől származó „forráskód” az MIT licenc alatt licencelhető, amely lehetővé teszi a fejlesztő számára, hogy szabadon módosítsa, bővítse és felhasználja azt mind nem kereskedelmi, mind kereskedelmi célokra. A felhasználó ezután elfogadja a licencfeltételeket. Más (elismert) szolgáltatók is adhatnak hasonló licencet. Az egyik követelmény, hogy a szerző adjon meg néhány információt a munkájáról, például a termék tervét, nevét, a létrehozás dátumát és egyéb részleteket. Az embereknek meg kell tudniuk bízni a koncepció „forrásában”. Ezenkívül egy ilyen platform lehetőséget kínál arra, hogy tanuljanak egymás ötleteiből, és egyesek hajlandóak saját véleményt is nyilvánítani. Amikor egy szoftverterméket hosszú ideje nem frissítettek a legújabb frissítésekkel, feltételezzük, hogy a szerző (legjobb tudomása szerint) elégedett ezzel, és nem szándékozik mások kéréseire reagálni. A kínálat nyílt forráskódú (a szoftverfejlesztők célcsoportja számára hozzáférhetővé tett) formában jelenik meg. A nyílt forráskód ellentéte a zárt forráskódú. A "forráskód" nem kerül nyilvánosságra szerzői jogvédelem alatt. A kiadó ezután a hibákra (bugokra) és egyéb technikai problémákra összpontosít. Kívülről megpróbálják felkutatni a problémákat, és javításokkal kijavítani azokat. Jó példa erre a Windows operációs rendszer hibája. Minden hibát (függetlenül attól, hogy mennyire ismeretlen és politikailag motivált) belsőleg kivizsgálnak, és a probléma lehetséges okait is megvizsgálják. A kutatók szerint egy nemrégiben készült jelentésből kiderült, hogy a "lotusbail" nevű npm csomag félrevezette a közreműködőket. Egyébként nem teljesen világos, hogyan váltak a problémák ilyen széles körben elterjedtté. Legalábbis ezt állítja a biztonsági cég a helyzetről: az elmúlt hat hónapban több ezer felhasználót érintett a probléma. A cikk azt is állítja, hogy sikerült kifejleszteniük egy WhatsApp eszközt, amely zökkenőmentesen működött az anyavállalat, a Meta eredeti termékével. Felfedezték, hogy az eszköz elfogott felhasználói fiókadatokat, és elküldte azokat a fejlesztő szerverére. Azt javasolták, hogy ne bízzanak vakon a harmadik fél munkájában. Előfordul, hogy a fejlesztőnek nincsenek további információi, például támogatási frissítések és releváns linkek a (hivatalos) weboldalukra. A kiberbűnözés világában gyakran adódhatnak súlyos helyzetek, amikor a felhasználók szükségtelenül adatlopás áldozataivá válnak. Ezekben az esetekben néha süti- és hitelesítési problémákat említenek. Ilyen esetekben frissítés érhető el a helyzet sikeres megoldása érdekében. Forrás: thehackernews com

„Risc de interferență cu instalările pachetelor npm”

Comunitatea de dezvoltare software poate întâmpina probleme cu instalările. Dezvoltatorii fac acest lucru pentru a utiliza biblioteci terțe: acesta este modul în care un script (partajat) este adăugat la un proiect (framework). În cadrul acestui domeniu, în special în domeniul GitHub unde dezvoltatorii se adună pentru a-și împărtăși conceptele, se descarcă multe „părți dintr-un anumit tip de software”. Aceasta oferă o imagine de ansamblu completă a „codului sursă” original, pe care li se permite să îl utilizeze sub licența lor. Pentru majoritatea, „codul sursă” provenit de la autor poate fi licențiat sub licența MIT, permițând dezvoltatorului să îl modifice, să îl extindă și să îl utilizeze liber atât în ​​scopuri necomerciale, cât și comerciale. Utilizatorul este apoi de acord cu termenii licenței. Și alți furnizori (recunoscuți) pot acorda o licență similară. O cerință este ca autorul să furnizeze câteva informații despre munca sa, cum ar fi designul produsului său, numele, data creării și alte detalii. Oamenii trebuie să poată avea încredere în „sursa” conceptului. Mai mult, o platformă ca aceasta oferă oportunitatea de a învăța din ideile celorlalți, iar unii oameni sunt dispuși să-și ofere propria contribuție. Când un produs software nu a fost actualizat cu cele mai recente actualizări pentru o perioadă lungă de timp, se presupune că autorul (din câte știe) este mulțumit de acest lucru și nu are intenția de a răspunde solicitărilor altora. Oferta este prezentată sub formă de Open Source (accesibilă acestui grup țintă de dezvoltatori de software). Opusul Open Source este Closed Source. „Codul sursă” nu este făcut public sub drept de autor. Editorul se concentrează apoi pe orice erori (bug-uri) și alte probleme tehnice. Din exterior, încearcă să identifice problemele și să le remedieze prin patch-uri. Un bun exemplu este cel al sistemului de operare Windows. Toate erorile (indiferent cât de necunoscute și motivate politic) vor fi investigate intern, iar posibilele cauze ale problemei vor fi investigate. Potrivit cercetătorilor, un raport recent a dezvăluit că pachetul npm numit „lotusbail” și-a indus în eroare contribuitorii. De altfel, nu este complet clar cum au devenit problemele atât de răspândite. Cel puțin, asta susține firma de securitate despre situație: mii de utilizatori au fost afectați în ultimele șase luni. Articolul mai precizează că au reușit să dezvolte un instrument WhatsApp care funcționa perfect cu produsul original al companiei-mamă, Meta. S-a descoperit că instrumentul a interceptat datele contului utilizatorului și le-a trimis către serverul dezvoltatorului. S-a recomandat să nu se acorde încredere orbește lucrărilor terților. Uneori, dezvoltatorului îi lipsesc informații suplimentare, cum ar fi actualizări de asistență și link-uri relevante către site-ul(ele) web (oficiale) al acestuia. În lumea criminalității cibernetice, pot apărea adesea situații grave în care utilizatorii devin în mod inutil victime ale furtului de date. În aceste cazuri, uneori se menționează probleme legate de cookie-uri și autentificare. În astfel de cazuri, se poate pune la dispoziție o actualizare pentru a rezolva cu succes situația. Sursa: thehackernews com

„Riziko rušení při instalaci balíčků npm“

Komunita vývojářů softwaru se může setkat s problémy s instalacemi. Vývojáři to dělají, aby mohli používat knihovny třetích stran: takto se (sdílený) skript přidává do (frameworkového) projektu. V rámci této domény, zejména domény GitHub, kde se vývojáři shromažďují, aby sdíleli své koncepty, se stahuje mnoho „kusů určitého typu softwaru“. To poskytuje kompletní přehled o původním „zdrojovém kódu“, který mohou používat na základě své licence. Pro většinu z nich může být „zdrojový kód“ pocházející od autora licencován na základě licence MIT, což vývojáři umožňuje jej volně upravovat, rozšiřovat a používat pro nekomerční i komerční účely. Uživatel poté souhlasí s licenčními podmínkami. Podobnou licenci mohou udělit i další (uznávaní) poskytovatelé. Jedním z požadavků je, aby autor poskytl určité informace o své práci, jako je design produktu, název, datum vytvoření a další podrobnosti. Lidé musí být schopni důvěřovat „zdroji“ konceptu. Platforma, jako je tato, navíc nabízí možnost učit se z nápadů ostatních a někteří lidé jsou ochotni poskytnout své vlastní vstupy. Pokud softwarový produkt nebyl delší dobu aktualizován nejnovějšími aktualizacemi, předpokládá se, že autor (podle svého nejlepšího vědomí a svědomí) je s tím spokojen a nemá v úmyslu reagovat na požadavky ostatních. Nabídka je prezentována ve formě open source (zpřístupněna této cílové skupině softwarových vývojářů). Opakem open source je closed source. „Zdrojový kód“ není zveřejňován pod autorským právem. Vydavatel se poté zaměřuje na případné chyby (bugy) a další technické problémy. Zvenčí se snaží problémy vystopovat a opravit pomocí záplat. Dobrým příkladem je operační systém Windows. Všechny chyby (bez ohledu na to, jak neznámé a politicky motivované) budou interně vyšetřeny a budou vyšetřeny možné příčiny problému. Podle výzkumníků nedávná zpráva odhalila, že balíček npm s názvem „lotusbail“ uvedl své přispěvatele v omyl. Mimochodem, není zcela jasné, jak se problémy tak rozšířily. Alespoň to o situaci tvrdí bezpečnostní firma: za posledních šest měsíců byly postiženy tisíce uživatelů. V článku se také uvádí, že se jim podařilo vyvinout nástroj WhatsApp, který bezproblémově fungoval s původním produktem mateřské společnosti Meta. Bylo zjištěno, že nástroj zachycoval uživatelská data účtů a odesílal je na server vývojáře. Bylo doporučeno slepě nedůvěřovat práci třetích stran. Vývojář někdy postrádá další informace, jako jsou aktualizace podpory a relevantní odkazy na své (oficiální) webové stránky. Ve světě kyberkriminality mohou často nastat vážné situace, kdy se uživatelé zbytečně stanou oběťmi krádeže dat. V těchto případech se někdy zmiňují problémy se soubory cookie a ověřováním. V takových případech může být k dispozici aktualizace, která situaci úspěšně vyřeší. Zdroj: thehackernews com

„Riziko interferencie s inštaláciami balíkov npm“

Komunita vývojárov softvéru môže mať problémy s inštaláciami. Vývojári to robia, aby mohli používať knižnice tretích strán: takto sa (zdieľaný) skript pridáva do (frameworkového) projektu. V rámci tejto domény, najmä domény GitHub, kde sa vývojári stretávajú, aby zdieľali svoje koncepty, sa sťahuje mnoho „kusov určitého typu softvéru“. To poskytuje kompletný prehľad o pôvodnom „zdrojovom kóde“, ktorý môžu používať na základe svojej licencie. Pre väčšinu môže byť „zdrojový kód“ pochádzajúci od autora licencovaný na základe licencie MIT, čo umožňuje vývojárovi voľne ho upravovať, rozširovať a používať na nekomerčné aj komerčné účely. Používateľ potom súhlasí s licenčnými podmienkami. Podobnú licenciu môžu udeliť aj iní (uznávaní) poskytovatelia. Jednou z požiadaviek je, aby autor poskytol určité informácie o svojej práci, ako napríklad dizajn svojho produktu, názov, dátum vytvorenia a ďalšie podrobnosti. Ľudia musia byť schopní dôverovať „zdroju“ konceptu. Okrem toho platforma, ako je táto, ponúka možnosť učiť sa od nápadov ostatných a niektorí ľudia sú ochotní poskytnúť svoj vlastný vklad. Keď softvérový produkt nebol dlhší čas aktualizovaný najnovšími aktualizáciami, predpokladá sa, že autor (podľa svojho najlepšieho vedomia a svedomia) je s tým spokojný a nemá v úmysle reagovať na žiadosti iných. Ponuka je prezentovaná vo forme open source (sprístupneného tejto cieľovej skupine softvérových vývojárov). Opakom open source je uzavretý source. „Zdrojový kód“ nie je zverejňovaný pod autorským právom. Vydavateľ sa potom zameriava na akékoľvek chyby (bugy) a iné technické problémy. Zvonku sa snaží problémy vystopovať a opraviť pomocou záplat. Dobrým príkladom je operačný systém Windows. Všetky chyby (bez ohľadu na to, aké sú neznáme a politicky motivované) budú interne vyšetrené a budú prešetrené aj možné príčiny problému. Podľa výskumníkov nedávna správa odhalila, že balík npm s názvom „lotusbail“ zavádzal svojich prispievateľov. Mimochodom, nie je úplne jasné, ako sa problémy tak rozšírili. Aspoň to o situácii tvrdí bezpečnostná firma: za posledných šesť mesiacov boli postihnuté tisíce používateľov. V článku sa tiež uvádza, že sa im podarilo vyvinúť nástroj WhatsApp, ktorý bezproblémovo fungoval s pôvodným produktom materskej spoločnosti Meta. Zistilo sa, že nástroj zachytával údaje používateľov účtov a odosielal ich na server vývojára. Odporúčalo sa slepo nedôverovať práci tretích strán. Vývojár niekedy neposkytuje ďalšie informácie, ako sú aktualizácie podpory a relevantné odkazy na svoje (oficiálne) webové stránky. Vo svete kyberkriminality môžu často nastať vážne situácie, keď sa používatelia zbytočne stanú obeťami krádeže údajov. V týchto prípadoch sa niekedy spomínajú problémy so súbormi cookie a autentifikáciou. V takýchto prípadoch môže byť k dispozícii aktualizácia, ktorá situáciu úspešne vyrieši. Zdroj: thehackernews com

»Tveganje motenj pri namestitvah paketov npm«

Skupnost razvijalcev programske opreme lahko naleti na težave pri namestitvah. Razvijalci to storijo za uporabo knjižnic tretjih oseb: tako se (skupni) skript doda v (ogrodni) projekt. Znotraj te domene, zlasti domene GitHub, kjer se razvijalci zbirajo, da bi delili svoje koncepte, se prenese veliko »kosov določene vrste programske opreme«. To zagotavlja popoln pregled izvirne »izvorne kode«, ki jo lahko uporabljajo v skladu s svojo licenco. Za večino je »izvorna koda«, ki izvira od avtorja, lahko licencirana v skladu z licenco MIT, kar razvijalcu omogoča, da jo prosto spreminja, razširja in uporablja tako v nekomercialne kot komercialne namene. Uporabnik se nato strinja z licenčnimi pogoji. Podobno licenco lahko podelijo tudi drugi (priznani) ponudniki. Ena od zahtev je, da avtor zagotovi nekaj informacij o svojem delu, kot so zasnova izdelka, ime, datum nastanka in druge podrobnosti. Ljudje morajo biti sposobni zaupati »viru« koncepta. Poleg tega platforma, kot je ta, ponuja priložnost za učenje iz idej drug drugega, nekateri ljudje pa so pripravljeni prispevati svoj prispevek. Ko programski izdelek dlje časa ni bil posodobljen z najnovejšimi posodobitvami, se domneva, da je avtor (po njegovem najboljšem vedenju) s tem zadovoljen in nima namena odgovarjati na zahteve drugih. Ponudba je predstavljena v obliki odprtokodne programske opreme (dostopna tej ciljni skupini razvijalcev programske opreme). Nasprotje odprtokodne programske opreme je zaprtokodna programska oprema. "Izvorna koda" ni javno objavljena pod avtorskimi pravicami. Založnik se nato osredotoči na morebitne napake (hrošče) in druge tehnične težave. Od zunaj poskušajo izslediti težave in jih odpraviti s popravki. Dober primer je operacijski sistem Windows. Vse napake (ne glede na to, kako neznane in politično motivirane so) bodo interno preiskane, prav tako pa bodo preiskani tudi morebitni vzroki težave. Po mnenju raziskovalcev je nedavno poročilo razkrilo, da je paket npm z imenom "lotusbail" zavajal svoje sodelavce. Mimogrede, ni povsem jasno, kako so se težave tako razširile. Vsaj tako trdi varnostno podjetje o situaciji: v zadnjih šestih mesecih je bilo prizadetih na tisoče uporabnikov. V članku je tudi navedeno, da jim je uspelo razviti orodje WhatsApp, ki je brezhibno delovalo z originalnim izdelkom matičnega podjetja Meta. Ugotovljeno je bilo, da je orodje prestrezalo uporabniške podatke računov in jih pošiljalo na strežnik razvijalca. Priporočljivo je bilo, da se ne zaupa slepo delu tretjih oseb. Včasih razvijalec nima dodatnih informacij, kot so posodobitve podpore in ustrezne povezave do svojih (uradnih) spletnih mest. V svetu kibernetske kriminalitete se pogosto lahko pojavijo resne situacije, ko uporabniki nepotrebno postanejo žrtve kraje podatkov. V teh primerih se včasih omenjajo težave s piškotki in preverjanjem pristnosti. V takih primerih je lahko na voljo posodobitev, ki uspešno reši situacijo. Vir: thehackernews com

«NPM փաթեթների տեղադրման հետ կապված միջամտության ռիսկ»

Ծրագրային ապահովման մշակման համայնքը կարող է խնդիրներ ունենալ տեղադրման հետ կապված: Մշակողները դա անում են երրորդ կողմի գրադարաններ օգտագործելու համար. այսպես է (համօգտագործվող) սկրիպտը ավելացվում (շրջանակային) նախագծին: Այս տիրույթում, մասնավորապես GitHub տիրույթում, որտեղ մշակողները հավաքվում են իրենց գաղափարները կիսելու համար, ներբեռնվում են «ծրագրային ապահովման որոշակի տեսակի մասեր»: Սա ապահովում է բնօրինակ «աղբյուրի կոդի» ամբողջական ակնարկ, որը նրանց թույլատրվում է օգտագործել իրենց լիցենզիայի համաձայն: Հեղինակի կողմից ծագող «աղբյուրի կոդը» կարող է լիցենզավորված լինել MIT լիցենզիայի համաձայն, ինչը թույլ է տալիս մշակողին ազատորեն փոփոխել, ընդլայնել և օգտագործել այն ինչպես ոչ առևտրային, այնպես էլ առևտրային նպատակներով: Այնուհետև օգտատերը համաձայնվում է լիցենզիայի պայմաններին: Այլ (ճանաչված) մատակարարները նույնպես կարող են տրամադրել նմանատիպ լիցենզիա: Մեկ պահանջն այն է, որ հեղինակը տրամադրի որոշակի տեղեկություններ իր աշխատանքի մասին, ինչպիսիք են իրենց արտադրանքի դիզայնը, անվանումը, ստեղծման ամսաթիվը և այլ մանրամասներ: Մարդիկ պետք է կարողանան վստահել հայեցակարգի «աղբյուրին»: Ավելին, նման հարթակը հնարավորություն է տալիս սովորել միմյանց գաղափարներից, և որոշ մարդիկ պատրաստ են տրամադրել իրենց սեփական ներդրումը: Երբ ծրագրային ապահովումը երկար ժամանակ չի թարմացվել վերջին թարմացումներով, ենթադրվում է, որ հեղինակը (իրենց լավագույն գիտելիքների չափով) գոհ է դրանից և մտադրություն չունի արձագանքել ուրիշների հարցումներին: Առաջարկը ներկայացված է բաց կոդով (հասանելի է ծրագրային ապահովման մշակողների այս թիրախային խմբի համար): Բաց կոդի հակառակը փակ կոդն է: «Սկզբնական կոդը» հեղինակային իրավունքի ներքո հրապարակային չի դառնում: Այնուհետև հրատարակիչը կենտրոնանում է ցանկացած սխալի (bug) և այլ տեխնիկական խնդիրների վրա: Արտաքինից նրանք փորձում են գտնել խնդիրները և շտկել դրանք թարմացումների միջոցով: Լավ օրինակ է Windows օպերացիոն համակարգի սխալը: Բոլոր սխալները (անկախ նրանից, թե որքան անհայտ և քաղաքական դրդապատճառներ ունեն) կհետաքննվեն ներքին կարգով, և կուսումնասիրվեն խնդրի հնարավոր պատճառները: Հետազոտողների կարծիքով, վերջերս հրապարակված զեկույցը ցույց է տվել, որ «lotusbail» անվամբ npm փաթեթը մոլորեցրել է իր մասնակիցներին: Ի դեպ, լիովին պարզ չէ, թե ինչպես են խնդիրները այդքան լայն տարածում գտել: Ամեն դեպքում, անվտանգության ընկերությունը դա է պնդում իրավիճակի մասին. վերջին վեց ամիսների ընթացքում հազարավոր օգտատերեր են տուժել: Հոդվածում նաև նշվում է, որ նրանց հաջողվել է մշակել WhatsApp գործիք, որը անխափան աշխատում էր Meta մայր ընկերության բնօրինակ արտադրանքի հետ։ Պարզվել է, որ գործիքը որսացել է հաշվի օգտատիրոջ տվյալները և ուղարկել դրանք մշակողի սերվերին։ Խորհուրդ է տրվել կուրորեն չվստահել երրորդ կողմի աշխատանքին։ Երբեմն մշակողը չունի լրացուցիչ տեղեկատվություն, ինչպիսիք են աջակցության թարմացումները և իրենց (պաշտոնական) կայքերի(ների) համապատասխան հղումները։ Կիբերհանցագործության աշխարհում հաճախ կարող են առաջանալ լուրջ իրավիճակներ, երբ օգտատերերը անհարկի դառնում են տվյալների գողության զոհ։ Այս դեպքերում երբեմն նշվում են թխուկների և նույնականացման խնդիրներ։ Նման դեպքերում կարող է հասանելի լինել թարմացում՝ իրավիճակը հաջողությամբ լուծելու համար։ Աղբյուր՝ thehackernews com

„Truflunarhætta við uppsetningar á npm pakka“

Hugbúnaðarþróunarsamfélagið getur lent í vandræðum með uppsetningar. Forritarar gera þetta til að nota bókasöfn þriðja aðila: þannig er (sameiginlegt) forskrift bætt við (rammaverk) verkefni. Innan þessa sviðs, sérstaklega GitHub sviðsins þar sem forritarar safnast saman til að deila hugmyndum sínum, eru margir „hlutar af tiltekinni tegund hugbúnaðar“ sóttir niður. Þetta veitir heildaryfirsýn yfir upprunalega „frumkóðann“ sem þeim er heimilt að nota samkvæmt leyfi sínu. Fyrir flesta getur „frumkóði“ sem kemur frá höfundinum verið leyfisbundinn samkvæmt MIT leyfinu, sem gerir forritaranum kleift að breyta, útvíkka og nota hann frjálslega bæði í viðskiptalegum og óviðskiptalegum tilgangi. Notandinn samþykkir síðan skilmála leyfisins. Aðrir (viðurkenndir) veitendur geta einnig veitt svipað leyfi. Ein krafa er að höfundurinn veiti upplýsingar um verk sitt, svo sem hönnun vöru sinnar, nafn, sköpunardag og aðrar upplýsingar. Fólk verður að geta treyst „uppsprettu“ hugmyndarinnar. Ennfremur býður vettvangur eins og þessi upp á tækifæri til að læra af hugmyndum hvers annars og sumir eru tilbúnir að koma með sitt eigið framlag. Þegar hugbúnaðarvara hefur ekki verið uppfærð með nýjustu uppfærslunum í langan tíma er gert ráð fyrir að höfundurinn (að því er hann best veit) sé ánægður með það og hafi ekki í hyggju að svara beiðnum frá öðrum. Tilboðið er kynnt í formi opins hugbúnaðar (aðgengilegt þessum markhópi hugbúnaðarframleiðenda). Andstæða opins hugbúnaðar er lokaður hugbúnaður. „Frumkóðinn“ er ekki gerður opinber undir höfundarrétti. Útgefandinn einbeitir sér síðan að öllum villum (bugs) og öðrum tæknilegum vandamálum. Að utan reyna þeir að rekja vandamálin og laga þau með lagfæringum. Gott dæmi er Windows stýrikerfið. Allar villur (sama hversu óþekktar og pólitískt knúnar) verða rannsakaðar innbyrðis og mögulegar orsakir vandans verða rannsakaðar. Samkvæmt vísindamönnum leiddi nýleg skýrsla í ljós að npm pakkinn sem kallast „lotusbail“ blekkti þátttakendur sína. Tilviljun er ekki alveg ljóst hvernig vandamálin urðu svona útbreidd. Að minnsta kosti er það það sem öryggisfyrirtækið fullyrðir um ástandið: þúsundir notenda höfðu orðið fyrir áhrifum síðustu sex mánuði. Í fréttinni kemur einnig fram að þeim hafi tekist að þróa WhatsApp tól sem virkaði óaðfinnanlega með upprunalegu vörunni frá móðurfyrirtækinu Meta. Í ljós kom að tólið hafði hlerað notendagögn reikningsins og sent þau á netþjón forritarans. Mælt var með að treysta ekki verkum þriðja aðila í blindni. Stundum skortir forritarann ​​viðbótarupplýsingar, svo sem uppfærslur á stuðningi og viðeigandi tengla á (opinberar) vefsíður sínar. Í heimi netglæpa geta oft komið upp alvarlegar aðstæður þar sem notendur verða að óþörfu fórnarlömb gagnaþjófnaðar. Vandamál með vafrakökur og auðkenningu eru stundum nefnd í slíkum tilfellum. Í slíkum tilfellum er hægt að gera uppfærslu aðgengilega til að leysa úr vandanum. Heimild: thehackernews com

"Störningsrisk med npm-paketinstallationer"

Programvaruutvecklingscommunityn kan uppleva problem med installationer. Utvecklare gör detta för att använda tredjepartsbibliotek: det är så ett (delat) skript läggs till i ett (ramverks-)projekt. Inom denna domän, särskilt GitHub-domänen där utvecklare samlas för att dela sina koncept, laddas många "delar av en viss typ av programvara" ner. Detta ger en fullständig översikt över den ursprungliga "källkoden", som de har tillstånd att använda under sin licens. För de flesta kan "källkod" som kommer från författaren licensieras under MIT-licensen, vilket gör det möjligt för utvecklaren att fritt modifiera, utöka och använda den för både icke-kommersiella och kommersiella ändamål. Användaren godkänner sedan licensvillkoren. Andra (erkända) leverantörer kan också bevilja en liknande licens. Ett krav är att författaren tillhandahåller viss information om sitt arbete, såsom designen av sin produkt, namn, skapandedatum och andra detaljer. Människor måste kunna lita på "källan" till konceptet. Dessutom erbjuder en plattform som denna möjligheten att lära av varandras idéer, och vissa människor är villiga att ge sina egna synpunkter. När en mjukvaruprodukt inte har uppdaterats med de senaste uppdateringarna under en längre tid antas det att författaren (såvitt de vet) är nöjd med detta och inte har för avsikt att svara på förfrågningar från andra. Erbjudandet presenteras i form av öppen källkod (tillgängligt för denna målgrupp av mjukvaruutvecklare). Motsatsen till öppen källkod är sluten källkod. "Källkoden" är inte offentlig under upphovsrätt. Utgivaren fokuserar sedan på eventuella fel (buggar) och andra tekniska problem. Utifrån försöker de spåra problemen och åtgärda dem genom patchar. Ett bra exempel är Windows operativsystem. Alla fel (oavsett hur okända och politiskt motiverade de är) kommer att undersökas internt, och de möjliga orsakerna till problemet kommer att undersökas. Enligt forskare avslöjade en färsk rapport att npm-paketet som heter "lotusbail" vilseledde sina bidragsgivare. För övrigt är det inte helt klart hur problemen kunde bli så utbredda. Åtminstone är det vad säkerhetsföretaget hävdar om situationen: tusentals användare har drabbats under de senaste sex månaderna. I artikeln står det också att de hade lyckats utveckla ett WhatsApp-verktyg som fungerade sömlöst med originalprodukten från moderbolaget Meta. Det upptäcktes att verktyget snappade upp användardata från kontot och skickade den till utvecklarens server. Det rekommenderades att inte blint lita på tredjepartsarbete. Ibland saknar utvecklaren ytterligare information, såsom supportuppdateringar och relevanta länkar till sin (officiella) webbplats(er). I cyberbrottslighetens värld kan allvarliga situationer ofta uppstå där användare i onödan blir offer för datastöld. Cookie- och autentiseringsproblem nämns ibland i dessa fall. I sådana fall kan en uppdatering göras tillgänglig för att framgångsrikt lösa situationen. Källa: thehackernews com

"Interferensrisiko med npm-pakkeinstallasjoner"

Programvareutviklingsmiljøet kan oppleve problemer med installasjoner. Utviklere gjør dette for å bruke tredjepartsbiblioteker: dette er hvordan et (delt) skript legges til et (rammeverks)prosjekt. Innenfor dette domenet, spesielt GitHub-domenet der utviklere samles for å dele konseptene sine, lastes mange "deler av en bestemt type programvare" ned. Dette gir en fullstendig oversikt over den originale "kildekoden", som de har tillatelse til å bruke under lisensen sin. For de fleste kan "kildekode" som stammer fra forfatteren være lisensiert under MIT-lisensen, slik at utvikleren fritt kan endre, utvide og bruke den til både ikke-kommersielle og kommersielle formål. Brukeren godtar deretter lisensvilkårene. Andre (anerkjente) leverandører kan også gi en lignende lisens. Et krav er at forfatteren gir litt informasjon om arbeidet sitt, for eksempel designet på produktet, navn, opprettelsesdato og andre detaljer. Folk må kunne stole på "kilden" til konseptet. Dessuten tilbyr en plattform som denne muligheten til å lære av hverandres ideer, og noen er villige til å gi sine egne innspill. Når et programvareprodukt ikke har blitt oppdatert med de nyeste oppdateringene på lenge, antas det at forfatteren (så vidt de vet) er fornøyd med dette og ikke har noen intensjon om å svare på forespørsler fra andre. Tilbudet presenteres i form av åpen kildekode (gjort tilgjengelig for denne målgruppen av programvareutviklere). Det motsatte av åpen kildekode er lukket kildekode. "Kildekoden" er ikke offentliggjort under opphavsrett. Utgiveren fokuserer deretter på eventuelle feil (bugs) og andre tekniske problemer. Utenfra prøver de å spore opp problemene og fikse dem gjennom oppdateringer. Et godt eksempel er Windows-operativsystemet. Alle feil (uansett hvor ukjente og politisk motiverte de er) vil bli undersøkt internt, og de mulige årsakene til problemet vil bli undersøkt. Ifølge forskere avslørte en fersk rapport at npm-pakken kalt "lotusbail" villedet bidragsyterne sine. Forresten er det ikke helt klart hvordan problemene hadde blitt så utbredt. I hvert fall er det det sikkerhetsfirmaet hevder om situasjonen: tusenvis av brukere har blitt rammet de siste seks månedene. Historien forteller også at de hadde klart å utvikle et WhatsApp-verktøy som fungerte sømløst med det originale produktet fra morselskapet Meta. Det ble oppdaget at verktøyet fanget opp brukerdata fra kontoen og sendte det til utviklerens server. Det ble anbefalt å ikke blindt stole på tredjepartsarbeid. Noen ganger mangler utvikleren tilleggsinformasjon, for eksempel støtteoppdateringer og relevante lenker til sine (offisielle) nettsteder. I nettkriminalitetens verden kan det ofte oppstå alvorlige situasjoner der brukere unødvendig blir ofre for datatyveri. Problemer med informasjonskapsler og autentisering nevnes noen ganger i disse tilfellene. I slike tilfeller kan en oppdatering gjøres tilgjengelig for å løse situasjonen. Kilde: thehackernews com

"Interferensrisiko med npm-pakkeinstallationer"

Softwareudviklingsfællesskabet kan opleve problemer med installationer. Udviklere gør dette for at bruge tredjepartsbiblioteker: sådan tilføjes et (delt) script til et (framework)projekt. Inden for dette domæne, især GitHub-domænet, hvor udviklere samles for at dele deres koncepter, downloades mange "stykker af en bestemt type software". Dette giver et komplet overblik over den originale "kildekode", som de har tilladelse til at bruge under deres licens. For de fleste kan "kildekode", der stammer fra forfatteren, licenseres under MIT-licensen, hvilket giver udvikleren mulighed for frit at ændre, udvide og bruge den til både ikke-kommercielle og kommercielle formål. Brugeren accepterer derefter licensbetingelserne. Andre (anerkendte) udbydere kan også give en lignende licens. Et krav er, at forfatteren giver nogle oplysninger om sit arbejde, såsom designet af deres produkt, navn, oprettelsesdato og andre detaljer. Folk skal kunne stole på "kilden" til konceptet. Desuden giver en platform som denne mulighed for at lære af hinandens ideer, og nogle mennesker er villige til at give deres eget input. Når et softwareprodukt ikke er blevet opdateret med de seneste opdateringer i lang tid, antages det, at forfatteren (så vidt de ved) er tilfreds med dette og ikke har til hensigt at svare på anmodninger fra andre. Tilbuddet præsenteres i form af Open Source (tilgængelig for denne målgruppe af softwareudviklere). Det modsatte af Open Source er Closed Source. "Kildekoden" er ikke offentliggjort under ophavsret. Udgiveren fokuserer derefter på eventuelle fejl (bugs) og andre tekniske problemer. Udefra forsøger de at opspore problemerne og løse dem gennem programrettelser. Et godt eksempel er Windows-operativsystemet. Alle fejl (uanset hvor ukendte og politisk motiverede de er) vil blive undersøgt internt, og de mulige årsager til problemet vil blive undersøgt. Ifølge forskere afslørede en nylig rapport, at npm-pakken kaldet "lotusbail" vildledte sine bidragydere. Det er i øvrigt ikke helt klart, hvordan problemerne var blevet så udbredte. Det er i hvert fald, hvad sikkerhedsfirmaet hævder om situationen: tusindvis af brugere var blevet påvirket i løbet af de sidste seks måneder. Historien angiver også, at de havde formået at udvikle et WhatsApp-værktøj, der fungerede problemfrit med det originale produkt fra moderselskabet Meta. Det blev opdaget, at værktøjet opsnappede brugerdata fra kontoen og sendte det til udviklerens server. Det blev anbefalet ikke at stole blindt på tredjepartsarbejde. Nogle gange mangler udvikleren yderligere oplysninger, såsom supportopdateringer og relevante links til deres (officielle) hjemmeside(r). I cyberkriminalitetens verden kan der ofte opstå alvorlige situationer, hvor brugere unødvendigt bliver ofre for datatyveri. Cookie- og godkendelsesproblemer nævnes undertiden i disse tilfælde. I sådanne tilfælde kan en opdatering stilles til rådighed for at løse situationen. Kilde: thehackernews com

"Häiriöriski npm-pakettien asennuksissa"

Ohjelmistokehitysyhteisöllä voi olla ongelmia asennuksissa. Kehittäjät tekevät tämän käyttääkseen kolmannen osapuolen kirjastoja: näin (jaettu) skripti lisätään (kehys)projektiin. Tämän toimialueen sisällä, erityisesti GitHub-toimialueella, jossa kehittäjät kokoontuvat jakamaan konseptejaan, ladataan useita "tietyn tyyppisen ohjelmiston osia". Tämä tarjoaa täydellisen yleiskuvan alkuperäisestä "lähdekoodista", jota heillä on lupa käyttää lisenssinsä nojalla. Useimmissa tapauksissa tekijän oma "lähdekoodi" voidaan lisensoida MIT-lisenssillä, jolloin kehittäjä voi vapaasti muokata, laajentaa ja käyttää sitä sekä ei-kaupallisiin että kaupallisiin tarkoituksiin. Käyttäjä hyväksyy sitten lisenssiehdot. Myös muut (tunnustetut) tarjoajat voivat myöntää samanlaisen lisenssin. Yksi vaatimus on, että tekijä antaa joitakin tietoja työstään, kuten tuotteensa suunnittelun, nimen, luomispäivämäärän ja muita yksityiskohtia. Ihmisten on voitava luottaa konseptin "lähteeseen". Lisäksi tällainen alusta tarjoaa mahdollisuuden oppia toistensa ideoista, ja jotkut ihmiset ovat valmiita antamaan oman panoksensa. Kun ohjelmistotuotetta ei ole päivitetty uusimmilla päivityksillä pitkään aikaan, oletetaan, että tekijä (parhaan tietämyksensä mukaan) on tyytyväinen tähän eikä aio vastata muiden pyyntöihin. Tarjonta esitetään avoimen lähdekoodin muodossa (saatavilla tälle ohjelmistokehittäjien kohderyhmälle). Avoimen lähdekoodin vastakohta on suljettu lähdekoodi. "Lähdekoodia" ei julkaista tekijänoikeuksin. Julkaisija keskittyy sitten mahdollisiin virheisiin (bugeihin) ja muihin teknisiin ongelmiin. Ulkopuolelta he yrittävät jäljittää ongelmat ja korjata ne korjauspäivitysten avulla. Hyvä esimerkki on Windows-käyttöjärjestelmä. Kaikki virheet (riippumatta siitä, kuinka tuntemattomia ja poliittisesti motivoituneita ne ovat) tutkitaan sisäisesti, ja ongelman mahdolliset syyt selvitetään. Tutkijoiden mukaan äskettäin julkaistu raportti paljasti, että npm-paketti nimeltä "lotusbail" johti kehittäjiään harhaan. Muuten, ei ole täysin selvää, miten ongelmista oli tullut niin laajalle levinneitä. Ainakin niin tietoturvayritys väittää tilanteesta: tuhannet käyttäjät olivat kärsineet viimeisten kuuden kuukauden aikana. Jutussa todetaan myös, että he olivat onnistuneet kehittämään WhatsApp-työkalun, joka toimi saumattomasti emoyhtiö Metan alkuperäisen tuotteen kanssa. Työkalun havaittiin sieppaavan käyttäjätietoja ja lähettäneen ne kehittäjän palvelimelle. Kolmannen osapuolen työhön ei suositella sokeasti luottamista. Joskus kehittäjältä puuttuu lisätietoja, kuten tukipäivityksiä ja asiaankuuluvia linkkejä (virallisille) verkkosivustoilleen. Kyberrikollisuuden maailmassa voi usein syntyä vakavia tilanteita, joissa käyttäjät joutuvat tarpeettomasti tietovarkauksien uhreiksi. Näissä tapauksissa mainitaan joskus eväste- ja todennusongelmia. Tällaisissa tapauksissa tilanne voidaan ratkaista onnistuneesti päivityksen avulla. Lähde: thehackernews com

Ireland advocates for ban on anonymous

Social Media

1/1/202659 min read

Ireland advocates for ban on anonymous social media accounts

Ireland will attempt to implement a potential ban on the social media landscape in the second half of 2026: the hope is that this will establish a minimum age limit for identification requirements. The focus will be on users who believe they are logging in anonymously or have already created an "anonymous account." The government reportedly wasn't always convinced that a minor was complying by using a VPN service, for example. With this security product, users are often able to circumvent the rules. Unfortunately, some users still managed to gain access where they were not supposed to. A similar approach should be applied to things like purchasing tobacco and alcohol in stores, where identification is required at the checkout. Ireland wants to implement stricter measures to distinguish these "circumvented activities." In practice, this sometimes works out differently. In the US, the EFF (American Civil Rights Movement) had a distinctly different opinion on this matter: however, a comparison was impossible because in the physical world, such verification takes place entirely differently with an identification requirement. A person only needs to present their document once. Upon approval, the other person knows their purchase has been accepted. Moreover, the presentation always takes place in a lawful, smooth, and secure manner. Online, however, one must meet the digital age criteria: at the request of the provider, the visitor may also have to take a selfie in addition to uploading their document(s). If this isn't really necessary, another step will follow to determine someone's acceptance. In Europe (where EU citizens will undoubtedly be confronted with these new measures), we see the internet shifting into a domain that will be monitored by gatekeepers within the government system. No company, no matter how large, can escape this and be reminded of the guidelines, as was the case with the introduction of GDPR. Because of compliance with the guidelines, this will undoubtedly put even more pressure on businesses. This is done to avoid fines. Often, the warnings are enough to remain more vigilant in the future (which in practice can be quite challenging). As more and more incidents have occurred in recent years and companies have acquired good security products, they continue to strive for some form of enforcement from their offices. Sometimes, due to a lack of security measures or technical incompetence, people don't want to report damage to the privacy watchdog, but actually have to do so to comply with the regulations. As a precaution, they then take the time to provide additional information to their staff (which naturally improves the quality of service). Ireland appears to be going a step further than the rather extreme approach of, among others, Australia and the United Kingdom. The problem with this strict measure is that the average user thinks it only applies to minors, but in reality, they themselves have to undergo this procedure as an adult when required to identify themselves. After all, how else could a visitor be granted access to a website? It remains to be seen how the new product, being developed by the European Commission in the EU, will work and whether or not it will deter citizens. Currently, a user can visit certain websites (e.g., adult-only content) by clicking a simple "Agree" button. The provider knows from experience that these required steps have worked flawlessly for a long time. In a few cases (as evidenced by situations involving frequently visited marketplaces), they even managed to ban visitors from their domain who might have violated their policies. In the near future, this situation could influence consumer behavior. Some of them will now be more cautious about providing personal information. Those who already maintain their network of contacts on social media might still consider switching to other alternatives. In the IT industry, in addition to that of service providers at tech companies, the (expected) restrictions imposed on businesses will soon be unavoidable. Simply showing proof of identity online is more complex than previously thought. Through a platform, users must take several steps until all data has been received and processed. The only solution a user can offer is to stop the process midway through. Processing is complete when it reaches the end of the session (similar to a credit card application via the app). See also "Internet users are partly moving to illegal channels." Source: Extra ie

“Ierland pleit voor invoering verbod anonieme accounts sociale media”

Ierland zal trachten in de tweede helft van 2026 een mogelijk verbod in te voeren op het ‘landschap’ van sociale media: daarmee hoopt men dat er een minimale leeftijdsgrens wordt getrokken bij een identificatieplicht. Nadruk wordt gelegd op gebruikers die denken anoniem zich aan te melden of al reeds een ‘anoniem account’ te hebben aangemaakt. De overheid zou niet altijd ervan overtuigd zijn geweest dat een minderjarige zich hieraan hield door bijv. een VPN-dienst te gebruiken. Met dit beveiligingsproduct weet men in veel gevallen de regels te omzeilen. Een deel kwam, spijtig genoeg, toch wel binnen waar het eigenlijk niet mocht. - - - Zoals het kopen van tabak en alcohol in de winkel waarbij men zich bij de kassa dient te legitimeren, moest een soortgelijke aanpak gaan gelden. Ierland wilt strengere maatregelen nemen om deze “omzeilde dingen” van elkaar te onderscheiden. Dat pakt in de praktijk weleens anders uit. In de VS had de Amerikaanse burgerrechtenbeweging EFF een duidelijk andere mening hierover: een vergelijking kon men echter niet maken omdat in de fysieke wereld een dergelijke controle geheel anders plaatsvindt bij een identificatieplicht. Men hoeft alleen maar eenmalig zijn document te tonen. Bij een goedkeuring weet de ander dat zijn aankoop is geaccepteerd. Overigens gebeurt het tonen altijd op een rechtmatige vlotte en veilige manier. Bij het internet moet men juist aan de digitale leeftijdscriteria voldoen: op verzoek van de aanbieder zal de bezoeker naast het uploaden van zijn document(en) wellicht ook nog een Selfie moeten maken. Is dit niet echt aan de orde, dan volgt wel een andere stap voor het vaststellen van iemands acceptatie. In Europa ziet men (waar EU-burgers ongetwijfeld met deze nieuwe maatregelen worden geconfronteerd), het internet naar een domein verschuiven dat bewaakt zal worden door Gatekeepers binnen het overheidssysteem. Niet een bedrijf, hoe groot ook in omvang, kan hieronder uit en wordt gewezen op de richtlijnen zoals dit het geval is bij de introductie van GDPR. Vanwege het handelen volgens de richtlijnen zal dit beslist nog meer druk op het bedrijfsleven gaan geven. Dit doet men om geen boetes te krijgen. Veelal zijn de waarschuwingen al voldoende om in het vervolg alerter te blijven (wat in de praktijk soms niet meevalt). - - - Aangezien steeds meer incidenten zich de laatste jaren hebben afgespeeld en bedrijven goede beveiligingsproducten in huis haalden, blijven zij voortdurend streven naar een bepaald soort handhaving vanuit hun kantoor. Soms wilt men niet (bij een gebrek aan veiligheidsmaatregelen of technische onkunde) een schade rapporteren bij de privacytoezichthouder, maar moet dit eigenlijk doen om de regels na te leven. Uit voorzorg nemen ze dan de moeite om het personeel nogeens extra hierover te informeren (wat de kwaliteit van een dienst natuurlijk bevordert). - - - Ierland lijkt daarmee een stap verder te gaan dan de vrij extreme aanpak bij onder andere Australië en Het Verenigd Koninkrijk. Het probleem van de stricte maatregel is dat de gemiddelde gebruiker denkt dat dit alleen voor de minderjarige bezoeker geldt, maar in werkelijkheid zelf deze procedure bij de identificatieplicht moet ondergaan als volwassene. Want hoe kan de bezoeker anders toegang tot een website worden verleend? Wat moet blijken is hoe het nieuwe product, dat door de Europese Commissie in de EU wordt ontwikkeld, precies gaat werken of een burger daardoor wel of niet wordt afgeschrikt. Nu nog kan een gebruiker bepaalde websites (bijv. content uitsluitend voor volwassenen) bezoeken door op een eenvoudige “Akkoord” knop te klikken. De aanbieder weet uit ervaring dat deze vereiste stappen al langere tijd probleemloos hebben gewerkt. In een enkel geval wist men zelfs (wat bleek uit situaties van veel bezochte marktplaatsen) bezoekers, die mogelijk in strijd waren met hun beleid, van zijn domein te weren. In de nabije komst kan dit beeld het gedrag van consumenten gaan beinvloeden. Een deel van hen zal voortaan voorzichtiger omgaan met het verstrekken van persoonlijke informatie. Wie bij sociale media al zijn netwerk contacten onderhoudt, kan nu nog overwegen over te schakelen naar andere alternatieven. Op het gebied van de IT-industrie naast die van de dienstverlening bij Tech-bedrijven, zijn binnenkort de (verwachte) opgelegde beperkingen in het bedrijfsleven onvermijdelijk. - - - Het tonen van alleen het identiteitsbewijs zit bij het internet complexer in elkaar dan men dacht. Via een platform moet deze namelijk enkele stappen nemen totdat alle gegevens zijn ontvangen en verwerkt. De enige oplossing die een gebruiker kan doen, is halverwege de procedure stop te zetten. Een verwerking vindt compleet plaats wanneer dit tot het einde van de sessie is voltooid (vergelijkbaar met een Credit Card aanvraag via de App). Zie ook bij “Internetters verplaatsen zich deels naar het illegale circuit”. Bron: Extra ie

Irland setzt sich für ein Verbot anonymer Social-Media-Konten ein.

Irland plant, in der zweiten Jahreshälfte 2026 ein mögliches Verbot von Social Media durchzusetzen. Ziel ist es, eine Altersgrenze für die Ausweispflicht festzulegen. Im Fokus stehen Nutzer, die glauben, anonym zu surfen oder bereits ein „anonymes Konto“ erstellt haben. Die Regierung war Berichten zufolge nicht immer davon überzeugt, dass Minderjährige die Regeln einhalten, beispielsweise durch die Nutzung eines VPN-Dienstes. Mit diesem Sicherheitsprodukt können Nutzer die Bestimmungen oft umgehen. Leider gelang es einigen Nutzern dennoch, sich Zugang zu verschaffen, der ihnen nicht zustand. Ein ähnlicher Ansatz sollte beim Kauf von Tabakwaren und Alkohol im Einzelhandel angewendet werden, wo an der Kasse ein Ausweis verlangt wird. Irland möchte strengere Maßnahmen ergreifen, um diese „umgangenen Aktivitäten“ zu erkennen. In der Praxis sieht die Umsetzung jedoch manchmal anders aus. In den USA vertrat die EFF (American Civil Rights Movement) eine deutlich andere Meinung zu diesem Thema. Ein Vergleich war jedoch nicht möglich, da die Überprüfung in der realen Welt mit einem Ausweisdokument völlig anders abläuft. Eine Person muss ihr Dokument nur einmal vorlegen. Nach der Genehmigung weiß der Käufer, dass sein Kauf bestätigt wurde. Die Präsentation erfolgt stets rechtmäßig, reibungslos und sicher. Online müssen jedoch die Anforderungen des digitalen Zeitalters erfüllt werden: Auf Verlangen des Anbieters muss der Besucher möglicherweise zusätzlich zum Hochladen seiner Dokumente auch ein Selfie aufnehmen. Ist dies nicht unbedingt notwendig, folgt ein weiterer Schritt zur Bestätigung. In Europa (wo EU-Bürger zweifellos mit diesen neuen Maßnahmen konfrontiert werden) wandelt sich das Internet zu einem Bereich, der von staatlichen Kontrollinstanzen überwacht wird. Kein Unternehmen, egal wie groß, kann sich dem entziehen und wird – wie schon bei der Einführung der DSGVO – an die Richtlinien erinnert. Die Einhaltung der Richtlinien wird den Druck auf Unternehmen zweifellos weiter erhöhen. Dies geschieht, um Bußgelder zu vermeiden. Oft genügen Warnungen, um künftig wachsamer zu sein (was in der Praxis eine echte Herausforderung sein kann). Da es in den letzten Jahren immer mehr Vorfälle gab und Unternehmen gute Sicherheitsprodukte angeschafft haben, streben sie weiterhin nach einer gewissen Durchsetzung der Richtlinien. Manchmal melden Nutzer aufgrund mangelnder Sicherheitsvorkehrungen oder technischer Inkompetenz Datenschutzverletzungen nicht den Datenschutzbehörden, obwohl sie dazu gesetzlich verpflichtet sind. Vorsichtshalber geben sie ihren Mitarbeitern dann zusätzliche Informationen (was die Servicequalität natürlich verbessert). Irland scheint hier einen Schritt weiter zu gehen als beispielsweise Australien und Großbritannien mit ihrem eher extremen Ansatz. Das Problem dieser strengen Maßnahme ist, dass der Durchschnittsnutzer sie fälschlicherweise nur für Minderjährige hält. Tatsächlich müssen aber auch Erwachsene dieses Verfahren durchlaufen, wenn sie sich ausweisen müssen. Wie sonst sollte einem Besucher der Zugang zu einer Website gewährt werden? Es bleibt abzuwarten, wie das neue Produkt der Europäischen Kommission in der EU funktioniert und ob es Bürger abschreckt. Derzeit können Nutzer bestimmte Websites (z. B. mit Inhalten für Erwachsene) durch Klicken auf einen einfachen „Zustimmen“-Button besuchen. Der Anbieter weiß aus Erfahrung, dass diese erforderlichen Schritte seit Langem einwandfrei funktionieren. In einigen Fällen (wie etwa bei häufig besuchten Marktplätzen) gelang es ihnen sogar, Besucher von ihrer Domain zu sperren, die möglicherweise gegen ihre Richtlinien verstoßen hatten. Diese Situation könnte in naher Zukunft das Konsumverhalten beeinflussen. Manche werden künftig vorsichtiger mit der Preisgabe persönlicher Daten umgehen. Wer sein Kontaktnetzwerk bereits in sozialen Medien pflegt, könnte weiterhin Alternativen in Betracht ziehen. In der IT-Branche, insbesondere bei Dienstleistern von Technologieunternehmen, werden die (erwarteten) Einschränkungen für Unternehmen bald unumgänglich sein. Der Online-Identitätsnachweis ist komplexer als bisher angenommen. Über eine Plattform müssen Nutzer mehrere Schritte durchführen, bis alle Daten empfangen und verarbeitet sind. Die einzige Lösung, die ein Nutzer anbieten kann, ist, den Vorgang vorzeitig abzubrechen. Die Verarbeitung ist abgeschlossen, sobald die Sitzung beendet ist (ähnlich wie bei einer Kreditkartenbeantragung per App). Siehe auch: „Internetnutzer weichen teilweise auf illegale Kanäle aus.“ Quelle: Extra ie

Irlanda defende proibição de contas anónimas nas redes sociais

A Irlanda tentará implementar uma possível proibição no panorama das redes sociais no segundo semestre de 2026: a expectativa é que esta estabeleça uma idade mínima para a exigência de identificação. O foco será nos utilizadores que acreditam estar a aceder anonimamente ou que já criaram uma "conta anónima". O governo, segundo os relatos, nem sempre se convenceu de que os menores estavam a cumprir as regras ao utilizar um serviço VPN, por exemplo. Com este produto de segurança, os utilizadores conseguem frequentemente contornar as regras. Infelizmente, alguns utilizadores ainda conseguiram aceder a áreas onde não deveriam. Uma abordagem semelhante deve ser aplicada a atividades como a compra de tabaco e álcool em lojas, onde a identificação é exigida na caixa. A Irlanda quer implementar medidas mais rigorosas para identificar estas "atividades contornadas". Na prática, isto por vezes funciona de maneira diferente. Nos EUA, o EFF (American Civil Rights Movement) tinha uma opinião bastante diferente sobre o assunto; no entanto, uma comparação seria impossível porque, no mundo real, esta verificação ocorre de forma completamente diferente com a exigência de identificação. A pessoa precisa de apresentar o seu documento apenas uma vez. Após a aprovação, a outra pessoa fica a saber que a sua compra foi aceite. Além disso, a apresentação decorre sempre de forma legal, tranquila e segura. Online, no entanto, é preciso cumprir os critérios da era digital: a pedido do fornecedor, o visitante pode ter de tirar uma selfie, além de enviar os seus documentos. Se tal não for realmente necessário, será realizada outra etapa para determinar a aceitação. Na Europa (onde os cidadãos da UE se depararão certamente com estas novas medidas), vemos a internet a transformar-se num domínio monitorizado pelos organismos governamentais. Nenhuma empresa, por maior que seja, pode escapar a isto e ser lembrada das orientações, como ocorreu com a introdução do RGPD. Devido à necessidade de conformidade com as diretrizes, isto irá, sem dúvida, aumentar ainda mais a pressão sobre as empresas. Isto é feito para evitar multas. Muitas vezes, os avisos são suficientes para que as empresas se mantenham mais vigilantes no futuro (o que, na prática, pode ser bastante desafiante). Como têm ocorrido cada vez mais incidentes nos últimos anos e as empresas têm adquirido bons produtos de segurança, continuam a procurar alguma forma de fiscalização por parte dos seus escritórios. Por vezes, devido à falta de medidas de segurança ou à incompetência técnica, as pessoas não querem denunciar os danos à autoridade de proteção de dados, mas na verdade precisam de o fazer para cumprir os regulamentos. Como precaução, dedicam tempo a fornecer informações adicionais aos seus colaboradores (o que naturalmente melhora a qualidade do serviço). A Irlanda parece estar a ir além da abordagem bastante extrema adoptada, entre outros, pela Austrália e pelo Reino Unido. O problema desta medida rigorosa é que o utilizador médio pensa que se aplica apenas a menores, mas, na realidade, ele próprio precisa de passar por este procedimento como adulto quando lhe é pedido para se identificar. Afinal, de que outra forma um visitante teria acesso a um site? Resta saber como é que o novo produto, que está a ser desenvolvido pela Comissão Europeia na UE, irá funcionar e se irá ou não dissuadir os cidadãos. Atualmente, um utilizador pode visitar determinados sites (por exemplo, conteúdo para adultos) clicando num simples botão "Concordo". O fornecedor sabe por experiência que estas etapas obrigatórias têm funcionado perfeitamente durante muito tempo. Em alguns casos (como evidenciado por situações que envolveram marketplaces frequentemente visitados), chegaram mesmo a banir dos seus domínios visitantes que pudessem ter violado as suas políticas. Num futuro próximo, esta situação poderá influenciar o comportamento do consumidor. Alguns consumidores serão mais cautelosos ao fornecer informações pessoais. Aqueles que já mantêm a sua rede de contactos nas redes sociais podem considerar migrar para outras alternativas. No setor das TI, para além do setor dos fornecedores de serviços nas empresas tecnológicas, as restrições (esperadas) impostas às empresas serão em breve inevitáveis. A simples comprovação da identidade online é mais complexa do que se pensava anteriormente. Através de uma plataforma, os utilizadores têm de seguir vários passos até que todos os dados sejam recebidos e processados. A única solução que um utilizador pode oferecer é interromper o processo a meio. O processamento é concluído quando chega ao final da sessão (semelhante a um pedido de cartão de crédito via aplicação). Veja também "Utilizadores da internet estão a migrar parcialmente para canais ilegais". Fonte: Extra ie

Irlanda aboga por la prohibición de las cuentas anónimas en redes sociales

Irlanda intentará implementar una posible prohibición en el panorama de las redes sociales en la segunda mitad de 2026: se espera que esto establezca un límite de edad mínimo para los requisitos de identificación. La atención se centrará en los usuarios que creen iniciar sesión de forma anónima o que ya han creado una "cuenta anónima". Según informes, el gobierno no siempre estaba convencido de que un menor cumpliera con la normativa, por ejemplo, al usar un servicio VPN. Con este producto de seguridad, los usuarios suelen poder eludir las normas. Desafortunadamente, algunos usuarios lograron acceder a lugares no autorizados. Un enfoque similar debería aplicarse a actividades como la compra de tabaco y alcohol en tiendas, donde se requiere identificación al pagar. Irlanda quiere implementar medidas más estrictas para distinguir estas "actividades eludidas". En la práctica, esto a veces funciona de forma diferente. En EE. UU., la EFF (Movimiento por los Derechos Civiles de Estados Unidos) tenía una opinión muy diferente al respecto; sin embargo, la comparación era imposible porque en el mundo físico, dicha verificación se realiza de forma completamente distinta con un requisito de identificación. Una persona solo necesita presentar su documento una vez. Tras la aprobación, la otra persona sabe que su compra ha sido aceptada. Además, la presentación siempre se realiza de forma legal, fluida y segura. Sin embargo, en línea, se deben cumplir los criterios de la era digital: a petición del proveedor, el visitante puede tener que tomarse una selfie además de subir sus documentos. Si esto no es realmente necesario, se seguirá otro paso para determinar la aceptación. En Europa (donde los ciudadanos de la UE sin duda se enfrentarán a estas nuevas medidas), vemos que internet se está convirtiendo en un dominio supervisado por guardianes dentro del sistema gubernamental. Ninguna empresa, por grande que sea, puede escapar de esto y ser recordada de las directrices, como ocurrió con la introducción del RGPD. Debido al cumplimiento de las directrices, esto sin duda aumentará la presión sobre las empresas. Esto se hace para evitar multas. A menudo, las advertencias son suficientes para mantener una mayor vigilancia en el futuro (lo que en la práctica puede ser bastante complicado). A medida que se han producido más incidentes en los últimos años y las empresas han adquirido buenos productos de seguridad, siguen esforzándose por lograr algún tipo de control desde sus oficinas. En ocasiones, debido a la falta de medidas de seguridad o a la incompetencia técnica, las personas no desean denunciar daños al organismo de control de la privacidad, pero en realidad se ven obligadas a hacerlo para cumplir con la normativa. Como medida de precaución, se toman el tiempo de proporcionar información adicional a su personal (lo que, naturalmente, mejora la calidad del servicio). Irlanda parece ir un paso más allá del enfoque bastante extremo de, entre otros, Australia y el Reino Unido. El problema de esta medida estricta es que el usuario medio cree que solo se aplica a menores, pero en realidad, ellos mismos tienen que someterse a este procedimiento como adultos cuando se les exige identificarse. Al fin y al cabo, ¿de qué otra manera se podría conceder acceso a un visitante a un sitio web? Queda por ver cómo funcionará el nuevo producto, desarrollado por la Comisión Europea en la UE, y si disuadirá o no a los ciudadanos. Actualmente, un usuario puede visitar ciertos sitios web (por ejemplo, los de contenido solo para adultos) simplemente haciendo clic en el botón "Aceptar". El proveedor sabe por experiencia que estos pasos obligatorios han funcionado a la perfección durante mucho tiempo. En algunos casos (como lo demuestran las situaciones relacionadas con mercados frecuentemente visitados), incluso lograron bloquear el acceso a su dominio a visitantes que pudieran haber infringido sus políticas. En un futuro próximo, esta situación podría influir en el comportamiento del consumidor. Algunos serán ahora más cautelosos al proporcionar información personal. Quienes ya mantienen su red de contactos en redes sociales podrían considerar cambiar a otras alternativas. En el sector de las TI, además de los proveedores de servicios de las empresas tecnológicas, las restricciones (previstas) impuestas a las empresas pronto serán inevitables. Simplemente mostrar una prueba de identidad en línea es más complejo de lo que se pensaba. A través de una plataforma, los usuarios deben seguir varios pasos hasta que se hayan recibido y procesado todos los datos. La única solución que puede ofrecer un usuario es detener el proceso a mitad de camino. El procesamiento se completa al finalizar la sesión (similar a una solicitud de tarjeta de crédito a través de la aplicación). Véase también «Los usuarios de Internet se están moviendo parcialmente hacia canales ilegales». Fuente: Extra ie

L'Irlande plaide pour l'interdiction des comptes anonymes sur les réseaux sociaux

L'Irlande envisage de mettre en œuvre une interdiction potentielle des réseaux sociaux au cours du second semestre 2026. L'objectif est d'établir un âge minimum pour l'obligation de présenter une pièce d'identité. L'accent sera mis sur les utilisateurs qui pensent se connecter anonymement ou qui ont déjà créé un « compte anonyme ». Le gouvernement n'était apparemment pas toujours convaincu qu'un mineur respectait la loi en utilisant un service VPN, par exemple. Grâce à ce type de solution de sécurité, les utilisateurs parviennent souvent à contourner les règles. Malheureusement, certains utilisateurs réussissent tout de même à accéder à des sites auxquels ils n'étaient pas autorisés. Une approche similaire devrait être appliquée à l'achat de tabac et d'alcool en magasin, où une pièce d'identité est exigée en caisse. L'Irlande souhaite mettre en place des mesures plus strictes pour distinguer ces « activités contournées ». En pratique, la situation est parfois différente. Aux États-Unis, l'EFF (Fédération américaine des militants pour les droits civiques) avait une opinion bien différente sur ce sujet ; cependant, toute comparaison est impossible car, dans le monde physique, cette vérification se déroule de manière totalement différente avec l'obligation de présenter une pièce d'identité. Une personne n'a besoin de présenter son document qu'une seule fois. Une fois la transaction approuvée, l'acheteur sait que son achat a été accepté. De plus, la présentation se déroule toujours de manière légale, fluide et sécurisée. En ligne, cependant, il faut se conformer aux exigences de l'ère numérique : à la demande du fournisseur, le visiteur peut être amené à prendre un selfie en plus de télécharger ses documents. Si cela n'est pas indispensable, une autre étape sera nécessaire pour confirmer l'acceptation. En Europe (où les citoyens de l'UE seront sans aucun doute confrontés à ces nouvelles mesures), Internet se transforme en un domaine surveillé par les instances gouvernementales. Aucune entreprise, quelle que soit sa taille, ne peut y échapper et se contenter de se conformer aux directives, comme ce fut le cas lors de l'introduction du RGPD. Le respect de ces directives exercera sans aucun doute une pression accrue sur les entreprises, afin d'éviter les amendes. Souvent, les avertissements suffisent à les inciter à redoubler de vigilance (ce qui, en pratique, peut s'avérer complexe). Face à la multiplication des incidents ces dernières années et à l'acquisition de solutions de sécurité performantes, les entreprises continuent de rechercher un moyen de faire appliquer la réglementation par leurs services. Parfois, faute de mesures de sécurité adéquates ou par incompétence technique, certaines personnes hésitent à signaler les atteintes à la vie privée aux autorités compétentes, alors qu'elles y sont contraintes par la réglementation. Par précaution, elles prennent ensuite le temps de fournir des informations complémentaires à leur personnel (ce qui améliore naturellement la qualité du service). L'Irlande semble aller plus loin que l'approche plutôt radicale adoptée, entre autres, par l'Australie et le Royaume-Uni. Le problème de cette mesure stricte est que l'utilisateur lambda pense qu'elle ne concerne que les mineurs, alors qu'en réalité, il doit lui-même se soumettre à cette procédure en tant qu'adulte lorsqu'il doit s'identifier. Après tout, comment un visiteur pourrait-il autrement accéder à un site web ? Il reste à voir comment fonctionnera le nouveau dispositif développé par la Commission européenne au sein de l'UE et s'il aura un effet dissuasif sur les citoyens. Actuellement, un utilisateur peut accéder à certains sites web (par exemple, ceux réservés aux adultes) en cliquant simplement sur un bouton « Accepter ». Le fournisseur sait d'expérience que ces étapes obligatoires ont toujours fonctionné parfaitement. Dans certains cas (comme en témoignent des situations impliquant des places de marché fréquemment visitées), ces plateformes sont même parvenues à bannir de leur domaine les visiteurs susceptibles d'avoir enfreint leurs règles. Cette situation pourrait prochainement influencer le comportement des consommateurs, qui seront désormais plus prudents quant à la communication de leurs informations personnelles. Ceux qui entretiennent déjà leur réseau de contacts sur les réseaux sociaux pourraient envisager de se tourner vers d'autres alternatives. Dans le secteur informatique, et notamment chez les prestataires de services des entreprises technologiques, les restrictions (attendues) imposées aux entreprises deviendront bientôt incontournables. Prouver son identité en ligne est plus complexe qu'on ne le pensait. Via une plateforme, les utilisateurs doivent effectuer plusieurs étapes avant que toutes les données ne soient reçues et traitées. La seule solution qu'ils peuvent proposer est d'interrompre le processus en cours. Le traitement est terminé à la fin de la session (comme pour une demande de carte bancaire via une application). Voir aussi « Les internautes se tournent en partie vers des canaux illégaux ». Source : Extra ie

L'Irlanda sostiene il divieto degli account anonimi sui social media

L'Irlanda tenterà di implementare un potenziale divieto sui social media nella seconda metà del 2026: la speranza è che questo stabilisca un limite di età minimo per i requisiti di identificazione. L'attenzione si concentrerà sugli utenti che ritengono di accedere in modo anonimo o di aver già creato un "account anonimo". A quanto pare, il governo non è sempre stato convinto che un minorenne rispettasse le regole, ad esempio utilizzando un servizio VPN. Con questo prodotto di sicurezza, gli utenti sono spesso in grado di aggirare le regole. Purtroppo, alcuni utenti sono comunque riusciti ad accedere dove non avrebbero dovuto. Un approccio simile dovrebbe essere applicato ad attività come l'acquisto di tabacco e alcolici nei negozi, dove è richiesta l'identificazione alla cassa. L'Irlanda vuole implementare misure più severe per distinguere queste "attività eluse". Nella pratica, a volte le cose vanno diversamente. Negli Stati Uniti, l'EFF (American Civil Rights Movement) aveva un'opinione nettamente diversa in merito: tuttavia, un confronto era impossibile perché nel mondo reale tale verifica avviene in modo completamente diverso con un requisito di identificazione. Una persona deve presentare il proprio documento una sola volta. Dopo l'approvazione, l'altra persona sa che il suo acquisto è stato accettato. Inoltre, la presentazione avviene sempre in modo lecito, fluido e sicuro. Online, tuttavia, è necessario soddisfare i criteri dell'era digitale: su richiesta del fornitore, il visitatore potrebbe anche dover scattare un selfie oltre a caricare il/i proprio/i documento/i. Se ciò non è realmente necessario, seguirà un altro passaggio per determinare l'accettazione. In Europa (dove i cittadini dell'UE si troveranno senza dubbio di fronte a queste nuove misure), assistiamo alla trasformazione di Internet in un dominio monitorato da gatekeeper all'interno del sistema governativo. Nessuna azienda, per quanto grande, può sfuggire a questo e ricevere promemoria delle linee guida, come è avvenuto con l'introduzione del GDPR. Grazie al rispetto delle linee guida, ciò eserciterà senza dubbio una pressione ancora maggiore sulle aziende. Questo viene fatto per evitare sanzioni. Spesso, gli avvertimenti sono sufficienti per rimanere più vigili in futuro (il che nella pratica può essere piuttosto impegnativo). Con il crescente numero di incidenti verificatisi negli ultimi anni e l'acquisizione di validi prodotti di sicurezza da parte delle aziende, queste continuano a impegnarsi per ottenere una qualche forma di applicazione delle normative. A volte, a causa della mancanza di misure di sicurezza o dell'incompetenza tecnica, le persone non vogliono segnalare i danni all'autorità garante della privacy, ma devono farlo per conformarsi alle normative. A scopo precauzionale, si prendono poi il tempo di fornire informazioni aggiuntive al proprio personale (il che naturalmente migliora la qualità del servizio). L'Irlanda sembra andare oltre l'approccio piuttosto estremo adottato, tra gli altri, da Australia e Regno Unito. Il problema di questa misura rigorosa è che l'utente medio pensa che si applichi solo ai minori, ma in realtà è lui stesso a dover sottoporsi a questa procedura da adulto quando viene richiesto di identificarsi. Dopotutto, in quale altro modo si potrebbe garantire a un visitatore l'accesso a un sito web? Resta da vedere come funzionerà il nuovo prodotto, sviluppato dalla Commissione Europea nell'UE, e se scoraggerà o meno i cittadini. Attualmente, un utente può visitare determinati siti web (ad esempio, contenuti riservati agli adulti) cliccando su un semplice pulsante "Accetto". Il provider sa per esperienza che questi passaggi obbligatori hanno funzionato perfettamente per molto tempo. In alcuni casi (come dimostrato da situazioni che coinvolgono marketplace visitati di frequente), sono persino riusciti a bandire dal loro dominio i visitatori che potrebbero aver violato le loro policy. Nel prossimo futuro, questa situazione potrebbe influenzare il comportamento dei consumatori. Alcuni di loro saranno ora più cauti nel fornire informazioni personali. Chi mantiene già la propria rete di contatti sui social media potrebbe comunque prendere in considerazione il passaggio ad altre alternative. Nel settore IT, oltre a quella dei fornitori di servizi presso le aziende tecnologiche, le (previste) restrizioni imposte alle aziende saranno presto inevitabili. La semplice dimostrazione di un documento d'identità online è più complessa di quanto si pensasse in precedenza. Attraverso una piattaforma, gli utenti devono eseguire diversi passaggi fino a quando tutti i dati non sono stati ricevuti ed elaborati. L'unica soluzione che un utente può offrire è interrompere il processo a metà. L'elaborazione è completa al termine della sessione (simile a una richiesta di carta di credito tramite l'app). Vedi anche "Gli utenti di Internet si stanno in parte spostando verso canali illegali". Fonte: Extra ie

Η Ιρλανδία υποστηρίζει την απαγόρευση των ανώνυμων λογαριασμών κοινωνικής δικτύωσης

Η Ιρλανδία θα προσπαθήσει να εφαρμόσει μια πιθανή απαγόρευση στο τοπίο των μέσων κοινωνικής δικτύωσης κατά το δεύτερο εξάμηνο του 2026: η ελπίδα είναι ότι αυτό θα θεσπίσει ένα ελάχιστο όριο ηλικίας για τις απαιτήσεις ταυτοποίησης. Η έμφαση θα δοθεί στους χρήστες που πιστεύουν ότι συνδέονται ανώνυμα ή έχουν ήδη δημιουργήσει έναν "ανώνυμο λογαριασμό". Η κυβέρνηση φέρεται να μην ήταν πάντα πεπεισμένη ότι ένας ανήλικος συμμορφωνόταν χρησιμοποιώντας μια υπηρεσία VPN, για παράδειγμα. Με αυτό το προϊόν ασφαλείας, οι χρήστες συχνά μπορούν να παρακάμψουν τους κανόνες. Δυστυχώς, ορισμένοι χρήστες κατάφεραν να αποκτήσουν πρόσβαση εκεί που δεν έπρεπε. Μια παρόμοια προσέγγιση θα πρέπει να εφαρμοστεί σε πράγματα όπως η αγορά καπνού και αλκοόλ σε καταστήματα, όπου απαιτείται ταυτοποίηση στο ταμείο. Η Ιρλανδία θέλει να εφαρμόσει αυστηρότερα μέτρα για να διακρίνει αυτές τις "παρακαμπτούμενες δραστηριότητες". Στην πράξη, αυτό μερικές φορές λειτουργεί διαφορετικά. Στις ΗΠΑ, το EFF (Αμερικανικό Κίνημα Πολιτικών Δικαιωμάτων) είχε μια σαφώς διαφορετική γνώμη για αυτό το θέμα: ωστόσο, μια σύγκριση ήταν αδύνατη επειδή στον φυσικό κόσμο, η επαλήθευση αυτή λαμβάνει χώρα εντελώς διαφορετικά με την απαίτηση ταυτοποίησης. Ένα άτομο χρειάζεται να παρουσιάσει το έγγραφό του μόνο μία φορά. Μετά την έγκριση, το άλλο άτομο γνωρίζει ότι η αγορά του έχει γίνει δεκτή. Επιπλέον, η παρουσίαση πραγματοποιείται πάντα με νόμιμο, ομαλό και ασφαλή τρόπο. Ωστόσο, στο διαδίκτυο, κάποιος πρέπει να πληροί τα κριτήρια της ψηφιακής εποχής: κατόπιν αιτήματος του παρόχου, ο επισκέπτης μπορεί επίσης να χρειαστεί να τραβήξει μια selfie εκτός από την ανάρτηση του/των εγγράφου/ων του/των. Εάν αυτό δεν είναι πραγματικά απαραίτητο, θα ακολουθήσει ένα άλλο βήμα για να διαπιστωθεί η αποδοχή κάποιου. Στην Ευρώπη (όπου οι πολίτες της ΕΕ αναμφίβολα θα βρεθούν αντιμέτωποι με αυτά τα νέα μέτρα), βλέπουμε το διαδίκτυο να μετατοπίζεται σε έναν τομέα που θα παρακολουθείται από φύλακες εντός του κυβερνητικού συστήματος. Καμία εταιρεία, όσο μεγάλη κι αν είναι, δεν μπορεί να ξεφύγει από αυτό και να της υπενθυμιστούν οι οδηγίες, όπως συνέβη με την εισαγωγή του GDPR. Λόγω της συμμόρφωσης με τις οδηγίες, αυτό αναμφίβολα θα ασκήσει ακόμη μεγαλύτερη πίεση στις επιχειρήσεις. Αυτό γίνεται για να αποφευχθούν τα πρόστιμα. Συχνά, οι προειδοποιήσεις είναι αρκετές για να παραμείνουν πιο σε εγρήγορση στο μέλλον (κάτι που στην πράξη μπορεί να είναι αρκετά δύσκολο). Καθώς όλο και περισσότερα περιστατικά έχουν συμβεί τα τελευταία χρόνια και οι εταιρείες έχουν αποκτήσει καλά προϊόντα ασφαλείας, συνεχίζουν να αγωνίζονται για κάποια μορφή επιβολής από τα γραφεία τους. Μερικές φορές, λόγω έλλειψης μέτρων ασφαλείας ή τεχνικής ανικανότητας, οι άνθρωποι δεν θέλουν να αναφέρουν ζημιές στον επόπτη απορρήτου, αλλά στην πραγματικότητα πρέπει να το κάνουν για να συμμορφωθούν με τους κανονισμούς. Ως προφύλαξη, αφιερώνουν χρόνο για να παρέχουν πρόσθετες πληροφορίες στο προσωπικό τους (κάτι που φυσικά βελτιώνει την ποιότητα των υπηρεσιών). Η Ιρλανδία φαίνεται να προχωρά ένα βήμα παραπέρα από την μάλλον ακραία προσέγγιση, μεταξύ άλλων, της Αυστραλίας και του Ηνωμένου Βασιλείου. Το πρόβλημα με αυτό το αυστηρό μέτρο είναι ότι ο μέσος χρήστης πιστεύει ότι ισχύει μόνο για ανηλίκους, αλλά στην πραγματικότητα, ο ίδιος πρέπει να υποβληθεί σε αυτήν τη διαδικασία ως ενήλικας όταν απαιτείται να ταυτοποιηθεί. Άλλωστε, πώς αλλιώς θα μπορούσε ένας επισκέπτης να αποκτήσει πρόσβαση σε έναν ιστότοπο; Μένει να δούμε πώς θα λειτουργήσει το νέο προϊόν, που αναπτύσσεται από την Ευρωπαϊκή Επιτροπή στην ΕΕ, και αν θα αποτρέψει τους πολίτες. Προς το παρόν, ένας χρήστης μπορεί να επισκεφθεί ορισμένους ιστότοπους (π.χ. περιεχόμενο μόνο για ενηλίκους) κάνοντας κλικ σε ένα απλό κουμπί "Συμφωνώ". Ο πάροχος γνωρίζει εκ πείρας ότι αυτά τα απαιτούμενα βήματα λειτουργούν άψογα για μεγάλο χρονικό διάστημα. Σε μερικές περιπτώσεις (όπως αποδεικνύεται από καταστάσεις που αφορούν συχνά επισκέψιμες αγορές), κατάφεραν ακόμη και να αποκλείσουν επισκέπτες από τον τομέα τους που ενδέχεται να έχουν παραβιάσει τις πολιτικές τους. Στο εγγύς μέλλον, αυτή η κατάσταση θα μπορούσε να επηρεάσει τη συμπεριφορά των καταναλωτών. Μερικοί από αυτούς θα είναι πλέον πιο προσεκτικοί όσον αφορά την παροχή προσωπικών πληροφοριών. Όσοι διατηρούν ήδη το δίκτυο επαφών τους στα μέσα κοινωνικής δικτύωσης ενδέχεται να εξετάσουν το ενδεχόμενο να στραφούν σε άλλες εναλλακτικές λύσεις. Στον κλάδο της πληροφορικής, εκτός από αυτόν των παρόχων υπηρεσιών σε εταιρείες τεχνολογίας, οι (αναμενόμενοι) περιορισμοί που επιβάλλονται στις επιχειρήσεις σύντομα θα είναι αναπόφευκτοι. Η απλή επίδειξη αποδεικτικού ταυτότητας στο διαδίκτυο είναι πιο περίπλοκη από ό,τι πιστεύαμε προηγουμένως. Μέσω μιας πλατφόρμας, οι χρήστες πρέπει να κάνουν αρκετά βήματα μέχρι να ληφθούν και να υποστούν επεξεργασία όλα τα δεδομένα. Η μόνη λύση που μπορεί να προσφέρει ένας χρήστης είναι να σταματήσει τη διαδικασία στη μέση. Η επεξεργασία ολοκληρώνεται όταν φτάσει στο τέλος της συνεδρίας (παρόμοια με μια αίτηση πιστωτικής κάρτας μέσω της εφαρμογής). Δείτε επίσης "Οι χρήστες του Διαδικτύου μετακινούνται εν μέρει σε παράνομα κανάλια". Πηγή: Extra ie

Irlandia opowiada się za zakazem anonimowych kont w mediach społecznościowych

Irlandia podejmie próbę wprowadzenia potencjalnego zakazu korzystania z mediów społecznościowych w drugiej połowie 2026 roku: istnieje nadzieja, że ​​w ten sposób zostanie ustanowiony minimalny limit wieku dla wymogów identyfikacji. Skupimy się na użytkownikach, którzy uważają, że logują się anonimowo lub już utworzyli „anonimowe konto”. Rząd podobno nie zawsze był przekonany, że osoba nieletnia przestrzega zasad, na przykład korzystając z usługi VPN. Dzięki temu produktowi zabezpieczającemu użytkownicy często mogą obejść przepisy. Niestety, niektórym użytkownikom udało się uzyskać dostęp tam, gdzie nie powinni. Podobne podejście powinno zostać zastosowane w przypadku zakupów tytoniu i alkoholu w sklepach, gdzie przy kasie wymagane jest okazanie dokumentu tożsamości. Irlandia chce wprowadzić surowsze środki w celu rozróżnienia tych „ominiętych działań”. W praktyce czasami wygląda to inaczej. W Stanach Zjednoczonych EFF (Amerykański Ruch Praw Obywatelskich) miał w tej sprawie wyraźnie odmienne zdanie: jednak porównanie było niemożliwe, ponieważ w świecie fizycznym taka weryfikacja odbywa się zupełnie inaczej w przypadku wymogu identyfikacji. Osoba musi przedstawić dokument tylko raz. Po zatwierdzeniu druga osoba wie, że jej zakup został zaakceptowany. Co więcej, prezentacja zawsze odbywa się w sposób zgodny z prawem, płynny i bezpieczny. Jednak w Internecie należy spełnić kryteria ery cyfrowej: na prośbę dostawcy, odwiedzający może również zostać poproszony o zrobienie sobie selfie, oprócz przesłania dokumentu(-ów). Jeśli nie jest to konieczne, zostanie przeprowadzony kolejny krok w celu sprawdzenia akceptacji. W Europie (gdzie obywatele UE niewątpliwie zetkną się z tymi nowymi środkami), obserwujemy transformację internetu w domenę monitorowaną przez strażników w systemie rządowym. Żadna firma, niezależnie od wielkości, nie może tego uniknąć i zostać przypomniana o wytycznych, tak jak miało to miejsce w przypadku wprowadzenia RODO. Z uwagi na przestrzeganie wytycznych, niewątpliwie wywrze to jeszcze większą presję na przedsiębiorstwa. Ma to na celu uniknięcie kar pieniężnych. Często same ostrzeżenia wystarczają, aby zachować większą czujność w przyszłości (co w praktyce może być dość trudne). Wraz ze wzrostem liczby incydentów w ostatnich latach i zakupem dobrych produktów zabezpieczających, firmy nadal dążą do zapewnienia sobie jakiejś formy egzekwowania przepisów przez swoje biura. Czasami, z powodu braku środków bezpieczeństwa lub niekompetencji technicznej, użytkownicy nie chcą zgłaszać naruszenia organowi ochrony prywatności, lecz muszą to zrobić, aby zachować zgodność z przepisami. W ramach środków ostrożności poświęcają czas na przekazanie dodatkowych informacji personelowi (co naturalnie poprawia jakość usług). Irlandia wydaje się iść o krok dalej niż dość radykalne podejście, stosowane między innymi w Australii i Wielkiej Brytanii. Problem z tym rygorystycznym środkiem polega na tym, że przeciętny użytkownik myśli, że dotyczy on tylko nieletnich, ale w rzeczywistości sam musi przejść tę procedurę jako osoba dorosła, gdy zostanie poproszony o potwierdzenie tożsamości. W końcu, jak inaczej odwiedzający mógłby uzyskać dostęp do strony internetowej? Pozostaje pytanie, jak nowy produkt, opracowywany przez Komisję Europejską w UE, będzie działał i czy zniechęci obywateli. Obecnie użytkownik może odwiedzić niektóre strony internetowe (np. z treściami tylko dla dorosłych), klikając prosty przycisk „Zgadzam się”. Dostawca wie z doświadczenia, że ​​te wymagane kroki działają bez zarzutu od dawna. W kilku przypadkach (o czym świadczą sytuacje związane z często odwiedzanymi platformami handlowymi) udało im się nawet zablokować dostęp do swojej domeny użytkownikom, którzy mogli naruszyć ich zasady. W niedalekiej przyszłości ta sytuacja może wpłynąć na zachowania konsumentów. Niektórzy z nich będą teraz ostrożniejsi w podawaniu danych osobowych. Ci, którzy już utrzymują kontakty w mediach społecznościowych, mogą nadal rozważać przejście na inne alternatywy. W branży IT, oprócz dostawców usług w firmach technologicznych, (spodziewane) ograniczenia nałożone na firmy wkrótce staną się nieuniknione. Samo okazanie dowodu tożsamości online jest bardziej złożone, niż wcześniej sądzono. Za pośrednictwem platformy użytkownicy muszą wykonać kilka kroków, aż wszystkie dane zostaną odebrane i przetworzone. Jedynym rozwiązaniem, jakie może zaoferować użytkownik, jest zatrzymanie procesu w połowie. Przetwarzanie jest zakończone po zakończeniu sesji (podobnie jak w przypadku wniosku o kartę kredytową za pośrednictwem aplikacji). Zobacz także: „Użytkownicy internetu częściowo przenoszą się na nielegalne kanały”. Źródło: Extra ie

Ирландия се застъпва за забрана на анонимни акаунти в социалните медии

Ирландия ще се опита да въведе потенциална забрана в социалните медии през втората половина на 2026 г.: надеждата е, че това ще установи минимална възрастова граница за изискванията за идентификация. Фокусът ще бъде върху потребителите, които вярват, че влизат анонимно или вече са създали „анонимен акаунт“. Според съобщенията, правителството не винаги е било убедено, че непълнолетно лице спазва правилата, използвайки VPN услуга, например. С този продукт за сигурност потребителите често могат да заобиколят правилата. За съжаление, някои потребители все пак успяват да получат достъп, където не е трябвало. Подобен подход трябва да се приложи към неща като закупуване на тютюн и алкохол в магазини, където се изисква идентификация на касата. Ирландия иска да въведе по-строги мерки за разграничаване на тези „заобиколени дейности“. На практика това понякога се получава по различен начин. В САЩ EFF (Американското движение за граждански права) имаше съвсем различно мнение по този въпрос: сравнението обаче беше невъзможно, защото във физическия свят подобна проверка се извършва по съвсем различен начин с изискване за идентификация. Човек трябва да представи документа си само веднъж. След одобрение, другият човек знае, че покупката му е приета. Освен това, представянето винаги се извършва по законен, гладък и сигурен начин. Онлайн обаче човек трябва да отговаря на критериите на дигиталната ера: по искане на доставчика, посетителят може да се наложи да си направи селфи, освен да качи своя(ите) документ(и). Ако това не е наистина необходимо, ще последва друга стъпка, за да се определи приемането от страна на някого. В Европа (където гражданите на ЕС несъмнено ще се сблъскат с тези нови мерки) виждаме как интернет се превръща в домейн, който ще бъде наблюдаван от „пазители на входа“ в рамките на правителствената система. Никоя компания, независимо колко е голяма, не може да избегне това и да ѝ бъдат напомнени насоките, както беше при въвеждането на GDPR. Поради спазването на насоките, това несъмнено ще окаже още по-голям натиск върху бизнеса. Това се прави, за да се избегнат глоби. Често предупрежденията са достатъчни, за да се запази по-бдителна активност в бъдеще (което на практика може да бъде доста трудно). Тъй като през последните години се случват все повече инциденти и компаниите са се сдобили с добри продукти за сигурност, те продължават да се стремят към някаква форма на прилагане от страна на своите офиси. Понякога, поради липса на мерки за сигурност или техническа некомпетентност, хората не искат да съобщават за щети на органа за защита на личните данни, но всъщност са принудени да го направят, за да спазят разпоредбите. Като предпазна мярка, те отделят време да предоставят допълнителна информация на служителите си (което естествено подобрява качеството на услугата). Ирландия изглежда отива крачка по-далеч от доста крайния подход на, наред с други, Австралия и Обединеното кралство. Проблемът с тази строга мярка е, че средностатистическият потребител смята, че тя се отнася само за непълнолетни, но в действителност самите те трябва да преминат през тази процедура като възрастни, когато се изисква да се идентифицират. В крайна сметка, как иначе би могъл посетител да получи достъп до уебсайт? Предстои да видим как ще работи новият продукт, разработван от Европейската комисия в ЕС, и дали ще възпре гражданите. В момента потребителят може да посещава определени уебсайтове (напр. съдържание само за възрастни), като щракне върху обикновен бутон „Съгласен съм“. Доставчикът знае от опит, че тези необходими стъпки работят безупречно от дълго време. В няколко случая (както е видно от ситуации, включващи често посещавани пазари), те дори успяха да забранят достъпа на посетители до домейна си, които може да са нарушили техните политики. В близко бъдеще тази ситуация може да повлияе на поведението на потребителите. Някои от тях вече ще бъдат по-предпазливи при предоставянето на лична информация. Тези, които вече поддържат мрежата си от контакти в социалните медии, все още може да обмислят преминаване към други алтернативи. В ИТ индустрията, освен в тази на доставчиците на услуги в технологичните компании, (очакваните) ограничения, наложени на бизнеса, скоро ще бъдат неизбежни. Простото показване на доказателство за самоличност онлайн е по-сложно, отколкото се смяташе досега. Чрез платформа потребителите трябва да предприемат няколко стъпки, докато всички данни бъдат получени и обработени. Единственото решение, което потребителят може да предложи, е да спре процеса по средата. Обработката е завършена, когато достигне края на сесията (подобно на заявление за кредитна карта чрез приложението). Вижте също „Интернет потребителите частично се насочват към незаконни канали“. Източник: Extra ie

Irska se zalaže za zabranu anonimnih računa na društvenim mrežama

Irska će pokušati uvesti potencijalnu zabranu na društvenim mrežama u drugoj polovici 2026.: nada je da će se time uspostaviti minimalna dobna granica za zahtjeve za identifikaciju. Fokus će biti na korisnicima koji vjeruju da se anonimno prijavljuju ili su već stvorili "anonimni račun". Vlada navodno nije uvijek bila uvjerena da se maloljetnik pridržava pravila korištenjem VPN usluge, na primjer. S ovim sigurnosnim proizvodom korisnici često mogu zaobići pravila. Nažalost, neki su korisnici ipak uspjeli dobiti pristup tamo gdje nisu trebali. Sličan pristup trebao bi se primijeniti na stvari poput kupnje duhana i alkohola u trgovinama, gdje je potrebna identifikacija na blagajni. Irska želi provesti strože mjere za razlikovanje ovih "zaobiđenih aktivnosti". U praksi to ponekad funkcionira drugačije. U SAD-u, EFF (Američki pokret za građanska prava) imao je izrazito drugačije mišljenje o ovom pitanju: međutim, usporedba je bila nemoguća jer se u fizičkom svijetu takva provjera odvija potpuno drugačije uz zahtjev za identifikaciju. Osoba treba samo jednom predočiti svoj dokument. Nakon odobrenja, druga osoba zna da je njezina kupnja prihvaćena. Štoviše, prezentacija se uvijek odvija na zakonit, nesmetan i siguran način. Međutim, online se moraju ispuniti kriteriji digitalnog doba: na zahtjev pružatelja usluga, posjetitelj može uz prijenos svojih dokumenata morati snimiti i selfie. Ako to nije baš potrebno, slijedi još jedan korak kako bi se utvrdilo je li netko prihvatio kupnju. U Europi (gdje će se građani EU nesumnjivo suočiti s ovim novim mjerama), vidimo kako se internet pomiče u domenu koju će nadzirati čuvari vrata unutar vladinog sustava. Nijedna tvrtka, bez obzira na veličinu, ne može izbjeći ovo i podsjetiti se na smjernice, kao što je bio slučaj s uvođenjem GDPR-a. Zbog poštivanja smjernica, ovo će nesumnjivo staviti još veći pritisak na tvrtke. To se radi kako bi se izbjegle kazne. Često su upozorenja dovoljna da u budućnosti ostanu oprezniji (što u praksi može biti prilično izazovno). Kako se posljednjih godina događa sve više incidenata i tvrtke su nabavile dobre sigurnosne proizvode, one i dalje teže nekom obliku provedbe iz svojih ureda. Ponekad, zbog nedostatka sigurnosnih mjera ili tehničke nesposobnosti, ljudi ne žele prijaviti štetu nadzorniku privatnosti, već to zapravo moraju učiniti kako bi se pridržavali propisa. Kao mjeru opreza, zatim odvoje vrijeme kako bi pružili dodatne informacije svom osoblju (što, naravno, poboljšava kvalitetu usluge). Čini se da Irska ide korak dalje od prilično ekstremnog pristupa, između ostalih, Australije i Ujedinjenog Kraljevstva. Problem s ovom strogom mjerom je taj što prosječni korisnik misli da se ona odnosi samo na maloljetnike, ali u stvarnosti, oni sami moraju proći ovaj postupak kao odrasli kada se od njih traži da se identificiraju. Uostalom, kako bi se inače posjetitelju mogao odobriti pristup web stranici? Ostaje za vidjeti kako će novi proizvod, koji razvija Europska komisija u EU, funkcionirati i hoće li odvratiti građane. Trenutno korisnik može posjetiti određene web stranice (npr. sadržaj samo za odrasle) klikom na jednostavan gumb "Slažem se". Pružatelj usluga iz iskustva zna da su ovi potrebni koraci besprijekorno funkcionirali dugo vremena. U nekoliko slučajeva (što dokazuju situacije koje uključuju često posjećivana tržišta), čak su uspjeli zabraniti posjetiteljima pristup svojoj domeni koji su možda prekršili njihove politike. U bliskoj budućnosti ova bi situacija mogla utjecati na ponašanje potrošača. Neki od njih sada će biti oprezniji u pogledu davanja osobnih podataka. Oni koji već održavaju svoju mrežu kontakata na društvenim mrežama mogli bi i dalje razmotriti prelazak na druge alternative. U IT industriji, osim pružatelja usluga u tehnološkim tvrtkama, (očekivana) ograničenja nametnuta tvrtkama uskoro će biti neizbježna. Samo prikazivanje dokaza o identitetu online složenije je nego što se prije mislilo. Putem platforme korisnici moraju poduzeti nekoliko koraka dok se svi podaci ne prime i obrade. Jedino rješenje koje korisnik može ponuditi jest zaustaviti proces na pola puta. Obrada je završena kada dođe do kraja sesije (slično kao i zahtjev za kreditnu karticu putem aplikacije). Vidi također "Korisnici interneta djelomično prelaze na ilegalne kanale." Izvor: Extra ie

Irska se zalaže za zabranu anonimnih računa na društvenim mrežama

Irska će pokušati uvesti potencijalnu zabranu na društvenim mrežama u drugoj polovini 2026. godine: nada je da će se time uspostaviti minimalna starosna granica za zahtjeve za identifikaciju. Fokus će biti na korisnicima koji vjeruju da se anonimno prijavljuju ili su već kreirali "anonimni račun". Vlada navodno nije uvijek bila uvjerena da se maloljetnik pridržava pravila korištenjem VPN usluge, na primjer. S ovim sigurnosnim proizvodom, korisnici često mogu zaobići pravila. Nažalost, neki korisnici su ipak uspjeli dobiti pristup tamo gdje nisu trebali. Sličan pristup treba primijeniti na stvari poput kupovine duhana i alkohola u trgovinama, gdje je potrebna identifikacija na blagajni. Irska želi provesti strože mjere kako bi se razlikovale ove "zaobiđene aktivnosti". U praksi to ponekad funkcionira drugačije. U SAD-u, EFF (Američki pokret za građanska prava) imao je znatno drugačije mišljenje o ovom pitanju: međutim, poređenje je bilo nemoguće jer se u fizičkom svijetu takva provjera odvija potpuno drugačije uz zahtjev za identifikaciju. Osoba treba samo jednom pokazati svoj dokument. Nakon odobrenja, druga osoba zna da je njena kupovina prihvaćena. Štaviše, prezentacija se uvijek odvija na zakonit, nesmetan i siguran način. Međutim, online se moraju ispuniti kriteriji digitalnog doba: na zahtjev dobavljača, posjetilac može morati i da napravi selfie pored postavljanja svog dokumenta/dokumenata. Ako to nije zaista neophodno, uslijedit će još jedan korak kako bi se utvrdilo nečije prihvatanje. U Evropi (gdje će se građani EU nesumnjivo suočiti s ovim novim mjerama), vidimo kako se internet prebacuje u domen koji će nadzirati čuvari kapija unutar vladinog sistema. Nijedna kompanija, bez obzira na veličinu, ne može izbjeći ovo i biti podsjećena na smjernice, kao što je bio slučaj s uvođenjem GDPR-a. Zbog poštivanja smjernica, ovo će nesumnjivo izvršiti još veći pritisak na preduzeća. To se radi kako bi se izbjegle kazne. Često su upozorenja dovoljna da se u budućnosti ostane oprezniji (što u praksi može biti prilično izazovno). Kako se posljednjih godina događa sve više incidenata i kako su kompanije nabavile dobre sigurnosne proizvode, one i dalje teže nekom obliku provođenja zakona iz svojih kancelarija. Ponekad, zbog nedostatka sigurnosnih mjera ili tehničke nesposobnosti, ljudi ne žele prijaviti štetu nadzorniku privatnosti, ali zapravo moraju to učiniti kako bi se pridržavali propisa. Kao mjeru predostrožnosti, oni zatim odvoje vrijeme da pruže dodatne informacije svom osoblju (što, naravno, poboljšava kvalitet usluge). Čini se da Irska ide korak dalje od prilično ekstremnog pristupa, između ostalih, Australije i Ujedinjenog Kraljevstva. Problem s ovom strogom mjerom je što prosječan korisnik misli da se ona odnosi samo na maloljetnike, ali u stvarnosti, oni sami moraju proći kroz ovaj postupak kao odrasli kada se od njih traži da se identifikuju. Uostalom, kako bi se inače posjetiocu mogao odobriti pristup web stranici? Ostaje da se vidi kako će novi proizvod, koji razvija Evropska komisija u EU, funkcionirati i hoće li odvratiti građane. Trenutno korisnik može posjetiti određene web stranice (npr. sadržaj samo za odrasle) klikom na jednostavno dugme "Slažem se". Pružatelj usluga iz iskustva zna da su ovi potrebni koraci besprijekorno funkcionirali dugo vremena. U nekoliko slučajeva (što dokazuju situacije koje uključuju često posjećivana tržišta), čak su uspjeli zabraniti posjetiteljima pristup svojoj domeni koji su možda prekršili njihove politike. U bliskoj budućnosti, ova situacija bi mogla utjecati na ponašanje potrošača. Neki od njih će sada biti oprezniji u pogledu davanja ličnih podataka. Oni koji već održavaju svoju mrežu kontakata na društvenim mrežama mogli bi i dalje razmotriti prelazak na druge alternative. U IT industriji, pored pružatelja usluga u tehnološkim kompanijama, (očekivana) ograničenja nametnuta preduzećima uskoro će biti neizbježna. Samo prikazivanje dokaza o identitetu online je složenije nego što se ranije mislilo. Putem platforme, korisnici moraju poduzeti nekoliko koraka dok se svi podaci ne prime i obrade. Jedino rješenje koje korisnik može ponuditi je da zaustavi proces na pola. Obrada je završena kada dođe do kraja sesije (slično kao i prijava za kreditnu karticu putem aplikacije). Pogledajte također "Korisnici interneta djelimično prelaze na ilegalne kanale." Izvor: Extra ie

Írország a névtelen közösségi média fiókok betiltását szorgalmazza

Írország 2026 második felében megpróbálja bevezetni a közösségi média lehetséges betiltását: a remények szerint ez minimális korhatárt fog meghatározni az azonosítási követelményekre vonatkozóan. A hangsúly azokon a felhasználókon lesz, akik azt hiszik, hogy névtelenül jelentkeznek be, vagy már létrehoztak egy „névtelen fiókot”. A kormány állítólag nem mindig volt meggyőződve arról, hogy egy kiskorú betartja a szabályokat például egy VPN-szolgáltatás használatával. Ezzel a biztonsági termékkel a felhasználók gyakran meg tudják kerülni a szabályokat. Sajnos egyes felhasználóknak továbbra is sikerült hozzáférniük olyan dolgokhoz, ahol nem kellett volna. Hasonló megközelítést kellene alkalmazni például a dohány és az alkohol vásárlásakor az üzletekben, ahol a pénztárnál azonosítani kell. Írország szigorúbb intézkedéseket akar bevezetni ezen „megkerült tevékenységek” megkülönböztetésére. A gyakorlatban ez néha másképp működik. Az Egyesült Államokban az EFF (Amerikai Polgárjogi Mozgalom) határozottan eltérő véleményt fogalmazott meg ebben a kérdésben: az összehasonlítás azonban lehetetlen volt, mert a fizikai világban az ilyen ellenőrzés teljesen másképp történik egy azonosítási követelmény esetén. Egy személynek csak egyszer kell bemutatnia a dokumentumát. A jóváhagyás után a másik személy tudja, hogy vásárlását elfogadták. Ráadásul a bemutatás mindig jogszerű, zökkenőmentes és biztonságos módon történik. Online azonban meg kell felelni a digitális kor kritériumainak: a szolgáltató kérésére a látogatónak esetleg egy szelfit is kell készítenie a dokumentum(ok) feltöltése mellett. Ha ez nem feltétlenül szükséges, egy másik lépés következik, amely megállapítja, hogy valaki elfogadta-e. Európában (ahol az uniós polgárok kétségtelenül szembesülni fognak ezekkel az új intézkedésekkel) azt látjuk, hogy az internet egy olyan területté válik, amelyet a kormányzati rendszer kapuőrei fognak felügyelni. Egyetlen vállalat sem, függetlenül attól, hogy mekkora, nem úszhatja meg ezt, és nem emlékeztethetik az irányelvekre, ahogyan az a GDPR bevezetésénél is történt. Az irányelvek betartása miatt ez kétségtelenül még nagyobb nyomást gyakorol majd a vállalkozásokra. Ezt a bírságok elkerülése érdekében teszik. Gyakran a figyelmeztetések elegendőek ahhoz, hogy a jövőben éberebbek maradjanak (ami a gyakorlatban meglehetősen kihívást jelenthet). Mivel az elmúlt években egyre több incidens történt, és a vállalatok jó biztonsági termékeket szereztek be, továbbra is valamilyen formában törekszenek az irodáikban történő betartatásra. Előfordul, hogy a biztonsági intézkedések hiánya vagy a technikai hozzá nem értés miatt az emberek nem akarják jelenteni a károkat az adatvédelmi hatóságnak, pedig valójában ezt meg kell tenniük a szabályozások betartása érdekében. Elővigyázatosságból ilyenkor időt szánnak arra, hogy további információkat adjanak át munkatársaiknak (ami természetesen javítja a szolgáltatás minőségét). Írország egy lépéssel tovább megy, mint például Ausztrália és az Egyesült Királyság meglehetősen szélsőséges megközelítése. A szigorú intézkedés problémája az, hogy az átlagfelhasználó azt hiszi, hogy ez csak a kiskorúakra vonatkozik, de a valóságban felnőttként nekik maguknak kell átesniük ezen az eljáráson, amikor azonosítaniuk kell magukat. Végül is, hogyan másképp kaphatna hozzáférést egy látogató egy weboldalhoz? Még nem tudni, hogyan fog működni az új termék, amelyet az Európai Bizottság fejleszt az EU-ban, és hogy elriasztja-e a polgárokat. Jelenleg a felhasználó bizonyos weboldalakat (pl. felnőtteknek szóló tartalmakat) egy egyszerű "Elfogadom" gombra kattintva látogathat meg. A szolgáltató tapasztalatból tudja, hogy ezek a kötelező lépések régóta hibátlanul működnek. Néhány esetben (amint azt a gyakran látogatott piacterekkel kapcsolatos helyzetek is bizonyítják) még a domainjükről is sikerült kitiltaniuk azokat a látogatókat, akik esetleg megsértették a szabályzataikat. A közeljövőben ez a helyzet befolyásolhatja a fogyasztói magatartást. Néhányan közülük most óvatosabbak lesznek a személyes adatok megadásával kapcsolatban. Azok, akik már fenntartják kapcsolataikat a közösségi médiában, továbbra is fontolóra vehetik a más alternatívákra való áttérést. Az IT-iparban, a technológiai vállalatok szolgáltatói mellett, a vállalkozásokra vonatkozó (várható) korlátozások hamarosan elkerülhetetlenek lesznek. Az online személyazonosság igazolásának egyszerű bemutatása bonyolultabb, mint korábban gondolták. Egy platformon keresztül a felhasználóknak több lépést kell tenniük, amíg az összes adat megérkezik és feldolgozódik. Az egyetlen megoldás, amit a felhasználó kínálhat, az a folyamat félúton történő leállítása. A feldolgozás a munkamenet végén fejeződik be (hasonlóan a hitelkártya-igényléshez az alkalmazáson keresztül). Lásd még: "Az internetfelhasználók részben illegális csatornákra váltanak." Forrás: Extra ie

Irlanda pledează pentru interzicerea conturilor anonime de socializare

Irlanda va încerca să implementeze o potențială interdicție pe rețelele de socializare în a doua jumătate a anului 2026: se speră că aceasta va stabili o limită de vârstă minimă pentru cerințele de identificare. Accentul va fi pus pe utilizatorii care cred că se conectează anonim sau care și-au creat deja un „cont anonim”. Se pare că guvernul nu a fost întotdeauna convins că un minor respectă regulile, de exemplu, utilizând un serviciu VPN. Cu acest produs de securitate, utilizatorii pot adesea ocoli regulile. Din păcate, unii utilizatori au reușit totuși să acceseze regulile acolo unde nu ar fi trebuit. O abordare similară ar trebui aplicată și pentru lucruri precum achiziționarea de tutun și alcool în magazine, unde este necesară identificarea la casă. Irlanda dorește să implementeze măsuri mai stricte pentru a distinge aceste „activități ocolite”. În practică, uneori se întâmplă altfel. În SUA, EFF (Mișcarea Americană pentru Drepturile Civile) a avut o opinie distinct diferită în această privință: cu toate acestea, o comparație a fost imposibilă deoarece în lumea fizică, o astfel de verificare are loc complet diferit, cu o cerință de identificare. O persoană trebuie să își prezinte documentul o singură dată. La aprobare, cealaltă persoană știe că achiziția sa a fost acceptată. Mai mult, prezentarea are loc întotdeauna într-un mod legal, fără probleme și sigur. Online, însă, trebuie îndeplinite criteriile erei digitale: la cererea furnizorului, vizitatorul poate fi nevoit să facă și un selfie pe lângă încărcarea documentului/documentelor sale. Dacă acest lucru nu este cu adevărat necesar, va urma un alt pas pentru a determina acceptarea cuiva. În Europa (unde cetățenii UE se vor confrunta, fără îndoială, cu aceste noi măsuri), vedem cum internetul se transformă într-un domeniu care va fi monitorizat de către paznici din cadrul sistemului guvernamental. Nicio companie, indiferent cât de mare, nu poate scăpa de acest lucru și nu poate fi reamintită de liniile directoare, așa cum a fost cazul introducerii GDPR. Datorită respectării liniilor directoare, acest lucru va pune, fără îndoială, și mai multă presiune asupra companiilor. Acest lucru se face pentru a evita amenzile. Adesea, avertismentele sunt suficiente pentru a rămâne mai vigilenți în viitor (ceea ce, în practică, poate fi destul de dificil). Pe măsură ce au avut loc tot mai multe incidente în ultimii ani, iar companiile au achiziționat produse de securitate bune, acestea continuă să depună eforturi pentru o formă de aplicare a legii din partea birourilor lor. Uneori, din cauza lipsei de măsuri de securitate sau a incompetenței tehnice, oamenii nu doresc să raporteze daunele către organismul de supraveghere a vieții private, dar de fapt trebuie să o facă pentru a respecta reglementările. Ca măsură de precauție, aceștia își fac apoi timp să ofere informații suplimentare personalului lor (ceea ce îmbunătățește în mod natural calitatea serviciilor). Irlanda pare să meargă cu un pas mai departe decât abordarea destul de extremă a, printre altele, Australiei și Regatului Unit. Problema cu această măsură strictă este că utilizatorul obișnuit crede că se aplică doar minorilor, dar, în realitate, el însuși trebuie să treacă prin această procedură ca adult atunci când i se cere să se identifice. La urma urmei, cum altfel i s-ar putea acorda unui vizitator acces la un site web? Rămâne de văzut cum va funcționa noul produs, dezvoltat de Comisia Europeană în UE, și dacă va descuraja sau nu cetățenii. În prezent, un utilizator poate vizita anumite site-uri web (de exemplu, conținut exclusiv pentru adulți) făcând clic pe un simplu buton „Sunt de acord”. Furnizorul știe din experiență că acești pași necesari au funcționat perfect mult timp. În câteva cazuri (după cum o demonstrează situațiile care implică piețe frecvent vizitate), au reușit chiar să interzică accesul pe domeniul lor a vizitatorilor care ar fi putut încălca politicile lor. În viitorul apropiat, această situație ar putea influența comportamentul consumatorilor. Unii dintre ei vor fi acum mai precauți în ceea ce privește furnizarea de informații personale. Cei care își mențin deja rețeaua de contacte pe rețelele de socializare ar putea lua în considerare trecerea la alte alternative. În industria IT, pe lângă cea a furnizorilor de servicii din cadrul companiilor de tehnologie, restricțiile (așteptate) impuse întreprinderilor vor fi în curând inevitabile. Simpla prezentare a dovezii identității online este mai complexă decât se credea anterior. Prin intermediul unei platforme, utilizatorii trebuie să parcurgă mai mulți pași până când toate datele au fost primite și procesate. Singura soluție pe care o poate oferi un utilizator este oprirea procesului la jumătatea drumului. Prelucrarea este finalizată atunci când se ajunge la sfârșitul sesiunii (similar cu o cerere de card de credit prin intermediul aplicației). Vezi și „Utilizatorii de internet se îndreaptă parțial către canale ilegale”. Sursa: Extra ie

Irsko prosazuje zákaz anonymních účtů na sociálních sítích

Irsko se pokusí zavést potenciální zákaz sociálních médií v druhé polovině roku 2026: doufá se, že tím bude stanovena minimální věková hranice pro požadavky na identifikaci. Důraz bude kladen na uživatele, kteří se domnívají, že se přihlašují anonymně, nebo si již vytvořili „anonymní účet“. Vláda údajně nebyla vždy přesvědčena, že nezletilá osoba dodržuje pravidla, například používáním služby VPN. S tímto bezpečnostním produktem jsou uživatelé často schopni pravidla obejít. Bohužel se některým uživatelům stále podařilo získat přístup tam, kam neměli. Podobný přístup by se měl uplatnit i u věcí, jako je nákup tabáku a alkoholu v obchodech, kde je u pokladny vyžadována identifikace. Irsko chce zavést přísnější opatření k rozlišení těchto „obcházených aktivit“. V praxi to někdy funguje jinak. V USA mělo EFF (Americké hnutí za občanská práva) na tuto záležitost zřetelně odlišný názor: srovnání však nebylo možné, protože ve fyzickém světě probíhá takové ověření zcela jinak s požadavkem na identifikaci. Osoba musí svůj doklad předložit pouze jednou. Po schválení druhá osoba ví, že její nákup byl přijat. Prezentace navíc vždy probíhá zákonným, hladkým a bezpečným způsobem. Online je však nutné splňovat kritéria digitálního věku: na žádost poskytovatele si návštěvník může kromě nahrání dokumentu (dokumentů) také pořídit selfie. Pokud to není skutečně nutné, bude následovat další krok k určení přijetí. V Evropě (kde se občané EU s těmito novými opatřeními nepochybně setkají) vidíme, jak se internet přesouvá do oblasti, kterou budou monitorovat strážci v rámci vládního systému. Žádná společnost, bez ohledu na svou velikost, se tomuto nemůže vyhnout a být připomenuta pokynům, jako tomu bylo v případě zavedení GDPR. Dodržování pokynů nepochybně vyvine na podniky ještě větší tlak. Děje se tak proto, aby se vyhnuly pokutám. Varování často stačí k tomu, aby v budoucnu zůstaly ostražitější (což v praxi může být poměrně náročné). Vzhledem k tomu, že v posledních letech dochází k stále většímu počtu incidentů a společnosti si pořídily kvalitní bezpečnostní produkty, nadále usilují o nějakou formu vymáhání ze strany svých kanceláří. Někdy se stane, že kvůli nedostatku bezpečnostních opatření nebo technické nekompetentnosti lidé nechtějí hlásit poškození orgánu pro ochranu soukromí, ale ve skutečnosti to musí udělat, aby splnili předpisy. Preventivně si pak udělají čas na poskytnutí doplňujících informací svým zaměstnancům (což přirozeně zlepšuje kvalitu služeb). Zdá se, že Irsko jde ještě o krok dál než poněkud extrémní přístup, který uplatňuje mimo jiné Austrálie a Spojené království. Problém s tímto přísným opatřením spočívá v tom, že si průměrný uživatel myslí, že se vztahuje pouze na nezletilé, ale ve skutečnosti musí tento postup podstoupit sami jako dospělí, když jsou požádáni o identifikaci. Koneckonců, jak jinak by mohl návštěvník získat přístup na webové stránky? Zbývá vidět, jak bude nový produkt, který v EU vyvíjí Evropská komise, fungovat a zda občany odradí. V současné době může uživatel navštívit určité webové stránky (např. obsah pouze pro dospělé) kliknutím na jednoduché tlačítko „Souhlasím“. Poskytovatel ze zkušenosti ví, že tyto požadované kroky fungují bezchybně již dlouhou dobu. V několika případech (jak dokazují situace týkající se často navštěvovaných tržišť) se jim dokonce podařilo zakázat přístup na svou doménu návštěvníkům, kteří mohli porušovat jejich zásady. V blízké budoucnosti by tato situace mohla ovlivnit chování spotřebitelů. Někteří z nich nyní budou opatrnější při poskytování osobních údajů. Ti, kteří si již udržují síť kontaktů na sociálních sítích, by mohli stále zvažovat přechod na jiné alternativy. V IT odvětví, kromě poskytovatelů služeb v technologických společnostech, budou (očekávaná) omezení uvalená na podniky brzy nevyhnutelná. Pouhé prokázání totožnosti online je složitější, než se dříve myslelo. Prostřednictvím platformy musí uživatelé podniknout několik kroků, než budou všechna data přijata a zpracována. Jediným řešením, které uživatel může nabídnout, je proces v polovině zastavit. Zpracování je dokončeno, když dosáhne konce relace (podobně jako žádost o kreditní kartu prostřednictvím aplikace). Viz také „Uživatelé internetu částečně přecházejí na nelegální kanály.“ Zdroj: Extra ie

Írsko sa zasadzuje za zákaz anonymných účtov na sociálnych sieťach

Írsko sa v druhej polovici roka 2026 pokúsi zaviesť potenciálny zákaz sociálnych médií: dúfa sa, že sa tým stanoví minimálna veková hranica pre požiadavky na identifikáciu. Dôraz sa bude klásť na používateľov, ktorí sa domnievajú, že sa prihlasujú anonymne alebo si už vytvorili „anonymný účet“. Vláda údajne nebola vždy presvedčená, že maloletá osoba dodržiava pravidlá, napríklad používaním služby VPN. S týmto bezpečnostným produktom sú používatelia často schopní obísť pravidlá. Bohužiaľ, niektorým používateľom sa stále podarilo získať prístup tam, kam nemali. Podobný prístup by sa mal uplatniť aj pri nákupe tabaku a alkoholu v obchodoch, kde sa pri pokladni vyžaduje identifikácia. Írsko chce zaviesť prísnejšie opatrenia na rozlíšenie týchto „obchádzaných aktivít“. V praxi to niekedy funguje inak. V USA malo EFF (Americké hnutie za občianske práva) na túto vec výrazne odlišný názor: porovnanie však nebolo možné, pretože vo fyzickom svete prebieha takéto overenie úplne inak s požiadavkou na identifikáciu. Osoba musí predložiť svoj doklad iba raz. Po schválení druhá osoba vie, že jej nákup bol prijatý. Navyše, prezentácia vždy prebieha zákonným, hladkým a bezpečným spôsobom. Online však musí človek spĺňať kritériá digitálneho veku: na žiadosť poskytovateľa si návštevník môže okrem nahrania svojho dokumentu (dokumentov) urobiť aj selfie. Ak to nie je skutočne potrebné, nasleduje ďalší krok na určenie súhlasu niekoho. V Európe (kde sa občania EÚ nepochybne stretnú s týmito novými opatreniami) vidíme, ako sa internet presúva do domény, ktorú budú monitorovať strážcovia v rámci vládneho systému. Žiadna spoločnosť, bez ohľadu na jej veľkosť, sa tomu nemôže vyhnúť a byť pripomenutá si usmerneniam, ako to bolo v prípade zavedenia GDPR. Dodržiavanie usmernení nepochybne vyvinie na podniky ešte väčší tlak. Robí sa to s cieľom vyhnúť sa pokutám. Často sú upozornenia dostatočné na to, aby boli v budúcnosti ostražitejšie (čo v praxi môže byť dosť náročné). Keďže v posledných rokoch dochádza k čoraz väčšiemu počtu incidentov a spoločnosti si zaobstarali dobré bezpečnostné produkty, naďalej sa snažia o nejakú formu presadzovania zo strany svojich kancelárií. Niekedy sa stáva, že ľudia kvôli nedostatku bezpečnostných opatrení alebo technickej nekompetentnosti nechcú nahlásiť poškodenie orgánu dohľadu nad ochranou súkromia, ale v skutočnosti to musia urobiť, aby splnili predpisy. Preventívne si potom vyhradia čas na poskytnutie dodatočných informácií svojim zamestnancom (čo prirodzene zlepšuje kvalitu služieb). Zdá sa, že Írsko ide o krok ďalej ako dosť extrémny prístup, ktorý okrem iných ponúka Austrália a Spojené kráľovstvo. Problémom tohto prísneho opatrenia je, že priemerný používateľ si myslí, že sa vzťahuje len na maloletých, ale v skutočnosti musia sami podstúpiť tento postup ako dospelí, keď sa od nich vyžaduje identifikácia. Ako inak by mohol byť návštevník oprávnený na prístup na webovú stránku? Zostáva sa len pozrieť, ako bude nový produkt, ktorý vyvíja Európska komisia v EÚ, fungovať a či odradí občanov. V súčasnosti môže používateľ navštíviť určité webové stránky (napr. obsah len pre dospelých) kliknutím na jednoduché tlačidlo „Súhlasím“. Poskytovateľ zo skúsenosti vie, že tieto požadované kroky fungujú bezchybne už dlho. V niekoľkých prípadoch (ako dokazujú situácie týkajúce sa často navštevovaných trhovísk) sa im dokonca podarilo zakázať vstup na svoju doménu návštevníkom, ktorí mohli porušiť ich pravidlá. V blízkej budúcnosti by táto situácia mohla ovplyvniť správanie spotrebiteľov. Niektorí z nich budú teraz opatrnejší pri poskytovaní osobných údajov. Tí, ktorí si už udržiavajú sieť kontaktov na sociálnych sieťach, by mohli stále zvážiť prechod na iné alternatívy. V IT priemysle, okrem poskytovateľov služieb v technologických spoločnostiach, sa (očakávaným) obmedzeniam uvaleným na podniky čoskoro nedá vyhnúť. Samotné preukázanie totožnosti online je zložitejšie, ako sa doteraz myslelo. Prostredníctvom platformy musia používatelia vykonať niekoľko krokov, kým nebudú prijaté a spracované všetky údaje. Jediným riešením, ktoré môže používateľ ponúknuť, je zastaviť proces v polovici. Spracovanie je dokončené, keď sa dosiahne koniec relácie (podobne ako pri žiadosti o kreditnú kartu prostredníctvom aplikácie). Pozri tiež „Používatelia internetu čiastočne prechádzajú na nelegálne kanály.“ Zdroj: Extra ie

Irska se zavzema za prepoved anonimnih računov na družbenih omrežjih

Irska bo v drugi polovici leta 2026 poskušala uvesti morebitno prepoved družbenih omrežij: upanje je, da bo to določilo minimalno starostno mejo za zahteve glede identifikacije. Poudarek bo na uporabnikih, ki verjamejo, da se prijavljajo anonimno ali so že ustvarili "anonimni račun". Vlada naj ne bi bila vedno prepričana, da mladoletnik s pomočjo storitve VPN upošteva pravila, na primer. S tem varnostnim izdelkom lahko uporabniki pogosto zaobidejo pravila. Žal je nekaterim uporabnikom še vedno uspelo pridobiti dostop, kjer ne bi smeli. Podoben pristop bi bilo treba uporabiti za stvari, kot je nakup tobaka in alkohola v trgovinah, kjer je na blagajni potrebna identifikacija. Irska želi uvesti strožje ukrepe za razlikovanje med temi "zaobitimi dejavnostmi". V praksi to včasih deluje drugače. V ZDA je imelo gibanje za državljanske pravice (EFF) o tej zadevi povsem drugačno mnenje: vendar je bila primerjava nemogoča, ker v fizičnem svetu takšno preverjanje poteka povsem drugače z zahtevo po identifikaciji. Oseba mora svoj dokument predložiti le enkrat. Ob odobritvi druga oseba ve, da je bil njen nakup sprejet. Poleg tega predstavitev vedno poteka na zakonit, nemoten in varen način. Na spletu pa je treba izpolnjevati merila digitalne dobe: na zahtevo ponudnika mora obiskovalec poleg nalaganja svojih dokumentov morda narediti tudi selfi. Če to ni res potrebno, sledi še en korak za ugotavljanje sprejetja. V Evropi (kjer se bodo državljani EU nedvomno soočili s temi novimi ukrepi) vidimo, da se internet premika v domeno, ki jo bodo nadzorovali vratarji znotraj vladnega sistema. Nobeno podjetje, ne glede na to, kako veliko je, se temu ne more izogniti in biti opomnjeno na smernice, kot je bilo to v primeru uvedbe GDPR. Zaradi skladnosti s smernicami bo to nedvomno še bolj obremenilo podjetja. To se stori, da se izognejo globam. Pogosto so opozorila dovolj, da v prihodnje ostanejo bolj pozorni (kar je v praksi lahko precejšen izziv). Ker se je v zadnjih letih zgodilo vedno več incidentov in so podjetja pridobila dobre varnostne izdelke, si še naprej prizadevajo za neko obliko izvrševanja iz svojih pisarn. Včasih ljudje zaradi pomanjkanja varnostnih ukrepov ali tehnične nesposobnosti ne želijo prijaviti škode organu za varstvo zasebnosti, ampak morajo to dejansko storiti, da bi upoštevali predpise. Iz previdnosti si nato vzamejo čas, da svojemu osebju posredujejo dodatne informacije (kar seveda izboljša kakovost storitve). Zdi se, da Irska gre še korak dlje od precej skrajnega pristopa, ki ga uporabljata med drugim Avstralija in Združeno kraljestvo. Težava tega strogega ukrepa je, da povprečen uporabnik misli, da velja le za mladoletnike, v resnici pa morajo sami kot odrasli opraviti ta postopek, ko se morajo identificirati. Navsezadnje, kako bi sicer obiskovalec lahko dobil dostop do spletnega mesta? Ostaja odprto vprašanje, kako bo novi izdelek, ki ga v EU razvija Evropska komisija, deloval in ali bo državljane odvrnil. Trenutno lahko uporabnik obišče določena spletna mesta (npr. vsebine samo za odrasle) s klikom na preprost gumb »Strinjam se«. Ponudnik iz izkušenj ve, da ti zahtevani koraki že dolgo delujejo brezhibno. V nekaj primerih (kot dokazujejo situacije s pogosto obiskanimi tržnicami) jim je celo uspelo prepovedati dostop do svoje domene obiskovalcem, ki so morda kršili njihove pravilnike. V bližnji prihodnosti bi lahko ta situacija vplivala na vedenje potrošnikov. Nekateri bodo zdaj bolj previdni pri posredovanju osebnih podatkov. Tisti, ki že vzdržujejo svojo mrežo stikov na družbenih omrežjih, bi morda še vedno razmislili o prehodu na druge alternative. V IT-industriji bodo poleg ponudnikov storitev v tehnoloških podjetjih (pričakovane) omejitve, ki veljajo za podjetja, kmalu neizogibne. Preprosto dokazilo o identiteti na spletu je bolj zapleteno, kot se je prej mislilo. Uporabniki morajo prek platforme narediti več korakov, dokler niso prejeti in obdelani vsi podatki. Edina rešitev, ki jo lahko ponudi uporabnik, je, da postopek ustavi na sredini. Obdelava je končana, ko doseže konec seje (podobno kot pri vlogi za kreditno kartico prek aplikacije). Glejte tudi "Internetni uporabniki delno prehajajo na nezakonite kanale." Vir: Extra ie

Իռլանդիան պաշտպանում է անանուն սոցիալական ցանցերի հաշիվների արգելքը

Իռլանդիան կփորձի սոցիալական ցանցերի վրա արգելք մտցնել 2026 թվականի երկրորդ կեսին. հույս կա, որ սա կսահմանի նույնականացման պահանջների համար նվազագույն տարիքային սահմանափակում: Ուշադրության կենտրոնում կլինեն այն օգտատերերը, ովքեր կարծում են, որ անանուն մուտք են գործում կամ արդեն ստեղծել են «անանուն հաշիվ»: Ըստ որոշ տեղեկությունների, կառավարությունը միշտ չէ, որ համոզված է եղել, որ անչափահասը հետևում է կանոններին՝ օրինակ՝ օգտագործելով VPN ծառայություն: Այս անվտանգության արտադրանքի միջոցով օգտատերերը հաճախ կարողանում են շրջանցել կանոնները: Դժբախտաբար, որոշ օգտատերերի այնուամենայնիվ հաջողվել է մուտք գործել այնտեղ, որտեղ նրանք չպետք է դա անեին: Նմանատիպ մոտեցում պետք է կիրառվի նաև խանութներում ծխախոտ և ալկոհոլ գնելու դեպքում, որտեղ դրամարկղում պահանջվում է նույնականացում: Իռլանդիան ցանկանում է ավելի խիստ միջոցներ ձեռնարկել՝ այս «շրջանցված գործողությունները» տարբերակելու համար: Գործնականում սա երբեմն այլ կերպ է ստացվում: ԱՄՆ-ում EFF-ը (Ամերիկյան քաղաքացիական իրավունքների շարժում) այս հարցի վերաբերյալ ուներ բոլորովին այլ կարծիք. սակայն համեմատությունը անհնար էր, քանի որ ֆիզիկական աշխարհում նման ստուգումը տեղի է ունենում բոլորովին այլ կերպ՝ նույնականացման պահանջով: Անձը պետք է ներկայացնի իր փաստաթուղթը միայն մեկ անգամ: Հաստատման դեպքում մյուս անձը իմանում է, որ իր գնումն ընդունվել է: Ավելին, ներկայացումը միշտ տեղի է ունենում օրինական, սահուն և անվտանգ եղանակով: Սակայն առցանց պետք է համապատասխանել թվային դարաշրջանի չափանիշներին. մատակարարի խնդրանքով այցելուն կարող է նաև սելֆի անել՝ բացի իր փաստաթուղթը(ները) վերբեռնելուց: Եթե դա իրականում անհրաժեշտ չէ, ապա կհետևի մեկ այլ քայլ՝ մեկի ընդունումը որոշելու համար: Եվրոպայում (որտեղ ԵՄ քաղաքացիները, անկասկած, կբախվեն այս նոր միջոցառումներին), մենք տեսնում ենք, թե ինչպես է ինտերնետը անցնում մի տիրույթ, որը կհսկվի կառավարական համակարգի դարպասապահների կողմից: Ոչ մի ընկերություն, անկախ նրանից, թե որքան մեծ է, չի կարող խուսափել դրանից և հիշեցվել ուղեցույցների մասին, ինչպես դա եղավ GDPR-ի ներդրման դեպքում: Ուղեցույցներին համապատասխանելու պատճառով սա, անկասկած, ավելի մեծ ճնշում կգործադրի բիզնեսների վրա: Սա արվում է տուգանքներից խուսափելու համար: Հաճախ նախազգուշացումները բավարար են ապագայում ավելի զգոն մնալու համար (ինչը գործնականում կարող է բավականին դժվար լինել): Քանի որ վերջին տարիներին ավելի ու ավելի շատ միջադեպեր են տեղի ունեցել, և ընկերությունները ձեռք են բերել լավ անվտանգության արտադրանք, նրանք շարունակում են ձգտել իրենց գրասենյակներից որոշակի ձևով կիրառել կանոնակարգեր: Երբեմն, անվտանգության միջոցառումների բացակայության կամ տեխնիկական անգործունակության պատճառով, մարդիկ չեն ցանկանում վնասի մասին հաղորդել գաղտնիության վերահսկող մարմնին, բայց իրականում ստիպված են դա անել՝ կանոնակարգերին համապատասխանելու համար: Որպես նախազգուշական միջոց, նրանք ժամանակ են հատկացնում իրենց աշխատակիցներին լրացուցիչ տեղեկատվություն տրամադրելու համար (ինչը, բնականաբար, բարելավում է ծառայության որակը): Իռլանդիան, կարծես, մեկ քայլ առաջ է գնում, քան, օրինակ, Ավստրալիայի և Միացյալ Թագավորության բավականին ծայրահեղ մոտեցումը: Այս խիստ միջոցառման խնդիրն այն է, որ միջին օգտատերը կարծում է, որ այն վերաբերում է միայն անչափահասներին, բայց իրականում նրանք իրենք պետք է անցնեն այս ընթացակարգը որպես մեծահասակ, երբ պահանջվում է ինքնությունը հաստատել: Ի վերջո, ինչպե՞ս այլ կերպ կարող է այցելուին մուտք գործել կայք: Մնում է տեսնել, թե ինչպես կաշխատի ԵՄ-ում Եվրոպական հանձնաժողովի կողմից մշակվող նոր արտադրանքը և արդյոք այն կխանգարի քաղաքացիներին, թե ոչ: Ներկայումս օգտատերը կարող է այցելել որոշակի կայքեր (օրինակ՝ միայն մեծահասակների համար նախատեսված բովանդակություն)՝ սեղմելով պարզ «Համաձայն եմ» կոճակը: Մատակարարը փորձից գիտի, որ այս պարտադիր քայլերը երկար ժամանակ անթերի են աշխատել: Մի քանի դեպքերում (ինչպես վկայում են հաճախակի այցելվող շուկաների հետ կապված իրավիճակները), նրանք նույնիսկ կարողացան արգելել իրենց տիրույթ մուտք գործել այն այցելուներին, ովքեր կարող էին խախտել իրենց քաղաքականությունը: Մոտ ապագայում այս իրավիճակը կարող է ազդել սպառողների վարքագծի վրա: Նրանցից ոմանք այժմ ավելի զգույշ կլինեն անձնական տեղեկատվություն տրամադրելու հարցում: Նրանք, ովքեր արդեն պահպանում են իրենց կոնտակտային ցանցը սոցիալական ցանցերում, կարող են դեռևս դիտարկել այլընտրանքային տարբերակների անցումը: ՏՏ ոլորտում, տեխնոլոգիական ընկերությունների ծառայություն մատուցողների հետ մեկտեղ, բիզնեսների վրա դրված (սպասվող) սահմանափակումները շուտով անխուսափելի կլինեն: Պարզապես առցանց ինքնության ապացույցը ցույց տալն ավելի բարդ է, քան նախկինում կարծում էին: Հարթակի միջոցով օգտատերերը պետք է մի քանի քայլ կատարեն, մինչև բոլոր տվյալները ստացվեն և մշակվեն: Միակ լուծումը, որը օգտատերը կարող է առաջարկել, գործընթացը կեսից դադարեցնելն է: Մշակումն ավարտվում է, երբ այն հասնում է սեսիայի ավարտին (նման է հավելվածի միջոցով վարկային քարտի դիմումին): Տես նաև «Ինտերնետ օգտատերերը մասամբ անցնում են անօրինական ալիքների»: Աղբյուր՝ Extra ie

Írland berst fyrir banni á nafnlausum samfélagsmiðlareikningum

Írland mun reyna að innleiða hugsanlegt bann á samfélagsmiðlaumhverfið á seinni hluta ársins 2026: vonast er til að þetta muni setja lágmarksaldurstakmark fyrir skilríki. Áherslan verður á notendur sem telja sig skrá sig inn nafnlaust eða hafa þegar búið til „nafnlausan reikning“. Að sögn voru stjórnvöld ekki alltaf sannfærð um að ólögráða einstaklingur væri að fylgja reglum með því að nota VPN þjónustu, til dæmis. Með þessari öryggisvöru geta notendur oft komist hjá reglunum. Því miður tókst sumum notendum samt að fá aðgang þar sem þeir áttu ekki að gera það. Svipaða nálgun ætti að beita við hluti eins og kaup á tóbaki og áfengi í verslunum, þar sem skilríki eru krafist við afgreiðslu. Írland vill innleiða strangari ráðstafanir til að greina á milli þessara „sniðnu athafna“. Í reynd gengur þetta stundum öðruvísi. Í Bandaríkjunum hafði EFF (American Civil Rights Movement) greinilega aðra skoðun á þessu máli: samanburður var þó ómögulegur vegna þess að í hinum raunverulega heimi fer slík staðfesting allt öðruvísi fram með skilríkiskröfu. Maður þarf aðeins að framvísa skilríki sínu einu sinni. Við samþykki veit hinn aðilinn að kaupin hafa verið samþykkt. Þar að auki fer kynningin alltaf fram á lögmætan, greiðan og öruggan hátt. Á netinu verður maður hins vegar að uppfylla skilyrði stafrænnar aldarinnar: að beiðni þjónustuaðilans gæti gesturinn einnig þurft að taka sjálfsmynd auk þess að hlaða upp skjölum sínum. Ef þetta er ekki nauðsynlegt fylgir annað skref til að ákvarða samþykki einhvers. Í Evrópu (þar sem ESB-borgarar munu án efa standa frammi fyrir þessum nýju ráðstöfunum) sjáum við internetið færast yfir í svið sem verður undir eftirliti hliðvarða innan stjórnkerfisins. Ekkert fyrirtæki, sama hversu stórt það er, getur sloppið við þetta og verið minnt á leiðbeiningarnar, eins og var raunin með innleiðingu GDPR. Vegna þess að farið er eftir leiðbeiningunum mun þetta án efa setja enn meiri þrýsting á fyrirtæki. Þetta er gert til að forðast sektir. Oft eru viðvaranirnar nægar til að vera vakandi í framtíðinni (sem í reynd getur verið nokkuð krefjandi). Þar sem fleiri og fleiri atvik hafa átt sér stað á undanförnum árum og fyrirtæki hafa eignast góðar öryggisvörur, halda þau áfram að leitast við að fá einhvers konar framfylgd frá skrifstofum sínum. Stundum, vegna skorts á öryggisráðstöfunum eða tæknilegrar vanhæfni, vilja einstaklingar ekki tilkynna tjón til persónuverndareftirlitsins, heldur verða þeir í raun að gera það til að fara að reglugerðunum. Sem varúðarráðstöfun gefa þeir sér þá tíma til að veita starfsfólki sínu frekari upplýsingar (sem bætir auðvitað gæði þjónustunnar). Írland virðist vera að ganga skrefinu lengra en frekar öfgakennd nálgun, meðal annars Ástralía og Bretland. Vandamálið með þessari ströngu ráðstöfun er að meðalnotandinn heldur að hún eigi aðeins við um ólögráða einstaklinga, en í raun þurfa þeir sjálfir að gangast undir þessa aðferð sem fullorðnir þegar þeir þurfa að bera kennsl á sig. Hvernig annars gæti gestir fengið aðgang að vefsíðu? Það er óvíst hvernig nýja varan, sem framkvæmdastjórn Evrópusambandsins þróar í ESB, mun virka og hvort hún muni fæla borgara frá sér. Eins og er getur notandi heimsótt ákveðnar vefsíður (t.d. efni eingöngu fyrir fullorðna) með því að smella á einfaldan „Samþykkja“ hnapp. Þjónustuveitandinn veit af reynslu að þessi nauðsynlegu skref hafa virkað gallalaust í langan tíma. Í nokkrum tilfellum (eins og sjá má af aðstæðum sem tengjast oft heimsóttum markaðstorgum) tókst þeim jafnvel að banna gestum aðgang að léni sínu sem gætu hafa brotið gegn reglum þeirra. Í náinni framtíð gæti þessi staða haft áhrif á hegðun neytenda. Sumir þeirra munu nú vera varkárari varðandi að gefa upp persónuupplýsingar. Þeir sem þegar viðhalda tengslaneti sínu á samfélagsmiðlum gætu samt íhugað að skipta yfir í aðra valkosti. Í upplýsingatæknigeiranum, auk þjónustuaðila hjá tæknifyrirtækjum, verða (væntanlegu) takmarkanirnar sem settar eru á fyrirtæki brátt óhjákvæmilegar. Að sýna einfaldlega fram á sjálfsmynd á netinu er flóknara en áður var talið. Í gegnum vettvang verða notendur að taka nokkur skref þar til öll gögn hafa verið móttekin og unnin. Eina lausnin sem notandi getur boðið upp á er að stöðva ferlið á miðri leið. Vinnslunni er lokið þegar henni lýkur lotunni (svipað og umsókn um kreditkort í gegnum appið). Sjá einnig "Netnotendur eru að hluta til að færa sig yfir í ólöglegar rásir." Heimild: Extra ie

Irland förespråkar förbud mot anonyma konton på sociala medier

Irland kommer att försöka implementera ett potentiellt förbud mot sociala medier under andra halvan av 2026: förhoppningen är att detta kommer att fastställa en lägsta åldersgräns för identifieringskrav. Fokus kommer att ligga på användare som tror att de loggar in anonymt eller redan har skapat ett "anonymt konto". Regeringen var enligt uppgift inte alltid övertygad om att en minderårig följde reglerna genom att till exempel använda en VPN-tjänst. Med denna säkerhetsprodukt kan användare ofta kringgå reglerna. Tyvärr lyckades vissa användare fortfarande få åtkomst där de inte skulle. En liknande strategi bör tillämpas på saker som att köpa tobak och alkohol i butiker, där identifiering krävs i kassan. Irland vill införa strängare åtgärder för att skilja dessa "kringgående aktiviteter" åt. I praktiken fungerar detta ibland annorlunda. I USA hade EFF (American Civil Rights Movement) en tydligt annorlunda uppfattning i denna fråga: en jämförelse var dock omöjlig eftersom en sådan verifiering i den fysiska världen sker helt annorlunda med ett identifieringskrav. En person behöver bara visa upp sitt dokument en gång. Vid godkännande vet den andra personen att deras köp har accepterats. Dessutom sker presentationen alltid på ett lagligt, smidigt och säkert sätt. Online måste man dock uppfylla den digitala tidsålderns kriterier: på leverantörens begäran kan besökaren också behöva ta en selfie utöver att ladda upp sitt/sina dokument. Om detta inte är absolut nödvändigt följer ytterligare ett steg för att avgöra någons godkännande. I Europa (där EU-medborgare utan tvekan kommer att konfronteras med dessa nya åtgärder) ser vi hur internet förvandlas till en domän som kommer att övervakas av grindvakter inom myndighetssystemet. Inget företag, oavsett hur stort, kan undgå detta och bli påminda om riktlinjerna, vilket var fallet med införandet av GDPR. På grund av efterlevnaden av riktlinjerna kommer detta utan tvekan att sätta ännu större press på företagen. Detta görs för att undvika böter. Ofta räcker varningarna för att förbli mer vaksamma i framtiden (vilket i praktiken kan vara ganska utmanande). I takt med att fler och fler incidenter har inträffat de senaste åren och företag har skaffat bra säkerhetsprodukter fortsätter de att sträva efter någon form av verkställighet från sina kontor. Ibland, på grund av bristande säkerhetsåtgärder eller teknisk inkompetens, vill man inte rapportera skador till integritetsskyddsmyndigheten, utan måste faktiskt göra det för att följa reglerna. Som en försiktighetsåtgärd tar man sig sedan tid att ge ytterligare information till sin personal (vilket naturligtvis förbättrar servicekvaliteten). Irland verkar gå ett steg längre än den ganska extrema strategin som bland annat Australien och Storbritannien har. Problemet med denna strikta åtgärd är att den genomsnittliga användaren tror att den bara gäller minderåriga, men i verkligheten måste de själva genomgå denna procedur som vuxen när de måste identifiera sig. Hur annars skulle en besökare kunna beviljas tillgång till en webbplats? Det återstår att se hur den nya produkten, som utvecklas av Europeiska kommissionen i EU, kommer att fungera och om den kommer att avskräcka medborgare. För närvarande kan en användare besöka vissa webbplatser (t.ex. innehåll endast för vuxna) genom att klicka på en enkel "Godkänn"-knapp. Leverantören vet av erfarenhet att dessa obligatoriska steg har fungerat felfritt under lång tid. I ett fåtal fall (vilket framgår av situationer som rör frekvent besökta marknadsplatser) lyckades de till och med stänga av besökare från sin domän som kan ha brutit mot deras policyer. Inom en snar framtid kan denna situation påverka konsumentbeteendet. Vissa av dem kommer nu att vara mer försiktiga med att lämna ut personlig information. De som redan upprätthåller sitt kontaktnätverk på sociala medier kan fortfarande överväga att byta till andra alternativ. Inom IT-branschen, utöver tjänsteleverantörer på teknikföretag, kommer de (förväntade) restriktioner som införs för företag snart att vara oundvikliga. Att bara visa bevis på identitet online är mer komplext än man tidigare trott. Genom en plattform måste användare vidta flera steg tills all data har mottagits och bearbetats. Den enda lösningen en användare kan erbjuda är att stoppa processen halvvägs. Bearbetningen är klar när den når slutet av sessionen (liknande en kreditkortsansökan via appen). Se även "Internetanvändare övergår delvis till illegala kanaler." Källa: Extra ie

Irland tar til orde for forbud mot anonyme kontoer på sosiale medier

Irland vil forsøke å implementere et potensielt forbud mot sosiale medier i andre halvdel av 2026: håpet er at dette vil etablere en minimumsaldergrense for identifikasjonskrav. Fokuset vil være på brukere som tror de logger seg inn anonymt eller allerede har opprettet en "anonym konto". Myndighetene var angivelig ikke alltid overbevist om at en mindreårig overholdt reglene ved å bruke en VPN-tjeneste, for eksempel. Med dette sikkerhetsproduktet kan brukere ofte omgå reglene. Dessverre klarte noen brukere fortsatt å få tilgang der de ikke skulle. En lignende tilnærming bør brukes til ting som å kjøpe tobakk og alkohol i butikker, der identifikasjon er påkrevd i kassen. Irland ønsker å implementere strengere tiltak for å skille mellom disse "omgåtte aktivitetene". I praksis fungerer dette noen ganger annerledes. I USA hadde EFF (American Civil Rights Movement) en tydelig annen oppfatning av denne saken: en sammenligning var imidlertid umulig fordi i den fysiske verden foregår slik verifisering helt annerledes med et identifikasjonskrav. En person trenger bare å fremlegge dokumentet sitt én gang. Ved godkjenning vet den andre personen at kjøpet er akseptert. Dessuten skjer presentasjonen alltid på en lovlig, smidig og sikker måte. På nett må man imidlertid oppfylle kriteriene for den digitale tidsalderen: på leverandørens forespørsel kan den besøkende også måtte ta en selfie i tillegg til å laste opp dokumentet/dokumentene sine. Hvis dette ikke er helt nødvendig, følger et nytt trinn for å avgjøre noens aksept. I Europa (der EU-borgere utvilsomt vil bli konfrontert med disse nye tiltakene) ser vi at internett endrer seg til et domene som vil bli overvåket av portvoktere innenfor det offentlige systemet. Ingen selskaper, uansett hvor store, kan unnslippe dette og bli minnet på retningslinjene, slik tilfellet var med innføringen av GDPR. På grunn av overholdelse av retningslinjene vil dette utvilsomt legge enda mer press på bedrifter. Dette gjøres for å unngå bøter. Ofte er advarslene nok til å forbli mer årvåkne i fremtiden (noe som i praksis kan være ganske utfordrende). Etter hvert som flere og flere hendelser har skjedd de siste årene, og selskaper har anskaffet gode sikkerhetsprodukter, fortsetter de å strebe etter en eller annen form for håndheving fra kontorene sine. Noen ganger, på grunn av manglende sikkerhetstiltak eller teknisk inkompetanse, ønsker ikke folk å rapportere skader til personverntilsynet, men må faktisk gjøre det for å overholde regelverket. Som en forholdsregel tar de seg deretter tid til å gi ytterligere informasjon til sine ansatte (noe som naturligvis forbedrer kvaliteten på tjenesten). Irland ser ut til å gå et skritt lenger enn den ganske ekstreme tilnærmingen til blant annet Australia og Storbritannia. Problemet med dette strenge tiltaket er at den gjennomsnittlige brukeren tror det bare gjelder mindreårige, men i realiteten må de selv gjennomgå denne prosedyren som voksen når de må identifisere seg. Tross alt, hvordan ellers kan en besøkende få tilgang til et nettsted? Det gjenstår å se hvordan det nye produktet, som utvikles av Europakommisjonen i EU, vil fungere og om det vil avskrekke borgere. For øyeblikket kan en bruker besøke bestemte nettsteder (f.eks. innhold kun for voksne) ved å klikke på en enkel "Godta"-knapp. Leverandøren vet av erfaring at disse nødvendige trinnene har fungert feilfritt i lang tid. I noen få tilfeller (som vist i situasjoner som involverer ofte besøkte markedsplasser), klarte de til og med å utestenge besøkende fra domenet sitt som kan ha brutt retningslinjene deres. I nær fremtid kan denne situasjonen påvirke forbrukeratferden. Noen av dem vil nå være mer forsiktige med å oppgi personlig informasjon. De som allerede opprettholder kontaktnettverket sitt på sosiale medier, kan fortsatt vurdere å bytte til andre alternativer. I IT-bransjen, i tillegg til tjenesteleverandører hos teknologiselskaper, vil de (forventede) restriksjonene som er pålagt bedrifter snart være uunngåelige. Bare det å vise bevis på identitet på nett er mer komplekst enn tidligere antatt. Gjennom en plattform må brukere ta flere trinn til alle data er mottatt og behandlet. Den eneste løsningen en bruker kan tilby er å stoppe prosessen midtveis. Behandlingen er fullført når den når slutten av økten (ligner på en kredittkortsøknad via appen). Se også "Internettbrukere går delvis over til ulovlige kanaler." Kilde: Extra ie

Irland går ind for forbud mod anonyme sociale mediekonti

Irland vil forsøge at implementere et potentielt forbud mod sociale medielandskaber i andet halvår af 2026: håbet er, at dette vil etablere en minimumsaldergrænse for identifikationskrav. Fokus vil være på brugere, der tror, ​​de logger ind anonymt eller allerede har oprettet en "anonym konto". Regeringen var angiveligt ikke altid overbevist om, at en mindreårig overholdt reglerne, f.eks. ved at bruge en VPN-tjeneste. Med dette sikkerhedsprodukt er brugerne ofte i stand til at omgå reglerne. Desværre lykkedes det stadig nogle brugere at få adgang, hvor de ikke skulle. En lignende tilgang bør anvendes på ting som at købe tobak og alkohol i butikker, hvor identifikation er påkrævet ved kassen. Irland ønsker at implementere strengere foranstaltninger for at skelne mellem disse "omgåede aktiviteter". I praksis fungerer dette nogle gange anderledes. I USA havde EFF (American Civil Rights Movement) en markant anderledes mening om dette spørgsmål: en sammenligning var dog umulig, fordi en sådan verifikation i den fysiske verden foregår helt anderledes med et identifikationskrav. En person behøver kun at fremvise sit dokument én gang. Ved godkendelse ved den anden person, at deres køb er blevet accepteret. Desuden foregår præsentationen altid på en lovlig, gnidningsløs og sikker måde. Online skal man dog opfylde kriterierne for den digitale tidsalder: på udbyderens anmodning kan den besøgende også skulle tage en selfie ud over at uploade sit/sine dokument(er). Hvis dette ikke er nødvendigt, følger et andet trin for at afgøre en persons accept. I Europa (hvor EU-borgere utvivlsomt vil blive konfronteret med disse nye foranstaltninger) ser vi internettet skifte til et domæne, der vil blive overvåget af gatekeepere inden for regeringssystemet. Ingen virksomhed, uanset hvor stor, kan undgå dette og blive mindet om retningslinjerne, som det var tilfældet med indførelsen af ​​GDPR. På grund af overholdelse af retningslinjerne vil dette utvivlsomt lægge endnu mere pres på virksomhederne. Dette gøres for at undgå bøder. Ofte er advarslerne nok til at forblive mere årvågne i fremtiden (hvilket i praksis kan være ret udfordrende). Efterhånden som der er sket flere og flere hændelser i de senere år, og virksomheder har anskaffet gode sikkerhedsprodukter, fortsætter de med at stræbe efter en eller anden form for håndhævelse fra deres kontorer. Nogle gange, på grund af manglende sikkerhedsforanstaltninger eller teknisk inkompetence, ønsker folk ikke at rapportere skader til privatlivstilsynet, men er faktisk nødt til at gøre det for at overholde reglerne. Som en sikkerhedsforanstaltning tager de sig derefter tid til at give yderligere oplysninger til deres personale (hvilket naturligvis forbedrer servicekvaliteten). Irland ser ud til at gå et skridt videre end den ret ekstreme tilgang, som blandt andet Australien og Storbritannien har anvendt. Problemet med denne strenge foranstaltning er, at den gennemsnitlige bruger tror, ​​at den kun gælder for mindreårige, men i virkeligheden skal de selv gennemgå denne procedure som voksen, når de skal identificere sig. Hvordan skulle en besøgende ellers kunne få adgang til et websted? Det er endnu uvist, hvordan det nye produkt, der udvikles af Europa-Kommissionen i EU, vil fungere, og om det vil afskrække borgerne. I øjeblikket kan en bruger besøge bestemte websteder (f.eks. indhold kun for voksne) ved at klikke på en simpel "Accepter"-knap. Udbyderen ved af erfaring, at disse nødvendige trin har fungeret fejlfrit i lang tid. I få tilfælde (som det fremgår af situationer med hyppigt besøgte markedspladser) lykkedes det dem endda at udelukke besøgende fra deres domæne, der muligvis har overtrådt deres politikker. I den nærmeste fremtid kan denne situation påvirke forbrugeradfærden. Nogle af dem vil nu være mere forsigtige med at give personlige oplysninger. De, der allerede opretholder deres netværk af kontakter på sociale medier, kan stadig overveje at skifte til andre alternativer. I IT-branchen vil de (forventede) restriktioner, der pålægges virksomheder, ud over tjenesteudbydere hos tech-virksomheder, snart være uundgåelige. Blot at vise bevis for identitet online er mere komplekst end tidligere antaget. Gennem en platform skal brugerne tage flere trin, indtil alle data er modtaget og behandlet. Den eneste løsning, en bruger kan tilbyde, er at stoppe processen midtvejs. Behandlingen er afsluttet, når den når slutningen af ​​sessionen (svarende til en kreditkortansøgning via appen). Se også "Internetbrugere bevæger sig delvist til ulovlige kanaler." Kilde: Extra .ie

Irlanti kannattaa anonyymien sosiaalisen median tilien kieltoa

Irlanti aikoo toteuttaa mahdollisen sosiaalisen median kiellon vuoden 2026 jälkipuoliskolla: toiveena on, että tämä asettaisi vähimmäisikärajan henkilöllisyystodistusvaatimuksille. Painopisteenä ovat käyttäjät, jotka uskovat kirjautuvansa sisään nimettömästi tai ovat jo luoneet "anonyymin tilin". Hallituksen kerrotaan olleen usein vakuuttunut siitä, että alaikäinen noudattaa sääntöjä esimerkiksi käyttämällä VPN-palvelua. Tämän tietoturvatuotteen avulla käyttäjät pystyvät usein kiertämään sääntöjä. Valitettavasti jotkut käyttäjät onnistuivat silti pääsemään sisään paikkoihin, joihin heidän ei olisi pitänyt päästä. Samanlaista lähestymistapaa tulisi soveltaa esimerkiksi tupakan ja alkoholin ostamiseen kaupoista, joissa kassalla vaaditaan henkilöllisyystodistus. Irlanti haluaa ottaa käyttöön tiukempia toimenpiteitä näiden "kierrettyjen toimien" erottamiseksi. Käytännössä tämä toimii joskus eri tavalla. Yhdysvalloissa EFF:llä (American Civil Rights Movement) oli tästä asiasta selvästi erilainen mielipide: vertailu oli kuitenkin mahdotonta, koska fyysisessä maailmassa tällainen varmennus tapahtuu täysin eri tavalla henkilöllisyystodistuksen kanssa. Henkilön tarvitsee esittää asiakirjansa vain kerran. Hyväksynnän jälkeen toinen henkilö tietää, että hänen ostoksensa on hyväksytty. Lisäksi esitys tapahtuu aina laillisesti, sujuvasti ja turvallisesti. Verkossa on kuitenkin täytettävä digitaalisen aikakauden kriteerit: palveluntarjoajan pyynnöstä kävijän on ehkä otettava myös selfie asiakirjojen lataamisen lisäksi. Jos tämä ei ole todella välttämätöntä, seuraava vaihe varmistaa jonkun hyväksynnän. Euroopassa (jossa EU:n kansalaiset epäilemättä kohtaavat nämä uudet toimenpiteet) näemme internetin muuttuvan alueeksi, jota portinvartijat valvovat hallintojärjestelmän sisällä. Yksikään yritys, koosta riippumatta, ei voi välttää tätä ja saada muistutusta ohjeista, kuten kävi GDPR:n käyttöönoton yhteydessä. Ohjeiden noudattaminen epäilemättä lisää paineita yrityksille. Tämä tehdään sakkojen välttämiseksi. Usein varoitukset riittävät pysymään valppaampina tulevaisuudessa (mikä käytännössä voi olla melko haastavaa). Koska viime vuosina on tapahtunut yhä enemmän tapauksia ja yritykset ovat hankkineet hyviä tietoturvatuotteita, ne pyrkivät edelleen jonkinlaiseen valvontaan toimistoissaan. Joskus turvatoimien puutteen tai teknisen kyvyttömyyden vuoksi ihmiset eivät halua ilmoittaa vahingoista yksityisyyden suojaa valvovalle viranomaiselle, mutta heidän on itse asiassa tehtävä niin määräysten noudattamiseksi. Varotoimenpiteenä he antavat sitten lisätietoja henkilökunnalleen (mikä luonnollisesti parantaa palvelun laatua). Irlanti näyttää menevän askeleen pidemmälle kuin muun muassa Australian ja Yhdistyneen kuningaskunnan melko äärimmäinen lähestymistapa. Tämän tiukan toimenpiteen ongelmana on, että keskivertokäyttäjä luulee sen koskevan vain alaikäisiä, mutta todellisuudessa heidän on itse käytävä läpi tämä prosessi aikuisena, kun heidän on tunnistettava itsensä. Loppujen lopuksi, miten muuten kävijälle voitaisiin myöntää pääsy verkkosivustolle? Jää nähtäväksi, miten Euroopan komission EU:ssa kehittämä uusi tuote toimii ja estääkö se kansalaisia. Tällä hetkellä käyttäjä voi vierailla tietyillä verkkosivustoilla (esim. vain aikuisille tarkoitetulla sisällöllä) napsauttamalla yksinkertaista "Hyväksyn"-painiketta. Palveluntarjoaja tietää kokemuksesta, että nämä vaaditut vaiheet ovat toimineet moitteettomasti pitkään. Muutamissa tapauksissa (kuten usein vierailtujen markkinapaikkojen tilanteet osoittavat) he jopa onnistuivat estämään verkkotunnukseltaan vierailijoita, jotka ovat saattaneet rikkoa heidän käytäntöjään. Lähitulevaisuudessa tämä tilanne voi vaikuttaa kuluttajien käyttäytymiseen. Jotkut heistä ovat nyt varovaisempia henkilötietojen antamisessa. Ne, jotka jo ylläpitävät yhteysverkostoaan sosiaalisessa mediassa, saattavat silti harkita siirtymistä muihin vaihtoehtoihin. IT-alalla, teknologiayritysten palveluntarjoajien lisäksi, yrityksille asetetut (odotetut) rajoitukset ovat pian väistämättömiä. Pelkkä henkilöllisyyden todistaminen verkossa on monimutkaisempaa kuin aiemmin on ajateltu. Alustan kautta käyttäjien on suoritettava useita vaiheita, kunnes kaikki tiedot on vastaanotettu ja käsitelty. Ainoa ratkaisu, jonka käyttäjä voi tarjota, on pysäyttää prosessi kesken sen. Käsittely on valmis, kun se saavuttaa istunnon lopun (samanlainen kuin luottokorttihakemus sovelluksen kautta). Katso myös "Internetin käyttäjät siirtyvät osittain laittomiin kanaviin". Lähde: Extra ie